För en och en halv vecka sedan blev en vän, Maria Andertun (det ryktas att namnet ska ändras, men facebook, den officiella namnbytarmyndigheten, säger fortfarande att hon heter Andertun) gift. Det var inte med mig hon gifte sig (chock!) utan med en viss Rickard Andersson. Både brudparte och vigseln var så fina att folk var tvugna att köra sina näsdukar i torktumlaren efteråt, för att få ut alla tårar av rörelse. 

Bröllopet var i Umeå, och som sig bör på vintern, var det kallt och snöigt. En väldig tur, för bara några dagar tidigare hade det tydligen varit regnigt och grått. Medan vi väntade på att brudparet skulle anlända till festen fick vi varm nyponsoppa, vilket var väldigt skönt, för den norrländska snålblåsten har minsan gjort sin hemläxa!

Tårt-godig-chips-fruktbordet var en riktigt mäktig upplevelse. Jag var som ett barn (tillskillnad från annars!... ?) när jag fick hugga in på läckerheterna. 

Även brudparet hade nog sett fram mot detta

och som traditionen är, gav Rickard Maria att äta av tårtan. Dock först efter att själv ha smakat en tugga. För att se så att den inte var dålig eller giftig, eller för att han ville vara för med att smaka? Vi kan ju hoppas på det första och tro det sista ;)

Tillsist skulle de sjunga en duett, och Rickard sjöng så vackert att Maria glömde borta att sjunga och bara njöt av hans underbara sång. Njaa, det hade förmodligen varit mycket vackert om de sjungit, men bilden kommer från deras tacktal. Men visst skulle man kunna tro att det var sång?

Resan tillbaka var ju lite rolig, eller kanske snarare tråkig. Jag skulle åka buss från Vännäs till Umeå för att där byta till flygbuss till flygplatsen. Men busschauffören körde så långsamt att när jag kom till Umeå hade redan flygbussen åkt! Och skulle jag vänta på nästa flygbuss skulle jag kanske komma för sent till gaten och med säkerhet komma för sent till bagageinlämningen, så jag fick ta en taxi, vilket jag ALDRIG gör. Det var dyrt! Men det suraste var att flyget sedan visade sig vara 40 min sent! Så jag hade mycket väl kunnat ta nästa flygbuss. Dagens tistel till långsamma chaufförer!

Under min vistelse i Umeå hade det även hunnit bli vinter i Stockholm. Det har visserligen varit ganska mulet, men otroligt vackert med all snö. Jag <3 snö!

Jag har även hunnit åka en sväng till Köpenhamn och gjort en provspelning till masterprogrammet på konservatoriet. Det gick sådär halvbra. En del saker som inte alltid fungerar, fungerade bra, medan andra saker som brukar fungera inte fungerade. En vanlig uppspelning altså =) I köpenhamn fanns även Anne-Marie och Karen som är trogna på att ställa upp med socialt umgänge när jag besöker grannlandet i söder. Även Anton ställde upp, men han hamnade utanför bild. 

Nu är jag tillbaka i Stockholm, men imorgon åker jag till Teneriffa för en långhälg i sol och värme =)

Igår kväll kom jag tillbaka till Stockholm. Varje gång jag har varit borta några veckor eller längre från Stockholm och kommer tillbaka känns det som att jag gjort något fel och får be om förlåtelse. Ni vet, som om jag prövat något annat för att se om det var bättre, och sedan komma tillbaka med svansen mellan benen och säga "förlåt Stockholm, du var bättre. Det ska aldrig hända igen". Som den välkomnande stad Stockholm är förlåter den mig alltid! Generöst!

Idag hade jag min muntliga franskaexamen. Jag fick dra ämne och drog ämnet "Frankrike och dess clichéer" som helt enkelt handlade om vilka clichéer det finns om Frankrike, om de stämmer eller inte, samt skillnader mellan Sverige och Frankrike. Det är naturligtvis ett ämne som intresserar mig så jag pladdrade på. Tillslut fick såg hon klockan och sa att vi tyvärr var tvugna att gå vidare även om hon gärna hade fortsatt diskutera "för det är ett nöje att prata med dig", hehe. Sen kom däremot något som inte gick så bra. Vi hade fått en lista (4 A4-sidor!) med franska slang som jag kollat lite snabbt på i morse, men som jag trodde vi bara fick för intressets skulle, men hon fick för sig att se om jag kunde dem. "Du har ju bott i Frankrike några månader så du kanske har hört de här orden" och så drog hon till med massa ord. Några kunde jag men det var många jag inte kunde. Surt! Ajja, hon sa efteråt att jag ju inte hade något problem med det muntliga så hon verkade nöjd, men jag tror inte det blir högsta betyg :S

