I helgen var det en trombonfrossa på Musikaliska i Stockholm. Vad innebär då en trombonfrossa? Jo, precis som det låter! Mängder av trombonister samlas och riktigt göttar sig i allt som kretsar kring trombon. 

Det var många professionella trombonister inbjudna, som på ett eller annat sätt deltog. Huvudartiserna var på jazzsidan Karin Hammar, och på klassiska sidan Håkan Björkman. På bilden ovanför spelar Håkan en egen liten konsert tillsammans med pianisten Asuka. 

Vi i trombonklassen på KMH spelade också en konsert. Vi spelade i lite olika konstellationer, från solo till trombonseptet. Jag spelade Martins "Ballade pour trombone". Ett fantastiskt stycke. Det gick efter omständigheterna ganska bra. Det är klart att det finns en hel del jag hade velat skulle gå bättre, men det är en lite speciell situation att spela upp för 100 trombonister, så jag är ändå nöjd med konserten. Här kan ni lyssna på när Christian Lindberg spelar Martin:

Vi avslutade konserten med att spela Davids trombonkonsert för trombonkvartett och piano, delvis i jazzstil. Det är alltså det stycker som alltid kommer på alla trombonprovspelningar, så därför blir det lite extra kul att spela stycket på ett "förbjudet" sätt =) Här får ni höra andra och tredje satsen:

När man nu samlat uppåt 150 trombonister måste man ju ta tillfället att spela en riktigt stor fet trombonkör. Till trombonfrossan hade de skrivit en rapsodi med snuttar av mängder kända trombonstycken eller orkestersolon. Många avsnitt spelade någon utvald duktig trombonist och några delar spelade hela trombonkören. Ni kan ju till exempel tänka er själva hur fantastiskt det lät när 150 trombonister spelade det här:

En av programpunkterna var ett samtal mellan Helena Wasserman och min trombonlärare Sven-Erik Eriksson. Sven-Erik har ju varit lärare för riktigt många extremt duktiga trombonister, som Christian Lindberg, Håkan Björkman, Jonas Bylund m.fl Dessutom har han varit solotrombonist i Operan där han fick jobb redan när han var 17 år. Så han har en hel del att berätta och dela med sig av! 

Här är genrepet inför konserten med Blåsarsymfonikerna, solister och hela drösen tromboner.

Det stog ett stort gäng trombonister på varje sida om scenen

Och på båda läktarna

Det var helt fulsatt till konserten som ni kan se. Trombon är populärt!

Karin Hammar spelade några låtar som hon själv skrivit. Jag är ju ingen jazzfantast, men hon spelade riktigt bra och hade gjort bra låtar. 

Håkan drämde till med Bourgeois trombonkonsert! Det är ingen dålig bit det. Andra satsen är riktigt smörig och vacker:

Och tredje satsen är otroligt teknisk och spexig:

Han spelade som vanligt helt fantastiskt och publiken var med rätta väldigt exalterad efteråt! 

Det är nyttigt med en stor dos trombon ibland. Jag tror att trombonfrossor kan vara lösningen på alla världskonflikter! Eller ok, kanske inte helt. Men det var åtminstone både väldigt inspirerande och roligt!

För 1½ vecka sedan hade Siggan äntligen sin inflyttningsfest i Helenelund. Hon har bott där i ett halvår redan, men det har varit renoveringsarbete i badrummet, så det var först nu hon kännde att det passade med inflyttningsfest. Men vilken inflyttningsfest sen! Riktigt trevlig. Hon och Tomas hade bakat alla möjliga godsaker som vi tryckte i oss, och dessutom fick vi spela massa roliga spel och sånt. Väldigt lyckad kväll. 

Hon har fått det väldigt fint i lägenheten som hon köpt. En mysig och fräsch lägenhet nära kommunikationer. Ett riktigt kap =)

I förra veckan vickade jag i LDK, och på torsdagen åkte vi ned först till Linköping, och sedan Norrköping. I Linköping spelade vi på en examination av flygare. Innan ceremonin var jag nervös för exercisen. Det skulle inte var mycket exercis, och dessutom är den väldigt lätt, men jag har övat in AMKs exercis efter att jag jobbade i LDK och det finns en hel del stora skillnader mellan de bägge. Så om jag gör AMKs exercis skulle det synas tydligt. Men väl på ceremonin var inte exercisen så stort problem, däremot ville inte trombonen sammarbeta utan spelade helt egna toner som inte stod med i noterna. Men det är smällar man får ta!

