Den här helgen har vi precis dragit igång årets paradsäsong och gått de två första högvakterna. I onsdags och torsdags övade vi säsongens marscher, och i fredags hade vi exercisträning som ni ser på bilden. Om ni undrar varför armpendlingen ser så olika ut så var det frivillig armpendling när vi övade. Men kolla vilken precision i trombonroten! Alltså den bakersta! Makalöst! 

Igår gick vi alltså första vaktparaden. (bilden är stulen, ni ser kanske att det är sommar på bilden och jag var säkert inte ens med och gick när den togs) Med tanke på att det var den första för året tycker jag det gick bra. Pålitliga vittnen sa att det lät bra om kåren. För min egen del gjorde jag en del missar med nedtag och liknande, men i det stora hela gick det väl OK. Men idag var jag revanschsugen och hade maximal koncentration och då gick det också betydligt bättre. 

Det är kul att gå parader! Det säger jag åtminstone nu i början av säsongen, ni kan ju fråga igen efter sommaren ;) Men det är roligt att försöka sätta alla exercisgrejer så tajt som möjligt och samtidigt fixa det musikaliska så bra som det bara går. Och dessutom är det ju fantastiskt att få gå med en stor musikkår mitt på paradvägarna i vår vackra huvudstad! =)

I tisdags för en vecka sedan var vi en liten grupp trombonister som äntligen tog tag i våra liv och hade en filmvkäll där vi såg "brassbones". Brassbones är den ganska okända sanningen om hur vilda västern verkligen var. Det där med att folk sprang runt med vapen verkar ju inte ens troligt. Det är ju bara något hollywood hittat på för att lättare kunna göra vilda västern-filmer. Sanningen är att de alla sprang runt och duellerade med tromboner och trumpeter! Hur denna sanning så länge kunnat undantryckas vet jag inte, men för ca 10 år sedan gjorde ett gäng brassmusiker med Christian Lindberg i spetsen en film med den sanna historien. Filmen där Lindberg var den stora stjärnan (som vanligt) kan också ses som en uppladdning för konserten som vi skulle se på onsdagen.  

Då spelade nämligen det här härliga gänget, Stockholms Kammarbrass, ett stycke utav just Christian Lidberg tillsammans med Filharmonin. Och vem tror ni dirigerade? CHRISTIAN LINDBERG! Vem hade kunnat gissa det? Dessutom dirkade han Allan Petterssons 4e symfoni. Jag måste säga att jag var positivt överraskad både över Lindbergs stycke och Pettersson. Jag trodde i och för sig på förhand att jag skulle gilla det, men det var vissa passager som föll mig i smaken ännu mer än jag hade trott. Pettersson var en av de där kompositörerna som vågade använda både det traditionella och det moderna på ett så där härligt sätt! =)

Efter konserten cyklade jag ut till Siggan, dit Natanael också skulle komma. Natanael är verkligen inte för ofta i Stockholm så det gäller att passa på att träffa honom när man kan. På torsdagen gick jag, Natanael och Tompa Morteliusvägen, precis som jag gör med alla som inte varit så mycket i Stockholm. Det är alltid en hit! 

På fredagen tog jag ett tåg till Umeå för att hälsa på min kusin Angelica. Vi har snackat länge om att jag skulle komma och hälsa på, men vi har aldrig hittat något tillfälle som funkat, så när jag såg att jag var ledig fredag-söndag tyckte vi att det var ett perfekt tillfälle för att åka till Umeå. Det visade sig efter att jag bokat biljetterna att det var påskhelgen, så det var kanske inte jättekonstigt att jag var ledig på långfredagen. Egentligen var väl tanken att jag skulle fira påsk i Lönneberga, men nu blev det i Umeå istället och det fungerade precis lika bra! =)

När jag kom upp till Umeå hade Angelica, Marcus, Peter, jag och Vanessa en spelkväll. Precis som det ska vara! Alla dagar är bra dagar för att spela spel! 

På påskafton hann jag först hälsa på min mormor som bor i Umeå, och sedan åka vill Vännäs och hälsa på Angelicas familj som bor där. Och här fick vi en riktigt fin påskmiddag med alla möjliga godbitar!

Ja, ni ser ju själva hur bra det ser ut. Och gott var det!!