Men vad spelar det för roll när äntligen snön kommer till Stockholm/Flemingsberg? Intill nu har det sett ut som bilden ovanför. Nej JUSSTE! Det är det det inte har, för antingen kan vi välja på en kall, vit, mjuk, inbäddad vinter, eller en fortfarande kall, regnig, mörk, blöt och äcklig vinter. Den här vintern har varit den värsta jag någonsin varit med om. Jag har avsiktligt undvikit att gå utanför huset i onödan eller kolla genom fönstret. Det är enda sättet att inte bli helt deprimerad. Så här har det sett ut i Lönneberga det här lovet:

Så här såg det istället ut förra jullovet på samma ställen:

Men nu ska jag inte klaga om det för nu kommer ju äntligen vintern, och dessutom ska jag åka till Norrland imorgon och där lär jag väl få lite kyla och snö hoppas jag! =)

Ja, nu är det ett ganska bra tag sedan jag skrev här. Anledningen är inte att det inte hänt något som jag kunde skriva om, utan snarare tvärt om. Sedan sist har jag hunnit med två föreställningar till av Turandot, 5 julkonserter, 3 spelningar i stadhuset, trombonkonsert, spelning på centralen, terminsuppspelning, redovisning och tenta. Utöver det har jag klämt in allt trevligt som julbak, star wars-marathon, julshopping, spelkväll, julfester och gudstjänster. Min storasyster Christina har gått och kärat ner sig så grovt att hon förlovat sig, och själv har jag fått tvillingar och en villa. Nåja, det sista är kanske inte helt sant. Inte än i alla fall, vem vet vad tiden visar?

Hunden ni såg längst upp är Ciccis hund Milly. Men vi har ju haft det stora privilegiet i Lönneberga att ha två hundar hela julen. Dels Nicki och så Milly. Nicki kan man beskriva som självständig, lugn och bestämd hund (en del säger istället gammal och tjurig, men jag tycker det har så negativ klang) medan Milly är energifull, glad, filantrop och lite för medveten om sin gullighet (även här använder elaka människor andra ord och säger att hon har tydlig ADHD och är diva. Kombinationen blir att Milly älskar Nicki och försöker utforska från hur många olika håll man kan hoppa på och överumpla Nicki. Hon har upptäckt sätt som ingen tidigare kunnat förutsäga. Nicki som både är halvblind och halvdöv, uppskattar inte leken och säger med låg mullrande röst till henne att hon ska veta sin plats i hans hus! Men jag tror trots allt att de har någon skön hatkärlek till varandra. 

Även i Lönneberga har det varit jul. Det traditionella kaffebordet dukades precis som vanligt fram mitt på dagen. 

Senare på dagen såg vi till att få lite mat i oss. Jag tror kanske att jag vann tävlingen om att äta mest. Det brukar jag göra här hemma, för alla andra äter som tonårstjejer! 

Therese och Michael firade också jul här hemma i år och tog även med sina två barn. Nicholai var inte jättesugen på att va fotomodell, men tyckte däremot att tiger skulle fungera som en bra fotomodell. Jag har ju alltid haft en svaghet för tiger så jag var naturligtvis med på noterna. Men som den dåliga fotograf jag är, råkade Nicholai ändå komma med på bild. Ajdå! 

Det har ju blivit tradition att Christina och jag gör ett pepparkakshus men i år kom Christina hem så sent att jag fick göra det utan henne, men med assistans av Kristian. Kan ni se någon likhet mellan pepparkakshuset och huset på bilden här under? Om ni inte gör det beror det förmodligen på att jag glömt göra markiserna. 

Nyår firade jag i Danmark på Nyt Livs läger. Bra och trevligt läger och trevligt firande också. Men danskarna får kraftig bakläxa i klädsel. Av alla ca 80 danskar (man kanske kan räkna med att ca 40 av dem var män) var det EN som hade kostym! EN! Vi svenskar som rest långt släpade däremot med våra kostymer. Om man inte använder kostym på nyårsafton, när använder man det då? Skandalöst!