Det var underbart fint väder med frost på träden. Jag försökte ta någon bild från bussen, men som ni ser i förra bilden blev det inte så bra. Bilden, precis ovan,  har jag bara bildgooglat så den ska jag inte ta äran för, men det såg ut ungefär så här, och som den snöentusiast jag är var jag lycklig hela resan. 

På kvällen spelade vi en konsert i Norrköping. Den här bilden tog jag innan konserten, så det var lite mer publik på konserten. Inte helt fullsatt men inte så långt ifrån heller. Vi spelade lite klassiska godbitar som Nimrod, Epilog ur vintersaga, Adagio av Barber, blandat med lite marscher och annat gött. 

På fredagen åkte vi till Uppsala och spelade samma konsert. Där var det betydligt mindre publik. Uppsalaborna är nog lite mer svårflörtade. Men de som var där verkade väldigt nöjda. Efter konserten drog jag ut till Sickla och inveg Emils lägenhet. Det är så många lägenheter som ska invigas hela tiden! =)

I söndags åkte jag och Steffi till Kista, där vi prövade en ny fransk-asiatisk restaurang som öppnat för någon vecka sedan. Den var bra och hade trevlig personal! Det kan bli fler besök där för mig.

Efter att ha snackat skit ett bra tag på restaurangen gick vi på bio och såg "En man som heter Ove". Jag gillade filmen! Jag var lite skeptisk i början eftersom jag hade trott att det skulle vara en mer ljus, "hjärndöd" komedi, men ju längre in i filmen vi kom, ju bättre tyckte jag om den. 

Som säkert många av er vet, kommer mamma från Västerbotten, och mer en halva min släkt bor där. Så när Jenny (som också är västerbottning) igår drog ihop ett gäng för att äta västerbottensbuffé på grand hotell, kände jag mig nästan tvungen att deltaga. Och det ångrar jag inte, för det blev en makalöst trevlig kväll!

Det var faktiskt första gången jag var på grand hotell. Man skulle ju kunna tro att jag var där titt som tätt, men så är det faktiskt inte ;)

Buffén bestod av 47 rätter om jag minns det rätt. Alla hade på något sätt anknytning till Västerbotten. Man skulle gå i fem omgångar så att säga. Först fanns det en mängd olika kalla fiskar, som var så bra tillagade att även jag tyckte att de var magiskt goda, sedan var det en mandelpotatissoppa (som det enligt instruktion var viktigt att ta för att neutralisera smaklökarna efter fisken). Tredje tallriken skulle hänges åt kallt kött, som olika renpatéer, rökt björnkött, renkorv och vad det nu hette. Det var utan tvekan bra kött, men kanske ändå den tallriken som föll mig minst i smaken. Fjärde tallriken däremot skulle hänges åt varmrätter. De hade bland annat en renskav som var värd att dö för! Mycket gott!! Till sist hade de en mängd olika efterätter där jag särskillt gillade messmörsglassen med varma hjortron, och någon sort blåbärspannacotta med havrekrisp. 

Jag var riktigt mätt och belåten när jag gick där ifrån! Min ekonomi tillåter inte att det skulle kunna bli en vana för mig att gå och äta på grand, men jag är absolut öppen för att gå dit fler gånger =)      

Mellan 31 december och 1 januari är en kväll som vi brukar kalla för nyårsafton. Nyårsafton brukar många vilja fira. Man firar det med vänner, och betalar stora summor för att äta gott och skicka upp färgat kraffs som smäller. Jag valde i år att fira det i Göteborg, med lite vänner från Sverige, Norge och Danmark. Man kan besöka Göteborg även om man är Stockholmare. Man måste bara komma ihåg att åka ifrån staden efteråt, för annars blir man kvar där, och då blir man Göteborgare.

En som är Göteborgare är min kusin Ulrika! Alltid lika kul att träffa henne! 

Vi åt en nyårmiddag med hummersoppa, oxfilé, tryffelsalami och allt vad det nu var! "Lyx och lax, det är min melodi" /Doris i jönsonligan. 

