I fredags kväll var jag, Cecilia, Johan och Milly i Rålambshovsparken där Stockholms filmfestival hade en biovisning. Jag vet inte exakt hur många som var där, men på facebookeventet hade mellan 11 000 och 12 000 personer sagt att de skulle komma. 

Vi lyckades ändå få ganska bra plats. Men vi märkte att vi låg långt efter när det gällde picknicken. De som satt framför oss var riktiga proffs. De hade med olika sorters vin, baguetter, många olika goda röror, kött, croissanter, kakor, snobbchips, ljuslyktor och allt möjligt. Bakom satt vi och försökte dölja att vi åt vanligt snabbköpsgodis. 

I lördags, efter att jag blivit klar med den dagliga övningen, gick jag en liten tur i Stockholm, fotade och njöt av vädret. 

Jag lyckades hamna vid upploppet av midnattloppet, där barnen sprang. Jag antar att det "seriösa" midnattloppet för de vuxna, började lite senare samma kväll. Och när jag såg loppet kom jag på att jag ju hade tänkt springa midnattloppet! Men jag hade ändå inte anmält mig så det kanske var lika bra att jag inte sprang det... 

I de flesta storstäder finns det en mängd gatumusikanter. Så även i Stockholm. En del är bra andra är mindre bra. Just den här cellisten var ganska bra, det lilla jag hörde. Men för min egen del så tycker jag bara att det är ett trevligt inslag i stadsbilden oavsett om de är duktiga eller inte. Sen borde det såklart finnas någon gräns för hur dåliga de får vara. Ibland känner man sig ju misshandlad... 

Klockan 20, hade Kunliga Operan sin konsert på Stockholms kulturfestival. Jag hade nog underskattat hur mycket publik det skulle vara, för jag kom dit precis när det började och hamnade lite för långt bak för att kunna se orkestern. Men jag hörde bra, och njöt för fulla drag. Den här konserten var på samma scen som rockkonserten jag skrev om i onsdags. Men Operan drog utan tvekan mer folk. Hela Gustav Adolfs torg var fullt med folk. Folk kanske inte har så dålig smak trots allt?

Igår, söndags, var jag som vanligt på gudstjänst i Lutherska Församlingen. Eller frågan är man kan skriva som vanligt nu, för jag har jobbat eller varit borta så många söndagar i rad nu så det var faktiskt ett tag sedan jag kunde vara där. 

Men hur som helt, efter gudstjänsten åkte jag, Cecilia, Astrid, Tobias, Selma och Gottfrid till gärdet där Kunliga Filharmonikerna hade sin årliga friluftskonsert. Bilden här är en hornist i orkestern som tagit, för själv hamnade jag för långt bort från scen för att kunna se dem. Men jag hörde väldigt bra, så jag kunde ligga och sola och lyssna på konserten. Det var över 40 000 som kom till konserten enligt DN - http://www.dn.se/kultur-noje/publikrekord-och-sol-nar-dn-konserten-fyllde-40-ar/

Så kom inte och säg att klassiska musiken är död. Dag efter dag bevisar den motsatsen!

Igår gjorde jag min sämsta vaktparad någonsin! Eller det var själva figurativa programet som jag gjorde så dåligt. Jag började bra och självsäkert, men så plötsligt slog det slint så att istället för att göra en halt där jag skulle göra en halt, fortsatte jag att följa trombonisten framför mig. Efter något eller några steg kom jag på mig och gjorde halten, och hamnade alltså varken i det ledet jag skulle vara, eller ledet framför, utan sådär snyggt precis mitt emellan. Jaja, bara att gå på att igen. För att vara på säkra sidan gjorde jag nästa halt ett slag för tidigt, och blev tvungen att ta några jättekliv för att hinna ikapp de andra igen. Dessutom lyckades jag glömma en fighalt, så att jag hamnade en halvmeter utanför kåren! Riktigt dåligt med andra ord! Jag var så sur på mig själv efteråt!

Men för att glömma det gick jag till humlegården och solade ett tag. Och där träffade jag på en hund (se bilden) som ÄLSKADE vatten. Vår hund, Nicki, hatade alltid att bli badad, och gick helst inte ut om det regnade för mycket. Men den här hunden hoppade och ylade av glädje över att få bli duschad. Och så fort vattnet slutade rinna började han gnälla och försökte trycka på knappen så att det skulle börja igen. 