Vi fick till och med en riktigt smarrig efterrätt, med jordgubbar till! :D

Från vänster ser ni mina kusiner Angelica, Salome och Peter, min morbror Kalle, och min ingifta moster Birgitta. Det var länge sedan jag träffade dem så det var verkligen jättekul att få vara där! De är alltid så välkomnande och härliga att umgås med! =)

Efter att ha haft en till spelkväll på lördagkvällen, fick vi några timmars sömn innan det var dags för den stora påskdagsgudstjänsten på Fridhem. Påskdagen är ju höjdpunkten på kyrkoåret. Ni ser här delar av den stora barnkören. Eftersom jag hade med trombonen och ganska många vet att jag lite hjälpligt kan spela trombon fick jag den stora äran att spela trombon både till de unisona sångerna och körsångerna. Det är alltid kul att få spela, och kan man göra det utan att behöva öva är det ju ännu bättre, haha =D

Lunch med grabbarna grus

och med oss...

På måndagen, tillbaka i Stockholm, träffade jag Steffi. Hon har precis varit i USA och varit på en filmfestival där hon vann tredjepris för hennes musik till en film!! Hon har också fått träffa och prata med lite olika duktiga filmkompositörer som lyckats i Hollywood. Ni kan gärna kolla in hennes hemsida här http://www.aoidemusics.com/

Hur som helst bjöd hon mig på middag som en försenad födelsedagspresent. Det blev alltså 7e gången jag firade min födelsedag :D Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade det. Efter att vi ätit gick vi runt i Stockholm i det underbara vädret och åt glass. Jag tror faktiskt att det är så här man utnyttjar sitt påsklov bäst, och nu är jag redo för lite marschrep i morgon!

Äntligen!! Efter snart 6 år i Stockholm har jag fått en lägenhet i Stockholms innerstad. Det är en försvarsbostad som jag får bo i sålänge jag jobbar i försvaret, så förmodligen blir det inte så länge. Men det spelar ingen roll, för jag ska bo på Gärdet i stadsdelsområdet Östermalm! Det är ju hur bra som helst! =) Jag kommer ha nära till allt inne i stan, samtidigt som jag har riktigt nära både till Lill-Jansskogen, Gärdet och Djurgården. Jag har precis fått tillbaka ett påskrivet kontrakt, så i sommar flyttar jag och Daniel K in i lägenheten! 

Lägenheten ligger på Sandelsgatan, vid Olaus Petri kyrka och precis vid Armfeltsgatan. Men jag väljer att säga att gatorna heter Sandellsgatan och Ahnfeltsgatan efter Lina Sandell (som skrivit mängder av sånger, bland annat Blott en dag och Tryggare kan ingen vara) och Oscar Ahnfelt (en sångare som skrev melodierna till många av Lina Sandells sånger) och när det ligger bredvid reformationshjälten Olaus Petris kyrka kan det ju inte bli mer fromt!

När vi ändå pratar om bra saker kan jag berätta att vi spelade en konsert med AMK igår i Berwaldhallen. I första halvan av konserten spelade inte jag, så då passade jag på att lyssna och ta några bilder. Jag gillade verkligen styckena de spelade, och dessutom lät det fantastiskt bra om orkestern. Men det var några pensionärer som satt bredvid mig som tyckte att det var aningen för modernt och frågade mig lite oroligt om det skulle vara likadant efter paus. Jag lugnade dem med att det efter paus skulle vara mer romantisk musik. För efter paus spelade vi nämligen det här:

Det var fantastiskt kul att spela! Jag spelade förstatrombon vilket var både läskigt och roligt. Det innebar att jag hade några små solon, som väl egentligen var både små och obetydliga, men som trombonist är man ju inte van vid stora solon, så för mig var det tillräckligt =) På konserter vill man ha en precis lagom nivå av nervositet. Är man inte nervös är det svårt att tagga till tillräckligt för att leverera och är man för nervös kan man börja göra massa konstiga saker som man aldrig gör i vanliga fall. Och gränsen är hårfin! På den här konserten pendlade jag konstant mellan att vara lagom nervös och för nervös. På några ställen var jag för nervös och gjorde väldigt märkliga och ologiska saker medan jag på andra ställen kände mig helt "hemma". Jaja, det är väl det som är charmen med att spela konserter? =)

Här ser ni förresten en lite närmare bild på trombonisterna som jag har den stora äran att få jobba med. Ordinarie bastrombonisten Jesper var sjuk, så dagen till ära spelade Sigge bastrombon tillsammans med Sebbe, Jimmy och mig. 

Men om inte allt gick helt som jag hoppats på konserten blev jag i alla fall glad när jag kom hem och märkte att Tompa och Siggan hade städag hela lägenheten, även mitt rum, från allt stök som var kvar från festen i onsdags. Det är precis så perfekta rumskompisar gör!

