Ibland får jag frågan om man inte förlorar musikglädjen när musiken blir ens jobb och man håller på med det på heltid. Nu är ju jag i och för sig inte en jätteetablerad musiker, och jag kan ju aldrig garantera att det inte ändrar sig, men jag måste ändå säga NEJ, NEJ, NEJ!! Musikglädjen förloras verkligen inte! Tvärt om tycker jag bara det blir roligare och roligare ju längre jag håller på. För varje månad som går får jag bättre och bättre kontroll på mitt instrument, och resultatet kommer närmare och närmare det som jag vill uppnå.

Jag kan ärligt säga att jag ser fram emot vartenda rep eller konsert jag har, såvida jag inte är sjuk. Sen kan ibland entusiasmen försvinna under repets gång om jag är väldigt sliten, om musiken är brutalt dålig eller de andra musikerna är otrevliga (vilket händer otroligt sällan). Ni har kanske någon gång prövat att spela guitar hero? Den där känslan som man får när man bara vill göra det liiite bättre nästa gång och sätta det helt perfekt, det är den man får när man spelar orkester också. Fast gånger 100. I guitar hero handlar det bara om att vara ungefär synkad och trycka på rätt knapp. I orkestern är det för det första mycket bättre musik och dessutom kan du alltid slipa lite mer på att vara helt synkad med dina kollegor, att intonationen ska bli lite bättre, att klangen ska vara topp, att du artikulerar som stämledaren, att du fraserar snyggt o.s.v  Och när du lyckas bra blir resultatet fantastiskt. Det finns inget bättre än när man spelar en perfekt intonerad och balanserad trombonkoral! :D

På sistone har jag fått spela en del roliga projekt. Förra veckan hade jag praktik hos radiosymfonikerna där vi spelade Dvorak 8. Ett väldigt fint stycke! Lyssna på första satsen (och fortsätt sen med de andra satserna också), och lägg märke till trombonkoralen som ligger under cellomelodin:

Jag fick sitta och spela tillsammans med Håkan Björkman, som är solotrombonist i radion, och dessutom är min lärare nu. Han är en riktig världsstjärna på trombon. Tyvärr ligger hans skivor inte ute på spotify än, men det finns lite liveklipp på youtube, ifall det skulle vara någon av er som mot förmodan inte känner till honom:

Ni hör ju hur fantastiskt bra det låter! Dessutom är han ett tekniskt djur. Kolla det här klippet:

Ni förstår ju själva hur kul och inspirerande det är att få spela med honom, och undervisas av honom. Och nu har vi faktiskt suttit i sektion två veckor i rad. För det var en av trombonisterna i radion som blivit sjuk, vilket naturligtvis är mycket tråkigt, men fick det goda med sig att jag lite snabbt fick hoppa in på ett kortvick. Vi spelar ett nyskrivet stycke som jag inte helt har bestämt mig för vad jag tycker om det, men som är roligt att spela. Mycket rytmer och synkoperade rörelser som ska passa ihop. En utmaning, och helt annorlunda än Dvorak 8! 

Jag har också lite praktik på operan samtidigt, där jag spelar den berömda svansjön av Tjajkovskij. Ballet och opera är alltid väldigt spännande att spela, för det kan vara tvära kast i tempo, och hända lite allt möjligt, så man får hålla full koll på dirigenten. Dessutom är det ca 50 sidor trombonnoter, så det är mycket att spela också!

Så idag har jag haft rep på radion, nördat trombon och spelat duetter med Håkan och avslutat med ett kvällsrep på Operan. Kan ni tänka er något bättre? :D

Emellan olika rep och övningspass hinner jag dessutom gå promenader och njuta av det fantastiska vårvädret, och gå på konserter. Jag har gått på en hel del konserter på sistone, och i lördags lyssnade jag på Håkan Hardenberger när han spelade Deans trumpetkonsert. Det var helt otroligt bra! Jag älskar verkligen sån musik, det är fantastiskt! Det finns en liveinspelning på youtube från en tidigare konsert. Om ni inte orkar lyssna på allt kan ni åtminstone lyssna från 27:45 till slut. 