Senare på kvällen var vi några som gick till konserthuset och lyssnade på en makalöst bra konsert. De började med den otroligt vackra pianokonserten av Rachmaninov:

Fortsatte med den extraordinära Romeo och Julia-sviten av Tjajkovskij:

Och avslutade med den mycket fräcka eldfågeln av Stravinskij. (lyssna på trombonens gliss i 1:30)

En mycket bra konsert alltså! Efter konserte tänkte vi gå vidare och sätta oss någon stans. Men när vi kom ned till Gustav Adolfs torg märkte vi att vi kommit till Stockholms kulturfestival där det precis skulle vara en konsert på stora scenen. Det var mängder av folk som skulle lyssna på konserten. Vi stannade tills de spelade första stycket. Men det visade sig vara i en riktigt vidrig musikstil. Rock. Rock är varken fint, känslosamt eller svängigt. Det är bara intetsägande fult oljud. Så jag drog efter första låten för att undvika att dra på mig seriösa skador. 

Idag gick vaktparaden mycket bättre. Jag var stenfokuserad och gjorde alla moment rätt vad jag minns. Däremot kan det fortfarande putsas på det visuella, men sålänga jag inte bildar en egen kår vid sidan av den riktiga kåren är jag glad. 

En sådan succé var jag ju tvungen att fira med ett besök på Gröna Lund. 

Jag har ju köpt guldkortet till Gröna lund, vilket innebär att jag får gratis inträde och gratis åkband varje dag hela säsongen. Hittills har jag varit där 6 gånger tror jag. En klasskompis, Andreas, har också köpt guldkortet så vi brukar åka dit tillsammans och åka av oss lite energi! =)

Något man ofta får höra från folk som inte bor i Stockholm, är att Stockholm bara är en stor betongdjungel. Det är verkligen inte sant! Visst, man kan hitta såna delar, men de flesta stadsdelar i Stockholm har väldigt när till natur och vatten. 

Som exempel har jag tagit foton från min cykelväg till jobbet, som jag cyklar varje dag.

Jag cyklar på en gammal väg, genom ett naturområde, som nu är avstängd för biltrafik. 

Det finns en backhoppningsbacke precis intill en sjö. Jag är sjukt sugen på att prova någon gång. Problemet är bara att jag är riktigt dålig på att stå på skidor, så jag skulle med 99% chans dö. 

Det brukar gå hästar i hagarna. Det är också väldigt vanligt att jag möter folk som rider på vägen. 

Naturhistoriska muséet. En fin byggnad tycker jag. Det är här inne som cosmonova ligger, så många av er har nog varit här någon gång. 

Roslagsbanan passerar. 

Mitt emot Naturhistoriska muséet och universitetet, ligger Kungliga Vetenskapsakademien som har sina hus byggda i samma stil som Naturhistoriska muséet. 

Det brukar i vanliga fall gå kossor i hagarna vid cykelvägen, men de har varit borta i någon vecka. Jag funderar på om de kanske har gått på semester och åkt ut i skärgården som alla andra stockholmare. Stockholmskor är nästan precis som lantiskor, förutom att de bara äter ekologiskt gräs, de vill inte ha för långt till kollektivtrafik och att de är noga med att man inte kallar dem kossor, utan att man använder deras latinska namn, Bos taurus.

För mig är det ett sant nöje att få cykla i den här miljön varje dag. Lungt, lantligt och vackert, men ändå nära till stan. 

Igår, söndag, spelade AMK en konsert i Gävle. Jag kvalade tyvärr bara in till två nummer samt extranummer. Nej men det behövdes bara fyra tromboner på två stycken, och den här gången var det jag som blev extratrombonen, så jag hade mycket tid över att lyssna på de andra och filosofera över livet. 

Det är något underbart härligt med att spela en sommarkonsert i en park. Det känns så otroligt sommrigt. Framförallt när det är så fint väder som det faktiskt var igår. 

Efter att vi kommit tillbaka till Stockholm, gick vi ett gäng till Phils burger och slukade en hamburgare. Det stället har ju faktiskt lyckats skapa hamburgare som smakar något. Annars tycker jag oftast burgaren brukar vara smaklös, oavsett om man köper en billig burgare eller dyr. 