Och nyss fick de några poäng till, när vi spelade Monopol och de spelade tillräckligt dåligt för att jag skulle kunna vinna. Så ska en måndag avslutas! ;)

I fredags förra veckan kom min kusin Angelica på besök! Hon bor i Umeå så det var ju helt klart värt att fira att hon var i stan. Och hur firar man det bäst? Jo, naturligtvis genom att ha en spelkväll. Så det kom ett gäng hem till oss och spelada Dixit med oss. Dixit är ett underhållande spel, men jag blev så irriterad för jag lyckades inte vinna, eller ens vara nära att vinna. Jag är ingen dålig förlorare men jag HATAR att inte vinna!

Spelkvällen drog ut något på tiden, så efter bara ett par timmars sömn var det dags att gå upp för att åka med Vasa Brassband på en liten miniturné. Först åkte vi till den stora metropolen Skillingaryd och spelade en konsert. I Skillingaryd är det ju väldigt svårt att konkurrera med allt nöjesliv och nattliv, men vi lyckades ändå få kyrkan välfylld! Efter Skillingaryd åkte vi vidare till Skövde, där vi sov över och spelade en konsert innan vi avslutade turnén i Kristinehamn. Det är frälsningsarméns lokal i Kristinehamn ni ser på bilden. Hur coolt är inte det huset? Hur som helst var det kul att åka med Vasa Band på deras turné. Det kan vara ganska skönt att spela i ett prestigelöst amatörband ibland.

I onsdags var det (efter många om och men och flyttade datum hit och dit) dags för mig och Tomas att ha vår gemensamma födelsedagsfest. Tomas fyllde 28 i tisdags, och jag fyllde 25 för några veckor sedan. Eftersom vi båda jobbade på dagen fick vi panikförbereda någratimmar innan. Men Siggan hjälpte oss otroligt mycket så det gick bra. 

Eftersom det kom folk både från Roseniuskyrkan dit Tomas går, och Lutherska dit jag går, blev det ganska välfyllt i lägenheten. Jag tror att vi bjudit in lite drygt 50 men det var nog drygt 20 som kunde komma. Men det räcker för att få vår lilla lägenhet full! 

Som så många andra gånger spelades det lite spel fram på kvällen. Och vi avslutade med att spela dixit (samma spel som vi spelat på spelkvällen förra veckan) som, hör och häpna, jag vann! Det kändes otroligt bra och jag kunde somna glad och nöjd, eftersom jag uppfyllt alla mina livsmål! (jag sätter inte så höga livsmål)

Jag är ju en person som ganska lätt börjar leva i "nuet" och kanske inte alltid tänker helt igenom konsekvenserna. Så på festen tyckte jag det kändes som en bra idé att skjuta upp två konfettibomber. Men efteråt insåg jag att det skulle ta en evighet att få rent igen. För det man inte ser så tydligt på bilden är att det är fullt av riktigt små konfettibitar som nu släpas runt i hela lägenheten... Jaja, skitsamma, jag hade kul i alla fall, och jag hoppas att gästerna också hade kul! =)

I fredags blev jag hembjuden till min näst äldsta storasyster, Cecilia, som hade gjort en fin trerättersmiddag för att fira min födelsedag. En del av er kanske känner henne, och vet att hon inte precis är helt handikappad i köket! Som förrätt fick jag en skaldjursröra på avokado med sallad. Hade det varit en restaurang hade de förmodligen kallat det något i stil med:
Räk- och skaldjurssymfoni på solmogna avocadohalvor, serverad med löjrom, gurkmedaljonger, närodlade körsbärstomater och citronmånar på en bädd av frisk isbergssallad. 

Som huvudrätt fick jag hjortstek, vitkålsgratäng, gräddsås, baconlindad sparris, syltlök, varm äppel- och charlottenlökssallad samt grönsallad. Och som efterrätt fick jag en jordgubbscheesecake. Allt var helt fantastiskt gott och jag åt mig mycket mätt och belåten! Dessutom var allt socker- och glutenfritt. Kan ju inte bli bättre! =)

På lördagen spelade AMK på kammarmusikfestivalen på Hesselby Slott. För er som inte bor i Stockholmsområden kan jag berätta att Hesselby Slott ligger i Västerort i Stockholm, ca 30 minuter från city. 

På just den här konserten spelade vi med tre olika ensembler. Ett 10-mannabrass, en svensk oktett och en blåskvintett. Jag spelade i 10-mannabrasset. Vi spelade lite Christer Danielsson, och lite Premru. Jag tycker väl att jag hade kunnat spela bättre, men när är man någonsin nöjd med en konsert? I det stora hela tycker jag konserten gick bra! Oktetten avslutade konserten med att spela hits ur Puccinis opera "la bohème", med alla fina melodier som så lätt fastnar i huvudet!

