För två veckor sedan började jag en ridkurs på K1, för att kunna vara med i vikariepoolen för Livgardets dragonmusikkår. Som ni säkert vet älskar jag djur, så det här borde ju passa mig perfekt. Och dessutom är ju hästar otroligt snälla och gulliga... ELLER INTE! Hästarna vi jobbar med väger mellan 600 och 700 kg. Bara muskler! Och en del av hästarna har som nöje att sparkas och bitas. Hästar är också flyktdjur, vilket innebär att för minsta lilla konstiga grej kan de få fnatt och försöka fly, vilket inte alltid känns jättebra när man bara väger en tiondel av hästen och ska försöka kontrollera den. 

Ibland när man ska gå in i hästarnas boxar känns det lite som att gå in i ett trångt utrymme med en 700 kg tung piraya med känguruben. Eller åtminstone kändes det så i början. Nu har jag accepterat ödet!

Men trots att vi haft några stökiga hästar och blivit lite skraja vid något tillfälle har det gått bra. Och att rida är ju faktiskt väldigt roligt! Men också väldigt svårt! Och det är ju inte som att hästen tänker "aha, nu är det en nybörjare som sitter på ryggen, så jag passar på att vara extra snäll och lydig". Snarare tänker den "Vad är det där för idiot som försöker bråka med mig. Jag skiter i vad han vill att jag ska göra och ser om jag kan få honom att ge upp!". Men för varje dag som går lär vi oss mer och mer.

Hästar är ju otroligt härliga, men också stora, starka och farliga. När folk snackar om "hästtjejer" som att det skulle vara något töntigt där man står och klappar på en jättesnäll häst, har man inte koll på vad man snackar om. Att rida och ha kontroll över en häst är betydligt farligare och coolare än att springa efter en boll på en gräsplätt! :D

Här ser ni vår andra ridlektion, och hur jag försöker hoppa över hindret uppe till höger.... eller näe, inte riktigt. Men jag satt på läktaren och kollade på när de som kan rida hoppade över hinder. 

Som tur är har jag och Johan fått arbeta i lag. Vi är de enda musikerna i ridkursen, så ridläraren brukar låta oss få sammarbeta. Och vi kompletterar varandra väldigt bra! Jag gillar att vika täcket och sätta på grimman, och Johan är bra på att kratsa hovarna och borsta svansen. Dessutom tar Johan över när hästen blir för bråkig :D

Det är inte helt lätt att ta en selfie med en häst, för de har sjukt stora huvuden! Men den här hästen (Nero), och jag har blivit ganska bra polare. Han försökte i och för sig tugga lite på mig en gång, men jag förklarade för honom att jag inte tyckte om att bli tuggad på, för jag behöver båda armarna för att spela trombon, och det verkade han acceptera. 

Men all den här risken för att bli uppäten och söndersparkad gör ingenting jämfört med alla tidiga morgnar jag får utstå. 07:30 ska jag vara ombytt och uppställd i stallet varje morgon!! :O Jag har i och för sig lyckats ganska bra med att vända dygnet så att jag somnar tidigt, men usch alltså! Jag mår verkligen inte bra av att gå och lägga mig tidigt och gå upp tidigt. Jag bara längtar tills jag får vända på dygnet igen! Dessutom blir det lite jobbigt att hinna med allt, för just nu jobbar jag 100% och pluggar 125%... det går inte riktigt ihop, och jag blir lite sliten. Men det är bara fem veckor till, så det får gå!  

Jag är lite sen nu, men både innan jul och nu efter jul har jag tagit några bilder i Stockholm när staden är julpyntad.

Här ovanför ser ni Stureplan, på Östermalm.

Och sturegallerian. Pyntad och fin. Det här är väl de lite dyrare och snobbigare kvarteren. Jag brukar själv inte shoppa särskilt mycket här, men tycker att det är trevligt att gå och kolla i butikerna. 

