Efter att i höstas gjort en lista där jag rangordnat Sveriges tio största städer efter hur gärna jag ville bo där (http://teha.bloggplatsen.se/2015/09/22/11184672-sveriges-stader-10-i-topp/) blev det en het diskussion och folk engagerade sig mycket i att motivera varför jag tyckte rätt eller fel. Så nu kommer nästa lista som folk får förhålla sig till, nämligen vilken musikgenre eller epok som är den bästa! Jag är inte så konsekvent utan blandar stilar med epoker och ensembletyp. 

Det kan verka som att jag rangordnat dem godtyckligt, men så är inte fallet. Rangordningen är djupt grundad i okunskap och stora fördomar om musikgenrer jag aldrig lyssnar på. Så håll i er, för här kommer svaret på vilken musikstil som är bäst!

1. Romantiken

Klassiska musikens romantiska epok är helt brutalt fruktansvärt bra. Det är en genre som har extremt stora kontraster. Det finns MÄNGDER av magisk musik från den epoken. Exempel på kompositörer är Tjajkovskij, Brahms, Schumann, Chopin, Wagner, Bruckner, Mahler, Schubert, Stenhammar och många fler. Jag skulle vilja ge 20 musikexempel men jag nöjer mig med tre. Romantisk musik kan vara otroligt mäktig som i Mahlers femte symfoni:

Det kan också vara sockerdrypande vackert som i Rachmaninovs andra painokonsert, andra satsen:

Eller bara härligt vacker och upplivande:

2. Klassisk 1900-talsmusik

Det här är en väldigt luddig kategori för den klassiska musiken på 1900-talet består egentligen av otroligt många stilar, men jag syftar på den musiken som är lite modern i klanger men ändå följer den klassiska traditionen. Det kan vara kompositörer som Debussy, Ravel, Stravinskij, Prokofiev, Schostakovich, Webern, Schönberg och Schnittke. Ofta kan dissonanserna förstärka känslan i melodin som i andra satsen av Castérèdes sonatina för trombon:

Ibland kan det vara så utrycksfullt med den nästan otäcka energin som i Schnittckes cellokonsert:

För att inte tala om Stravinskijs "Sacre du Printemps" 

3. Barock

Barock är en härlig epok med taktfast, vacker och lättlyssnad musik. Bland kända kompositörer kan Bach, Vivaldi, Händel och Telemann nämnas. Lyssna t.ex vad härlig Bachs dubbelkonsert är:

Eller hans vackra Air som säkert de flesta av er känner igen:

4. Opera

Det är egentligen konstigt att ta med Opera här eftersom det inte är en epok utan det finns opera från klassicismen, romantiken, modern o.s.v Men trots allt tycker jag opera, med all sin teater skiljer sig ganska mycket från konsertmusik, så jag har det ändå som egen punkt. Opera hade jag länge svårt för, men har mer och mer börjat uppskatta den fantastiska musiken. Puccini var en stor operamästare och i hans opera Turandot hittar vi (förutom Nessun Dorma) arian "Non piangere liu"

Dessutom har ofta operorna helt fantastiska ouvertyrer som i Wagners Tannhäuser. Om du inte orkar lyssna på hela inledningen kan du lyssna från 2:00 där trombonerna och de bra grejerna börjar ;)

5. Klassicismen 

Mozart, Haydn och delvis Beethoven är kompositörer som tillhör den klassiska epoken. Jag tycker inte att den epoken är harmoniskt och melodiskt lika spännande som barocken eller romantiken, men det finns en elegans, renhet och lätthet i musiken som är väldigt befriande. Det finns till exempel en anledning till att Mozarts symfoni no. 40 har blivit så otroligt känd:

Eller Beethovens sjätte symfoni som brukar kallas för pastoralsymfonin:

6. Renässansen

Jag kan inte särskillt mycket om renässansen, men när jag lyssnar på musik från den här epoken blir jag alltid så lugn och välmående =) Det förmodligen mest kända stycket från den här epoken är Allegris, Miserere Mei

En annan kompositör som är känd är Gabrieli. 