På lördagkvällen hade vi en pokerkväll hemma hos Herman. Ni ser på bilden hur koncentrerade (eller arga?) Herman och Andreas är. Det gick verkligen inte bra för mig, men jag hade det trevligt ändå. Vi spelade en omgång Chicago och en omgång Texas Holdem, och jag blev näst sist (eller 3a) i båda spelen! Jaja, jag kan ju alltid skylla på otur!

Tidigt på söndagsmorgonen tog jag ett tåg till Göteborg där mamma och pappa och alla mina 5 syskon med respektive och barn, hade samlats för att fira min lillebror Kristian som fyllde 20 år. När jag väl kom ned, visade det sig att vi även firade mig. Det blev alltså fjärde gången jag firade min födelsedag i år. Det kan aldrig bli för mycket!

För att hitta på något som alla, även barnen, kunde uppskatta gick vi till Universeum där vi fick se en hel del läckra djur!

Jag skulle gärna lagt upp en bild på hela min familj, men de enda bilder jag tog var när vi åt, och jag vet att flera av mina syskon har mycket starka åsikter om bilder när de äter!

Här är i alla fall min systerson Alexander som fick sin stora dröm uppfylld - han fick rida på en sabeltandad tiger! Ni kan ju riktigt se hur han bara spritter av glädje ;)

Finn ett fel! Eller fel är väl lite oschysst att kalla honom, men min andra systerson Nicholai sticker ändå på något sätt ut från mängden på den här bilden.

Efter cirka 6h i Göteborg var det dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Tusen tack mamma, pappa och alla syskon för trevligt firande! =)   

I Fredags åkte jag på en liten tur till Danmark för att besöka släkt och vänner i vårt kära grannland. Jag började med att besöka Anton (till vänster på bild) och Anne-Marie (till höger på bild) som båda bor i Köpenhamn. 

På lördagen flyttade Anne-Marie till en läcker lägenhet på den här gatan i Frederiksberg. Dum som jag var hade jag erbjudit mig att hjälpa med flytten. Lägenheten hon skulle bo i låg på fjärde våningen (d.v.s. femte om man räknar bottenvåningen), det fanns ingen hiss och en ganska smal trappuppgång. Vi slet och konkade, och jag kan erkänna att jag i ett svagt ögonblick såg mig om efter möjlighet att rymma, eller "råka" ut för en olycka, men jag behärskade mig och på ganska kort tid hade vi lyckats få upp allt i lägenheten. 

Frederiksberg är en miniliten kommun som ligger mitt inne i Köpenhamn. Det är en fin och välbärgad kommun, och här ligger också Frederiksbergs have. 

Från Frederiksbergs have kan man se in till Elefanterna i Zoologisk have. Just den här dagen låg nog Elefanterna innomhus och såg på TV eller något. Men man kunde ändå känna den elefantiska atmosfären i luften. 

Köpenhamn ligger ju långt söderut, och jag tror att våren kommit aningen längre i Köpenhamn än i Stockholm. I Köpenhamn hade blommorna gjort sig startklara för våren. 

Frederiksbergs slott tror jag? Eller åtminstone ligger det där, men det kanske heter något annat. 

Ganska lyxigt för Anne-Marie att bo så nära en härlig park där man kan springa eller vad man nu gör i en park =)

Anton skulle iväg och fira sin storasysters födelsedag, men jag och Anne-Marie fortsatte vidare in till Ströget där vi gick till Legobutiken och köpte technic-lego. Det var faktiskt inte till mig, men jag måste erkänna att jag var otroligt sugen på att köpa till mig själv också! =)

Här ser ni utsikten från tornet på Christiansborg, där danska parlamentet håller till. Tyvärr var det ju väldigt molnigt och grått just den här dagen, men utsikten var ändå härlig!

Jag var bara tvungen att ta en bild på den här husväggen, för det här är en av punkterna som skiljer sig mellan Stockholm och Köpenhamn. I Stockholm har vi inte, vad jag vet, några fönsterlösa husgavlar med någon form av gatukonst på. Det finns i många andra städer som Köpenhamn, Berlin och Paris. Jag kan tycka det är häftigt, men generellt är jag väl inte jätteförtjust i det, för det blir lite kladdigt och malplacerat bland husen. 

Efter att ha haft några riktigt trevliga och sköna dagar i Köpenhamn, åkte jag till Hillerød där jag först besökte Dan och Karoline. De bor i ett jättemysigt hus med stråtak, helt ute på landet. Tyvärr tog jag inga bilder av huset, men det är ett stall som blivit omgjort till ett ljust och fräscht hus. 