Ok, nu har jag svamlat om allt möjligt, men för att komma tillbaka till det jag började med: att få satsa musik på heltid är helt fantastiskt. Jag kan inte tänka mig något jag hellre skulle vilja göra. Det finns bara två negativa saker med det. För det första är man upptagen jämnt, och måste åka till jobb/skola och öva varje dag oavsett om det är söndag eller tisdag. Men det har jag egentligen inget problem med. Det andra är att det är väldigt hård konkurrens, extremt svårt att få ett jobb, och svårt att överhuvudtaget veta om man kommer kunna livnära sig på det. Men just nu skiter jag i det. Om jag så blir fattig och får sova under Skanstullbron är det värt det! :D 

(Det här inlägget skrevs 1 april. Tolka det som du vill 😉)

Jag är så vansinnigt glad och uppe i varv just nu! Jag fick det sjukaste samtalet för några timmar sedan. Jag såg att det var ett 001-nummer. Alltså från USA. Jag tänkte att det förmodligen var någon telefonförsäljare, men svarade ändå. Det visade sig att det var Jay Friedman, solotrombonist i Chicago Symphony Orchestra. Det är en av världens bästa orkestrar och speciellt brasset är legendariskt, så jag blev minst sagt lite paff. Men det sjukaste var inte att han ringde, utan att han frågade mig om jag ville komma dit och vicka ett år för att Michael Mulcahy skulle vara tjänstledig. Det är ju helt galet!
Jag fattade ingenting för ärligt talat är jag inte i närheten så bra som man borde va för att jobba där. Och jag har för övrigt aldrig spelat i USA så vet inte hur de kände till mig. Men det visade sig att de sett min video på Youtube som jag gjorde för några år sedan. Ni vet den här:


De tyckte inte att jag spelade särskilt bra men däremot var de väldigt fascinerande över att jag kunde spela sex stämmor samtidigt (De är ju inte kända för att vara smarta) vilket passade dem väldigt bra eftersom deras budget för vikarier hade stramats åt, så om jag kunde täcka upp flera stämmor samtidigt tyckte de att det var väldigt smidigt.

De frågade också om jag kunde spela horn och trumpet, och jag sa att det var en baggis för mig. Så nu måste jag lära mig horn och trumpet innan juni, när jag börjar. Det ska bli otroligt spännande att flytta till Chicago och få jobba i orkestern!

Både igår och idag har jag varit på riktigt bra konserter. Igår var det Mahlers tredje symfoni med hovkapellet, och idag var det Lulu, Den sällsamme mandarinen och lite annat, med radion. Jag blev så inspirerad att jag tänkte fortsätta min serie om orkestern för nybörjare ;) 

Idag har jag kommit till orkesterns mest underskattade instrument. Violan (eller altfiolen). Violasterna kan verka lite anonyma i orkestern, men de fyller en otroligt viktig funktion. De är nämligen den intrumentgrupp som alla skämt handlar om:

Nej, men allvarligt talat. Violan är med i varenda orkesterstycke och varenda stråkkvartett men ändå är det nog många som knappt hört ett violasolo, vilket är väldigt synd. 

Violan är helt enkelt en större fiol, som går lite lägre och har en mörkare klang. En violin har strängarna G, D, A, E, men violan har så att säga skippat den högsta strängen (E) och lagt till en lägre istället och har alltså strängarna C, G, D, A. 

Ofta får violan rollen som stråkutfyllnad i orkestern. Är det wienervals spelar violan efterslag, och är det fina melodier ligger violan på en understämma. Solomelodin läggs oftast i violin, eller vill man ha mörkare klang så läggs den i cellon. Det är egentligen väldigt synd, för violan har en fantastiskt fin klang! Jag är ju själv väldigt dålig på violarepertoaren så jag kan bara det absolut mest kända. Och det stycke som förmodligen är mest känt är Bruchs romans. Fantastiskt stycke och här hör man verkligen hur vackert viola är!

Ett annat trevligt stycke för viola:

Men precis som fiolen är violan väldigt bred i klangfärg. Den kan få ett ganska härligt klös i tonen som i den här konserten av Nyström.

