Både igår och idag har jag varit på riktigt bra konserter. Igår var det Mahlers tredje symfoni med hovkapellet, och idag var det Lulu, Den sällsamme mandarinen och lite annat, med radion. Jag blev så inspirerad att jag tänkte fortsätta min serie om orkestern för nybörjare ;) 

Idag har jag kommit till orkesterns mest underskattade instrument. Violan (eller altfiolen). Violasterna kan verka lite anonyma i orkestern, men de fyller en otroligt viktig funktion. De är nämligen den intrumentgrupp som alla skämt handlar om:

Nej, men allvarligt talat. Violan är med i varenda orkesterstycke och varenda stråkkvartett men ändå är det nog många som knappt hört ett violasolo, vilket är väldigt synd. 

Violan är helt enkelt en större fiol, som går lite lägre och har en mörkare klang. En violin har strängarna G, D, A, E, men violan har så att säga skippat den högsta strängen (E) och lagt till en lägre istället och har alltså strängarna C, G, D, A. 

Ofta får violan rollen som stråkutfyllnad i orkestern. Är det wienervals spelar violan efterslag, och är det fina melodier ligger violan på en understämma. Solomelodin läggs oftast i violin, eller vill man ha mörkare klang så läggs den i cellon. Det är egentligen väldigt synd, för violan har en fantastiskt fin klang! Jag är ju själv väldigt dålig på violarepertoaren så jag kan bara det absolut mest kända. Och det stycke som förmodligen är mest känt är Bruchs romans. Fantastiskt stycke och här hör man verkligen hur vackert viola är!

Ett annat trevligt stycke för viola:

Men precis som fiolen är violan väldigt bred i klangfärg. Den kan få ett ganska härligt klös i tonen som i den här konserten av Nyström.

Ett stycke med viola som jag tycker är helt fantastiskt underbart är Atterbergs svit 3, för violin, viola och stråkorkester. Det är så bra att jag länkar till alla satserna!

Jag är pinsamt dåligt insatt i violarepertoaren men jag kan ändå rekommendera att ni lyssnar vidare på följande stycken. Jag länkar bara till en sats ur verken så får ni leta vidare på de andra satserna om ni gillar det =)
"Harold en Italie" av Berlioz. Violasolot kommer 1,5 minut in i stycket. 

Brahms violasonata i F-moll

Bruchs dubbelkonsert för violin (eller klarinett) och viola

 "Romantic Fantasy for violin, viola and orchestra" av Arthur Benjamin.

Igår var jag på en rysligt bra konsert. Som så många gånger förr var det fiharmonikerna som spelade i konserthuset. I första halvan spelade de ett stycke av Magnus Lindberg och Bartoks tredje pianokonsert. Det var jättebra på alla sätt och vis, men jag hade själv lite svårt att koncentrera mig för jag satt bredvid en man som luktade lite. Det var inte det värsta jag varit med om, men jag är så känslig så det räckte för att störa mig. Men i pausen kunde jag byta plats och jag hade ändå kommit till konserten för att höra Schumanns tredje symfoni, som dom spelade efter paus, så gubben lyckades inte förstöra min konsert.  ;)

Jag tar för givet att ni alla lyssnar på Schumanns trea någon gång i veckan ungefär, men om någon mot förmodan inte skulle känna igen stycket så borde ni lyssna på det! Hela symfonin är fantastiskt fin men det är särskilt första och fjärde satsen ni ska lyssna på. Första satsen är bara så otroligt härlig och harmonisk, och tredje satsen innehåller en fantastisk trombonkoral som inleder satsen. Hög och jobbig att spela, men otroligt fin, och grabbarna i trombonsektionen spelade som vanligt fantastiskt bra. Generellt sett brukar jag vara mest kritisk mot trombonsektionerna, för det är ju den sektionen som jag själv har bäst koll på hur jag vill att det ska låta, men i stockholmsorkestrarna spelar trombonisterna så otroligt bra så jag blir aldrig någonsin besviken! :D

  Blir man inte bara helt lugn och avslappnad av det?

Men vill man isället ha lite energi och glädje kan man lyssna på första satsen: 

På tal om Filharmonin så var jag där och hade praktik i helgen. Vi spelade två familjekonserter i lördags. Reportoaren var ganska varierad med lite klassiska godbitar, någon låt från filmen frost, och några låtar som elever från "El systema" var med och spelade. Den här gången spelade jag förstatrombon. Det var egentligen inga svåra saker, men jag har en stor respekt för att spela förstatrombon i filharmonin! :D Men det gick bra och det var otroligt roligt. Jag älskar att spela orkester! :D

Vi spelade bland annat Brittens "A young persons guide to the orchestra" som ni kan lyssna på om ni vill få en genomgång av orkestern. 

Men det finns folk som aldrig har fått chansen att spela trombon i en symfoniorkester. En tjej som tyvärr aldrig fick den möjligheten är Elle-Marja i filmen "sameblod". Vi var ett gäng som såg den filmen i lördags, och jag måste säga att även om filmen inte innehöll en enda trombon var den riktigt bra, och jag rekommenderar er alla att se den. I olika recensioner av filmen står det att man kommer bli "chockad" av hur samerna behandlats i Sverige. Det blev inte jag. Jag tycker man fått höra en hel del om hur det var. Men filmen är väldigt stark, även om den inte är så jobbig att man mår dåligt efteråt. Den kändes inte överdriven eller vinklad utan jag tror att det är en ganska realistisk skildring av hur det var och får en att tänka efteråt, och vilja ta reda på mer om samernas historia och situation idag. Som sagt, se den! =)

I fredags blev jag klar med ridkursen! Jag kan nu allt om hästar! Faktiskt var det någon som filmade mig och de andra ridkursdeltagarna på en lektion:

Jag vill ju inte skryta, men jag är ganska grymm! 