Eftersom de visste att jag skulle fylla år två dagar senare, blev jag riktigt firad av dem. Först fick jag tacos och sen hade de gjort en kagemand. I Danmark är det en tradition att man gör kagemand till födelsedagarna. Det är en deg som är formad som en gubbe, med glasyr och godis på det och så hugger man in och styckar födelsedagsbarnet! =)

Sedan var det dags att besöka min äldsta storasyster Therese och hennes familj i Nødebo utanför Hillerød. Det var alltså hos dem jag var när jag i tisdags fyllde 25 år. (Helt sjukt att jag är halvvägs till 50!) Först tänkte jag inte så mycket på att jag skulle fylla år. Alexander och Nicholai poängterade flera gånger kvällen innan, att jag skulle sova länge men jag tänkte först bara att Therese hade sagt att jag sov länge, så att de inte skulle förvänta sig att jag kom upp och lekte med dem kl. 06 på morgonen. Men efter ett tag förstod jag att det nog var något annat de syftade på. 

Och mycket riktigt! På födelsedagsmorgonen kom de in på rummet och sjöng "Vi gratulerar" och gav mig paket! Och sedan fick jag en frukost med färskpressad juice, nybakta boller och pannkakor. Inte illa! :D Och på kvällen fick jag Flygande Jacob som födelsedagsmiddag. Så jag blev ordentligt firad! 

De har installerat en kamin i huset som de använder flitigt. Eftersom jag är uppvuxen i ett relativt gammalt hus med 4 kakelugnar och en vedspis anser jag att alla hus med någon självaktning har en öppenspis/kakelugn/kamin. 

Här ser ni Nicholai, assisterad av Alexander, bygga legot som jag köpte i Köpenhamn.

Mitt yngsta syskonbarn och mitt fadderbarn, Simona, är nästan konstant glad. Så fort hon får ögonkontakt med någon skrattar hon! Härligt! Man kan lika gärna börja vara glad i tid, för man hinner ändå vara ledsen!

De sista jag besökte, en kort sväng, innan jag åkte tillbaka till Stockholm, var min kusin Louise och hennes man August som också bor i Frederiksberg. 

De har köpt en riktigt fin lägenhet, med två balkonger, nyrenoverat kök och badrum och generellt bara riktigt fint! Jättekul att hinna träffa dem lite kort och att få se deras lägenhet!

I Kastrup stod det fullt av vakter som ville se ID-kort innan de släppte in en på perrongen med tågen till Sverige. I Hyllie, på den svenska sidan, kom polisen och gick igenom tåget och kollade så att alla hade giltiga ID-handlingar. Det blir krångligare och resa, men de gör det å andra sidan inte heller bara för skoj skul. 

Idag är jag alltså tillbaka i Stockholm och har fått ha det stora nöjet att spela stort brass på jobbet. Vi ska spela en konsert i Hässelby på lördag. Efter jobbet träffades jag och några kompisar från tidigare franskaklassen på universitetet, på ett franskt café "café facile" och åt lite fransk mat och snackade allmän skit. 

Så min vecka har hittills varit riktigt bra. Men allt måste ta slut någon gång. Och för mig tog glädjen slut för 1½h sedan när jag märkte att de börjat kapa strömmen till tvättmaskinen 22:00, vilket innebär att jag har en halvtvättad tvätt som är plaskvåt. Jag försöker torka den i torkskåp nu, men det kommer ta en evighet... GRRR! Det finns få saker som gör mig så sur som när man inte kan leva livet på natten. Jag är för dygnsöppna mataffärer, dygnsöppna restauranger, dygnsöppna tvättstugor o.s.v. 

Om du tycker som jag - rösta fram mig som statsminister i valet 2018! Jag kan utlova kaos och nattöppna butiker!

Efter att i höstas gjort en lista där jag rangordnat Sveriges tio största städer efter hur gärna jag ville bo där (http://teha.bloggplatsen.se/2015/09/22/11184672-sveriges-stader-10-i-topp/) blev det en het diskussion och folk engagerade sig mycket i att motivera varför jag tyckte rätt eller fel. Så nu kommer nästa lista som folk får förhålla sig till, nämligen vilken musikgenre eller epok som är den bästa! Jag är inte så konsekvent utan blandar stilar med epoker och ensembletyp. 

Det kan verka som att jag rangordnat dem godtyckligt, men så är inte fallet. Rangordningen är djupt grundad i okunskap och stora fördomar om musikgenrer jag aldrig lyssnar på. Så håll i er, för här kommer svaret på vilken musikstil som är bäst!