7. Brassband

Det här också en lite konstig genre eftersom brassband egentligen är en ensembleform inte en genre. Men det har blivit lite av en genre också eftersom det skrivs en hel del stycken för brassband som ofta ska vara otroligt tekniska, starka, svaga, stämningsfulla och allt med ett obligatoriskt brassbandsvibrato. Det gäller att visa upp sig! Det brukar generellt vara roligare att spela brassband än att lyssna på det, men jag måste erkänna att jag kan tycka det är riktigt härligt att lyssna på. Här får ni höra "Where Eagles Sing" där bland annat eufonium har en riktigt hemsk stämma med konstant fortondelar, medan trombon ligger på fina långsama melodier och ackord som vanligt =)

8. Chanson francaise

Det kanske inte kommer som någon chock för er att jag gillar fransk musik. Men jag tycker faktisk att franska stilen "chanson" har en hel del fina melodier, och dessutom använde man riktiga orkestrar till musiken. Texterna är ofta överdramatiskt deprimerade, lite som operatexter. Det är lite mer poetiskt djup i texterna än i dagens popsånger. Däremot gillar jag inte alltid deras sätt att sjunga...

9. Tradjazz

Jag är ju väldigt klassisk, men gammal tradjazz kan ibland vara ganska gött. Ju mer arrangerat det är, och ju mer akustiska instrument det är, ju bättre blir det =)

T.ex Monica Zetterlund i den kända "sakta vi går genom stan":

Eller någon smörig trombongrej:

10. Modern, experimentell konstmusik

Förr hatade jag all musik som var experimentell och tyckte bara att det var oljud. Nu har jag börjat mer och mer gilla det. Det är fortfarande inte någon favorit för mig, och det finns en del som jag tycker är ren skit, men det finns också mycket som är riktigt bra. Man ska bara inte förvänta sig att höra rena fina harmoniker och fina melodier, utan istället lyssna efter klangfärger, rytmiska segment och generella rörelser. Kommer man i rätt stämning kan det vara otroligt effektfullt. Det används mycket sån här musik i film för att förstärka känslor. Hör tillexempel på Berios Sinfonia:

11. Gospel

Nu har vi kommit till stilarna som jag i princip aldrig lyssnar på frivilligt. Gospel är bara lite för mycket för mig. Samtidigt tycker jag det är ganska imponerande med de som är riktigt duktiga på att sjunga gospel med riktig kräm i rösten, och all den energi de har. En del texter kan vara riktigt bra, men de flesta är otroligt innehållslösa med några få ord som "king", "saviour" och liknande som de sjunger om och om igen. Men här kommer en sång som har en bra text. Jag är lite dålig på definitioner så jag vet inte om det räknas som gospel eller bara lovsång?

Och så får ni en annan bonus, som är en mer typisk gospel och som blivit känd för att saxofonen, kompet och kören har helt olika stämningar vilket naturligtvis låter riktigt riktigt illa!

12. Funk

Som sagt, jag har dålig koll på de här stilarna, men det som jag tror är funk har till sin fördel att man ofta använder mycket blåsinstrument i musiken, och dessutom är det otroligt rytmiskt och svängigt. Nackdelen är att det bara är för mycket och för intensivt. Det varierar inte i tempo, går aldrig ner i lugna partier utan för mig låter allt likadant hela tiden. Man (d.v.s. jag) blir less redan efter 20 sekunder och jag tror aldrig jag tagit mig igenom en hel låt innan jag byter och lyssnar på någon fin musik igen =) Men svängigt är det i alla fall! ;)

13. Latin

Latinsk musik använder ofta brassinstrument. Typ screamtrumpet och sånt som är ganska häftigt. Det är också snyggare med sång på spanska eller portugisiska än engelska. Musiken känns lite häftigare och intelligentare än annan västerländsk populäramusik. Men precis som för funk blir det lätt samma sak och lite tråkigt. 

14. Reggae

Reggae har ju något skönt sväng. Men allt låter PRECIS likadant! Och texterna är riktigt knarkade (bokstavligt talat) och dåliga. 

15. Pop

Vanlig pop har ju något av de mest hjärndöda texterna som finns! Jag blir nästan arg när jag lyssnar på texterna. Det handlar bara om olycklig kärlek hela tiden och massa klychiga rim... Börk! Många låtar har också en riktigt simpel harmonik. Det är inte ovanligt att man kan spela en hel låt med bara tre ackord. Först ska ni få höra ett exempel på riktigt hjärndöd text och låt av den käre sångaren Justin Bieber (jag säger inte att han är dålig sångare, men han sjunger dålig musik):

Men det finns en hel del fina melodier också och som alltid blir det lite mer uthärdligt när det är på franska:

16. Frijazz

Nu har vi kommit riktigt långt ned på listan. Jag har riktigt svårt för jazz med mycket improvisation och ju friare jazzen blir ju sämre är den. Jag har tidigare skrivit om min traumatiska upplevelse när jag var tvungen att gå på en konsert med modern improvisationsjazz (http://teha.blogg.se/2012/october/mina-oron-bloder.html). Det är en händelse jag aldrig kommer återhämta mig från. När jag hör frijazz mår jag direkt dåligt och kollar efter närmaste nödutgång. Lyssna t.ex på den här låten. Den låter EXAKT likadant vart man än lyssnar under 27 minuter!!!