Ett stycke med viola som jag tycker är helt fantastiskt underbart är Atterbergs svit 3, för violin, viola och stråkorkester. Det är så bra att jag länkar till alla satserna!

Jag är pinsamt dåligt insatt i violarepertoaren men jag kan ändå rekommendera att ni lyssnar vidare på följande stycken. Jag länkar bara till en sats ur verken så får ni leta vidare på de andra satserna om ni gillar det =)
"Harold en Italie" av Berlioz. Violasolot kommer 1,5 minut in i stycket. 

Brahms violasonata i F-moll

Bruchs dubbelkonsert för violin (eller klarinett) och viola

 "Romantic Fantasy for violin, viola and orchestra" av Arthur Benjamin.

Igår var jag på en rysligt bra konsert. Som så många gånger förr var det fiharmonikerna som spelade i konserthuset. I första halvan spelade de ett stycke av Magnus Lindberg och Bartoks tredje pianokonsert. Det var jättebra på alla sätt och vis, men jag hade själv lite svårt att koncentrera mig för jag satt bredvid en man som luktade lite. Det var inte det värsta jag varit med om, men jag är så känslig så det räckte för att störa mig. Men i pausen kunde jag byta plats och jag hade ändå kommit till konserten för att höra Schumanns tredje symfoni, som dom spelade efter paus, så gubben lyckades inte förstöra min konsert.  ;)

Jag tar för givet att ni alla lyssnar på Schumanns trea någon gång i veckan ungefär, men om någon mot förmodan inte skulle känna igen stycket så borde ni lyssna på det! Hela symfonin är fantastiskt fin men det är särskilt första och fjärde satsen ni ska lyssna på. Första satsen är bara så otroligt härlig och harmonisk, och tredje satsen innehåller en fantastisk trombonkoral som inleder satsen. Hög och jobbig att spela, men otroligt fin, och grabbarna i trombonsektionen spelade som vanligt fantastiskt bra. Generellt sett brukar jag vara mest kritisk mot trombonsektionerna, för det är ju den sektionen som jag själv har bäst koll på hur jag vill att det ska låta, men i stockholmsorkestrarna spelar trombonisterna så otroligt bra så jag blir aldrig någonsin besviken! :D

  Blir man inte bara helt lugn och avslappnad av det?

Men vill man isället ha lite energi och glädje kan man lyssna på första satsen: 

På tal om Filharmonin så var jag där och hade praktik i helgen. Vi spelade två familjekonserter i lördags. Reportoaren var ganska varierad med lite klassiska godbitar, någon låt från filmen frost, och några låtar som elever från "El systema" var med och spelade. Den här gången spelade jag förstatrombon. Det var egentligen inga svåra saker, men jag har en stor respekt för att spela förstatrombon i filharmonin! :D Men det gick bra och det var otroligt roligt. Jag älskar att spela orkester! :D

Vi spelade bland annat Brittens "A young persons guide to the orchestra" som ni kan lyssna på om ni vill få en genomgång av orkestern. 

Men det finns folk som aldrig har fått chansen att spela trombon i en symfoniorkester. En tjej som tyvärr aldrig fick den möjligheten är Elle-Marja i filmen "sameblod". Vi var ett gäng som såg den filmen i lördags, och jag måste säga att även om filmen inte innehöll en enda trombon var den riktigt bra, och jag rekommenderar er alla att se den. I olika recensioner av filmen står det att man kommer bli "chockad" av hur samerna behandlats i Sverige. Det blev inte jag. Jag tycker man fått höra en hel del om hur det var. Men filmen är väldigt stark, även om den inte är så jobbig att man mår dåligt efteråt. Den kändes inte överdriven eller vinklad utan jag tror att det är en ganska realistisk skildring av hur det var och får en att tänka efteråt, och vilja ta reda på mer om samernas historia och situation idag. Som sagt, se den! =)

I fredags blev jag klar med ridkursen! Jag kan nu allt om hästar! Faktiskt var det någon som filmade mig och de andra ridkursdeltagarna på en lektion:

Jag vill ju inte skryta, men jag är ganska grymm! 

