teha

Alla inlägg under november 2015

Av Thobias Nilsson - 29 november 2015 22:57

I fredags kväll var det sittning på KMH. Jag mer eller mindre lovade lite folk att göra en hiss-och-diss-lista på min blogg. Så här kommer den!



HISS

1. Trevlig bordsdam

Jag fick Isabelle Wassler som bordsdam vilket var bra placerat av planeringsgruppen. En mycket trevlig och rolig tjej som det var lätt att snacka med. Det finns ju annars potential för en stel middag om man hamnar bredvid fel person. 


2. Trevligt övrigt bordssällskap

Det var inte bara bordsdamen som var trevlig utan även damen på vänster sida och de som satt mitt emot var mycket trevliga. Carl som satt mitt emot mig spelar ju t.ex trombon. Bara det säger ju en hel del. Och Josefine Wassler (som syns på bild) och Mikaela Wikström (som satt på andra sidan Carl) var minst lika härliga människor trots att ingen av dem spelar trombon!



3. Glada brassbrudar

Här ser ni fyra glada och snygga brasstjejer. Från vänster, Matilda (trumpet), Alma (horn), Katarina (horn) och Elvira (trumpet). Mitt namnminne är riktigt dåligt så jag har tyvärr glömt vad killen längst till höger heter (jag ber om ursäkt!!) men han var tillräckligt klok för att ta tillfället att umgås med de trevliga brassbrudarna.


4. Kalles "Stad i ljus"

Det var många som gick igång rejält på allsången av klassikern "Stad i ljus" men ingen kunde mäta sig med Kalle, som sjöng med en otrolig inlevelse. Och vilken klang sen! Makalöst! En klar hiss på den!


5. Maten

Bilden är inte från sittningen, men det är åtminstone bild på mat. Och faktiskt fick vi just mat på sittningen. God mat dessutom.  


6. Välklädda (förutom Eric) och glada (inklusive Eric) människor

Det finns ju inte mycket som är så trevligt som glada och välklädda människor. Hiss på det!



DISS

1. Hög musik

På själva sittningen var ljudvolymen på musiken mycket smakfull. Men när den formella delen var avslutad drog de plötsligt upp ljudvolymen till outhärdliga nivåer. Det finns få saker jag tycker så illa om som när det är så hög musik så att man inte kan prata med varandra... man står bara och glor på varandra och nickar lite uppskattande då och då. Inget för mig! Så jag stack ganska snabbt efter att den snobbiga (och trevliga) delen var klar och den sunkiga delen börjat. 


2. Efterättssked i plast!

De hade dukat fint, fixat fin mat och gjort i ordning allt bra. Men så har de en efterättssked i plast! Diss så det skriker om det! ;)


3. Carl - avtaggad

Ok, egentligen var det såhär att jag hade så få dissar så jag kände mig tvungen att hitta fler. Och jag vågar inte ta en okänd person och lägga upp på disslistan, så jag frågade Carl om han kunde ställa upp, vilket han sa att han kunde. Här anstränger han sig för att se trött och tråkig ut, men sanningen var att han var ett utomordentligt trevligt sällskap =) 

Av Thobias Nilsson - 26 november 2015 23:27


Nu är jag precis hemkommen från en turné i Blekinge med Valhallabrasset -  en brassextett som jag och några brasskollegor bildat. Vi har åkt runt och spelat en barnföreställning som vi skapat som heter "Det är inte spott, det är kondens". Vi har gjort 8 föreställningar på 7 olika orter. Dessutom har vi haft en RUM-kurs med brasselever från musikskolorna i Blekinge. 




På först föreställningen, som vi gjorde på Marinmuséum i Karlskrona, hade vi ett marint tema, och Emil fick spela skeppsgosse, vilket han gjorde med bravur. Andreas W var också makalös i sin roll som energifylld trumpetare/pirat. Ni ser honom i bakgrunden på bilden. Tyvärr var det väldigt få på muséet den dagen så det var väldigt lite publik. Men de som var där uppskattade föreställningen jättemycket. 