I all omtanke hade de som organiserat helgen sett till att vi skulle få i oss rikligt med socker också. Jag ställde upp för laget och åt en hel del! Eftersom vi stannade i Göteborg till 2 januari hann vi med en hel del utöver att äta mat. Vi spelade spel, gick promenad, hade andakt och framför allt satt och riktigt degade in det nya året. Det är ju tradition att man ska börja nya året med att vara riktigt, riktigt trött!

Några dagar senare, tillbaka i Småland, blev vi hembjudna på middag till min faster Ing-Marie med familj. 

Det blev en riktigt fin trerättersmiddag! Det är ju lite ofint att hålla på och fota maten hela tiden medan man äter, så jag fotade bara förrätten innan vi började. Men jag tror att ni alla vet vad mat är, så ni kanske klarar er utan bilder. 

Vid trettondagsafton brukar vi alltid ha en musik- och sånggudstjänst i Silverdalen. Så även i år. Jag spelade lite trombon, Cecilia spelade fiol, Erik spelade horn, Fredrik piano, pappa, piano och orgel och Astrid flöjt. Dessutom hade vi en vuxenkör och en barnkör. Varje år är det frågan om vi är tillräckligt många för att klara det, och varje år går det utmärkt till slut!

Nilssons (alltså mina kusiner. Vi heter också Nilsson, men när vi säger Nilssons syftar vi alltid på kusinerna i Silverdalen) har i många år haft den mycket fina traditionen att bjuda hem alla som har lust på en riktig småländsk kaffebjudning. Då handlar det inte om två sorters kakor utan snarare 10. 

Jag har än så länge bara tre syskonbarn, men jag har riktigt många kusinbarn. Kusinbarn som både har humor, energi och lekglädje. Det är bra för mig som egentligen aldrig växt upp och behöver leka av mig ibland. 

Hur får man då barnen att vilja leka med en tråkig gamling som mig? Jag säger bara ett ord: mobil! Jag hade inte på blixten så kortet blev lite suddigt, men jag håller i mobilen här och ni ser vilken uppmärksamhet de har. 

Som sagt, har man en mobil så blir man populär!

Råkar man sen bära någon av barnen finns risken att man får fortsätta bära 20 barn till. För har en fått så ska alla få! :D Efter ett tag blir jag helt matt! Men jag hade i alla fall kul och dessutom får jag ut mitt lekbehov!

Men efter att ha varit i Småland riktigt länge reste jag hem till Stockholm igen. Här har det också blivit vinter!

Valhallavägen

De här två bilderna har jag tagit från Bergshamra, men mot Danderyd, så det är Danderyd ni ser på bilderna. 

På vänster sida, bakom träden, ligger Bergshamra, på höger sida ligger Danderyd. 

Något hus i Bergshamra. Vet faktiskt inte om det bara är ett vanligt bostadshus eller om det används till något annat. 

Det kommer nog mer vinterbilder från Stockholm senare. Jag är ju helt överlycklig när det är vinter, men igår var en riktigt skitdag med plusgrader och regn, så den mesta snön försvann. Men nu ska det bli kallt igen så jag håller hoppet uppe :)

Jag vet att det finns några som vill se lite bilder på årets pepparkakshus så nu kommer lite såna bilder. Det är mer eller mindre tradition att jag gör pepparkakshus vid jul i Lönneberga. Egentligen är det jag och Christina som gör det tillsammans, men de sista åren har hon kommit hem så sent innan jul så att hon inte hunnit och då har jag fått försöka klara mig själv. 

Förra gången jag gjorde ett försökte jag göra vårt bostadshus i mindre skala. Men innan det har Christina och jag tillsammans gjort både riktiga- och fantasibyggnader. 

I år försökte jag mig på vårt kapell i Silverdalen som ser ut så här:

Efter ganska många timmars ritande och bakande fick jag ihop något hus som skulle likna kapellet...

Men det blir alltid lite snett och fult när man sätter ihop det. Även om man tycker att man är noga när man bakar kommer bitar vrida sig lite o.s.v Men om man dekorerar det lite kan man dölja de värsta bristerna: 

För att få lite mer känsla av att det verkligen är kapellet la jag lite sand där vi brukar ha grusparkering, en grön filt där det är gräs och lite småbuskar där det är det. Naturligtvis var jag tvungen att ha med bilar på parkeringen. Någon har tyckt att bilarna inte överensstämmer med de bilar som brukar stå där, men vem vet, om inte allt för länge kanske de flesta av oss åker i raggarbilar och sportbilar? Pappa ordnade med lite svag musik med inspelningar av sång och musik i kapellet så att man skulle få känslan av att vara där =) 

Det var alltså årets hus. Vi får se vad det blir nästa år... om det blir något.