17. Brandvarnare

På den här platsen kommer ljudet av en brandvarnare eller väckarklocka

18. EDM

Jag har fått lära mig att det heter så. Electronic Dance Music. Det är sån där musik som de har i gymmet hela tiden, som gör att man inte längre vill gå dit. Ni vet musik som nån skapat på datorn där rytmen konstant går 3 mot 2 och där man överanvänder olika fadeeffekter och trummaskiner, och där den som trycker på spelknappen och ställer sig och rör sig till musiken på scen på konserten, tjänar äckligt många miljoner medan vi hårt arbetande klassiska musiker knappt får ihop en månadslön! (Nä, jag är inte bitter)

19. Rock

Rock är verkligen inte min grej! För mycket trummor och elektriska instrument och sjukt osvängigt samtidigt som det är dåliga texter och tråkiga melodier. Det riktigt kryper i mig så fort jag får höra det! Usch!!

20. HipHop
HipHop har typ alla de dåliga sakerna som EDM har men dessutom är det nån som ska hålla på och rabbla massa text där alla försöker bräcka varandra i vem som är mest ghetto och vem som har haft den värsta barndomen. Det är viktigt att stå och säga "yeah" till musiken lite då och då och det är tillåtet att använda alla svordomar, könsord, rasistiska och kvinnoförtryckande ord man kan, för i och med att det är hiphop är man imun mot att vara rasist eller mansgris.

Som vanligt finns det en pytteliten ljusning i den franska musiken:

21. Hårdrock och heavy metal

Nu har vi kommit till den sämsta musikstilen. Musiken som gör att man vill krypa ur sitt skinn och dränka sig i svavelsyra. Om man tar det som jag hatar mest, distad elgitarr och trummor och överanvänder det så mycket man bara kan har man fått en riktigt, riktigt dålig musikstil. Om man sen lägger till rena skrik, grymtanden och vrål och kallar det sång har man ju minst sagt grjort sitt yttersta för att skapa den värsta musiken som finns. Det enda man då kan lägga till är att göra vidriga texter. Det har heavy metal lyckats med. Dessutom brukar man kombinera det med att ha den sunkigaste klädstilen och livsstilen man kan tänka sig. Jag kan verkligen inte för mitt liv förstå hur man kan lockas av det! Helt obegripligt. Här får ni ett exempel på hemskheten, men jag rekommenderar er att efter det gå upp till mina toppmusikstilar och lyssna på fin musik igen så att ni inte är alldeles förstörda!

Jag har nog inte skrivit det här på bloggen, men jag har fått ett årsvikariat i Arméns Musikkår. Det är ju jag naturligtvis väldigt glad för! Dels är det ett roligt och bra jobb, där jag får spela konserter och ceremonier i alla möjliga konstellationer, sen är det ett härligt gäng musiker att få spela med och dessutom är det ju den där lilla detaljen med att få en lön. 

Här ovanför ser ni ett suddigt kort på skrivbordet jag fått i trombonrummet. Passande nog hamnade det precis under vårt kungapar. Det är inte jag som satt upp tavlan, men det känns väldigt bra att kunna titta upp på kungen medan jag fixar med noter eller liknande. Och dessutom jobbar jag nog lite bättre när kungen övervakar mig ;)

I det här jobbet ingår en hel del olika spelningar, så i onsdags åkte jag tillsammans med en sextett, upp till Boden. Det var någon sorts regementsdag i Boden och då ville de ha musik, så vi spelade lite underhållningsmusik i någon utställningshall på dagen och på mässen på kvällen. 

Vi var bara uppe över dagen, så vi fick ta ett tidigt flyg på morgonen och sen ett flyg tillbaka på kvällen. Men jag hann gå en liten promenad i det underbara vädret.

Jag ÄLSKAR den norrländska vintern. När vi var uppe nu till exempel var det cirka -15, snö och klar sol. Det är helt underbart vackert och härligt. Inget blött och slaskigt. Jag fick en helt extremt stor lust att åka skider eller skoter. Jag vill inte flytta från Stockholm, men jag skulle gärna vilja ha en vinterstuga i Norrbotten/Lappland.

På kvällen spelade vi som sagt på mässen på regementet. 

På mässen hade de en vägg med tavlor på alla Sveriges regenter från Gustav Vasa till Gustav VI Adolf. Underbart! En sån vägg vill jag också ha. Fast jag saknade nuvarande kungen. Det är ju trots allt snart 43 år sedan han blev Sveriges konung!