På de andra föreställningarna var det däremot gott om barn. Cirka 35 som färst (japp det heter få färre färst!) och som flest var de cirka 180. Barnen var otroligt fokuserade på föreställningen. De lyssnade noga när vi spelade, skrattade när något var roligt, klappade när vi spelade något taktfast, ställde mängder med frågor efter föreställningen och köade för att få prova att spela lite. Det var många som kom fram och sa kommentarer som "Det är jättekul med brass" eller "Jag vi spela trombon" o.s.v. 


På bilden här ovanför ser ni våra virtuosa musiker tubaisten Eric och valhornisten Andreas H.


Här är vår eminenta trumpetare Matilda, som precis som Emil, kommer från Blekinge och guidade oss runt mellan föreställningarna. 


Vi hann också med att köra laser game i Karlskrona. Vi spelade först uppdelade i två lag. Jag antar att något lag vann, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vilket lag det var, och egentligen är det ju också helt oviktigt! Men det finns en liten risk att min glada min på bilden inte helt speglade hur jag kände det... 


Hur som helst kunde vi nog alla märka att dagarna efter vi spelat laser game var det lite mer spännande att hoppa och göra knäböj i barnföreställningarna.


Vi körde runt många mil. Uppskattningsvis 160-170. Som tur var hade vi en stor och rymlig minibuss som tog oss både från Stockholm och tillbaka till Stockholm. Nu får vi försöka ragga nya gig, efter succén i Blekinge. Om ni har några är det bara att höra av er så får ni ett glatt gäng med instrument! =)

Av Thobias Nilsson - 15 november 2015 21:31

Jag har haft och har fortfarande ganska fullt upp, så bloggen har inte blivit prioriterad. Men vad har händ sedan sist då? 

Jag har varit i Blekinge och spelat Mozarts requiem. Den här gången spelade jag alttrombonstämman. Det är alltid lika trevligt att spela Mozarts dänga oavsett om jag spelar alttrombonstämman eller tenortrombonstämman med solot. Det är ju ett av de största solona för trombon i standardrepertoaren. Men den här gången var det alltså inte jag som spelade det, utan det gjorde Jens Dohlin, med bravur! Men vilket underbart requiem alltså!


Jag har också varit på konsert i konserthuset där filharmonikerna spelade Tjajkovskijs fantastiska sjätte symfoni. Det är en lite annorlunda symfoni, för tredje satsen låter som finalsatsen. Varje gång jag hört den här symfonin har publiken börjat applådera efter tredje satsen. Och känner man inte till symfonin är det inte så konstigt att man tror att det är den sista. Lyssna själva på slutet av tredje:


Men efter den satsen kommer en fjärde sats som istället är långsam, sorglig och helt otroligt vacker. En del menar att det är hans eget dödsbrev, eftersom det var det sista av hans verk som uppfördes innan han dog och dessutom låter det verkligen som det. Det slutar med att kontrabasarna spelar något som låter som hjärtslag som blir tystare och tystare och till slut försvinner. Jag blir helt ledsen varje gång jag hör den, men samtidigt tycker jag det är något av det absolut bästa som någonsin skrivits!


Jag har även varit på en konsert i konserthuset där de spelade Prokofievs femte symfoni. Den är mer aggresiv, och mer party. Hör bara andra satsen, rena festen! Lyssna från 4:30 och någon minut frammåt. Eller åtminstone från 4:50. Jag börjar tänka på när alla djuren marscherar i Ice Age. Lyssna också från 6:35. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det förfärliga brasset. De spelar verkligen inte bra. Men jag tyckte ändå att orkestern hade ett skönt gung.


 

Just det! Jag och ett gäng i brassklassen har bytt hårfärg! Så här förnämliga blev de övriga! Carl som står nästlängst till vänster har faktiskt färgat en lock, även om man inte kan se det! Det var tillräckligt "wild and crazy" för honom ;)


Jag har ju redan tidigare prövat att blondera mitt hår. Den gången blev det såhär:

Jag fick utstå så mycket hån och så många slagord. En del liknade mig vid kyckling, andra vid solen och resten bara pekade och skrattade. Efter att min instuderingslärare sett mig vid flera tillfällen i den "blonda" färgen sa hon "Efter ett tag vänjer man sig lite, då tycker man inte det är lika hemskt längre". Jojo, tack för den! Det var ett svårt trauma för mig som jag fortfarande inte repat mig från, så den här gången köpte jag extra färg direkt så att jag efter att ha blonderat håret kunde färga det askblont och täcka över lite av det gula. Så den här gången blev jag såhär:

Men jag kan berätta att det inte är mysigt att färga skägg och mustasch! Det luktar och sticker i näsan och ögonen!