Biblioteksgatan är en riktigt trevlig och lugn gågata. Ok, så här lugn brukar den inte vara, men jag tog bilderna strax innan midnatt en vardag, vilket kanske delvis förklarar varför det är så lite folk =)

I det här området ligger också de flesta märkesbutikerna. Och en riktigt fin märkesbutiken har naturligvis julskyltning med en trombonist och en julgran av trombonklockstycken. För det är ju allmänt känt att det är katter och tromboner som säljer! Lägg noga märke till hur lycklig trombonisten ser ut, medan saxofonen verkar hata sitt liv och undrar varför han inte fick spela trombon. Den situationen stöter man på så otroligt ofta!

Dramaten var kanske inte jättepyntad, men det är även i vanliga fall en av Stockholms finaste byggnader, så den slank med på kort ändå!

På Nybroplan stod sju älgar vackert uppradade till alla turisters förtjusning.

Även Berns, vid Berzelii park var julsmyckad och mysig. 

Norrmalmstorg. Dyraste gatan i monopol. Inte dyraste i Stockholm, men ett centralt och fint läge!

NK har ju alltid lite extra mycket julstämning, och då tänker jag framför allt på julskyltningen som både har musik och figurer som rör sig. Mina bilder är ganska stilla, men ni får föreställa er att det rör sig:

Även Kungsträdgården var lite pyntad

Och Kungsträdgården har ju sin lilla skridskobana. Eftersom det var midnatt var det bara en ensam åkare, men det såg ganska härligt ut! 

Drottninggatan är ju Sveriges (nordens?) största shoppinggata, vare sig det är jul eller inte. Här är inte julskyltningen lika påkostad och genomtänkt som hos de dyra butikerna. Men en viss julstämning kan man allt få. 

Åhléns har naturligtvis lite mer julpynt än butikerna runt omkring. De försöker förmodligen konkurrera lite med NK. 

Jag lyckades aldrig fånga älgfamiljen på plattan, på bild, och inte heller alla mysiga julgator i Gamla Stan eller på Södermalm. Men nu har ni ändå fått se några julbilder från Stockholm =)

I helgen var jag, Katrine, Fredrik och Erik på en liten skidsemester i Fjätervålen, Älvdalens kommun. 

Bara bilturen dit är värd en hel del. Jag ÄLSKAR vinterlandskap! Jag brukar ju alltid tjata om hur mycket jag gillar en riktig vinter, och precis så var det här. Snö, kallt och sol! 

Efter en ganska lång körning kom vi så fram till vår stuga, ett par hundra meter från backen. 

Utsikt från fönstret i stugan. 

Soluppgång i backen! På tal om backen så är ju jag fullkomlig idiot när det gäller åkningen. Jag är en fara för mig själv och alla andra. Eller framför allt är jag riktigt dålig. Men det sköna med slalom är att det går väldigt snabbt att bli tillräckligt bra för att kunna ta sig ner för backarna utan att dö. Sen tar det förmodligen jättelång tid innan man blir en bra slalomåkare. Men jag och Fredrik lyckades ta oss ner för en svart backe. I och för sig var det ett misstag för vi hoppade av liften vid fel backe, men vi tog oss hur som helst ner!

Men jag såg på youtube att någon lyckats filma mig när jag åkte:

Bilder från toppen av backen. Eller inte helt på toppen, men nästan. Helt fantastiskt att få susa ner för backen samtidigt som jag fick se den här utsikten! :D

Allt för snabbt var det dags för hemresa igen. Men hemresan var precis lika fin som ditresan så jag klagade inte! :D

Ja, så var årets jul och nyår över. Precis som alla andra år, firade jag jul hos mamma och pappa i Lönneberga. Det är där julen ska firas helt enkelt!

Precis som de flesta andra år, gjorde jag ett pepparkakshus. Eller flera små kan man väl säga. Man lär sig något varje år. Och inget år blir de som man vill att de ska bli. Men man får välja att se bristerna som att det är charmigt istället! 