Nej, men ärligt talat är det ändå fantastiskt vad man kan lära sig på sju veckor. Samtidigt har jag också insett att det är väldigt svårt att rida! Ena dagen tycker man att man har full kontroll på hästen, men så får man en häst som t.ex inte vill galoppera eller som vill gena vid alla hörn, och då känner man sig inte så duktig längre. 

Under alla dessa sju veckorna blev jag inte biten eller sparkad, så att det gjorde ont, en enda gång. Det var många hästar som försökte smaka lite på mig, och någon som tuggade på jackan, men inte någon som lyckades få mig att få ont. Nu försökte jag i och för sig undvika de värsta hästarna så gott jag kunde. Men ni kanske kommer ihåg mitt första inlägg från ridkursen, när jag knappt ville gå in i boxen till en häst. Det försvann ganska snabbt, och sista veckorna var jag inte så överdrivet rädd för att bli biten eller sparkad, utan tyckte det oftast var ganska mysigt att hålla på med hästarna. 

Något mycket smart med hästar som jag inte visste om innan är att de anpassar sin storlek efter hur van ryttaren är vid hästar. När jag började kursen var de flesta hästarna ungefär lika stora som en asiatisk elefant, men allt eftersom veckorna gick blev de mindre och mindre och sista veckan var de stora som en riktigt stor hund. När de blev arga blev de i och för sig större igen, men oftast höll de sig ganska små. 

Hästar älskar att känna sig fina, och några av hästarna var riktiga bimbos med blont löshår och fixade läppar. 

Kan ju för övrigt nämna att även om jag inte blev biten eller sparkad så blev jag avkastad en gång. Jag hade Markör, den segaste hästen i stallet. Han tycker mest om att stå i mitten och kolla på de andra hästarna, och så kom jag som en nybörjaridiot och tvingade honom att skritta. Som om det inte var nog försökte jag få honom att trava! Han var ganska duktig på att vägra och försökte gång på gång ställa sig i mitten istället, men jag fortsatte att skänkla på. Jag fick honom att trava vid flera tillfällen, men så fort han såg en chans slutade han. När jag hade hållt på att försöka sparka igång honom i 40 minuter fick han nog (det gör inte ont att jag sparkar till, men det är klart efter 40 minuter börjar väl det också kännas), skenade iväg, kastade till med rumpan så att jag föll av och sprang in i några andra hästar som i sin tur började skena. Totalt var vi 3 personer som blev avkastade och tre lösa hästar i ridhuset som skenade omkring. Ingen av oss som åkte av slog sig särskilt mycket, men jag fick ett nytt hatobjekt bland hästarna! Han är en otroligt snäll häst i boxen och i övrigt, men jag lyckades ju inte hantera honom. Kombinationen av hans generella lathet, min ovana och en dålig dag för honom gjorde väl att det inte fungerade. 

Men i övrigt har det gått ganska smärtfritt! Här ser ni en bild på mig och en av favorithästarna, Nero, innan mitt sista ridpass. Rida är kul, och jag gillar (de flesta) hästarna. De är roliga och har lite personligheter allihop! Men jag är ändå glad att ridkursen är över. För det första mår jag piss av att gå upp så tidigt på morgonen, och dessutom måste jag ju ändå öva varje dag så dagarna blir ganska långa. Innan provspelningen i Paris såg jag till att va på jobbet 06:30-40 på morgonen och stannade till ca 20-21 på kvällen. Efter provspelningen drog jag ner på övningen ganska rejält, men hade fortfarande inget liv. Så nu när jag får öva på heltid igen är jag nöjd, även om jag kommer sakna hästarna lite ibland =)

I onsdags fyllde jag år. Det är egentligen inget märkvärdigt i sig, för jag fyller år varje år ungefär vid den tiden på året. Men det som var speciellt i år var att jag fyllde just 26 år, vilket är första gången. 26 år är en riktig skitålder! Man är inte längre bara halvvägs till 50, utan man är nu närmare 50 än 0! Som om inte det i sig är tillräckligt hemskt har många företag infört en straffavgift för att du är gammal, som man får betala när man fyllt 26 år. T.ex har SJ och SAS såna straffavgifter! 

Men det som är bra med att fylla 26 år är att man blir firad. Jag fick en utsökt trerättersmiddag lagad av Cecilia, hemma hos mig och en otroligt trevlig kväll tillsammans med Cecilia, Daniel och Steffi. 

Till efterrätt fick vi en cheescake med färska bär. Makalöst gott! I alla trevligheter glömde jag bort eländet med att jag blivit 26 år, och nu så här två dagar senare känns det inte som att det finns någon vits med att få 26-årskris så jag hoppar krisen i år och tar en dubbel kris nästa år när jag fyller 27 istället. 

Men det var inte slut med festandet för det! För i går var det ju fössta tossdan i mass, alltså Smålands nationaldag. Och det firas naturligtvis med massipantåta. Jag är kanske lite hycklare för den småländskan jag pratar/pratat uttalar rs precis som rikssvenskan. Men jag gillar hela idén och gillar att fira något, så jag har helt hoppat ombord på fössta-tossdan-i-mass-tåget och bakade en massipantåta för att fira dagen. Det var första gången jag gjorde en tårta och det är ju alltid speciellt, men den gick att äta. Tyvärr var vi ganska få smålänningar som kunde/ville komma. Men vi fick stöd av lite vänner som inte är smålännigar men som kände att de ändå ville fira, så vi var ca 10 personer (varav 3 uppvuxna i Småland) som åt tårta, spelade spel och pratade småländska när vi kom ihåg det och kände för det. Det blev en riktigt trevlig kväll, och är värt att firas fler år! :D