Som sagt åkte jag på midsommarafton till ett kort midsommarläger utanför Norrköping. På dagen satt vi ute och hade predikan ute i det fria, men eftersom lägrets tema lite ofrivilligt blev "knott och mygg", flyttade vi in till senare på kvällen. 

Jag har inte tagit bild på maten, men ni vet ju hur sill, potatis, gräddfilssås, jordgubbstårta och sånt ser ut så det gör kanske inte något. De hade i alla fall sett till att vi fick äta mycket och bra. Ibland var vi tvungna att ta en paus från maten och då lyssnade vi på en predikan, spelade brännboll eller gick tipspromenad. 

Så här ser alltså Sveriges flagga ut, för er som bor i avkrokar med egna lokalpatriotiska flaggor (läs Skåne)

Jag vet, man tror det är en dröm, men det är verklighet. Av barnen i Norrköpingsklanen är det 4 som spelar trumpet (två skolkade på bilden), en som spelar horn och en som spelar trombon (JIIPPIII!). Det verkar inte som de har bestämt än vem som ska spela tuba, för det behövs det ju en. Men de verkar helt klart ha förstått att det är brass som gäller!

Det var en jättefin solnedgång, men det tog så lång tid för mig att komma ned till vattnet att jag missade den. Men ni kan försöka föreställa er en solnedgång. Om ni har svårt att få fram en inre bild kan ni gå till Google och söka på "solnedgång" så får ni fram tusentals överphotoshopade bilder på solnedgångar

Johan, som frusit hela sin barndom i kalla Norrland, har en speciell radar som känner av vart det finns möjlighet till bastubad. Och det fanns det här.

Som de vikingar vi är, bara kastade vi oss oförskräckta i den nästan frusna sjön och tog ett wijält dopp, innan vi gick in i den varma bastun. Det kallar jag midsommarafton det. Ett extra tack riktas till David Burman som agerade fotograf för de två bad- och bastubilderna. 

På vägen hem från lägret råkade vi av en ren slump (nåja...) hamna på ett fik som specialiserat sig på stora och pimpade glassar. Inte undra på att jag var nöjd! 

Nästa vecka är jag i Karlskrona på kurs så det är mycket möjligt att det inte kommer några uppdateringar här på några dagar. Men ni får väl bita på naglarna och vänta till nästa helg ;)

Idag upptäckte pappa att det var en fågel som byggt bo i en verktygskorg vid vårt garage. Tydligen hade inte alla ägg kläckts imorse men på eftermiddagen när han visade mig det, hade alla äggen kläckts. Jag vet inte om ni kan urskilja dem så tydligt, men det är ungar här i boet. Jag försökte få bild på när de sträckte upp näbbarna för mat, men de vägrade göra det när jag hade framme kameran. Och jag ville ju inte störa dem så jag vågade inte vänta så länge. Men jag ska ta fler bilder senare när de växer =)

Imorgon är det midsommarafton. Sjukt! Nu blir det mörkare och mörkare igen. Jag åker iväg till ett miniläger utanför Norrköping imorgon och kommer hem på lördag igen. Hur och vart firar ni midsommar?

Alltså hundar är ju bara härliga! De är inte falska som människor. Människor försöker dölja om de inte tycker om någon, och kanske ännu värre, de vill inte alltid visa för tydligt att de tycker om någon av rädsla för att inte få lika mycket tillbaka. Så fungerar inte undar. Om en hund inte gillar dig morrar han och visar tydligt "kom inte hit för jag tycker inte om dig". Men om han å andra sidan tycker om dig, vilket han oftast gör, så försöker han inte på något sätt dölja hur glad han är över att se dig! Det finns ju inget härligare än när man kommer hem och blir mött av en glatt skällande hund med viftande svans som vill hälsa och bli klappad. 

Det kan bero på att jag är 22 år och singel, men jag säger "hellre hund än barn". Barn i all ära. De är trevliga när de är på bra humör, men de har en benägenhet att inte försumma någon möjlighet till att gråta eller gnälla. Hundar är i princip alltid glada!

Varje gång jag ser en hund i Stockholm blir jag lika säker på att jag måste köpa hund så fort som jag har möjlighet att ha en. Då ska jag köpa en samojed, som på bilden. Tyvärr kommer det dröja innan dess. Men Cicci (syrran) köper en hund om några månader, så jag får väl se till att hälsa på där väldigt ofta! =)

Ps. Jag gillar barn och är snäll mot dem. Jag vill bara inte ha några själv... 

Låter det inte nästan lite poetiskt att skriva barndomsbygd? Nu ska ni få en liten kort vandring i norra delen av Lönneberga och de närmaste förorterna i norr. I Lönneberga är en förort i bästa fall ett eller två hus. Det kan även vara ett gammalt skjul eller bara två plankor som ligger på varandra.  

När vi virrat runt lite på gatorna i Lönneberga, går vi över ån och kommer till Lönnebergas stolthet: Lönneberga slöjd och snickeri. Snickaren är väldigt duktig på att snickra, vilket man ju får säga är tur eftersom han arbetar som just snickare. Han har väl fokuserat på att göra prydnadssaker och konst, och har lyckats väldigt bra måste jag säga. Man är inte en riktig lönneberga-/silverdalsbo om man inte har något hemma som är gjort av honom. Kolla in hemsidan vettja -  http://www.lonneberga.com/ (jag borde få lite betalt av honom för att jag gör reklam)

Bakom snickeriet har han en strandtomt, vilket inte är på långa vägar så exklusivt i Lönneberga, som det är i Stockholm. Men lika härligt ändå!

Silverån rinner igenom både Lönneberga och Silverdalen och har spelat en viktig roll i min barndom eftersom det är här vi har kastat saker i vattnet, testat isen, fiskat, badat, baddlat kanot m.m Det är också den som vi ser till svämmar över med jämna mellanrum när vi känner att Lönneberga behöver vara på TV igen. 

Väldigt snabbt när man vandrar i Lönneberga hamnar man utanför själva staden, eller orten eller byn eller vad ni väljer att kalla den, och kommer till de norra förorterna. Här ser ni närmsta förorten som heter Dal. 

Lönneberga är ett väldigt logiskt namn, för Lönneberga ligger i en dal mellan BERG, och jag vet åtminstone ett LÖNNträd som växer i Lönneberga, så namnvalet är ju självklart. 

Jag tänker inte säga att Lönneberga med omnejd är vackert, utan det får ni komma fram till själva. 

Vägarna till Lönneberga kan på sina ställen bli ganska branta. Här står jag en bit upp i norra berget och kollar ut mot södra berget, och mellan dem ligger alltså Lönneberga samhälle. Den där bondgården som ni skymtar hade en speciell förmåga att alltid bli träffad av blixten när det var åska. För oss barn var det väldigt spännande för det betydde att brandkåren åkte genom Lönneberga med blåljus och sirener. Det ni!  

Ja, jag har alltså bytt bloggsida eftersom den jag använde innan hade ganska begränsade möjligheter om man inte ville betala. Men den gamla finns kvar för att läsa alla inlägg jag gjort hittills 

teha.blogg.se

titta gärna in där och läs gamla inlägg och kolla på gamla bilder =)