Efter burgaren drog några av oss hem till en trombonkollega och lyssnade på Mahler och drack cola/öl. Nördigt... men mycket trevligt! =)

Idag har jag köpt en projektor! Jag har ju annars bara min lilla skärm på bärbara datorn. För min del fungerar det ganska bra, men så fort jag har besök och ska kolla på något är det ganska trist att bara ha en miniskärm. Men jag vill inte heller skaffa TV, för jag saknar egentligen inte att ha en TV och tycker det är onödigt att betala TV-avgift. Så istället köpte jag en projektor. Då får jag en riktigt stor bild och slipper betala någon TV-avgift! Och det känns super måste jag säga! Jag använde den lite nu ikväll och blev helt såld! Så nu är det bara att komma hem till mig på filmkväll!

Innan jag köpte projektorn hade jag faktiskt hunnit tvätta kläder, städa mit rum (vilket inte gick på 5 minuter, med tanke på hur det såg ut), filmat när jag spelade trombon samt cyklat till Kista galleria och handlat. Men så har jag också haft ledigt från jobbet idag, så jag har haft tid att göra allt! =)

Idag jobbade jag igen, och gick min 12e högvakt, om jag räknat rätt. Det gick ganska bra, även om jag var otroligt trött. Men för varje dag kan jag förbättra något, och jag känner mig säkrare både med figget och med själva paraden. 

Efter paraden filmade jag ett stycke, till en provsplningsfilm jag ska skicka iväg. Det är svårt att få en tagning som jag är tillräckligt nöjd med för att skicka iväg. Jag fick en idag som jag tror blev OK, men jag ska försöka få bättre på måndag.

När jag tillslut kunde lämna jobbet gick jag på stan för att köpa några saker, och för att njuta av sommarkväll i Stockholm. 

Det händer alltid något överallt i Stockholm på sommaren. Det kan va små saker som gatumusiker, eller gatukonstnärer, eller något mer spännande som en demonstration eller liknande. Idag var det brasiliansk dag i kungsträdgården med en brasiliansk musikgrupp som spelade och en hel del brassar som dansade någon av deras danser. Man har också ställt ut pianon lite överallt i Stockholm för att folk ska spela. Jag spelade en lite trudilutt jag med =)

Skillnaden mellan sommar i staden och sommaren på landet är att en fin dag hemma i Småland ser man inte några människor inne i centrum, eftersom alla sitter i sin egen trädgård gärna bakom en hög häck. I Stockholm däremot, är det väldigt få som har en egen trädgård, så istället sitter folk på uteserveringar, i parker eller längs kajen. Jag gillar att staden känns levande. 

Jag hann lyssna lite på LDKs konsert på stortorget i gamla stan. Men redan efter tre nummer var jag tvungen att gå eftersom jag, Marcus, David, Johan och Titti skulle gå och se nya Mission Impossible på bio. Filmen var som vanligt väldigt överdramatisk, osannolik och amerikansk, men samtidigt väldigt underhållande med bra filmning och snygga bilder. Det är en film som gör sig bra på bio, med bra ljud och stor skärm. Det var kul också att en av huvudrollerna och en ganska stor annan roll, spelades av svenskar, som också pratade svenska med varandra med jämna mellanrum. Det är alltid lite speciellt att höra svenska mitt i en stor amerikansk film, speciellt när man inte är beredd på det.

Efter filmen var vi naurligtvis alla i stor chock och behövde sätta oss på en tapasbar för att smälta den. sammanfattningsvis kan man säga att det blev en trevlig lördagkväll. Men nu är det dags för mig att sova, för imorgon jobbar jag igen. Vi ska åka till Gävle och spela en konsert. Även folk som inte bor i Stockholm måste få höra musik! 

Det har gått ett tag nu, men lördagen 18 juli, gifte sig min kusin Martin i Skjern längst bort i Danmark. Svenskar vallfärdade från när och fjärran, och vad jag vet var det inte en enda som gick under på vägen. Och tur var väl det, för tänk vad mycket de hade gått miste om!

(Jag har kollat med brudparet att det är ok att jag lägger upp bilder på dem. Men jag har inte kunnat kolla med alla som är med på bilderna, så om du ser dig på en bild som du inte vill ska vara med så får du bara säga till mig!)

Kvinnan som han gifte sig med heter Tabita (det är hon i den vita klänningan som håller en blombukett) och hon såg strålande glad ut när hon kom in i kyrkan. Jag kan se två möjliga anledningar till det. Antingen var hon otroligt glad över att få gifta sig med Martin, eller så hade hon precis vunnit ett parti Risk. För min egen del både tror och hoppas jag på det första.  