Ja nu är det ju ett tag sedan jag skrev så nu kommer en hel rad bilder från de sista veckorna. Jag har hunnit med att spela två luciakonserter med LDK och ett av mycket få beridna luciatåg. Vi spelade något så när det vi skulle och hästarna hoppade och sprang nog också som de skulle. Jag kunde inte riktigt se hästarna men allt tyder på att det gick bra. 

På själva luciadagen spelade jag också en luciakonsert på Skansen tillsammans med Solna brass. Egentligen är jag inte med och spelar i Solna brass, men eftersom Jens, som brukar spela där, var i Blekinge hoppade jag in. Hälften av det vi spelade hade jag spelat innan, men resten var prima vista på konsert. Det är kul att spela prima vista och bara försöka göra det bästa av situationen!

Jag spelade min sista julkonsert i Stockholm onsdagen 16e, så redan på torsdagen åkte jag till Småland, vilket innebar att jag hann vara med på julmarken i Vimmerby. Jag brukar ofta säga att det är en myt att man pratar mer med främlingar på landet än i stan. Men här på marknaden märkte jag ändå tydligt att butikspersonalen pratar betydligt mer personligt med människor i Vimmerby än i Stockholm. Däremot pratar inte främmande människor med varandra på gatan, bussar o.s.v oavsett om det är Stockholm eller Lönneberga. 

På söndagen 4 advent var det julfest i kapellet. 

Vi fick flöjt och fiol till unisona sångerna. Nu har starskottet gått för en ny generation av musiker! Det är ju underbart!

Barnkören har blivit ganska stor nu! Det är helt otroligt vad många av de små är duktiga på att lära sig texten utantill!

Efter andakt, gröt, berättele, sång och musik var det dags för godisutdelning till barnen. Den här dagen räknades tydligen även jag som barn, så jag fick en godispåse jag också =)

Den 24 december firar man julafton i Lönneberga. Det börjar med en grötfrukost.

Här ser ni mina syskonbarn Alexander och Nicholai som var julklädda, dagen till ära!

4 generationer kvinnor/tjejer/brudar. Min mormor Iris, min mamma AnnaGreta, min storasyster Therese, och mitt syskonbarn Simona. 

Juklappsleken är alltid uppskattad. Det finns ju få känslor som är så äkta som glädjen när man tar alla paket från någon annan!

Men Alexander var nog mer intresserad av den riktiga julklappsutdelningen senare på kvällen.   

På juldagen, efter att vi återhämtat oss från den tidiga julottan kl. 06:00, hade vi en julbjudning hemma hos oss. Man tror ju att när man städat så noga för julafton ska det vara fint även juldagen. Men så är det inte. Efter juklappsöppnande, matkrig och allt som hör julafton till, ser det ganska stökigt ut så vi fick lägga en del tid på att städa upp igen. 

För att alla skulle få plats blev vi tvungna att värma upp uterummet också. 

På annandagens förmiddag hade Mikael bokat sporthallen i Silverdalen för lite sportaktiviteter. Jag är ju inte världens stjärna på innebandy, och när jag inte heller hade idrottskor bara gled jag runt, så jag höll mig till att leka med barnen och att spela lite volleyboll.

Ni som känner mig vet att jag är helt beroende av snö och vinter. Jag tycker allt blir så mycket finare och ljusare när det kommer snö, så för mig har det varit en riktig pina att det varit så mörkt och grått i hela december. Men 27 december kom äntligen snön! Jag var glad som ett barn, och det var barnen också. Så vi byggde en snögubbe. Snögubben dog redan dagen efter, men snön ligger kvar!

Nåja det var det som hänt för mig de senaste 2,5 veckorna. 

Vad har då hänt sedan förra blogginlägget. Om man bortser från alla viktiga nyheter och fokuserar på det obetydliga, kommer vi se vad jag har gjort den här veckan. Bilderna är bara dåliga mobilbilder, men ni får klara er! Lördagen efter sittningen gick åt till en skön övningsdag, där jag kunde öva ikapp det som jag inte hunnit öva på i Blekinge. På kvällen hade jag och några andra från min tidigare franskaklass en spelkväll, hemma hos en av tjejerna. Hon hade lovat något litet enkelt att äta, men när vi kom dit hade hon dukat upp rejält med avancerade sallader och mat. Jag hade lovat ta med en flaska vin, men som den ovane systemethandlare jag är, missade jag att det stängde redan 15:00 på lördagar, så jag misslyckades med min enda lilla uppgift. Men spelkvällen blev riktigt trevlig ändå!