Men en liten miniby behöver ju lite bybor också. Eftersom jag inte hade människor som kunde gå i kyrkan fick det bli snögubbar istället. Men de kan nog minsan också behöva gå i kyrkan, så kalla och hårda som de är!

Mitt på dagen, efter julbönen i kapellet, hade vi fika. Tidigare har vi alltid haft sju sorters kakor vid fikat, men de senaste åren har vi bytt ut det mot något matigt och fruktsallad. Cicci hade gjort väldigt goda minipajer som vi åt =)

Christina sitter med sitt lilla barn. Han ska ju ständigt ammas, så hon får inte så mycket semester från honom. Men det verkar inte heller som att hon vill ha det, så det funkar ju ganska bra!

I år åt jag också mitt första julbord som vegetarian. En väldigt stor del av julbordet består ju i vanliga fall av kött, men i år hade vi lite fler vegetariska alternativ, och det var inget problem alls att klara sig utan kött. 

Min mormor, med ett av sina många barnbarns barn. 

Och här sitter jag med mitt fadderbarn Eliah. Just här var han lite trött, så han kände helt enkelt inte för att titta i kameran och le. Men jag förstår honom! När man bara drömmer om en skön säng vill man inte sitta fotomodell!

Eftersom pappa har skog, brukar vi alltid hugga granen själva på hans mark. Genom åren har han fått utstå mycket hån för sitt val av gran, och vid ett flertal tillfällen har han sagt att det var sista gången han högg en gran. Men i år tror jag att vi alla var nöjda med granen han tog hem. 

Några dagar efter julafton, fick Christina och Daniel äntligen hämta sin lilla hundvalp. En väldigt glad, nyfiken och gullig valp! Så nu är det två hundar i familjen igen. Det var på tiden!

Det har ju också varit nyår, om någon missat det!? Jag firade nyår i Stockholm hemma hos mig, där vi var ett gäng som käkade trerätters och snackade skit och kollade fyrverkerier. En jättetrevlig fest tycker jag! Och några stannade till dagen efter då vi slappade med mjukisbyxor, kollade film, åt godis, spelade spel, käkade pizza, och gjorde absolut ingenting jobbigt!

För övrigt uppfyllde jag mitt nyårslöfte (om att träna 100 pass under årer) dagen innan nyårsafton, så jag kunde med gott samvete äta alla onyttiga saker och sjunka djupt ner i soffan! Men jag fick kämpa hårt för att klara målet eftersom jag halkat efter rejält under sommaren. I December tränade jag nästan varje dag, och vissa dagar tränade jag två pass. 

Men även om själva nyårsfirandet var trevligt tyckte jag det var otroligt tråkigt att det blev nyår, för på nyårsafton jobbade jag min sista dag i Arméns musikkår. Jag har ju vetat hela tiden att vikariatet skulle gå ut vid nyår, och jag är jättetacksam för det år jag fått jobba där, men det gör det inte mindre tråkigt att sluta jobba där. Jag har trivts otroligt bra med själva jobbet och arbetsuppgifterna, och när dessutom kollegorna har varit fantastiskt härliga människor kan man ju inte annat än trivas otroligt bra! Men även om vikariatet är slut betyder det ju inte att jag inte med lite tur kan få komma på kortvick om det skulle behövas. Fast just nu är jag lite nere, men när vardagen kommer igång igen kommer det säkert kännas helt bra igen =)

På bilden ser ni trombonsektionen på nyårskonserten i slottet. Vi var gladare än vad det ser ut som, men eftersom vi jobbade på slottet är det naturligtvis tjänstemin som gäller!

Gott nytt år alla! 

Nu kommer det väldigt många bilder igen! För en vecka sedan åkte jag till Frankrike. Närmare bestämt Pau, vid pyrenéerna. 

Staden ligger cirka 5 mil från riktiga Pyrenéerna, men även där Pau ligger är det ganska kupérat, och från bergskanten har man en fantastisk utsikt över bergen. 