Nej, men ärligt talat är det ändå fantastiskt vad man kan lära sig på sju veckor. Samtidigt har jag också insett att det är väldigt svårt att rida! Ena dagen tycker man att man har full kontroll på hästen, men så får man en häst som t.ex inte vill galoppera eller som vill gena vid alla hörn, och då känner man sig inte så duktig längre. 

Under alla dessa sju veckorna blev jag inte biten eller sparkad, så att det gjorde ont, en enda gång. Det var många hästar som försökte smaka lite på mig, och någon som tuggade på jackan, men inte någon som lyckades få mig att få ont. Nu försökte jag i och för sig undvika de värsta hästarna så gott jag kunde. Men ni kanske kommer ihåg mitt första inlägg från ridkursen, när jag knappt ville gå in i boxen till en häst. Det försvann ganska snabbt, och sista veckorna var jag inte så överdrivet rädd för att bli biten eller sparkad, utan tyckte det oftast var ganska mysigt att hålla på med hästarna. 

Något mycket smart med hästar som jag inte visste om innan är att de anpassar sin storlek efter hur van ryttaren är vid hästar. När jag började kursen var de flesta hästarna ungefär lika stora som en asiatisk elefant, men allt eftersom veckorna gick blev de mindre och mindre och sista veckan var de stora som en riktigt stor hund. När de blev arga blev de i och för sig större igen, men oftast höll de sig ganska små. 

Hästar älskar att känna sig fina, och några av hästarna var riktiga bimbos med blont löshår och fixade läppar. 

Kan ju för övrigt nämna att även om jag inte blev biten eller sparkad så blev jag avkastad en gång. Jag hade Markör, den segaste hästen i stallet. Han tycker mest om att stå i mitten och kolla på de andra hästarna, och så kom jag som en nybörjaridiot och tvingade honom att skritta. Som om det inte var nog försökte jag få honom att trava! Han var ganska duktig på att vägra och försökte gång på gång ställa sig i mitten istället, men jag fortsatte att skänkla på. Jag fick honom att trava vid flera tillfällen, men så fort han såg en chans slutade han. När jag hade hållt på att försöka sparka igång honom i 40 minuter fick han nog (det gör inte ont att jag sparkar till, men det är klart efter 40 minuter börjar väl det också kännas), skenade iväg, kastade till med rumpan så att jag föll av och sprang in i några andra hästar som i sin tur började skena. Totalt var vi 3 personer som blev avkastade och tre lösa hästar i ridhuset som skenade omkring. Ingen av oss som åkte av slog sig särskilt mycket, men jag fick ett nytt hatobjekt bland hästarna! Han är en otroligt snäll häst i boxen och i övrigt, men jag lyckades ju inte hantera honom. Kombinationen av hans generella lathet, min ovana och en dålig dag för honom gjorde väl att det inte fungerade. 

Men i övrigt har det gått ganska smärtfritt! Här ser ni en bild på mig och en av favorithästarna, Nero, innan mitt sista ridpass. Rida är kul, och jag gillar (de flesta) hästarna. De är roliga och har lite personligheter allihop! Men jag är ändå glad att ridkursen är över. För det första mår jag piss av att gå upp så tidigt på morgonen, och dessutom måste jag ju ändå öva varje dag så dagarna blir ganska långa. Innan provspelningen i Paris såg jag till att va på jobbet 06:30-40 på morgonen och stannade till ca 20-21 på kvällen. Efter provspelningen drog jag ner på övningen ganska rejält, men hade fortfarande inget liv. Så nu när jag får öva på heltid igen är jag nöjd, även om jag kommer sakna hästarna lite ibland =)

I onsdags fyllde jag år. Det är egentligen inget märkvärdigt i sig, för jag fyller år varje år ungefär vid den tiden på året. Men det som var speciellt i år var att jag fyllde just 26 år, vilket är första gången. 26 år är en riktig skitålder! Man är inte längre bara halvvägs till 50, utan man är nu närmare 50 än 0! Som om inte det i sig är tillräckligt hemskt har många företag infört en straffavgift för att du är gammal, som man får betala när man fyllt 26 år. T.ex har SJ och SAS såna straffavgifter! 