1. Romantiken

Klassiska musikens romantiska epok är helt brutalt fruktansvärt bra. Det är en genre som har extremt stora kontraster. Det finns MÄNGDER av magisk musik från den epoken. Exempel på kompositörer är Tjajkovskij, Brahms, Schumann, Chopin, Wagner, Bruckner, Mahler, Schubert, Stenhammar och många fler. Jag skulle vilja ge 20 musikexempel men jag nöjer mig med tre. Romantisk musik kan vara otroligt mäktig som i Mahlers femte symfoni:

Det kan också vara sockerdrypande vackert som i Rachmaninovs andra painokonsert, andra satsen:

Eller bara härligt vacker och upplivande:

2. Klassisk 1900-talsmusik

Det här är en väldigt luddig kategori för den klassiska musiken på 1900-talet består egentligen av otroligt många stilar, men jag syftar på den musiken som är lite modern i klanger men ändå följer den klassiska traditionen. Det kan vara kompositörer som Debussy, Ravel, Stravinskij, Prokofiev, Schostakovich, Webern, Schönberg och Schnittke. Ofta kan dissonanserna förstärka känslan i melodin som i andra satsen av Castérèdes sonatina för trombon:

Ibland kan det vara så utrycksfullt med den nästan otäcka energin som i Schnittckes cellokonsert:

För att inte tala om Stravinskijs "Sacre du Printemps" 

3. Barock

Barock är en härlig epok med taktfast, vacker och lättlyssnad musik. Bland kända kompositörer kan Bach, Vivaldi, Händel och Telemann nämnas. Lyssna t.ex vad härlig Bachs dubbelkonsert är:

Eller hans vackra Air som säkert de flesta av er känner igen:

4. Opera

Det är egentligen konstigt att ta med Opera här eftersom det inte är en epok utan det finns opera från klassicismen, romantiken, modern o.s.v Men trots allt tycker jag opera, med all sin teater skiljer sig ganska mycket från konsertmusik, så jag har det ändå som egen punkt. Opera hade jag länge svårt för, men har mer och mer börjat uppskatta den fantastiska musiken. Puccini var en stor operamästare och i hans opera Turandot hittar vi (förutom Nessun Dorma) arian "Non piangere liu"

Dessutom har ofta operorna helt fantastiska ouvertyrer som i Wagners Tannhäuser. Om du inte orkar lyssna på hela inledningen kan du lyssna från 2:00 där trombonerna och de bra grejerna börjar ;)

5. Klassicismen 

Mozart, Haydn och delvis Beethoven är kompositörer som tillhör den klassiska epoken. Jag tycker inte att den epoken är harmoniskt och melodiskt lika spännande som barocken eller romantiken, men det finns en elegans, renhet och lätthet i musiken som är väldigt befriande. Det finns till exempel en anledning till att Mozarts symfoni no. 40 har blivit så otroligt känd:

Eller Beethovens sjätte symfoni som brukar kallas för pastoralsymfonin:

6. Renässansen

Jag kan inte särskillt mycket om renässansen, men när jag lyssnar på musik från den här epoken blir jag alltid så lugn och välmående =) Det förmodligen mest kända stycket från den här epoken är Allegris, Miserere Mei

En annan kompositör som är känd är Gabrieli. 

7. Brassband

Det här också en lite konstig genre eftersom brassband egentligen är en ensembleform inte en genre. Men det har blivit lite av en genre också eftersom det skrivs en hel del stycken för brassband som ofta ska vara otroligt tekniska, starka, svaga, stämningsfulla och allt med ett obligatoriskt brassbandsvibrato. Det gäller att visa upp sig! Det brukar generellt vara roligare att spela brassband än att lyssna på det, men jag måste erkänna att jag kan tycka det är riktigt härligt att lyssna på. Här får ni höra "Where Eagles Sing" där bland annat eufonium har en riktigt hemsk stämma med konstant fortondelar, medan trombon ligger på fina långsama melodier och ackord som vanligt =)

8. Chanson francaise

Det kanske inte kommer som någon chock för er att jag gillar fransk musik. Men jag tycker faktisk att franska stilen "chanson" har en hel del fina melodier, och dessutom använde man riktiga orkestrar till musiken. Texterna är ofta överdramatiskt deprimerade, lite som operatexter. Det är lite mer poetiskt djup i texterna än i dagens popsånger. Däremot gillar jag inte alltid deras sätt att sjunga...

