Bilderna i det här inlägget är över en månad gamla, men jag tycker ändå de är värda att läggas upp, så här kommer del 2 av min sommar i Sverige. 

Precis i närheten av vårt sommarställe i Odensvalehult (som jag skrev om i ett tidigare inlägg) går smalspåret. Precis som namnet avslöjar, är det en smal järnväg.

Den närmaste stationen heter Spångenäs, och den ligger inte alls långt ifrån Odensvalehult, men ändå har jag aldrig tagit tåget därifrån tidigare. Så Cecilia, jag och Kristian bestämde oss för att ta tåget för att åka till Västervik. Stationshuset får väl beskrivas som litet, och det var ingen stor trängsel i väntan på tåget. 

Även perrongen är i minsta laget. 

Järnvägen stängdes för persontrafik på 80-talet och nu är den endast i drift på sommarhalvåret, med några turer i varje riktning varje dag. Men det här var tåget som pappa tog till gymnasiet i Hultsfred på 70-talet. 

Tåget tog oss till Västervik, som är norra Kalmar läns största stad. Jag minns när jag var 5-6 år, och min storasyster Christina berättade för mig att Västervik inte var en av Sveriges största städer. Jag hade MYCKET svårt att tro henne. För har ni sett hur många våningar det var på sjukhuset?! Dessutom fanns det rödljus, så staden måste ha varit myyycket stor! Så tänkte ett barn som vuxit upp i Lönneberga. 

Storstad eller inte, Västervik är en gammal och mycket vacker stad. 

De gamla kvarteren är fulla med trähus i alla möjliga färger. 

En gammal trästad pyntas bäst med blommor

På några ställen fanns det riktigt små, låga hus. Ni ser huset som är mellan det vita och gula huset? Jag har ingen aning hur de används och varför de är så pyttesmå. Men gulliga är de. Någon Västerviksbo som vet?

Lunchen åt vi i stadsparken. Jag har många goda minnen från Västervik, och särskilt stadsparken, där vi ofta brukade spela med Sommarorkestern, när jag bodde i Lönneberga. Sommarorkestern är en orkester som åker runt under några veckor på sommaren, och spelar konserter och marscherar. Det var några intensiva men mycket roliga veckor. Dessutom kunde man ha det som sitt kommunala sommarjobb, och få betalt för det. Att det var möjligt beror till stor del på några riktiga eldsjälar bland lärarna på musikskolan i Hultsfred. Fler kommuner borde ta efter!

Eftersom Västervik var "stora staden" där jag växte upp, funderade jag aldrig så mycket på hur den såg ut. Men nu på senare tid har jag börjat lägga märke till hur fin staden verkligen är. Dessutom ligger det en stor härlig skärgård i havet utanför staden. 

Längs hamnen ligger det flera restauranger, caféer och uteserveringar. 

Går man lite längre ut, så får man en fin vy över Västervik

Spana in molnen, hur häftiga de ser ut. Man kan se hur det regnar på vissa ställen, samtidigt som det var klar sol över större delen av staden. 

Lite längre bort i hamnen låg 10-15 båtar som inte såg ut att vara helt gratis. Tydligen är Västervik, precis som Gotland, ett populärt ställe för folk med dyra båtar att stanna till vid.  

Molnen blev mer och mer dramatiska. Det kom också en rejäl skur fram på eftermiddagen. 

Men lika snabbt som skuren kom, försvann den. 

På de här bilderna ser ni Sankt Petri kyrka. En vacker kyrka i nygotisk stil. 

På vägen hem försökte jag fota genom tågfönstret, med inte allt för bra resultat. Men om jag säger er att det var väldigt vackert på många ställen så hoppas jag att ni tror mig. 

Cicci passade på att fota mig när jag försökte fota naturen. 

Tillbaka i Odensvalehult, med en snygg kvällsdimma. 

Någon vecka senare fick vi besök. Och när man kommer från Lönneberga och får besök så åker man till... 

... Katthult!

I Katthult finns snickarboa med många träfigurer som ändå är ganska fina. I Lönneberga, precis mitt emot vårt hus, finns en liten minisnickarboa, där barn själva får ställa in sina trägubbar de har gjort. Och, förlåt alla täljglada barn som läser det här, men de trägubbarna ser på riktigt ut som SKIT! Eftersom Lönneberga inte har så många museer eller får besök av så många komiker brukade jag under min uppväxt gå till snickarboa för att både få se på så kallade skulpturer och få skratta på samma gång. Vill man däremot se på fin träkonst i Lönneberga, kan man gå till Lönnebergasnickaren som gör riktigt fina saker - http://www.lonneberga.com/

I Katthult finns det naturligtvis en del djur. Bland annat getter och killingar. 

Nästa stopp blev Bullerbyn, som konstigt nog ligger ännu närmare Lönneberga än vad Katthult gör. 

Kommer man från Lönneberga så hör man, vare sig man vill eller inte, ihop med Astrid Lindgren och hennes berättelser. Jag har väl under min uppväxt övervägt om jag ska tycka det är töntigt, coolt eller fint, men har nog landat i att jag tycker det är ganska fint och trevligt att komma från Astrid Lindgrens hembygd. 

Sista stoppet blev vid sjön Linden i Lönneberga. 

Jag är ju som jag är, så vare sig det är sol eller moln, varmt eller kallt, kan du ju bara försöka stoppa mig från att hoppa i sjön! 

Sjön ligger fint till, och vägen dit är minst halva behållningen. Att bada i havet är härligt, men ingenting slår en lugn småländsk skogssjö i kvällssolen!