Men det som är bra med att fylla 26 år är att man blir firad. Jag fick en utsökt trerättersmiddag lagad av Cecilia, hemma hos mig och en otroligt trevlig kväll tillsammans med Cecilia, Daniel och Steffi. 

Till efterrätt fick vi en cheescake med färska bär. Makalöst gott! I alla trevligheter glömde jag bort eländet med att jag blivit 26 år, och nu så här två dagar senare känns det inte som att det finns någon vits med att få 26-årskris så jag hoppar krisen i år och tar en dubbel kris nästa år när jag fyller 27 istället. 

Men det var inte slut med festandet för det! För i går var det ju fössta tossdan i mass, alltså Smålands nationaldag. Och det firas naturligtvis med massipantåta. Jag är kanske lite hycklare för den småländskan jag pratar/pratat uttalar rs precis som rikssvenskan. Men jag gillar hela idén och gillar att fira något, så jag har helt hoppat ombord på fössta-tossdan-i-mass-tåget och bakade en massipantåta för att fira dagen. Det var första gången jag gjorde en tårta och det är ju alltid speciellt, men den gick att äta. Tyvärr var vi ganska få smålänningar som kunde/ville komma. Men vi fick stöd av lite vänner som inte är smålännigar men som kände att de ändå ville fira, så vi var ca 10 personer (varav 3 uppvuxna i Småland) som åt tårta, spelade spel och pratade småländska när vi kom ihåg det och kände för det. Det blev en riktigt trevlig kväll, och är värt att firas fler år! :D

Jag vet att inte alla har stenkoll på instrumenten i symfoniorkestern, så jag tänkte gå igenom dem lite kort, och ge exempel på hur de låter m.m Jag kommer säkert skriva massa felaktiga och konstiga saker, så ni som håller på med klassisk musik kan bortse från de här inläggen, så att jag inte blir avslöjad ;)

Man kan säga att symfoniorkestern består av fyra instrumentgrupper: stråket, träblåset, brasset och slagverket. Sen kan det utöver dem vara med andra instrument som harpa, piano, celesta, orgel, sång m.m. 

Om vi börjar längst upp i diskanten i stråket så har vi violinen, eller fiolen. Jag förutsätter att alla vet vad en violin är för ett instrument, och annars får ni kolla på bilden. I orkestern delar man upp violinerna i två grupper, violin 1 och violin 2. Generellt kan man väl säga att violin 1 ligger lite högre upp och har mer melodi än violin 2. I till exempel Mozarts musik spelar ofta violin 1 melodin mer eller mindre hela tiden, medan violin 2 bara ackompanjerar. I senare musik är det ofta inte riktigt lika tydligt uppdelade roller utan stämmorna har ett större samspel mellan sig. 

Ibland hör man folk som säger att fiol bara är ett gnissel. Då har man uppenbarligen inte hört någon professionell violinist, för det är få instrument som är så genuint vackra och uttrycksfulla som fiolen. En känd violinkonsert och ett av mina favoritstycken är Sibelius violinkonsert. Lyssna här från 1:10;

Så otroligt mycket känsla som kan förmedlas med fiolen! :D

Ett annat fint stycke är den svenske kompositören Wilhelm Peterson-Bergers romans. 

Fiolen är nog det instrument, efter pianot, som har störst repertoar, så jag skulle kunna sitta i timmar och länka till olika fantastiska stycken. De stycken jag länkat till nu är ju båda av en väldigt romantisk och lidelsefull karaktär, men fiolen har en otrolig bredd. Den kan ha betydligt mer glädje och klös i sig:

Violinerna spelar mer eller mindre konstant i de flesta orkesterverk, så det känns inte meningsfullt att ta med orkesterverk där de har viktig roll. Men ni kan åtminstone lyssna på en vacker sats ur Mahlers femte symfoni, där ni får höra fiolernas varma och mustiga karaktär. 

