Som ett fint avslut på den här dagen åkte vi ut till Odensvalehult där Therese och Michael för tillfället bor. Odensvalehult är verkligen landet, med flera mil till närmaste lite större ort. Ganska trevligt på sommaren!

Det var alltså här som både pappa och farfar växte upp. Farfar var bonde här på gården. 

Pappa har inte riktigt haft lust att fortsätta som bonde här, men han har hyrt ut till en bonde som har kossor i hagarna. När jag var liten brukade han även ha grisar där, och innan dess har det funnits höns och hästar också. Nu är det bara kor där, men det är åtminstone bra att inte bondekulturen försvinner helt från gården. 

Vi passade på att äta glass och jordgubbar utomhus innan solen försvann. 

Åja, det var inte helt sant att det bara är kossor här, för de som hyr det vita huset av pappa har en kattunge! Katter är gulliga, men tyvärr aldeles för självupptagna och ego. Till skillnad från hundar. 

Hästarna är inte på pappas mark, utan på andra sidan grusvägen. Nicholai däremot är på pappas mark. Men han är ju inget djur, även om han är lika gullig som ett djur. (vilket är den bästa komplimang man kan få av mig. Säger jag att du är ett riktigt djur så ska du vara glad för då tycker jag om dig!) 

Jag har den sköna uppgiften att leka med barnen, lära dem spela trombon och andra roliga uppgifter. Det är aldrig jag som säger "nu ska du sova" eller "om du inte äter upp maten får du ingen efterrätt" eller andra tråkiga uppfostringsrepliker. Jag behöver inte heller byta blöjor eller bada dom. Det gäller att veta hur man blir omtyckt av dem ;)

Varje år ordnas det en lönnebergavecka i Lönneberga socken. Den avslutas med Emilmarken som brukar vara i Lönneberga. Men i år valde de att flytta den till Silverdalen! Som Lönnebergabo känner jag mig djupt kränkt. Det ger ingen mening att emilmarken som avslutar lönnebergaveckan hålls i Silverdalen. De har redan tagit Lönneberga sparbank och skolan, och nu tar de marknaden! Vad ska de sno näst? Boa?`

Men som fiende var jag ju tvungen att spionera. Den var riktigt, riktigt dålig. De sålde i och för sig både godis från Mariannelund och munkar, vilket är mycket viktigt, men så mycket mer än det var det inte heller. Tidigare hade den i alla fall charmen att ligga i Lönneberga, men nu försvann ju det också... 

Ja, jag säger då det. Vi har det svårt vi (Jag är det för tillfället får man väl säga) Lönnebergabor! Och så pratar folk om att man har det svårt i Syrien och Kongo! Phytt!!

Jag har ett projekt som jag håller på med den här sommaren, och det är att spela in en trombonsextett. Men eftersom jag är den enda trombonisten jag känner i Lönneberga, får jag spela med mig själv. Innan jag började tänkte jag att det skulle bli lätt. Jag skulle bara spela in en stämma i taget samtidigt som jag lyssnar på de som jag redan spelat in. Det visade sig vara betydligt svårare! Det är svårt att lyssna på något med en volym så att man hör tydligt och kan spela tajt, samtidigt som det inte får vara så högt att man inte hör sig själv och spelar falskt. Det krävs sjukt mycket tålamod, och ändå blir det inte så som jag hade hoppats. Det blir lite falskt och otajt, men det får jag nog leva med. Kul är det hur som helst!

Idolen och förebilden är ju den här killen på filmen nedanför. Inte bara att det är snyggt filmat och klippt utan han spelar riktigt bra också. Jag har fått en helt ny respekt för honom nu! Förvänta er ingenting som låter så där från mig... 

Hela förra veckan var jag på ett kristet sommarläger på Fridhem, i Vännäs, utanför Umeå. Det är här uppe jag har komfirmerats och jag brukar åka hit på läger med jämna mellanrum, eftersom det är både bra andligt och socialt här, vilket inte är något man kan förutsätta idag... 

Det brukar alltid hinnas med ett par spel på kvällarna. Vinnaren av settlers vill helst vara anonym för att inte verka skrytig. Jag tycker det känns bäst så. 

En av talarna var Patrik Toräng som bland annat undervisade i första petrusbrevet. Ett fantastiskt brev som börjar med: 

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från det döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden." 1 Pet 1:3-5

Och i den stilen fortsätter brevet med många guldkorn. Läs det!