Det är ganska svårt att fånga det storslagna i vyn (åtminstone om man är på min nivå vad det gäller foto), men det var fantastisk utsikt!

Boulevard des Pyrenées, är väl Paus motsvarighet till Nices Promenade des anglais. En hel del fina hus längs gatan och många människor som flanerar och beundrar utsikten. 

Pau har ett slott uppe på berget. 

En bit av slottsträdgården. Jag är inte helt säker på vad H och M står för, men med tanke på att det är Karl XIV Johans födelseort tar jag för givet att det står för "Hans Majestät"! 

Jag har en teori att alla städer med någon som helst värdighet har ett slott i centrala staden. Teorin styrks av att bl.a Stockholm, Paris, London och Örebro har slott i centrala staden, medan Göteborg inte har det (väl?)... ;)

Om ni undrar varför bilderna är så mörka och trista, så kom jag till staden strax innan det började skymma. Solen var framme vid många tillfällen, men det slår aldrig fel att den går i moln så fort jag tar fram kameran. Spelar ingen roll om det är molnfritt när jag går för att hämta kameran. När jag kommer ut igen har det på något magiskt sätt blivit helt molnigt! 

Ett helt OK stot tivoli hade ställts upp i staden. Jag åkte ingenting, för det kändes lite deppigt att åka något själv, men jag njöt av atmosfären. 

Staden har som sagt mycket rojalistisk anknytning. Om ni ser skylten vid lampan står det "Le fou du roi" vilket betyder "kungens galning". Jag tror även det kan översättas med "kungens narr", men jag tror mer på galningen ;)

Ett av torgen i centrala staden. 

Jag bodde i ett mysigt gammalt hotell väldigt centralt i staden. Det var inte gratis, men väldigt bra och trevligt. Så här kunde jag ligga på kvällen och följa franska högerns första omgång av primärvalet. Mycket spännande! Det gick inte helt som jag helst skulle önskat, men ändå på bästa möjliga sätt av de som hade någon realistisk chans. I dag var andra omgången, som Fillon vann med ca 2/3 av rösterna. Bra tycker jag, om jag nu förstått läget rätt! =)

Dagen efter hade jag en provspelning till en symfoniorkester. Det var väl egentligen därför jag åkte dit. Det var första gången jag provspelade utanför Norden, och jag hade inte så stor förhoppning på att gå vidare, med tanke på konkurrensen i Frankrike och att de förmodligen har lite annan spelstil. Vid uppvärmningen kändes allt kasst, men jag lyckades samla ihop mig till provspelningen och konsertstycket gick ganska bra. Vid utdraget kapade jag däremot många långa toner, vilket kan låta som en liten sak, men det är otroligt viktigt att man inte gör det. Det var också anledningen till att jag inte gick vidare. De tog vidare 4 personer, och jag hamnade på 5e plats. Men alla i juryn hade gillat mitt konsertstycke, så det var rytmen på utdraget som fimpade mig. De bad nästan om ursäkt att de inte tagit vidare mig, men jag var väldigt nöjd! Jag spelade ju bättre än en klar majoritet av de sökande, som studerat för Becquet i Lyon eller Gilles Millière i Paris, och jag vet dessutom att jag kan prestera mycket bättre. Hur som helst tyckte jag att det kändes bra inför eventuella andra jobb i Frankrike. 

När jag väntade på svar gick jag en promenad i solskenet. Jag hann ta några bilder med mobilen när det var sol, men när jag hämtat min kamera på hotellet var det såklart redan helt molnigt! :D

Jag trodde att jag hade räknat efter hur lång tid det skulle ta för alla att provspela, och efter det brukar juryn överlägga. Men tydligen hade jag räknat fel, för när jag kom tillbaka från min promenad, med kameran runt halsen som en sann turist, hade de redan berättat resultaten. Klantigt att missa det! Men jag fick ju mitt resultat ändå! =)

Vid provspelningen träffade jag en trombonist, som jag träffat tidigare en gång i Paris. Vi känner inte varandra egentligen, men han, jag, hans tjej och en annan trombonist, gick till en bra restaurang och käkade en riktigt middag. Jättetrevligt att träffa honom igen =)

Här ser ni en butik som heter Johann.