Fiolen används flitigt inom andra genrer än klassisk musik också. Den är otroligt populär inom folkmusik:

Fiolen används ju också väldigt mycket inom pop och rock och sånt. Jag är ju själv riktigt dålig på den musiken så det är inte lönt att jag ger några exempel, men det finns mycket =)

Om ni vill lyssna på mer känd och bra musik med soloviolin kan jag rekommendera bland annat violinkonserterna av Mendehlsson, Tjajkovskij och Brahms, romanserna av Stenhammar, Saint-Saëns introduction et rondo capriccioso, Bachs dubbelkonsert. 

I helgen var jag i Paris. Det är faktiskt första gången på 2½ år som jag var i Paris, så jag inledde helgen med att gå exakt den promenad som jag så ofta gick eller sprang när jag bodde i Paris för 4 år sedan. Och då började jag från tunnelbanestationen där jag bodde, "Arts et Métiers". Tunnelbanestationen ska likna en ubåt =)

I övre bilden ser ni den större gatan där tunnelbanestationen låg, och på den undre bilden ser ni den lilla tvärgatan där jag bodde. Ett trevligt litet område i Le Marais. 

En av mina favoritbyggnader i Paris är stadshuset. Så otroligt välarbetat och vackert hus. Fullt med utsmyckningar utan att bli rörigt. 

Från stadshuset gick jag vidare till Notre Dame, som inte ligger så långt därifrån. 

Det här är en jätteklyschig bild. De gröna bokförsäljningsstånden vid Seine, och Notre Dame i bakgrunden. Men Paris är faktiskt i många fall som klyschona säger. 

Det här är den kända hänglåsbron. Eller var rättare sagt. Det sattes fast så många hänglås i den här bron att man helt enkelt fick byta räckena en gång i månaden. Men det räckte uppenbarligen inte för det hände att räcket rasade av vikten. Så nu har man ett nytt räcke där man inte riktigt kan hänga hänglås. Hänglåsen får man istället hänga på en annan bro som tydligen klarar det bättre. 

I Paris är det ju lite av en sport att alltid på ett eller annat sätt få med Eiffeltornet på bild. Och här fick jag med toppen lite svagt längst till höger i bild. Huset med kupolen är för övrigt franska akademien. 

Pont des arts tror jag den här bron heter. 

Louvren. Världens största konstmuséum och också världens mest besökta muséeum. 

Jag tycker alltid att det är lika häftigt att vägen går igenom Louvrens byggnad. :D

Jag åkte inte till Paris bara för att ha semester, utan jag åkte egentligen för att provspela för en master på pariskonservatoriet. Jag visste att det är svårt att komma in på en master där, så jag hade inte så stora förhoppningar om att klara det, men det gick väldigt bra på provspelningen. Jag kände från början att jag var väldigt spänd och kixade på första höga C i Ballade av Martin, vilket jag aldrig brukar göra. Såklart blev jag orolig och började tänka att det aldrig kommer gå o.s.v Men så lyckades jag ändra inställning och istället tänka att jag vägrar ge upp. Och det fungerade för ganska snabbt kunde jag slappna av relativt mycket och ha riktigt kul när jag spelade. Uppenbarligen gillade juryn vad de hörde för jag kom in på master! I Paris har de alltid 12 tenortromboner på skolan, och i år är det bara en som slutar, vilket innebär att de bara tar in en tenortrombon totalt på kandidat, master och solist. Det gör såklart att det känns extra bra att de valde just mig! =) Det känns också som en riktig revansch, för jag tyckte inte att jag spelade upp bra en enda gång när jag gjorde utbyte i Paris, men nu kunde jag leverera och fick väldigt positiva kommentarer av mina gamla lärare. Så om inget annat kommer emellan, kommer jag flytta till Paris i höst =)

Men det där var en avstickare! Här ser ni i alla fall Tuilerieträdgården som ligger precis bredvid Louvren. 

Det är ju såklart inte lika grönt och fint nu som på sommaren, men ändå väldigt vackert. 

Efter tuilerieträdgården kommer man till Place de la Concorde som är en hemsk plats. Det var nämligen här man halshögg Ludvig XVI, Marie-Antoinette och 3000 andra personer. "Frihet och broderskap"! Jo, jag tackar! 

MEN, idag rullar nästan inga huvuden på den här platsen. Däremot brukar det nästan alltid rulla skrytbilar som kör runt Place de la Concorde, upp för Champs-Elysées, rundar triumfbågen, och tillbaka igen. Det gäller att visa upp sig!