Vissa spel är våldsammare än andra och kan lätt sluta så här:

Vem som faktiskt vann fajten minns jag inte, men att den var mycket allvarlig och blodig (nåja) minns jag!

Kvällsmötena var i ett tält och vid lunchen var vi några nere "på byn" i Vännäs och bjöd in till det . Många tog emot lappen med inbjudan och en del frågade lite om vad det var, men några var mindre positiva. En tant sa "NÄE, VET ni vad!!", som om vi hade bjudit in henne till ett avrättningsparty...

Vid kvällsmötena hade vi också en lägerkör. På Fridhem finns det flera duktiga pianister, men det verkade som alla av en slump (eller hur!) inte kunde vara närvarande vid repetition eller uppsjungning, så jag åkte på nitlotten att spela piano de flesta gångerna. Men här på bild hade jag lyckats få Mattias att spela, så jag istället kunde spela trombon, vilket jag är mycket mer bekväm med! 

Glass är ju obligatoriskt på sommaren och när glassboxen bara står några meter bort är det svårt att hålla tassarna från kakburken... 

Sista kvällen åkte vi iväg på en liten utflykt till en sjö. 

Janne ville poppa micorpopcorn över öppen eld och vi alla skrattade gott åt honom. Men det visade sig att det faktiskt fungerade! 1-0 Janne kontra alla andra

Sitta och sjunga runt en öppen eld, en ljus norrlandsnatt långt ut i skogen. Härligt!

Det blev många månskenspromenader. Eller det kunde ha blivit. Men i Norrland tar man bilen vart man än ska, så det blev istället många månskensbilturer. Mycket romantiskt!

Natten fortsatte sedan i Marcus fina residens!

Som sagt, natten i Norrland är mycket ljus och gör alla mycket glada!

Söndagsgudstjänsten är alltid välbesökt. Man kunde bara önska att fler såg värdet i att vara med på större del av lägret, för det var ett mycket bra läger på alla sätt och vis. Ni ska vara varmt välkomna att hänga med nästa gång. De brukar ha flera läger om året. Ni kan hålla utkik på www.fridhem.info efter information om nyårslägret som kommer så småning om. =)

Idag fick jag för mig att cykla till Odensvalehult och tillbaka, 3,5 mil enkel resa. Cykla är egentligen inte så jobbigt om man inte cyklar väldigt snabbt eller väldigt långt, men det gör förtvivlat ont i baken!! Så nu behöver jag alla sympatitankar ni har, för min onda bak!

När det är avklarat, så kan jag berätta om Silverdalens Djursholm, nämligen Guldkusten. Guldkusten ligger på andra sidan Silverån, så att de ska få lite distans till dräggen i centrala Silverdalen. 

Vi börjar med att passera en liten charmig damm, där jag förövrigt, som liten, var helt övertygad om att mamma kört ned och nästan drunknat med en bil. Jag kommer alltid tänka på dammen som en bottenlös damm som slukar bilar och annat som hamnar där! Det gjorde det mycket mera spännande att gå på isen på vintern... 

Efter dammen kommer vi in i själva allén. För det finns alltid en allé som leder till de finare områderna.  

Det här bruket, eller slottet som en del (inte många) väljer att kalla det), är det som genererat alla pengarna till överklassidan. 

I den här villan bor Silverdalens mäktigaste familj. Det är inte Silverdalens rikaste, men utan tvekan den familj som har mest respekt med sig. Det är mycket oklart med närmare detaljer om vad som försigår här, men det är inget tvivel om att de står som föredömen innom vett och etikett. I den här villan tilltalar man varandra med "Ni" och med titlar t.ex  "Ingenjör Sidenvall" (när de inte väljer att prata franska, vilket annars sägs vara deras naturliga umgängesspråk). För att tona ner deras adliga påbrå har de valt att kalla sig för Nilsson, men det går inte ta miste på deras adliga ursprung. Klanen har på senare år växt till sig och spridit sig i Silverdalen, och dominerar nu innom alla brancher. Ser ni en söndag en häst och vagn färdas i Silverdalen med ett välklätt sällskap i frackar och höga hattar för herrarna, och klänningar och fjäderhattar för damerna så är det den här familjen som är på söndagstur. 

Den familj som däremot är rikast i Silverdalen bor i Herrgården. Det är den här familjen som genererar pengar till Silverdalens näringsliv, som annordnar de lyxigaste festerna och som har den flottaste bostaden. Men trots all glitter och glamour har de inte samma elegans, och är inte på långa vägar så sofistikerade som familjen i gula villan. 