9. Tradjazz

Jag är ju väldigt klassisk, men gammal tradjazz kan ibland vara ganska gött. Ju mer arrangerat det är, och ju mer akustiska instrument det är, ju bättre blir det =)

T.ex Monica Zetterlund i den kända "sakta vi går genom stan":

Eller någon smörig trombongrej:

10. Modern, experimentell konstmusik

Förr hatade jag all musik som var experimentell och tyckte bara att det var oljud. Nu har jag börjat mer och mer gilla det. Det är fortfarande inte någon favorit för mig, och det finns en del som jag tycker är ren skit, men det finns också mycket som är riktigt bra. Man ska bara inte förvänta sig att höra rena fina harmoniker och fina melodier, utan istället lyssna efter klangfärger, rytmiska segment och generella rörelser. Kommer man i rätt stämning kan det vara otroligt effektfullt. Det används mycket sån här musik i film för att förstärka känslor. Hör tillexempel på Berios Sinfonia:

11. Gospel

Nu har vi kommit till stilarna som jag i princip aldrig lyssnar på frivilligt. Gospel är bara lite för mycket för mig. Samtidigt tycker jag det är ganska imponerande med de som är riktigt duktiga på att sjunga gospel med riktig kräm i rösten, och all den energi de har. En del texter kan vara riktigt bra, men de flesta är otroligt innehållslösa med några få ord som "king", "saviour" och liknande som de sjunger om och om igen. Men här kommer en sång som har en bra text. Jag är lite dålig på definitioner så jag vet inte om det räknas som gospel eller bara lovsång?

Och så får ni en annan bonus, som är en mer typisk gospel och som blivit känd för att saxofonen, kompet och kören har helt olika stämningar vilket naturligtvis låter riktigt riktigt illa!

12. Funk

Som sagt, jag har dålig koll på de här stilarna, men det som jag tror är funk har till sin fördel att man ofta använder mycket blåsinstrument i musiken, och dessutom är det otroligt rytmiskt och svängigt. Nackdelen är att det bara är för mycket och för intensivt. Det varierar inte i tempo, går aldrig ner i lugna partier utan för mig låter allt likadant hela tiden. Man (d.v.s. jag) blir less redan efter 20 sekunder och jag tror aldrig jag tagit mig igenom en hel låt innan jag byter och lyssnar på någon fin musik igen =) Men svängigt är det i alla fall! ;)

13. Latin

Latinsk musik använder ofta brassinstrument. Typ screamtrumpet och sånt som är ganska häftigt. Det är också snyggare med sång på spanska eller portugisiska än engelska. Musiken känns lite häftigare och intelligentare än annan västerländsk populäramusik. Men precis som för funk blir det lätt samma sak och lite tråkigt. 

14. Reggae

Reggae har ju något skönt sväng. Men allt låter PRECIS likadant! Och texterna är riktigt knarkade (bokstavligt talat) och dåliga. 

15. Pop

Vanlig pop har ju något av de mest hjärndöda texterna som finns! Jag blir nästan arg när jag lyssnar på texterna. Det handlar bara om olycklig kärlek hela tiden och massa klychiga rim... Börk! Många låtar har också en riktigt simpel harmonik. Det är inte ovanligt att man kan spela en hel låt med bara tre ackord. Först ska ni få höra ett exempel på riktigt hjärndöd text och låt av den käre sångaren Justin Bieber (jag säger inte att han är dålig sångare, men han sjunger dålig musik):

Men det finns en hel del fina melodier också och som alltid blir det lite mer uthärdligt när det är på franska:

16. Frijazz

Nu har vi kommit riktigt långt ned på listan. Jag har riktigt svårt för jazz med mycket improvisation och ju friare jazzen blir ju sämre är den. Jag har tidigare skrivit om min traumatiska upplevelse när jag var tvungen att gå på en konsert med modern improvisationsjazz (http://teha.blogg.se/2012/october/mina-oron-bloder.html). Det är en händelse jag aldrig kommer återhämta mig från. När jag hör frijazz mår jag direkt dåligt och kollar efter närmaste nödutgång. Lyssna t.ex på den här låten. Den låter EXAKT likadant vart man än lyssnar under 27 minuter!!!

17. Brandvarnare

På den här platsen kommer ljudet av en brandvarnare eller väckarklocka

18. EDM

Jag har fått lära mig att det heter så. Electronic Dance Music. Det är sån där musik som de har i gymmet hela tiden, som gör att man inte längre vill gå dit. Ni vet musik som nån skapat på datorn där rytmen konstant går 3 mot 2 och där man överanvänder olika fadeeffekter och trummaskiner, och där den som trycker på spelknappen och ställer sig och rör sig till musiken på scen på konserten, tjänar äckligt många miljoner medan vi hårt arbetande klassiska musiker knappt får ihop en månadslön! (Nä, jag är inte bitter)

19. Rock

Rock är verkligen inte min grej! För mycket trummor och elektriska instrument och sjukt osvängigt samtidigt som det är dåliga texter och tråkiga melodier. Det riktigt kryper i mig så fort jag får höra det! Usch!!

