Just nu sitter jag på ett tåg till Småland. Min storasyster Christina gifter sig i Lönneberga på lördag så nu är jag på väg till mamma och pappa för att ställa allt till rätta inför det :)

Tåget är naturligtvis försenat igen. Det var en timme försenat redan från Stockholm. Det händer seriöst varje gång jag åker! Och ändå fortsätter jag att troget åka sj... Jag är väl lite dum som tror att "det blir annorlunda den här gången" inför varje resa.

Men eftersom jag missat den sista förbindelsen från Nässjö till Lönneberga får jag en taxi dit. Det är ju iaf positivt :)

[Bild]

Idag jobbade jag igen. Vi gick ytterligare en vaktparad. Nu har jag gått fem högvakter den här veckan. Men idag gick vi på en liten kår, och jag hamnade precis bakom en lucka, vilket var jobbigare än jag trodde det skulle vara. Det är svårt att hålla avstånd och följa den framför när det inte finns någon där =)

Efter jobbet gick jag till NK för att shoppa lite bröllopskläder till Christina och Daniels bröllop nästa vecka. Det är ju kul att shoppa när man är på humör. Och eftersom det regnade idag fanns det inte mycket annat att va på humör för =)

Jag lyckades hitta en ny kostym, en skjorta och ett par skor. Precis det som jag behövde. Så shoppingen får sägas vara lyckad =)

Senare på kvällen drog vi ut ett gäng och bowlade. Jag var, precis som vanligt, hyffsat dålig. Det går alltid bättre än vad jag på förhand tror, men fortfarande inget strålande resultat precis. Men det var trevligt i alla fall. Nu är det dags att sova för jag jobbar imorgon också. 

I går hade jag en ledig dag för första gången på två veckor. Det var otroligt skönt att kunna ta en riktig sovmorgon. Jag är ju en sån där person som desperat behöver sovmorgon med jämna mellanrum. När jag vaknat och kommit igång, åkte jag in till stan för att ta en lunch med Steffi, som jag inte träffat på hela sommaren. 

Eftersom det, turligt nog, var fint väder just på min lediga dag, gick vi och satte oss bakom stadshuset och njöt av solen. 

Jag hann också med att gå och klippa mig. Men jag är själv inte så nöjd med resultatet. Jag tycker hon klippte för kort ovanpå huvudet. Det är nästan alltid så när jag går till frisör. Jag säger att jag vill ha kort på sidorna och hyffsat långt på huvudet. Ok, säger de alltid och nickar glatt, och sen klipper de kort i alla fall. Jaja, det får väl duga!

Som en fin avslutning på dagen åkte jag till jobbet och övade trombon. Någon ska ju spela på den också... 

I måndags fick jag äntligen arslet ur soffan och gick till Ulriksdals slott och fotade. Ulriksdals slott ligger med sin park och sin skog, precis intill det bostadsområde som jag bor i. Det är fantastiskt härligt att bo så nära och kunna springa eller gå i slottsparken, även om jag är för dålig på att utnyttja det. 

(NB: ni vet väl att man kan klicka på bilderna så får ni upp dem i större format och kan klicka er fram som ett bildspel?)

Jag hade turen att möta ett rådjur i skogen. 

Ulriksdals slottsteater där det nu under sommaren spelas opera nästan varje dag. Det skulle vara trevligt att gå dit någon dag, men det kostar en slant. 

Jag tycker det är så otroligt härligt att det finns landsidyll så nära staden. 

En bro in till själva slottsträdgården.

Det ni ser rakt fram här, är Ulriksdals orangeri. Man byggde ett orangeri för att kunna förvara klimatkänsliga citrusväxter i ett uppvärmt växthus under vintern. Jag tvivlar på att det används som det idag, men har åtminstone tidigare gjort det. 

Här är själva slottsbyggnaden. Ulriksdals slott är ett av de kungliga slotten. Så vem vet, ibland kanske kungen bor här =)

Slottscaféet där jag mer eller mindre varje dag tar en kopp kaffe vid min dagliga gåtur i parken... eller inte. Men jag borde kanske göra det?

Nu står jag precis vid slottet och kollar ut över Edsviken. På andra sidan vattnet ser ni Danderyd. 

Ulriksdals slottskapell. Jag tycker vår kyrka borde köpa det här kapellet. Det skulle vara trevligt, och dessutom nära till gudstjänsten för mig. =)

Det finns gott om platser längs vattnet att sätta sig ner och fundera över livet. Eller fiska för den delen. Ni ser slottet längst till vänster i bild. 