Och här en butik som heter Bernadotte.

Så då förstår ni ju säkert alla att vi hamnat i området där Karl XIV Johan växte upp! 

På tredje huset från vänster står den här skylten. Lite löst översatt betyder den typ "Karl Johan Bernadotte, kung av Sverige, kallad till tronen av svenskarnas samstämmiga önskan, är född i detta huset 26 januari 1763"

I huset är det i dag ett Bernadotte-museum som jag naturligtvis besökte. 

Hans valspråk. Typ: "Må folkets kärlek vara min belöning". Ett fint valspråk tycker jag! =)

I muséet fanns det också porträtt av nuvarande kungen och drottningen. Jag bockade mig naturligtvis i djup ödmjukhet och vördnad, precis som sig bör!

Dagen efter tog jag bussen till Toulouse. Bredvid mig på bussen satt en pratglad kvinna. Så vi satt och snackade hela vägen 2,5h om allt från himmer till jord. Så nu vet jag allt om hennes familj, hennes uppväxt, intressen och liknande. Härligt att man kan öppna upp sig för främlingar så där lätt :D

Nära vandrarhemmet där jag bodde i Toulouse låg den här fantastiska kyrkan. Det var svårt att få med hela kyrkan på en bild, men den var otroligt fin. 

Toulouse brukar ofta kallas för "la ville rose" - "Den rosa staden", eftersom stora delar av staden är byggt med ett tegel som är aningen rosa, som ni ser på undre bilden.  

Utkanterna av Toulouse såg ganska rejält skabbiga ut om jag ska vara ärlig. Men när man kom mot de centrala delarna blev staden otroligt fin och charmig. 

Stadens centrala torg

De här husen skriker ju bara Frankrike om dem. Det finns mängder av sådana hus i Paris också. Jag skulle inte ha något emot att bo i ett sånt! =)

Som sagt, många små mysiga gator. 

Genom Toulouse flyter floden Garonne, som också flyter genom Bordeaux.

Stadshuset

Det började regna ena kvällen, vilket var lite otrevligt först, men när jag väl fått tag i ett paraply gjorde det mig inte så mycket. I övrigt var det 15-20 grader på dagen, och något kallare på natten. Jag kunde utan problem sitta på uteserveringar fram till midnatt. 

Benoit, som jag träffat tidigare när jag bodde i Paris, hade tipsat mig att kontakta Aymeric (killen näst längst till höger), för att ta en öl med honom i Toulouse, eftersom jag inte kände någon där. Tyvärr måste jag skrivit av fel nummer, för jag lyckades inte skicka iväg något SMS. Och en annan tjej som jag pluggade samtidigt i Paris som, ville gärna ses, men kunde bara kvällen efter, när jag skulle åka hem. Så jag fick hänga själv. Men det gjorde inget för av en slump såg jag en affisch till en trombonkonsert där bland annat Aymeric skulle spela. 

De spelade i en härlig gammal sal och salen var fullsatt, med ca 600 personer som kom för att lyssna på trombonensemble! Makalöst! Första halvan spelade de på barocktromboner och andra på moderna. De spelade otroligt fint. Jag var särskillt imponerad av barocktrombonerna. Det var så fint så att jag har bestämt mig för att lära mig barocktrombon i vår... om jag hinner... 

Även om jag inte hörde något annat språk än franska, så är Toulouse tvåspråkigt. Franska och Occitanska. Ibland är det väl lite flytande om Occitanska är dialekt eller språk. Men det räknas ändå som ett eget språk. Idag tror jag det är väldigt ovanligt, men de hade ändå dubbelskyltat på gatorna. 