20. HipHop
HipHop har typ alla de dåliga sakerna som EDM har men dessutom är det nån som ska hålla på och rabbla massa text där alla försöker bräcka varandra i vem som är mest ghetto och vem som har haft den värsta barndomen. Det är viktigt att stå och säga "yeah" till musiken lite då och då och det är tillåtet att använda alla svordomar, könsord, rasistiska och kvinnoförtryckande ord man kan, för i och med att det är hiphop är man imun mot att vara rasist eller mansgris.

Som vanligt finns det en pytteliten ljusning i den franska musiken:

21. Hårdrock och heavy metal

Nu har vi kommit till den sämsta musikstilen. Musiken som gör att man vill krypa ur sitt skinn och dränka sig i svavelsyra. Om man tar det som jag hatar mest, distad elgitarr och trummor och överanvänder det så mycket man bara kan har man fått en riktigt, riktigt dålig musikstil. Om man sen lägger till rena skrik, grymtanden och vrål och kallar det sång har man ju minst sagt grjort sitt yttersta för att skapa den värsta musiken som finns. Det enda man då kan lägga till är att göra vidriga texter. Det har heavy metal lyckats med. Dessutom brukar man kombinera det med att ha den sunkigaste klädstilen och livsstilen man kan tänka sig. Jag kan verkligen inte för mitt liv förstå hur man kan lockas av det! Helt obegripligt. Här får ni ett exempel på hemskheten, men jag rekommenderar er att efter det gå upp till mina toppmusikstilar och lyssna på fin musik igen så att ni inte är alldeles förstörda!

Jag har nog inte skrivit det här på bloggen, men jag har fått ett årsvikariat i Arméns Musikkår. Det är ju jag naturligtvis väldigt glad för! Dels är det ett roligt och bra jobb, där jag får spela konserter och ceremonier i alla möjliga konstellationer, sen är det ett härligt gäng musiker att få spela med och dessutom är det ju den där lilla detaljen med att få en lön. 

Här ovanför ser ni ett suddigt kort på skrivbordet jag fått i trombonrummet. Passande nog hamnade det precis under vårt kungapar. Det är inte jag som satt upp tavlan, men det känns väldigt bra att kunna titta upp på kungen medan jag fixar med noter eller liknande. Och dessutom jobbar jag nog lite bättre när kungen övervakar mig ;)

I det här jobbet ingår en hel del olika spelningar, så i onsdags åkte jag tillsammans med en sextett, upp till Boden. Det var någon sorts regementsdag i Boden och då ville de ha musik, så vi spelade lite underhållningsmusik i någon utställningshall på dagen och på mässen på kvällen. 

Vi var bara uppe över dagen, så vi fick ta ett tidigt flyg på morgonen och sen ett flyg tillbaka på kvällen. Men jag hann gå en liten promenad i det underbara vädret.

Jag ÄLSKAR den norrländska vintern. När vi var uppe nu till exempel var det cirka -15, snö och klar sol. Det är helt underbart vackert och härligt. Inget blött och slaskigt. Jag fick en helt extremt stor lust att åka skider eller skoter. Jag vill inte flytta från Stockholm, men jag skulle gärna vilja ha en vinterstuga i Norrbotten/Lappland.

På kvällen spelade vi som sagt på mässen på regementet. 

På mässen hade de en vägg med tavlor på alla Sveriges regenter från Gustav Vasa till Gustav VI Adolf. Underbart! En sån vägg vill jag också ha. Fast jag saknade nuvarande kungen. Det är ju trots allt snart 43 år sedan han blev Sveriges konung!

Men sedan såg jag att han fått en fin tavla inne vid soffgrupperna. Och drottningen fick också sin tavla. Så jag blev nöjd och glad igen. 

Dagen efter, alltså i torsdags, spelade vi en kort ceremoni vid Karlbergsslott när några ministrar från Botswana var på besök i Stockholm. Och på fredagen skulle vi egentligen spela vid Stockholms slott vid audienser, men eftersom det var minusgrader och vi inte ville att munstycket skulle frysa fast på munnen fick slagverkarna ta hand om ceremonin istället.

Nu till något helt annat! Några av er kanske kommer ihåg att jag skrev att jag var sugen på att göra Stockholm triathlon i år? Nu har anmälan öppnat och jag var så dum så att jag anmälde mig. Det innebär alltså att jag ska simma 1,5km, cykla 40 km och springa 10km. Jag är verkligen inte särskillt tränad, så jag kan ha gjort bort mig helt som anmälde mig till det, men man måste ju ha lite mål! Utöver jättekorta distanser när jag badat, har jag inte simmat på nästan 10 år, så jag var lite spänd på om jag över huvud taget skulle orka det. Men idag var jag i en simhall och simmade 1,5km. Det är klart att det kändes, men det var absolut helt överkomligt. Nu ska jag bara orka cykla 4 mil och springa 1 mil efter det också...