För två veckor sedan började jag en ridkurs på K1, för att kunna vara med i vikariepoolen för Livgardets dragonmusikkår. Som ni säkert vet älskar jag djur, så det här borde ju passa mig perfekt. Och dessutom är ju hästar otroligt snälla och gulliga... ELLER INTE! Hästarna vi jobbar med väger mellan 600 och 700 kg. Bara muskler! Och en del av hästarna har som nöje att sparkas och bitas. Hästar är också flyktdjur, vilket innebär att för minsta lilla konstiga grej kan de få fnatt och försöka fly, vilket inte alltid känns jättebra när man bara väger en tiondel av hästen och ska försöka kontrollera den. 

Ibland när man ska gå in i hästarnas boxar känns det lite som att gå in i ett trångt utrymme med en 700 kg tung piraya med känguruben. Eller åtminstone kändes det så i början. Nu har jag accepterat ödet!

Men trots att vi haft några stökiga hästar och blivit lite skraja vid något tillfälle har det gått bra. Och att rida är ju faktiskt väldigt roligt! Men också väldigt svårt! Och det är ju inte som att hästen tänker "aha, nu är det en nybörjare som sitter på ryggen, så jag passar på att vara extra snäll och lydig". Snarare tänker den "Vad är det där för idiot som försöker bråka med mig. Jag skiter i vad han vill att jag ska göra och ser om jag kan få honom att ge upp!". Men för varje dag som går lär vi oss mer och mer.

Hästar är ju otroligt härliga, men också stora, starka och farliga. När folk snackar om "hästtjejer" som att det skulle vara något töntigt där man står och klappar på en jättesnäll häst, har man inte koll på vad man snackar om. Att rida och ha kontroll över en häst är betydligt farligare och coolare än att springa efter en boll på en gräsplätt! :D

Här ser ni vår andra ridlektion, och hur jag försöker hoppa över hindret uppe till höger.... eller näe, inte riktigt. Men jag satt på läktaren och kollade på när de som kan rida hoppade över hinder. 

Som tur är har jag och Johan fått arbeta i lag. Vi är de enda musikerna i ridkursen, så ridläraren brukar låta oss få sammarbeta. Och vi kompletterar varandra väldigt bra! Jag gillar att vika täcket och sätta på grimman, och Johan är bra på att kratsa hovarna och borsta svansen. Dessutom tar Johan över när hästen blir för bråkig :D

Det är inte helt lätt att ta en selfie med en häst, för de har sjukt stora huvuden! Men den här hästen (Nero), och jag har blivit ganska bra polare. Han försökte i och för sig tugga lite på mig en gång, men jag förklarade för honom att jag inte tyckte om att bli tuggad på, för jag behöver båda armarna för att spela trombon, och det verkade han acceptera. 

Men all den här risken för att bli uppäten och söndersparkad gör ingenting jämfört med alla tidiga morgnar jag får utstå. 07:30 ska jag vara ombytt och uppställd i stallet varje morgon!! :O Jag har i och för sig lyckats ganska bra med att vända dygnet så att jag somnar tidigt, men usch alltså! Jag mår verkligen inte bra av att gå och lägga mig tidigt och gå upp tidigt. Jag bara längtar tills jag får vända på dygnet igen! Dessutom blir det lite jobbigt att hinna med allt, för just nu jobbar jag 100% och pluggar 125%... det går inte riktigt ihop, och jag blir lite sliten. Men det är bara fem veckor till, så det får gå!  

Jag är lite sen nu, men både innan jul och nu efter jul har jag tagit några bilder i Stockholm när staden är julpyntad.

Här ovanför ser ni Stureplan, på Östermalm.

Och sturegallerian. Pyntad och fin. Det här är väl de lite dyrare och snobbigare kvarteren. Jag brukar själv inte shoppa särskilt mycket här, men tycker att det är trevligt att gå och kolla i butikerna. 

Biblioteksgatan är en riktigt trevlig och lugn gågata. Ok, så här lugn brukar den inte vara, men jag tog bilderna strax innan midnatt en vardag, vilket kanske delvis förklarar varför det är så lite folk =)

I det här området ligger också de flesta märkesbutikerna. Och en riktigt fin märkesbutiken har naturligvis julskyltning med en trombonist och en julgran av trombonklockstycken. För det är ju allmänt känt att det är katter och tromboner som säljer! Lägg noga märke till hur lycklig trombonisten ser ut, medan saxofonen verkar hata sitt liv och undrar varför han inte fick spela trombon. Den situationen stöter man på så otroligt ofta!

Dramaten var kanske inte jättepyntad, men det är även i vanliga fall en av Stockholms finaste byggnader, så den slank med på kort ändå!

På Nybroplan stod sju älgar vackert uppradade till alla turisters förtjusning.

Även Berns, vid Berzelii park var julsmyckad och mysig. 

Norrmalmstorg. Dyraste gatan i monopol. Inte dyraste i Stockholm, men ett centralt och fint läge!

NK har ju alltid lite extra mycket julstämning, och då tänker jag framför allt på julskyltningen som både har musik och figurer som rör sig. Mina bilder är ganska stilla, men ni får föreställa er att det rör sig:

Även Kungsträdgården var lite pyntad

Och Kungsträdgården har ju sin lilla skridskobana. Eftersom det var midnatt var det bara en ensam åkare, men det såg ganska härligt ut! 

Drottninggatan är ju Sveriges (nordens?) största shoppinggata, vare sig det är jul eller inte. Här är inte julskyltningen lika påkostad och genomtänkt som hos de dyra butikerna. Men en viss julstämning kan man allt få. 

Åhléns har naturligtvis lite mer julpynt än butikerna runt omkring. De försöker förmodligen konkurrera lite med NK. 