Place de la Concorde är ju också en stor 10-filig rondell. Kommer man i rusningen kan det vara ett riktigt hav av bilar. Huset ni ser bakom bilarna på bilden är Nationalförsamlingen i Frankrike. 

Här får ni en liten uppfattning av bilhavet som ofta är på Champs-Elysées. 

Om man svänger av söderut, en bit in på Champs-Elysées, kommer man förbi stora och lilla palatset. Stora palatset är väldigt fint, men lilla palatset, som ni ser på bild, är utan tvekan en annan av mina favoritbyggnader i Paris. 

Kolla bara på ingången! Det är annorlunda än ingången till min lägenhet kan jag säga! :D

Och utanför lilla palatset står Churchill och vaktar =)

Passande nog finns det ett stort pariserhjul i Paris!

Nu kommer vi till Paris finaste bro. Pont Alexandre III. 

Man kan få många fina kort från den bron. 

Och den leder från lilla palatset till en tredje favoritbyggnad, Hôtel des invalides. 

Jag tror egentligen kanske att det är lika mycket den öppna platsen framför Invalides som själva byggnaden som gör att jag gillar den. Men det ser så öppet, fint och härligt ut!

Sista stoppet på promenaden är Eiffeltornet. Eiffeltornet ÄR fint, men det är absolut inte det finaste i Paris. Men ändå är det en helt speciell känsla varje gång man kommer till Eiffeltornet, och speciellt på kvällen. Det är alltid en glad avslappnad atmosfär bland alla japanska och amerikanska turister som längtat jättelänge efter att få åka till Europa och Eiffeltornet :D

Jag mätte upp efteråt hur långt jag egentligen hade gått. Och med de omvägar jag gick blev det nästan 13 km. Och då hade jag redan gått en hel del tidigare. Inte konstigt att jag fick ont i fötterna! :D

Paris har många gator som går genom valv i hus. Visst är det mysigt? :D

De flesta vet säkert att det finns en frihetsgudinna i New York. Men visste ni att det finns en i Paris också? Originalet som är i New York, tillverkades och skänktes av Frankrike till USA. Och 1889, på hundraårsminnet av Franska revolutionen, skänkte amerikaner, bosatta i Paris, en mindre frihetsgudinna till Paris. 

Men som ni ser är den ju betydligt mindre än den i New York. 

En bild på Champs-Elysées, taget från triumfbågen, och med pariserhjulet längst ner vid Place de la Concorde. 

Triumfbågen. 

Många har frågat mig om parisare klär sig bättre än till exempel svenskar. Och jag växlar alltid fram och tillbaka i vad jag ska svara. Går man i de finare områdena i 1a, 2a, 8e, 16e och 17e arrondissemangen klär sig otroligt många väldigt bra. Går man däremot till 18e, 19e och 20e arrondissemangen kan man tro att folk fastnat i lakanen när de steg upp ur sängen. Men under den här resan tyckte jag att jag såg väldigt många välklädda och snygga människor =D

På tal om mode så såg jag det här i ett skyltfönster, och vet inte riktigt vad jag ska tänka. Är det ett skämt eller säljer de faktiskt såna här kläder? :O

Ok, den här tog jag bara med för att det är en svensk flagga på bilen. Det är tydligen en bil från "Team Peugeot Hansen" som är ett svensk-franskt rallylag. 

Den här bilen var ju också lite fräck. Eller gullig i alla fall!

Avslutningsvis en bild på lilla operahuset i Paris.

Det var en trevlig helg i Paris, och jag ser fram emot att få bo där igen. Däremot vill jag verkligen inte flytta ifrån Stockholm, för jag älskar den här staden! Men tyvärr medför det ena det andra. Men jag skulle väldigt gärna vilja ha lite svenska vänner med mig i Paris, så om någon är sugen på att flytta till Paris i höst uppmuntrar jag det starkt! (OBS! Jag her HELT seriös! Jag vill väldigt gärna att någon eller några flyttar med! Det skulle vara så roligt! :D)