De hade en hel skock med brudnäbbar vilket gjorde alla gäster mäkta imponerade. Men nu har ju Martin och Tabita otroligt många syskonbarn, så det hade ju världens chans att skapa en hel armé med brudnäbbar. 

Martin är ju en mycket musikalisk person, och även hans syskon är mycket musikaliska, så vi fick njuta till skönsång i kyrkan. 

Efter vigseln var de båda mycket nöjda. Och det var ju inte konstigt det. De gjorde ju ett riktigt kap båda två, och dessutom hade båda svarat ja, och sagt rätt namn. Vad mer kan krävas?

Även mina syskonbarn, Nicholai och Alexander, närvarade vid vigseln. Tillskillnad från deras stillsamma och mycket allvarsama morbror, är de två rysligt oseriösa och uppsluppna typer. 

Jag uppmanade dem naturligtvis att stå allvarliga och kolla in i kameran à la 1920-tal. Men som vanligt lydde de inte morbrors kloka råd. Vad ska man ta sig till? 

För er som undrar var Simona var på bilden, så låg hon tillfälligt i Therese mage. Dessutom har hon hittills inte visat några tendenser på att vilja stå och bli fotad. 

Det här är alltså Martin och Tabita, med deras föräldrar och syskon med familj. En mycket imponerande samling!

I Danmark har man ofta en reception i samband med vigseln dit alla är välkomna, även om man inte är inbjuden till själva bröllopsfesten. Där brukar också bröllopstårtan serveras. Dessutom fanns det pajer, kakor, bullar, pölsehorn m.m Nu när jag tänker tillbaka på det blir jag faktiskt rysligt hungrig!

De hade även hyrt en bil som de åkte till festen med. Men innan de hann ut till bilden lade Ebba beslag på den. Det är inte alla som känner till, men Ebba är en mycket stor fantast av fina bilar.

Festen hölls i en ljus, fin byggnad som nyligen blivit renoverad för en stor summa pengar. Ett väldigt bra ställe för en fest!

Precis som många gånger förr, hamnade jag i närheten av Louise. Och när hon passade på att fota Martin, passade jag på att fota henne. 

Och kan ni tänka er, Martin spelade en romance för Tabita på flügelhorn. Är inte det romantiskt? Vackert var det och folk grät till höger och vänster. Tyvärr var jag tvungen att lämna festen redan 00:00 eftersom jag var helt tvungen att vara i Stockholm senast 09:10 dagen efter och jobba. Så jag, Marcus och Cicci tog en bil och körde järnet från Skjern till Stockholm. Jag hann i tid till jobbet! Men jag var otroligt trött efter min marathonhelg i Danmark. =) 

Just nu sitter jag på ett tåg till Småland. Min storasyster Christina gifter sig i Lönneberga på lördag så nu är jag på väg till mamma och pappa för att ställa allt till rätta inför det :)

Tåget är naturligtvis försenat igen. Det var en timme försenat redan från Stockholm. Det händer seriöst varje gång jag åker! Och ändå fortsätter jag att troget åka sj... Jag är väl lite dum som tror att "det blir annorlunda den här gången" inför varje resa.

Men eftersom jag missat den sista förbindelsen från Nässjö till Lönneberga får jag en taxi dit. Det är ju iaf positivt :)

[Bild]

Idag jobbade jag igen. Vi gick ytterligare en vaktparad. Nu har jag gått fem högvakter den här veckan. Men idag gick vi på en liten kår, och jag hamnade precis bakom en lucka, vilket var jobbigare än jag trodde det skulle vara. Det är svårt att hålla avstånd och följa den framför när det inte finns någon där =)

Efter jobbet gick jag till NK för att shoppa lite bröllopskläder till Christina och Daniels bröllop nästa vecka. Det är ju kul att shoppa när man är på humör. Och eftersom det regnade idag fanns det inte mycket annat att va på humör för =)

Jag lyckades hitta en ny kostym, en skjorta och ett par skor. Precis det som jag behövde. Så shoppingen får sägas vara lyckad =)

Senare på kvällen drog vi ut ett gäng och bowlade. Jag var, precis som vanligt, hyffsat dålig. Det går alltid bättre än vad jag på förhand tror, men fortfarande inget strålande resultat precis. Men det var trevligt i alla fall. Nu är det dags att sova för jag jobbar imorgon också.