På söndagen, alltså första advent, spelade jag med en brasskvintett i Oscars kyrka på Östermalm. Jag älskar verkligen att spela brassensemble och framför allt vid advent och jul. Den här gången var faktiskt gudstjänsten bra! Annars har jag varit med om att så mycke smörja utan något innehåll sägs, bland annat en predikan om Rudolf med röda mulen, eller en predikan om varför prästen ville att folk skulle ge henne fina paket. Men den här gången var det en bra predikan med innehåll!

Jag spelade bland annat med Eric. När man spelar brassinstrument är det viktigt att öppna munnen riktigt mycket, vilket vi demonstrerar på bilden. 

Efter att ha spelat i Oscarskyrkan, mötte jag upp Cecilia och Rebecka för att käka en lunch och sedan gå och lyssna på Händels Messias i Storkyrkan. Storkyrkan är ju egentligen en riktigt dålig konsertlokal för de har lyckats sätta upp så många pelare på strategiska platser så att nästan ingen kan se något. Men det lät fint ändå, och det är ju ett bra och genomtänkt verk. 

Nu i veckan har jag också praktik i Filharmonin där vi spelar en show med Martin Fröst. Det är inte så extremt mycket att göra för trombonerna, men det gör mig inte så mycket för jag är bara glad att få vara där. Det är verkligen otroligt roligt att spela trombon, och framför allt i symfoniorkester, och då framför allt i en bra symfoniorkester med duktiga och trevliga "kollegor". Det är värt mycket att få tips och råd för vad jag ska jobba på för att lyckas. Den här veckan har jag fått hjälp att prova ut munstycke också, så nu ska jag köpa ett nytt munstycke! =) Vi spelade en föreställning i torsdags, och ska spela en till idag.  

När jag inte repat på filharmonin så har jag repat trombonensemble på ackis. Vi har en trombonkonsert i nästa vecka, och det är egentligen först nu vi kunnat repa, så nu har det varit några ganska intensiva dagar. Men det är otroligt roligt att spela trombonensemble. Vi kommer, på konserten faktiskt ha stycken för 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 musiker. Bra planerat va? =)

Det är ju advent, och grannarna har försökt få mig att känna mig som en riktigt dålig människa genom att sätta upp julgardiner, adventsstjärna, adventsljusstake o.s.v Men jag har verkligen inte hunnit. Förutom att jag haft otroligt mycket att göra sista tiden, har jag varit lite småsjuk och trött. Men igår tog jag tag i mitt liv och adventsstädade. Jag bestämde mig också för att baka lussebullar, men när jag precis skulle börja insåg jag att jag hade glömt jäst, och eftersom alla butiker i Bergshamra stänger senast 22:00 (GRRR!!!) fick jag åka in till city i mina joggingbyxor och köpa jäst. 

Men nu har jag saffransbullar bakade och julpynt uppsatt, så nu kan grannarna sluta peka finger och skratta!  

I fredags kväll var det sittning på KMH. Jag mer eller mindre lovade lite folk att göra en hiss-och-diss-lista på min blogg. Så här kommer den!

HISS

1. Trevlig bordsdam

Jag fick Isabelle Wassler som bordsdam vilket var bra placerat av planeringsgruppen. En mycket trevlig och rolig tjej som det var lätt att snacka med. Det finns ju annars potential för en stel middag om man hamnar bredvid fel person. 

2. Trevligt övrigt bordssällskap

Det var inte bara bordsdamen som var trevlig utan även damen på vänster sida och de som satt mitt emot var mycket trevliga. Carl som satt mitt emot mig spelar ju t.ex trombon. Bara det säger ju en hel del. Och Josefine Wassler (som syns på bild) och Mikaela Wikström (som satt på andra sidan Carl) var minst lika härliga människor trots att ingen av dem spelar trombon!