Men sedan såg jag att han fått en fin tavla inne vid soffgrupperna. Och drottningen fick också sin tavla. Så jag blev nöjd och glad igen. 

Dagen efter, alltså i torsdags, spelade vi en kort ceremoni vid Karlbergsslott när några ministrar från Botswana var på besök i Stockholm. Och på fredagen skulle vi egentligen spela vid Stockholms slott vid audienser, men eftersom det var minusgrader och vi inte ville att munstycket skulle frysa fast på munnen fick slagverkarna ta hand om ceremonin istället.

Nu till något helt annat! Några av er kanske kommer ihåg att jag skrev att jag var sugen på att göra Stockholm triathlon i år? Nu har anmälan öppnat och jag var så dum så att jag anmälde mig. Det innebär alltså att jag ska simma 1,5km, cykla 40 km och springa 10km. Jag är verkligen inte särskillt tränad, så jag kan ha gjort bort mig helt som anmälde mig till det, men man måste ju ha lite mål! Utöver jättekorta distanser när jag badat, har jag inte simmat på nästan 10 år, så jag var lite spänd på om jag över huvud taget skulle orka det. Men idag var jag i en simhall och simmade 1,5km. Det är klart att det kändes, men det var absolut helt överkomligt. Nu ska jag bara orka cykla 4 mil och springa 1 mil efter det också...   

I helgen var det en trombonfrossa på Musikaliska i Stockholm. Vad innebär då en trombonfrossa? Jo, precis som det låter! Mängder av trombonister samlas och riktigt göttar sig i allt som kretsar kring trombon. 

Det var många professionella trombonister inbjudna, som på ett eller annat sätt deltog. Huvudartiserna var på jazzsidan Karin Hammar, och på klassiska sidan Håkan Björkman. På bilden ovanför spelar Håkan en egen liten konsert tillsammans med pianisten Asuka. 

Vi i trombonklassen på KMH spelade också en konsert. Vi spelade i lite olika konstellationer, från solo till trombonseptet. Jag spelade Martins "Ballade pour trombone". Ett fantastiskt stycke. Det gick efter omständigheterna ganska bra. Det är klart att det finns en hel del jag hade velat skulle gå bättre, men det är en lite speciell situation att spela upp för 100 trombonister, så jag är ändå nöjd med konserten. Här kan ni lyssna på när Christian Lindberg spelar Martin:

Vi avslutade konserten med att spela Davids trombonkonsert för trombonkvartett och piano, delvis i jazzstil. Det är alltså det stycker som alltid kommer på alla trombonprovspelningar, så därför blir det lite extra kul att spela stycket på ett "förbjudet" sätt =) Här får ni höra andra och tredje satsen:

När man nu samlat uppåt 150 trombonister måste man ju ta tillfället att spela en riktigt stor fet trombonkör. Till trombonfrossan hade de skrivit en rapsodi med snuttar av mängder kända trombonstycken eller orkestersolon. Många avsnitt spelade någon utvald duktig trombonist och några delar spelade hela trombonkören. Ni kan ju till exempel tänka er själva hur fantastiskt det lät när 150 trombonister spelade det här:

En av programpunkterna var ett samtal mellan Helena Wasserman och min trombonlärare Sven-Erik Eriksson. Sven-Erik har ju varit lärare för riktigt många extremt duktiga trombonister, som Christian Lindberg, Håkan Björkman, Jonas Bylund m.fl Dessutom har han varit solotrombonist i Operan där han fick jobb redan när han var 17 år. Så han har en hel del att berätta och dela med sig av! 

Här är genrepet inför konserten med Blåsarsymfonikerna, solister och hela drösen tromboner.

Det stog ett stort gäng trombonister på varje sida om scenen

Och på båda läktarna

Det var helt fulsatt till konserten som ni kan se. Trombon är populärt!

Karin Hammar spelade några låtar som hon själv skrivit. Jag är ju ingen jazzfantast, men hon spelade riktigt bra och hade gjort bra låtar. 

Håkan drämde till med Bourgeois trombonkonsert! Det är ingen dålig bit det. Andra satsen är riktigt smörig och vacker:

Och tredje satsen är otroligt teknisk och spexig:

Han spelade som vanligt helt fantastiskt och publiken var med rätta väldigt exalterad efteråt! 

Det är nyttigt med en stor dos trombon ibland. Jag tror att trombonfrossor kan vara lösningen på alla världskonflikter! Eller ok, kanske inte helt. Men det var åtminstone både väldigt inspirerande och roligt!