En av många parker. 

Jag tyckte att det var så häftigt att de hade byggt en bro, där bänkar utgjorde räcket. Bra idé! :D

Jag trodde att korsvirkeshus mest fanns i nordöstra Frankrike, men det fanns många såna hus i Toulouse. Fint! Min minismester i Frankrike var otroligt härlig. Alla var så trevliga och hjälpsamma, och jag kände verkligen att jag på något sätt hör ihop med Frankrike. Det var också otroligt skönt att se att det gick väldigt bra med franskan. Jag hoppas att jag någon gång i framtiden får bo i Frankrike igen. Vare sig det är i Paris, Nice eller Toulouse. Men efter några dagar var det dags att återvända till verkligheten i Stockholm. Och den är inte så dålig den heller!

I dag var det första advent, vilket firades med adventsgig i Vaxholms kyrka. Dagen till ära snöade det en hel del vilket gjorde allt så vitt och fint! Spela trombon, adventsmusik och snö. Kan det bli bättre?

Glad advent alla!

Hela Amerikas historia är egentligen helt fruktansvärd. Från att européer kom till Amerika och plundrade och förföljde indianerna nästan till utrotning, till slaveriet och sedan hela rasismens historia efter det. De senaste dagarna har jag helt snöat in på Ku Klux Klan. Jag har läst och sett typ allt jag kunnat komma över på internet. Om säpo kollar min internethistorik skulle de nog tro att jag håller på att bli nazist. Det är som tur är, verkligen inte fallet! Jag tycker bara det är så otroligt intressant, skrämmande och deprimerande att läsa om KKK.  Det är helt en vidrig grupp, närmast sekt, som funnits i drygt 150 år och som hatar alla som inte passar in i deras vita norm och mördade tusentals svarta. Det konstiga med det här är egentligen inte att det finns hatiska nazister, utan det skrämmande är hur otroligt involverade myndigheter var i KKK och hur mycket de påverkat politik. Klanen påstår själva att flera presidenter varit medlemar i KKK. Det är svårt att bevisa att de varit det, men man vet att Truman betalat inträdesavgift, för att få klanens stöd och deras röster. Han ska sedan ganska snabbt gått ur klanen. Wilson däremot har talat gott kom klanen vid några tillfällen, och var en stark förespråkare av rassegregering. Det sägs att han var medlem i klanen. Även Franklin D Roosevelt sägs ha haft vissa kopplingar till klanen. En hel mängd andra politiker i både senaten och kongressen har tillhört klanen. Robert Byrd som satt i senaten ända fram till 2010 var medlem i klanen och startade till och med upp ny avdelning. Han påstår själv att han gick ur efter något år, men det finns brev och dokument som visar att han var aktiv medlem betydligt längre. Han röstade mot Civil Rights Act 1964 som förbjöd rassegregering och som gav mörkhyade rösträtt. Det som kanske förvånar en del svenskar är att en mycket stor majoritet av dessa politiker var demokrater. Det var nämligen demokraterna som var för slaveriet, det var de som var för rassegregeringen, och det var klart fler demokrater än republikaner som röstade mot de mörkhyades rösträtt. 101 medlemar i kongressen och senaten skrev på ett upprop till stöd för att fortsätta rassegregeringen. 99 av dem var demokrater. Vi får vara glada att de verklar ha lämnat den tiden bakom sig! Men det gör det extra tråkigt att Trump nu har tagit kontroll över republikanerna, som kämpat för minoriteternas rättigheter. Trump är ju inte precis känd för att stå på minoriteternas sida. 