3. Glada brassbrudar

Här ser ni fyra glada och snygga brasstjejer. Från vänster, Matilda (trumpet), Alma (horn), Katarina (horn) och Elvira (trumpet). Mitt namnminne är riktigt dåligt så jag har tyvärr glömt vad killen längst till höger heter (jag ber om ursäkt!!) men han var tillräckligt klok för att ta tillfället att umgås med de trevliga brassbrudarna.

4. Kalles "Stad i ljus"

Det var många som gick igång rejält på allsången av klassikern "Stad i ljus" men ingen kunde mäta sig med Kalle, som sjöng med en otrolig inlevelse. Och vilken klang sen! Makalöst! En klar hiss på den!

5. Maten

Bilden är inte från sittningen, men det är åtminstone bild på mat. Och faktiskt fick vi just mat på sittningen. God mat dessutom.  

6. Välklädda (förutom Eric) och glada (inklusive Eric) människor

Det finns ju inte mycket som är så trevligt som glada och välklädda människor. Hiss på det!

DISS

1. Hög musik

På själva sittningen var ljudvolymen på musiken mycket smakfull. Men när den formella delen var avslutad drog de plötsligt upp ljudvolymen till outhärdliga nivåer. Det finns få saker jag tycker så illa om som när det är så hög musik så att man inte kan prata med varandra... man står bara och glor på varandra och nickar lite uppskattande då och då. Inget för mig! Så jag stack ganska snabbt efter att den snobbiga (och trevliga) delen var klar och den sunkiga delen börjat. 

2. Efterättssked i plast!

De hade dukat fint, fixat fin mat och gjort i ordning allt bra. Men så har de en efterättssked i plast! Diss så det skriker om det! ;)

3. Carl - avtaggad

Ok, egentligen var det såhär att jag hade så få dissar så jag kände mig tvungen att hitta fler. Och jag vågar inte ta en okänd person och lägga upp på disslistan, så jag frågade Carl om han kunde ställa upp, vilket han sa att han kunde. Här anstränger han sig för att se trött och tråkig ut, men sanningen var att han var ett utomordentligt trevligt sällskap =) 

Nu är jag precis hemkommen från en turné i Blekinge med Valhallabrasset -  en brassextett som jag och några brasskollegor bildat. Vi har åkt runt och spelat en barnföreställning som vi skapat som heter "Det är inte spott, det är kondens". Vi har gjort 8 föreställningar på 7 olika orter. Dessutom har vi haft en RUM-kurs med brasselever från musikskolorna i Blekinge. 

På först föreställningen, som vi gjorde på Marinmuséum i Karlskrona, hade vi ett marint tema, och Emil fick spela skeppsgosse, vilket han gjorde med bravur. Andreas W var också makalös i sin roll som energifylld trumpetare/pirat. Ni ser honom i bakgrunden på bilden. Tyvärr var det väldigt få på muséet den dagen så det var väldigt lite publik. Men de som var där uppskattade föreställningen jättemycket. 

På de andra föreställningarna var det däremot gott om barn. Cirka 35 som färst (japp det heter få färre färst!) och som flest var de cirka 180. Barnen var otroligt fokuserade på föreställningen. De lyssnade noga när vi spelade, skrattade när något var roligt, klappade när vi spelade något taktfast, ställde mängder med frågor efter föreställningen och köade för att få prova att spela lite. Det var många som kom fram och sa kommentarer som "Det är jättekul med brass" eller "Jag vi spela trombon" o.s.v. 

På bilden här ovanför ser ni våra virtuosa musiker tubaisten Eric och valhornisten Andreas H.

Här är vår eminenta trumpetare Matilda, som precis som Emil, kommer från Blekinge och guidade oss runt mellan föreställningarna. 

Vi hann också med att köra laser game i Karlskrona. Vi spelade först uppdelade i två lag. Jag antar att något lag vann, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vilket lag det var, och egentligen är det ju också helt oviktigt! Men det finns en liten risk att min glada min på bilden inte helt speglade hur jag kände det... 

Hur som helst kunde vi nog alla märka att dagarna efter vi spelat laser game var det lite mer spännande att hoppa och göra knäböj i barnföreställningarna.

Vi körde runt många mil. Uppskattningsvis 160-170. Som tur var hade vi en stor och rymlig minibuss som tog oss både från Stockholm och tillbaka till Stockholm. Nu får vi försöka ragga nya gig, efter succén i Blekinge. Om ni har några är det bara att höra av er så får ni ett glatt gäng med instrument! =)