Att deras bostad är storslagen och vacker råder det dock ingen oenighet om. Det här är på många sätt SIlverdalens ansikte utåt. 

Även utsikten är vacker och rogivande. Men frågan som alla frågar sig är "hur kom de i besittning av den här villan? Vart kommer pengarna ifrån och vad är sambandet mellan deras vackra adelsnamn och deras inte så sofistikerade uppträdande?"

Nåja, nog svamlat för idag. Imorgon åker jag till Vännäs för lägger, och kommer tillbaka om drygt en vecka så förmodligen inga blogginlägg på ett tag. 

Att grilla hör ju till sommaren. Men att grilla helt ensam är lite deprimerande så jag frågade lite Silverdalsbor och till och med Vena- och Mörlundabor om de ville komma och grilla med mig. Det ville de! Trevligt! =) 

Jag vet inte om jag kan påstå att jag är duktig grillmästare! Jag blir oftast ganska upptagen av att prata med andra eller göra något annat, och glömmer köttet på grillen. Igår lyckades jag bränna 3/3 köttbitar jag grillade. Inte dåligt gjort! Men de gick att äta ändå. 

Idag har jag tillbringat hela dagen med diska upp. Eller åtminstone skulle jag ha gjort det om det var i min lägenhet i Stockholm, men mina föräldrar har ju haft den otroligt goda smaken att sätta in en diskmaskin. Jag säger då det, diskmaskin måste vara något av det bästa som uppfunnits efter trombonen! 

Sedan fick jag idag för första gången se betyget som jag fick på franskakursen jag läste på Stockholms universitet för snart två år sedan. Jag hade glömt att kolla betyget, men var i princip helt säker på att jag hade fått C, eftersom i betygskraven för B stod det att man skulle tala med "nästan felfritt uttal" och skriva med "nästan felfri grammatik och stavning", vilket jag inte anser att jag gör. Men hur som haver hade jag fått B, så jag är nöjd! Och i höst ska jag börja nästa franskakurs på SU. Det är en kurs som sträcker sig över 4 terminer. Det blir kul! =) 

Här kommer lite mer Lönneberga-Silverdalskunskap. Mellan Lönneberga och Silverdalen finns det en stig som heter kärleksstigen. Så heter den eftersom den av någon anleding ser till att om en kille och en tjej går på stigen från Silverdalen (det verkar funka bättre det hållet än tvärt om) som singlar så kommer de ut i Lönneberga som ett par. Den har utnyttjats frekvent av flera av kusinerna och facit säger ju sitt. 5 gifta i Nilssons familj och 3 gifta i Andertuns familj. Gå där på egen risk!

Men eftersom jag går ensam har jag inget att frukta (hoppas på?) utan jag kan i lugn och ro fota. Stigen går mestadels längs Silverån på den obefolkade sidan. 

Ni kan se några hus i Silverdalen skymta fram på andra sidan ån. Om inte träden varit i vägen skulle ni kunnat se kapellet. 

Stigen kommer ut i Silverdalen, på guldkusten precis vid Viktoriaskolan. Låter det inte fint? Viktoriaskolan var en kristen friskola där jag gick förskolan och mina 6 första år i grundskolan. Det var en bra skola, och jag är glad att jag fick gå där, men tyvärr var den tvungen att lägga ned för några år sedan eftersom det inte fanns tillräckligt med elever. 

Så här ser det ut från andra sidan ån. Bakom träden längst till höger i bild ligger Viktoriaskolan. När ni kommer till Lönneberga, glöm för allt i världen inte att gå kärleksstigen. Ensam eller i sällskap, det är upp till er... 

Igår hade min kusin Karin 30-årsfest. Det bjöds på god mat, jordgubbstårta och många goda kakor! Jag behöver kanske inte tillägga att jag inte var hungrig när jag gick därifrån?

På ett kalas (eller egentligen alltid) måste man ju hoppa studsmatta! Det är ju något barnsligt kul med att hoppa! Om jag i framtiden blir misslyckad och arbetslös, ska köpa en sån här, leva på knäckebröd och vatten och bara hoppa hela dagarna. Sen får vi se vem som gör de snyggast volterna!

Barnen hade ett eget bord. De är en hel liga, och blir fler för varje gång  jag kommer hem. Igår var dock inte hela ligan där. 

Det kan inte förnekas att det är härligt att sitta ute i trädgården en sommarkväll och ha kalas!

Jag avlutade kvällen med att se till att mitt lag förlorade, genom att skjuta ned drottningen. Jaja, någon måste ju göra det också...