Jag lyckades aldrig fånga älgfamiljen på plattan, på bild, och inte heller alla mysiga julgator i Gamla Stan eller på Södermalm. Men nu har ni ändå fått se några julbilder från Stockholm =)

I helgen var jag, Katrine, Fredrik och Erik på en liten skidsemester i Fjätervålen, Älvdalens kommun. 

Bara bilturen dit är värd en hel del. Jag ÄLSKAR vinterlandskap! Jag brukar ju alltid tjata om hur mycket jag gillar en riktig vinter, och precis så var det här. Snö, kallt och sol! 

Efter en ganska lång körning kom vi så fram till vår stuga, ett par hundra meter från backen. 

Utsikt från fönstret i stugan. 

Soluppgång i backen! På tal om backen så är ju jag fullkomlig idiot när det gäller åkningen. Jag är en fara för mig själv och alla andra. Eller framför allt är jag riktigt dålig. Men det sköna med slalom är att det går väldigt snabbt att bli tillräckligt bra för att kunna ta sig ner för backarna utan att dö. Sen tar det förmodligen jättelång tid innan man blir en bra slalomåkare. Men jag och Fredrik lyckades ta oss ner för en svart backe. I och för sig var det ett misstag för vi hoppade av liften vid fel backe, men vi tog oss hur som helst ner!

Men jag såg på youtube att någon lyckats filma mig när jag åkte:

Bilder från toppen av backen. Eller inte helt på toppen, men nästan. Helt fantastiskt att få susa ner för backen samtidigt som jag fick se den här utsikten! :D

Allt för snabbt var det dags för hemresa igen. Men hemresan var precis lika fin som ditresan så jag klagade inte! :D

Ja, så var årets jul och nyår över. Precis som alla andra år, firade jag jul hos mamma och pappa i Lönneberga. Det är där julen ska firas helt enkelt!

Precis som de flesta andra år, gjorde jag ett pepparkakshus. Eller flera små kan man väl säga. Man lär sig något varje år. Och inget år blir de som man vill att de ska bli. Men man får välja att se bristerna som att det är charmigt istället! 

Men en liten miniby behöver ju lite bybor också. Eftersom jag inte hade människor som kunde gå i kyrkan fick det bli snögubbar istället. Men de kan nog minsan också behöva gå i kyrkan, så kalla och hårda som de är!

Mitt på dagen, efter julbönen i kapellet, hade vi fika. Tidigare har vi alltid haft sju sorters kakor vid fikat, men de senaste åren har vi bytt ut det mot något matigt och fruktsallad. Cicci hade gjort väldigt goda minipajer som vi åt =)

Christina sitter med sitt lilla barn. Han ska ju ständigt ammas, så hon får inte så mycket semester från honom. Men det verkar inte heller som att hon vill ha det, så det funkar ju ganska bra!

I år åt jag också mitt första julbord som vegetarian. En väldigt stor del av julbordet består ju i vanliga fall av kött, men i år hade vi lite fler vegetariska alternativ, och det var inget problem alls att klara sig utan kött. 

Min mormor, med ett av sina många barnbarns barn. 

Och här sitter jag med mitt fadderbarn Eliah. Just här var han lite trött, så han kände helt enkelt inte för att titta i kameran och le. Men jag förstår honom! När man bara drömmer om en skön säng vill man inte sitta fotomodell!

Eftersom pappa har skog, brukar vi alltid hugga granen själva på hans mark. Genom åren har han fått utstå mycket hån för sitt val av gran, och vid ett flertal tillfällen har han sagt att det var sista gången han högg en gran. Men i år tror jag att vi alla var nöjda med granen han tog hem. 

Några dagar efter julafton, fick Christina och Daniel äntligen hämta sin lilla hundvalp. En väldigt glad, nyfiken och gullig valp! Så nu är det två hundar i familjen igen. Det var på tiden!

Det har ju också varit nyår, om någon missat det!? Jag firade nyår i Stockholm hemma hos mig, där vi var ett gäng som käkade trerätters och snackade skit och kollade fyrverkerier. En jättetrevlig fest tycker jag! Och några stannade till dagen efter då vi slappade med mjukisbyxor, kollade film, åt godis, spelade spel, käkade pizza, och gjorde absolut ingenting jobbigt!

För övrigt uppfyllde jag mitt nyårslöfte (om att träna 100 pass under årer) dagen innan nyårsafton, så jag kunde med gott samvete äta alla onyttiga saker och sjunka djupt ner i soffan! Men jag fick kämpa hårt för att klara målet eftersom jag halkat efter rejält under sommaren. I December tränade jag nästan varje dag, och vissa dagar tränade jag två pass. 

Men även om själva nyårsfirandet var trevligt tyckte jag det var otroligt tråkigt att det blev nyår, för på nyårsafton jobbade jag min sista dag i Arméns musikkår. Jag har ju vetat hela tiden att vikariatet skulle gå ut vid nyår, och jag är jättetacksam för det år jag fått jobba där, men det gör det inte mindre tråkigt att sluta jobba där. Jag har trivts otroligt bra med själva jobbet och arbetsuppgifterna, och när dessutom kollegorna har varit fantastiskt härliga människor kan man ju inte annat än trivas otroligt bra! Men även om vikariatet är slut betyder det ju inte att jag inte med lite tur kan få komma på kortvick om det skulle behövas. Fast just nu är jag lite nere, men när vardagen kommer igång igen kommer det säkert kännas helt bra igen =)

På bilden ser ni trombonsektionen på nyårskonserten i slottet. Vi var gladare än vad det ser ut som, men eftersom vi jobbade på slottet är det naturligtvis tjänstemin som gäller!

Gott nytt år alla!