Hur som helst blev klanen otroligt stora under 20-talet. Mellan 3 och 5 miljoner medlemmar. På bilden ser ni en stor march av KKK i Washington på 20-talet. Det här var alltså inte bara en intresseklubb där man tyckte att man skulle få en bättre integrationspolitik i landet. Det var en grupp som mördade tusentals oskyldiga mörkhyade, judar och katoliker, och misshandlade och trakasserade hundra tusentals människor. Och de hade några miljoner medlemmar!?! Det sjuka är att de finns kvar fortfarande idag om än otroligt mycket färre. Det finns youtubeklipp med intervjuer med dem. De verkar inte vara jordens smartaste människor, men det gör dem inte mindre skrämmande. En man sa "Om någon vill mörda en mörkhyad (som ni kanske förstår använde han inte ordet mörkhyad...) tänker inte jag stoppa honom. Mörkyade har inte rätt att andas på Amerikansk mark". Det är sjukt på så många plan. Vad får honom att tycka att vita har mer rätt att vara i Amerika än svarta? De kom till Amerika ungefär samtidigt. Jaja, de fäster nog inte så stor vikt vid logiken. 

Något som är väldigt deprimerande är att det finns liknande grupper i Sverige. I lördags hade nordiska motståndsrörelsen (en rent nazistisk organisation) en demonstration i Stockholm med 600 demonstranter. Det är ändå en ganska stor skara som är öppet nazistiska. Vid senaste valet röstade 4189 personer på svenskarnas parti. Det är kanske ungefär så många nazister det finns i Sverige. Det är bara 0,07%, men ändå alldeles för många! Och ett parti som fortfarande på slutet av 90-talet använde slagord som "bevara Sverige svenskt",  ligger kring 20% i opinionsmätningarna. När samma partis partiledare gick med i partiet innehöll partiprogrammet fortfarande punkter som "ut med alla 'etniska främlingar'", "invandrare parasiterar samhället" och "stoppa adoptionen utanför Norden". Det gäller att vara uppmärksam. Rasism har tidigare varit en stor folkrörelse, det kan bli det igen!

Det är lite sjukt att det för bara en dryg vecka sedan såg ut såhär i Stockholm:

När jag och Anna gick en kvällspromenad igår kväll såg det istället ut så här:

Vallhallavägen

Stureparken

Karlavägen

Hedvig Eleonora Kyrka

Kungliga Dramaten

Strandvägen

Nordiska muséet och Djurgården

Djurgårdsbron

Strandvägen

Är det inte bara helt underbart? :D Jag älskar snö! Jag tycker helt klart att det är värt att de som bor utanför stan varken tar sig in till stan eller hem fråns stan! ;) 

Gångvägen till Diplomatstaden

Och tillbaka på Valhallavägen! Det kom cirka 40 cm snö på en dag, vilket är rekord i november för Stockholm. Jag själv tyckte att det var helt underbart, men det var inte helt smärtfritt att ta alla bilderna:

Länge leve snön och vintern!

Det har hänt en hel del sedan jag skrev här sist. Bland annat har jag varit i Karlskrona och haft en provvecka i Marinens Musikkår. Det var väldigt nervöst, men framför allt väldigt roligt och trevligt! En del saker tycker jag gick bra, och andra (särskillt ensembleprovet) gick inte så bra. Och tydligen var det inte tillräckligt bra, för igår fick jag veta att jag inte fått jobbet. Jag visste ju hela tiden att det var väldigt stor risk att jag inte skulle få jobbet, men ville så otroligt gärna få det så jag blev såklart ändå väldigt ledsen igår. Så jag tog en kväll igår där jag satt och åt kexchoklad och tyckte riktigt synd om mig själv. För det kan hända att jag inte är världens bästa trombonist, men jag är SJUKT bra på att tycka synd om mig själv!

Men man får alltid försöka se det från den ljusa sidan. Nu får jag stanna i den här staden som jag älskar:

Ja, det kanske inte kom som en chock för någon att jag menade Stockholm. Men som sagt, det är ju alltid trevligt att jag får stanna här. Så kan jag låta bli att tänka på att jag är arbetslös, snart bostadslös, barnlös, flickvänslös, hjärtlös, hopplös, humorlös och massa andra sorters lös. Det gäller att se allt från den positiva sidan ;)