Vem vill inte ha en bild av en häst?

Det finns också flera gulliga och fina hus i närheten. 

Men det här huset kan jag inte bestämma mig för om det är fint och häftigt eller om det är läskigt. Visst skulle det kunna vara ett hus i en dålig skräckfilm?

Jag förstår att ni alla har bitit naglarna i en hel vecka nu för att höra hur det faktiskt gått för mig med figet. Så av ren barmhärtighet ska jag stilla er nyfikenhet och berätta.

I söndags hade vi första repet med helkår. Jag hade ju varit på bröllop i Vestjylland i Danmark dagen innan, vilket betydde att jag tillsammans med Marcus och Cicilia körde bil hela natten och kom upp till Stockholm lagom till repetitionen. Jag har nämligen hört att det är bra att repetera fig med så lite sömn som möjligt... eller inte! Men det gick ändå över förväntan måste jag säga. Jag kom ihåg alla mönster och hamnade på rätt plats, även om exercisen inte såg så bra ut. 

I går hade vi första vaktparaden. Men eftersom det regnade blev det utan träblåset och utan fig. Jag tog mig från plats A till B, vilket ju är helt otroligt bra! Men tydligen ska man också vara rytmisk i sina upp- och nedtag, göra snygga ställningssteg, gå snyggt och så vidare. 

Idag fick jag ny chans och dessutom skulle vi göra figet. Jag tog mig igenom allt, och hamnade på rätt ställe och så vidare, men det irriterar mig något fruktansvärt att jag glömmer enkla saker som snygga nertag med instrument, eller snygg vändning med trombonen o.s.v Men jag får fler chanser. Nästa imorgon faktiskt =)

Men jag hoppas att ni nu ska få nattro igen när ni vet att jag faktiskt tar mig igenom figet. 

Jag har egentligen aldrig haft stora problem med att lära mig saker. Jag påstår verligen inte att jag är ett geni eller något, men jag har relativt lätt att komma ihåg fakta och liknande, så i skolan räckte det ofta med att höra eller läsa något en-två gånger så satt det. Men idag har jag upptäckt ett område där jag har en kossas inlärningsförmåga. Jag sommarjobbar nämligen i Arméns Musikkår, vilket jag är väldigt glad för att få göra, men det innebär också att jag ska lära mig att gå figurativa program. Jag har varit lite nervös för det men det är först idag, när jag har börjat öva in det, som jag förstått att alla mina figinlärningsförmågor har skänkts åt någon annan och istället har den delen av hjärnan fyllts med ett svart hål.

Det jag ska lära mig är alltså att spela en marsch och gå i ett mönster till den. Det jag lärde mig idag är det här:

Men förutom att min kropp liknade en bläckfisk i rörelserna hade den klart bestämt sig för att göra fel rörelser på fel ställen. Eller helt enkelt inte göra någon rörelse! Och när jag väl lärt mig rörelserna på ett ungefär, skulle jag bara lägga på den enkla biten: spelandet. Det visade sig att allt jag lärt mig flög iväg så fort jag försökte spela samtidigt. Inlärningen blev inte lättare av att jag övade det innomhus i lokaler som egentligen är för små, så plötsligt var det en vägg i vägen och jag fick bryta o.s.v När jag, efter många timmars övande, uppgiven komm hem till mig på tog jag trombonen, övningssordinen och mobilen med musiken och gick ned till en park här i Bergshamra och började marschera. Folk som gick förbi försökte inte ens dölja att de stirrade på mig, men som en sann militär rörde jag inte minsta min utan fortsatte göra helt om och halt med min trombon och sordin. 

Jag ska inte påstå att det är perfekt nu, och jag kan fortfarande bara spela på vissa partier av stycket, men det blev åtminstone lättare att gå rätt när jag faktiskt fick plats. Nu är självförtroendet på topp (nåja... ) och jag är klar att ta mig an morgondagens utmaning som är det här:

Men att lära mig saker uttantill är verkligen inte min sak. Särskilt inte rörelser (Dans sänkte faktiskt mitt idrottsbetyg både i högstadiet och gymnasiet). Jag har plötsligt en mycket större sympati med de som anser sig ha mattesvårigheter. Kanske känner de sig lika förvirrade och hjälplösa?

Men som sagt! Nu är jag expert och imorgon kommer det gå som smort! ;)