Jag försökte också närvara vid invigninen av skandinaviens största köpcenter, Mall of Scandinavia. Det skulle vara öppet fram till 00:00, och jag kom dit cirka 22:50, men då var det redan så mycket människor där och det hade varit sånt kaos att de inte släppte in fler. Så jag kom aldrig in :( Kränkande för mig, som till och med bor inte så långt ifrån gallerian!


Ja förutom att jag själv varit på konserter har jag också spelat några konserter och haft en mängd rep. I fredags och idag, söndag, spelade jag en operaföreställning av Poulenc som heter "voix humaines". Orkestern var liten, med 2 fioler, 1 viola, 1 cello, 1 kontrabas, 1 flöjt, 1 oboe, 1, fagott, 1 klarinett, 1 horn, 1 trumpet, 1 trombon, 1 slagverk och 1 piano. Dessutom skulle den redan från början vara väldigt svag, vilket innebar att det vi med ljudstarka instrument fick spela ultrasvagt. Det var otroligt svårt men också otroligt roligt. 

Men nu är det dags att ladda ny energi för nästa vecka, för då ska det spelas 4 konserter och has en hel massa rep =)

Av Thobias Nilsson - 5 november 2015 23:27

I måndags var begravningen för farmor. Begravningar är riktigt jobbiga! Jag brukar i vanliga fall undvika att tänka på jobbiga saker, tills jag får lite distans till det och det blir mindre jobbigt. Det är en strategi som jag tycker fungerar riktigt bra, även om psykologer skulle gå i taket om de fick veta det. Men vid en begravning kan man inte undvika att tänka på det jobbiga. Det är allt för uppenbart. Egentligen ville jag absolut inte vara på begravningen. Men det enda jag ville mindre än att vara på begravningen var att inte vara på begravningen. 




Begravningen hölls hemma i farmors (och min) hemförsamling i Silverdalen. 


Efter begravningsakten (eller säger man begravningceremonin?) åkte vi till Tuna kyrkogård där hon skulle begravas bredvid farfar, som dog redan för 22 år sedan. 



Ute i Tuna är det väldigt vackert, och dessutom var det otroligt fint väder den dagen. November är ju annars en grå månad, och både dagarna innan och efter måndagen var gråa och tråkiga. Men just den dagen var solig och fin. Och det passade bra. För hur sorgligt det än var för oss så var det också en festdag, eftersom farmor levde efter Fil 1:21

"För mig är livet Kristus och döden en vinst"


Som sagt, Tuna är idylliskt. 


Samkvämet hölls på Tuna Bygdegård. Vi fick mat, min faster Ing-Marie delade med sig av minnen och händelser från farmors liv, några till höll tal, barnen sjöng och vi begravningsgäster umgicks. Det var en fin begravning!


Här är mitt yngsta syskonbarn, Simona, som bara är lite drygt 3 månader gammal. Hon är även mitt fadderbarn, men det var först nu vid begravningen som jag fick möjlighet att fotas med henne. Jag tycker också bilden visar den nya generationen som tar vid när den äldsta försvunnit. Farmors släkt har ju inte på något sätt dött ut. Hon har 3 barn, 21 barnbarn (japp d.v.s hennes barn fick i snitt 7 barn var!) och, om jag räknat rätt, 26 barnbarnsbarn och åtminstone ett till är på väg. Det kan man kalla en livskraftig släkt =)


Presentation


Jag är en kristen kille som härstammar från Lönneberga, men som flyttat till Stockholm för att försöka bli trombonist. Jag har åsikter om det mesta och man får nog ta mig med en nypa salt ibland.

Kan tilläggas att förutom att jag snöat in på klassisk

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards