teha

Senaste inläggen

Av Thobias Nilsson - Fredag 26 april 14:08


(Om någon undrar varför jag skrivit fler inlägg de senaste två veckorna än resten av året tillsammans så har jag sinnesjukt mycket att göra just nu med examensarbete, examenskonsert och jobb. Och ni vet hur det är... när man har stressigt gör man allt annat än det man borde!)

De böcker jag någonsin läst som gjort mest intryck på mig är utvandrarserien. Det är över 10 år sedan jag läste dem, men fortfarande kommer jag ihåg mycket av handlingen och en hel del citat och dialoger, vilket är ett tecken på att de verkligen gjorde intryck på mig. Det var faktiskt när jag läste de böckerna som jag började tycka om Sverige. Innan hade jag tyckt att Sverige var ett tråkigt land med karg ful natur, men efter de här böckerna började jag ändra åsikt och började verkligen tycka om Sverige. 

Det som Moberg lyckas så bra med att beskriva är den oförklarliga kärleken till hembygden. De hade det svårt och hemskt hemma, men ändå fanns det något med hembygden de aldrig kunde ersätta. Och där ser man också hur olika inställning Kristina och Karl-Oskar hade. Båda två lämnar hemlandet och det är ett gemensamt beslut, men Kristina kan aldrig släppa Sverige medan Karl-Oskar blickar framåt och vill bygga upp sitt nya liv i Amerika. Det står på något ställe att Kristina berättar så mycket för barnen om de ljusa vårkvällarna i Sverige och om hur fantastiskt Sverige var, att barnen tillslut frågar om Sverige låg på jorden. Och hennes besatthet av astrakanäpplena från Sverige är egentligen ologisk. Det fanns förmodligen lika goda äpplen i Amerika. Jag tyckte hela hennes historia var så sorglig. Och känslan efter att ha läst klart sista boken var så otroligt tom när jag insåg att hela familjens koppling till Sverige och hela deras historia egentligen var borta. Bara titeln "Sista brevet till Sverige" kan ju få en att böla. 


För ett tag sedan snackade jag med en kompis som hade skrivit upp sig till programmet för att åka till Mars. Nu visste han att det var väldigt liten chans att han fick göra det, men jag märkte ändå hur olika inställning vi hade. Han såg det som superspännande att kunna upptäcka en ny planet. Jag såg det som världens (eller snarare universums) straff att aldrig mer få vara på jorden. Det är helt otänkbart för mig. Och där tänker jag att jag är en Kristina och han är en Karl-Oskar. Jag skulle aldrig kunna bestämma mig för att lämna Sverige för gott (inte ens för Frankrike) precis som jag har svårt att acceptera att en epok är förbi, att jag tappar kontakten med vänner o.s.v Jag ser generellt sätt mer bakåt än framåt, och jag tror att det är också därför jag identifierade mig så mycket med Kristina. Lite ironiskt i sammanhanget är ju att min kompis aldrig flyttat ifrån Sverige, medan jag bott utomlands i tre omgångar och gör det just nu. Men Kristina flyttade också utomlands. Hon var inte en av dem som stannade, men hon hade svårt att klippa banden. 



Det här inlägget är inte ett tecken på att jag har ovanligt mycket hemlängtan till Sverige just nu, jag trivs väldigt bra i Frankrike just nu. Däremot kan det ses som en garanti på att jag så småningom flyttar hem igen. Problemet är bara att nu har jag även fått en stark koppling till Frankrike som jag inte heller kommer kunna klippa helt. Jag kommer få pendla mellan länderna hela mitt liv, haha. 

Hur är du själv? En Kristina eller en Karl-Oskar... eller en av dom som aldrig kunde tänka sig att lämna Sverige i första hand? Kommentera gärna! =)

ANNONS
Av Thobias Nilsson - Söndag 21 april 23:59

För två veckor sedan kom Anna på besök i Paris. Eftersom vi båda redan känner till Paris ganska bra, tänkte vi att det kunde vara kul att åka till en annan stad i regionen. Jag har länge velat åka till Fontainebleau som har ett ganska känt och viktigt slott. Så dit åkte vi. 


Tyvärr var det inte riktigt så fint som vi hoppats. Mycket berodde nog på att det inte var så grönt som vi hade trott. Jag vet inte om det beror på trädsorterna eller om det helt enkelt blir grönt i Paris lite tidigare än utanför. 


Jag får åka tillbaka någon gång nu när det blivit varmt och se om jag får ett annat intryck när det är soligt och grönt. 


Men det här är i alla fall ett slott som många av de stora kungarna har bott i periodvis, och intill staden ligger en stor skog som var kungarnas jaktskog förr i tiden. 


Vi stannade bara i staden i kanske 3 timmar eller något innan vi åkte tillbaka till Paris. 


Någon dag senare åkte vi till Bryssel. Man kan nämligen ta en buss dit för 5€. Helt sjukt! Det första vi la märke till var att husen ser helt annorlunda ut. Det ser nästan lite engelskt ut. 


Den kändaste platsen i Bryssel är Grande place där alla de här byggnaderna ligger


Säga vad man vill, men det är ganska häftiga byggnader!


Kolla bara på alla takutsmyckningar!


Alla går ju i samma stil, men är ändå väldigt olika


Den här trumpetaren är kanske min favorit ändå


Om jag kan min arkitekturhistoria rätt skulle jag gissa på att byggnaderna kring det här torget byggdes runt 1698 ungefär. Det är ju riktigt gamla hus, men de verkar hålla bra! Annat än 70-talets kartonghus!


Det kanske mest kända i Bryssel är ju Manneken Pis, men ärligt talat är det kanske den mesigaste symbolen någon stad har. Den konkurrerar med Köpenhamns lille havfrue, som också är betydligt mer hajpad än den borde vara, när det faktiskt finns betydligt häftigare saker i Bryssel respektive Köpenhamn. Hade inte folk tjatat så mycket om den här, och om det inte stått 100 turister och fotat den, så hade jag aldrig lagt märke till den. 


Jacques Brel dök upp också! Ni vet belgaren som skrev t.ex. Ne me quitte pas och en hel del andra dängor på 50- och 60-talet. Om ni inte känner till honom kan det vara värt att kolla upp. Kolla förresten in balkongen bakom honom.


Belgien är ju en monarki, precis som de flesta länder med lite självaktning, och då ska ju kungafamiljen ha ett palats. Det är det här huset, med belgiska flaggan. 


En annan vinkel av palatset


När någon säger Bryssel tänker man ju automatiskt på EU, och här är alltså EU-parlamentet. Många viktiga beslut som tas där inne. Och ni glömmer väl för övrigt inte att rösta i EU-valet som är snart? Minst lika viktigt som riksdagsvalet!


Anna fotar körsbärsträd utanför parlamentet, och jag fotar henne. 


Tillbaka i Paris tog vi en sväng förbi körsbärsträden vid Notre-Dame. Det här var alltså tre dagar innan branden, men den har jag ju redan skrivit om i ett annat inlägg så säger inte mer om det nu. 


De här körsbärsträden är ju väldigt annorlunda än dom i Stockholm. Här är ju blommorna nästan som bollar. Är det någon som vet vad det är för olika träd?


Det är nästan lika underhållande att fota de andra som fotar, som att själv fota blommorna. Och glöm för allt i världen inte att bättra på läppstiftet innan ni tar bilder!


Mitt emot Notre-Dame finns en liten park och en liten kyrka, som är ganska förbisedd i jämförelse med Notre-Dame. Men den har ändå sin charm! För övrigt är det pianokonserter där varje kväll, med musik av Chopin och Lizst. Jag var där första gången jag var i Paris, 2007, och det är fortfarande konserter varje kväll.  


Det finns en liten bokhandel i det här området som nog många av er har besökt, Shakespeare and company. Det är en engelsk bokhandel som ligger i ett gammalt mysigt hus med många rum och vrår. På nedervåningen är det en vanlig bokaffär, och på övervåningen kan man sitta och läsa gamla böcker i någon fåtölj och klappa huskatten. Det finns ett piano där också som man kan spela på. 


Vi satt på övervåningen ett litet tag och tittade ut i fönstret på Notre-Dame


Man måste ju också alltid förbi Eiffeltornet en sväng. Visst det är klyschigt, men det är ändå lag på att vara där minst en gång per månad. 


Rakt under tornet


Det är ju snygga former på tornet ändå!


De har i lång tid hållt på att rusta upp området runt tornet, och nu börjar de bli klara med det verkar det som. Skönt, för det har varit ganska rörigt!


En blå äng av blommor... typ.. Väldigt liten äng. 


Nu kommer några mobilbilder från idag. Jag hade egentligen velat åka till Sverige vid påsk, men det gick inte. Man har inte ledigt på långfredagen här, och dessutom var biljetterna dyra och jag har 1000 saker att göra. Så lika bra att stanna här. Och även om det är trevligt här känns det lite trist att inte fira påsk i Sverige. 


Det är faktiskt 3 år sedan jag var hemma vid påsk, även om jag försöker åka hem vid varje år. Och det är nog 6 eller 7 år sedan jag kunde vara hemma hela påskhelgen. Nästa år! 


Men när jag tog en promenad i dag blev jag ändå på väldigt bra humör. Det kändes som att vara utomlands på semster. Det har varit över 27 grader idag och igår (jag vet att ni har jättefint väder i Sverige också, så jag vågar skriva det här utan att vara rädd för hatiska kommentarer) och staden är supergrön och trevlig. 


Jag hade en ganska dålig långfredag (det kanske låter löjligt, men jag spelade dåligt på ett rep, och fick lust att hoppa på trombonen och sen gå och gräva ner mig i ett hål) men fick en bättre påskafton och en riktigt fin påskdag =)


'Råkade gå förbi en brud och hennes brudtärnor. Vem har 12 brudtärnor?! Och något säger mig att det här inte var ett sånt där MCdonaldsbröllop. 


Men även om jag fick en fin påskdag, och jag hoppas att ni också fick det, så blir man ju helt knäckt av terrordåden i Sri Lanka. Det är verkligen helt sjukt!! Över 200 personer dödade när de firade påsk. Så otroligt hemskt!! :(:( Kan inte folk bara sluta ha ihjäl varandra hela tiden?! Jämfört med det här känns branden av Notre-Dame som ganska fjuttig. Men det här är bara ytterligare ett bevis på att påskens budskap behövs mer än någonsin!


ANNONS
Av Thobias Nilsson - Torsdag 18 april 22:08

Jag tror inte så många av er har missat att katedralen Notre-Dame i Paris brann i måndags kväll. Det har varit ett otroligt stort internationellt intresse för eldsvådan. Ärligt talat blev jag lite förvånad att det blev så stor nyhet i andra länder. 


Men för att förstå det stora intresset måste man veta lite om betydelsen av katedralen. För det första är den 850 år gammal. Den började alltså byggas nästan 100 år innan Stockholm grundlades. Bara det ger den ett enormt värde. Dessutom har den varit otroligt viktig genom historien. Napoleon kröntes till kejsare i katedralen, och när Victor Hugo skrev romanen "ringaren i Notre-Dame" på 1800-talet blev den åter igen extremt populär bland parisarna. Katedralen ligger på ön Île de la cité mitt inne i centrala Paris, omgiven av floden, och med en liten gullig kyrkträdgård. Notre-Dame är Paris hjärta. Det har varit Paris centrum och hela Frankrikes mittpunkt i 850 år. Alla avstånd till Paris utgår från en punkt på kyrktorget framför katedralen. Efter Eiffeltornet är det Paris och Frankrikes viktigaste symbol. Katedralen har en av världens bästa orglar. Den har också många otroligt värdefulla och oersättliga föremål. Med tanke på allt det här är det inte konstigt att både fransmän och andra människor känner starkt för katedralen. 


Jag trodde först inte att det var en riktig brand, utan trodde att det var en pytteliten eldsvåda som media förstorade. Men det var inte riktigt så. När jag åkte till Notre-Dame hade redan spiran rasat, och elden tagit fart på riktigt. De närmaste tunnelbanestationerna var avstängda, och många vägar också. Men jag hoppade av på rätt tunnelbanestation så jag inte fastnade på fel sida, utan kunde komma ganska nära. 


Det var väldigt mycket folk ute. Fler än vad man kan få intrycket av på den här bilden. Längs alla kajer där man kunde se Notredam var det fullt med folk. De flesta småpratade och fotade. Några grät, och ganska många sjöng psalmer. Det är sällan det är så lugn och sansad stämning i folkgrupper i Paris. Betydligt lugnare och mindre aggresivt än när gula västarna är i farten. 


Vatten pumpades direkt från Seine, men det låg också vattenslangar genom andra delar av staden, så vet inte om de tog från flera källor. Jättesorgligt att se katedralen brinna, men ärligt talat såg det ganska fint ut! 


Idag var jag förbi Notre-Dame igen, för att se hur det ser ut efteråt. Som ni ser är fasaden på framsidan helt intakt. På den här bilden kan man nästan inte se att det brunnit, mer än att spiran fattas. 


Det är fortfarande avstängt in till platsen vid kyrkan. 


Det var många som tittade på Notre-Dame och tog bilder. Om branden var ett PR-trick så lyckades det!


Och på många ställen stod media med sina kameror, och vita tält. 


Här ser man mer tydligt att det brunnit. Fattas liksom ett tak... 


Man kan se att fönstren spruckit, och att stenen har sotats ned av röken


Men den här stora rosettfönstret har ju klarat sig helt oskatt vad jag kan se


Som ni ser har ju katedralen till det yttre klarat sig ganska bra ärligt talat. Man kunde nästan först få intrycket att den brunnit ned helt, men det är ju inte fallet som ni ser. Sen har i och för sig en hel del saker förstörts invändigt också.


Katedralen ska byggas upp igen. Jag är fortfarande lite orolig att det blir något modernt som inte passar in. Hela området är i övrigt så otroligt intakt så en glas- och stålkonstruktion skulle förstöra mycket. Däremot tycker jag det kan vara en bra idé att göra någon ändrig som passar in i stilen, för att markera den här viktiga händelsen. 


Här ser ni hur de har stöttat upp ena gaveln. Det är uppenbarligen 3 delar av katedralen som riskerar att rasa, som de måste säkra så fort som möjligt, och det här var en av dem. 


Naturligtvis är det jättesorgligt med branden och allt som gått förlorat. Verkligen. Men samtidigt tycker jag inte man får göra det till en större grej än det är. Jorden har inte gått under. Inte Paris heller. Inte ens Notre-Dame har gått under. Inte en enda människa dog, och "bara" en brandman skadades i arbetet. Om några år när den är uppbyggd igen kommer det här bli en speciell historia som gör katedralen ännu mer speciell, och som alla guider kommer berätta för turisterna. 


På något sätt hittade P4 Kalmar mig, och även Vimmerby Tidning ville prata med mig. Så jag var med lite kort i direktsändning i P4 tidigt på morgonen i tisdags och en liten artikel i onsdags. Ni som känner mig vet hur jag är på morgonen, så jag är förvånad att jag inte låter ännu mer virrig än jag gör. De ville gärna skapa dramatik, men jag dödade dramatiken lite, haha. I artikeln skrev hon om mina ord lite, så att det trots allt skulle bli lite mer dramatiskt. Ni kan höra och läsa här om ni vill:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=7200019&fbclid=IwAR1zemrYkY7iS5SuSI37sxs83-dCDVQ_4LrJMytUFOYTicc5Sn8EwXGprqs

https://www.vimmerbytidning.se/nyheter/hultsfred/thobias-fran-lonneberga-sag-notre-dame-i-lagor-om6004691.aspx

Av Thobias Nilsson - Torsdag 28 mars 22:17

Jag vet inte om ni kommer ihåg när jag för något år sedan skrev om en mycket traumatisk händelse när jag skulle undervisa några franska barn? (http://teha.bloggplatsen.se/2018/02/03/11512391-en-jobbig-situation/) 
För två månader sedan började jag att jobba i ett liknande projekt som heter "orchestre démos", och som är inspirerat av "el sistema" som blev så framgångsrikt i Venezuela. Så en gång i veckan undervisar jag en skock barn från lite tuffare förhållanden att spela brassinstrument. 

Dels ville jag göra det för att det är bra villkor och hjälper mig att få ihop till en frilansstatus här, men sen tycker jag också det kan vara ett superbra sätt att lära sig att undervisa lite också. Vi är alltid två musiker vid varje "ateljé" som de kallar lektionerna, och gruppen jag är i är helt nybörjare. Det är sju grupper i Paris där varje grupp är ett speciellt instrument eller instrumentgrupp och tillsammans bildar de en symfoniorkester som ska göra en slutkonsert i stora filharmonin i Paris i juni. Det svåra med min grupp är att de började ett halvår efter alla andra, och ska på kort tid lära sig en hel massa saker för att klara konserten. 


Men det är ju inget problem. Det är ju bara att jobba pedagogiskt och effektivt. Skulle man kunna tänka. Men det har visat sig vara lite svårare än så för när jag ska lära trombonerna att spela tonen F så springer ena hornisten iväg och gömmer sig under bordet, den andra leker med en ballong han fått, den tredje måste gå på toan för tredje gången på 30 min. Dessutom så vill trombonisten Agda (ok, alla namn är påhittade så ingen av dem ska hitta min blogg och känna sig mobbad) inte spela för den här dagen var hon inte så glad, och Evert vill gärna spela, men struntar totalt i mina instruktioner. Ellen vägrar vara i samma klass som Magdalena för Magdalena gör fula miner åt henne, och Nils spelar konstant jättestarkt så man inte hör något o.s.v o.s.v. 

Jag tycker verkligen mycket om alla barnen, och de tycker om mig också och blir glada varje gång jag kommer. Men det finns 0 diciplin och 80% av tiden går åt att försöka få någon ordning på dom. Alla tycker att det inte är dom själva som pratar mest, eller att det är någon annan som springer bort från sin plats hela tiden. Vid lektionen den här veckan försökte vi snacka med dem innan vi började och säga att det är superviktigt att alla respekterar reglerna, och jag tyckte ändå att lektionen fungerade bättre än förra veckan. Men en pedagogiskt referant från projektet, som var mer på just den här lektionen verkade smått chockad. Hon sa att om jag kände att det var för jobbigt och behövde stöd eller inte kände att jag orkade mer kunde jag bara ringa, haha. Men hon sa att projektet behöver någon som mig som aldrig tappar tålamodet (hon kan ju prata med mina syskon och se om de håller med  ), men hon tyckte att jag kunde vara mer noga med att säga att om man inte respekterar reglerna får man gå ifrån tills att man lugnat ner sig och kan vara med igen. Jag ska pröva det nästa vecka.  


Men trots allt så måste jag säga att jag tycker att det är kul. En gång i veckan är lagom, men det är kul att vara med i ett sånt projekt med allt vad det innebär och det är ett projekt där det finns bra resurser för allt stöd man kan tänkas vilja ha. Men tacka vet jag mina syskonbarn som är rena änglar. 

Av Thobias Nilsson - Söndag 17 feb 21:44

Förr 100 år sedan rörde man sig oftast inte så mycket. Vanligtvis stannade man i sin födelsesocken eller flyttade till grannsocknen. De som flyttade utomlands gjorde det ofta för gott. Idag har det ändrats. Folk rör på sig mycket mer och det är väldigt vanligt att bo utomlands i någon period av sitt liv. Jag har bott utomlands i tre omgångar. Först det året jag bodde i Hilleröd i Danmark, sedan mitt utbyteshalvår i Paris, och sen nu när jag bor i Paris igen. Naturligtvis samlar man på sig en del erfarenheter och tankar om utlandslivet. Här tänkte jag ta upp några av dem och motivera varför (nästan) alla borde prova på att bo utomlands


Det är lätt att göra och vi har enorma möjligheter


Vi kan vara lite besvikna på EU och hur en del beslut hamnar långt ifrån oss. Men EU är helt fantastiskt om du vill uppleva andra länder och kulturer. Som EU-medborgare har du rätt att flytta till vilket land du vill och jobba där, utan att behöva söka något visa eller tillstånd. Fatta att du kan bestämma dig för att om en vecka flytta till Rom, Kanarieöarna, Lissabon, London (än så länge), en liten tysk alpby o.s.v Det finns helt fantastiska ställen i EU som du hur lätt som helst kan flytta till. Ta några månader i Madrid och lär dig spanska, eller ett år i Berlin där du riktigt grottar in dig i kultur. Eller varför inte sitta på uteserveringar i Paris och kolla på folk från alla världens hörn? =) Och man måste inte vara 20 år och student för att flytta. Jag känner parissvenskar som flyttat hit när de är 20, 40, eller 60 år. Med eller utan familj. Det går!


Det är jobbigt i början, men blir bättre

Jag kan ju bara tala för mig. Men alla tre gångerna, speciellt de två första, jag flyttat utomlands har jag precis i början älskat allt. Allt är spännande, allt är häftigt och livet känns som en semester. Efter 2-3 veckor får jag en RIKTIG dipp. Det är 1000 saker som behöver ordnas. Från mobil- och internetabonnemang, till intyg på att du är försäkrad och vardagssaker att köpa in till lägenheten. Jag är trött på att varje gång jag ska köpa in och göra mat blir det ett stort projekt för att inte allt finns som i Sverige, och att även om det finns så är det svårt att hitta för det ser annorlunda ut. Jag saknar att kunna hänga med vänner som jag känner på riktigt, träffa familjen, prata svenska o.s.v o.s.v Den där dippen brukar för mig vara svårast efter några veckor, och sedan går det sakta och säkert uppåt. Jag vänjer mig vid min nya livsstil och lär känna folk lite bättre här. Efter att jag besökt Sverige första gången blir det ännu bättre, för jag inser på något sätt att allt jag har i Sverige finns kvar även om jag inte är där. Efter 3-4 månader har jag börjat trivas riktigt bra. Så har det varit alla tre gånger hittills. 

Du upplever häftiga saker


Oavsett vart du flyttar kommer du möta mängder av nya miljöer och få jättehäftiga upplevelser. Här i Paris har jag till exempel rest runt till små och stora orter och spelat konserter, fått ett pris av en borgmästare i Bretagne (för att jag var svensk), käkat middag hos själva Michel Becquet, stått och snackat med en fransk filmkändis, haft masterclasses med trombonister från topporkestrar från hela världen, suttit på restaurang och snackat med solotrombonisterna från de bästa orkestrarna i Paris, spelat fler avistakonserter än jag kunnat tänka mig, gått luciatåg i lilla palatset, vandrat genom Paris kl 5 på natten o.s.v o.s.v Det är så otroligt många små och stora saker som jag har upplevt bara för att jag helt bytt miljö. 


Du lär dig nya språk

 

Det finns få saker som är häftigare än känslan de första gångerna man inser att man blabblat på en hel dag på ett annat språk utan att riktigt reflektera över det, och det har gått bra. Du lär dig inte automatiskt ett nytt språk bara för att du bor i ett annat land, men om du bara studerar en liten grund att bygga på och sen vågar försöka, så kommer du lära dig språket. För mig har det varit jättetillfredställande när jag skickat in skolarbeten på franska, haft jobbintervjuer på franska, lite krångligare telefonsamtal till olika banker och liknande eller nu när jag undervisar en grupp barn en gång i veckan, och de förstår vad jag säger utan problem. Eller som när jag efter ett år i Danmark snackade med en tjej och hon inte hade uppfattat att jag inte var dansk! (Ska tilläggas att jag bara hade pratat med henne max 2 min) Ett nytt språk öppnar upp för en helt ny kultur och en ny umgängeskrets. Sjukt häftigt!


Utmana dina egna tankebanor och vanor


Danmark är ju ett land som ligger väldigt nära Sverige i kultur och tankebanor. Även Frankrike ligger förvånansvärt nära. Men ändå har jag i båda länderna mött vanor och tankebanor som inte är som Sveriges. Till exempel att det i Frankrike läggs stor vikt vid att hälsa på alla och verkligen lägga märke till de som är där, medan vi i Sverige har en mycket mer nonchalant inställning till hela hälsandet. Eller Danmarks motvilja mot Sveriges moraliseranden. I ganska många fall vill jag efter eftertanke ändå inte överge min åsikt eller min vana, men jag har åtminstone reflekterat över det och fått förståelse för hur andra tänker. Vissa vanor har jag absolut inte tyckt om, t.ex danskarnas envishet med att sänka ner kalla ägg i redan kokande vatten trots att ägg efter ägg spricker, eller fransmännens vana att komma 15 min försent till alla tider. Men andra gillar jag verkligen, som fransmännens generositet (här är det mer regel än undantag att man bjuder de andra i sällskapet på en kaffe, ett glas vin o.s.v., istället för att som i Sverige var och en betalar för sitt) och danskarnas "hygge". 


Atmosfären i ett annat land


Att bara njuta av atmosfären någon annanstans kan vara underbart. När jag  cyklar förbi Notre-Dame eller längs med Champs-Elysées på väg till ett rep, och jag inser att det här är min vardag nu. Eller när jag sitter vid ett litet torg i latinkvarteret och ser alla människor på uteserveringar med sina böcker, alla små butiker och alla fantastiskt mysiga gator. Eller när jag är på lite dåligt humör och jag traskar bort till Sacré-Coeur och ser ut över Paris samtidigt som jag hör gatumusikanter spela och ser turister fota febrilt. Det är så ofta jag tänker på hur lyckligt lottade vi är idag som kan få uppleva sånt här. Ibland har jag haft några riktigt häftiga ögonblick som jag bara aldrig trodde jag skulle få uppleva. Inte för att de är helt sjukt fantastiska, men bara för att det är så annorlunda än jag som liten pojke trodde jag skulle leva som 27-åring. Ett exempel på ett sånt tillfälle var när jag hade spelat en konsert med skolans orkester i en stad i mellersta Frankrike, och jag var tvungen att ta en samåkningsbil tillbaka till Paris på natten, för jag skulle spela på operan dagen efter. Och så vaknade jag upp mitt under resan och tänkte "Här sitter jag kl. 4 på natten i en bil med två främmande personer (som för övrigt sagt att jag bara skulle höra av mig om jag ville låna deras sommarhus vid medelhavet) och susar igenom massa små franska byar, för att jag ska hinna i tid till att spela på Paris-operan. HUR HAMNADE JAG HÄR?" 


Väder

Lite beroende på vart du flyttar, kan du få möjlighet att uppleva lite icke-svenskt väder. Paris är ju inte precis Malaga. Men ändå kan det vara ganska gött här. T.ex idag när det var 18 grader och jag låg och solade med en bok på en gräsmatta, mitt i februari. Eller när det var 27 grader och sol en hel vecka i slutet av oktober. Det händer inte i Sverige. Å andra sidan saknar jag den svenska vintern något innerligt. Vintern här är inte så trevlig. Men du kan flytta till Teneriffa om du vill. Där har du sol och bad året runt!


Du lär dig uppskatta Sverige


Man känner sig aldrig så svensk, och gillar aldrig Sverige så mycket som när man är utomlands. I Sverige har vi en tendens att snacka om att Sverige är världens tråkigaste, deppigaste land, utan kultur och charm. Och att vara typiskt svensk är något supernegativt. Men så åker man utomlands och plötsligt märker man hur mycket man saknar svenska rutiner, svensk renhet, svensk natur, svensk bostadsstandard och ja, till och med svensk mat. Och efter att ha träffat lite andra svenskar börjar man fundera över varför man hade det så otroligt trevligt med dem. Är inte alla svenskar idioter trots allt? Jag tror att de flesta som bott utomlands inser hur otroligt bra vi har det i Sverige på många sätt. Och även om inte allt är bättre i Sverige, så är det något med Sverige man ändå alltid kommer gilla. Jag tror det är jättesundt att få insikten och tacksamheten över hur bra vi har det. 

Var inte rädd för att hänga med andra svenskar


En del åker utomlands och försöker inte ens komma in i kulturen och lära känna lokalbefolkningen. Gör du så tror jag inte du får så mycket ut av din utlandsvistelse. Men det kan också bli åt andra hållet. Så var det för mig när jag åkte hit. Jag såg ingen poäng med att hänga med svenskar när jag flyttat till Paris. Här skulle jag hänga med fransmännen och riktigt komma in i samhället. Men efter ca 2 månader fick jag plötsligt lust att prata svenska, och började i en svensk kör här. Det var fantastiskt! Att en - två gånger i veckan få träffa andra svenskar som är i ungefär samma situation, prata svenska, käka svenskt fika o.s.v har hjälpt mig otroligt för att trivas här. Jag hänger fortfarande med fransmän 90% av tiden, men jag har fått många superschyssta svenska vänner här, vilket gör att steget till Sverige inte känns så långt. Och jag kan se att många av de som bott i Paris i 10-20 år har väldigt många svenska vänner här, och är involverade i alla parissvenska sammanhang, samtidigt som de har integrerats väldigt bra i det franska samhället. 


Du får ett helt speciellt band till landet

Jag kommer alltid känna ett speciellt band till Frankrike och Danmark. Varje gång jag hör någon prata danska blir jag glad. När jag är i Danmark känns det som att komma tillbaka till ett tredje hem (mitt andra hem är Frankrike... eller är det Sverige nu när jag bor i Frankrike?). Samma sak med Frankrike naturligtvis. Jag känner att jag hör delvis hemma i Frankrike. Det här är också mitt land. Det negativa med det här är att när jag bor i Sverige saknar jag Frankrike, och när jag bor i Frankrike saknar jag Sverige. Aldrig helt nöjd alltså


Du kommer inte ångra det

Av alla jag känner som bott utomlands, oavsett var, så tror jag bara det är min ena syster som ångrar att hon gjorde det. Och det beror nog på att hon var aupair och mer eller mindre bara var hemma i huset en bra bit utanför centrala London. Annars ångrar ingen att de bott utomlands. Även de som inte trivts och kanske inte mått så bra, känner de ändå oftast att de fått ut mycket av det och kan ofta tänka tillbaka på det med nostalgi. Det är väldigt sällan man hör en 50-åring säga "det jag ångrar mest är att jag jobbade ett halvår i Rom som 20-åring. Jag skulle jobbat på ICA istället!" 

Ja, det var mycket svammel om ingenting! Men alltså, om du inte redan bott utomlands, pröva det!

Av Thobias Nilsson - Söndag 3 feb 21:13

(Det här inlägget blir, för en gångs skull, på franska)

(Aujourd'hui, le blog sera exceptionnellement en français. Je vous demande d'excuser mes erruers!) 


 

Mon pays natal, la Suède, est un pays qui n'est pas très, très bien connu dans le monde. Pourtant presque tout le monde ici en France a une petite image de ce que c'est notre pays. Il existe beaucoup de clichés et beaucoup de préjugés. Ici je vais commenter quelques préjugés, s'ils sont vrais ou pas.

 

1. Tout le monde se suicide en Suède

   

J'ai plusieurs fois discuté la Suède avec des Français, et même s'ils ont normalement une idée plutôt positive, souvent ils disent ”pourtant c'est le pays ou le taux de suicide est le plus élevé du monde. C'est bizarre non?” J'ai entendu la même chose des Allemands. Et c'est des gens intelligents qui ont dit ça. Apparemment la Suède a une réputation sur le continent d'être le pays où tout le monde se suicide. La vérité alors?

C'est vrai qu'il y a trop de suicides en Suède. Mais c'est le cas pour une très grande partie du monde. La Suède est sur place 51, derrière pays comme la Belgique (22), la Finlande (32), Islande (40) et oui, la France (48)! (https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_suicide_rate)

Donc c'est Faux!

2. En Suède il fait tout le temps très froid

  

La Suède a aussi une réputation d'avoir un climat extrêmement froid. Et c'est vrai qu'il fait plus froid en Suède qu'en France. Mais il faut comprendre que ça dépend énormément d'où en Suède tu es. Un jour normal en janvier dans le tout sud, il fait environ +3ºC, à Stockholm +1ºC et dans le tout nord – 10ºC pendant le jour. Il fait donc seulement 4ºC plus froid dans le sud qu'à Paris. Mais il peut arriver quelques années, que pendant la nuit la température tombe jusqu'à – 23ºC chez mes parents et jusqu'à – 40ºC dans quelques parties dans le nord.
Mais la température change vite en Suède. Chez mes parents le record est de 38ºC, plus élevé que le record à Nice (37,7ºC), et ce n'est pas extrêmement rare qu'il fait 34ºC

Donc c'est un peu vrai, mais pas comme les Français le pensent

 

3. En Suède il fait tout le temps noir


L'hiver est plutôt noir en Suède. Avant Noël, il fait 6h de soleil par jour à Stockholm, 7h à Malmö, et rien du tout à Kiruna. À Paris il y a 8h15 de soleil. Mais il faut aussi se souvenir qu'en été on a beaucoup plus de soleil en Suède. Fin juin à Stockholm il ne fait jamais complètement noir, et dans le nord le soleil se couche pas. J'ai pris la photo au-dessus à 00:20 à Luleå dans le nord. Et pendant l'année, il fait 160h plus de soleil à Stockholm qu'à Paris. Et il pleut moins. Donc ce n'est pas si horrible que ça ;)

Donc ce n'est vrai que pendant quelques mois

 

4. Nous sommes tous blonds


Tout le monde sait que les Suédois, et surtout les Suédoises sont blondes avec les yeux bleus, non? C'est difficile de trouver des chiffres fiables, mais il semble que la Suède soit le deuxième pays le plus blond après la Finlande, et qu'environ 60% des Suédois sont blonds. Mais je dirais que peut-être seulement 10-20% de la population ont les cheveux très blonds et le reste un blond plus foncé. Il y a même des Suédois comme moi (oui, je suis vraiment suédois!) avec les cheveux presque noirs. Et avec une population qui se diversifie de plus en plus ethniquement, la partie blonde diminue.

 

Donc c'est à moitié vrai


5. En Suède nous payons beaucoup plus d'impôts qu'en France 


La Suède est connue comme un pays où on paye énormément d'impôts. C'est vrai, mais en fait la France est maintenant le pays le plus taxé au monde, et la Suède n'est que quatrième (https://escaledenuit.com/2018/12/02/les-pays-les-plus-taxes-du-monde/). Pourtant les universités sont gratuites en Suède, tous étudiants ont une bourse de l'état, les soins hospitaliers sont moins chers, les autoroutes sont gratuites, etc. Ça dit un peu sur l'efficacité de la bureaucratie française, non ;)


Donc c'est faux!

6. La vie est plus chère en Suède


En France on croit que la vie est plus chère en Suède. Le vin est plus cher, et les fromages français aussi. Mais en général, la vie est 5,8 % moins chère en Suède. Surtout les produits alimentaires sont moins chers. (https://www.numbeo.com/cost-of-living/compare_countries_result.jsp?country1=France&country2=Sweden)


Donc c'est faux

7. En Suède on parle anglais comme langue maternelle

   
Il y a pas mal de français qui croient soit qu'on parle anglais comme langue maternelle en Suède, soit qu'on est bilingue suédois – anglais. On croit aussi que la télé et les films suédois sont en anglais. Ce n'est pas le cas. En Suède quasiment tous parlent le suédois comme langue maternelle. Très peu de gens ont l'anglais comme langue maternelle, loin derrière par exemple le finnois et l'arabe. L'anglais est une langue étrangère qu'on apprend à l'école. Mais comme on ne double pas les films en Suède, on regarde beaucoup de films américains en anglais. En plus les masters à l'université sont souvent en anglais et dès qu'on voyage ou parle avec des étrangers, il faut parler anglais. Comme ça l'anglais est très important en Suède et 90% de la population sait parler anglais, mais avec des erreurs de grammaire et prononciation, et pas du tout comme langue maternelle. 

Donc c'est faux

 
8. En Suède il y a pas de pauvreté
Souvent les Français ont une image trop idyllique de la Suède. On m'a sérieusement demandé s'il y a des gens en Suède qui vivent dans la misère. Et apparement, selon les chiffres que j'ai trouvés, la Suède est le pays en Europe avec le moins de gens pauvres. Mais il y a quand même des pauvres en Suède qui n'a pas assez d'argent pour vivre une vie normale. Et si vous irez dans les grandes villes vous serez étonnés par le nombre de sans-abri. Ça a augmenté les derniers 10-20 ans. Une grande partie est des immigrants des pays plus pauvres en Europe, surtout la Roumanie, mais il y a aussi des Suédois avec des problèmes d'alcool et de drogue. 

Donc c'est faux

 

Il y a évidemment beaucoup de clichés qui sont vrais aussi, mais cette fois je me suis concentré sur les faux. =)

Av Thobias Nilsson - Tisdag 29 jan 15:45

I förra veckan var jag ett par dagar i London. Jag åkte dit för att provspela för ett jobb i London Symphony Orchestra. Det var ett jobb som solotrombonist och orkestern är en riktig topporkester så jag kunde göra provspelningen utan att känna någon som helst press eller förväntan om att gå vidare. En väldigt härlig känsla. Men det var nog den märkligaste provspelning jag nåsonsin gjort. I första rundan skulle man spela valfri sats och valfri utgåva ur någon av Bachs cellosviter. Skitsvårt att spela något som är gjort för ett instrument som inte behöver andas. Det låter aldrig lika bra på trombon. Förutom Bach var det lite vanliga orkesterutrag på tenortrombon och alttrombon. I andra rundan var det oförberedda orkesterutdrag och avistaläsning. Så jag var helt enkelt tvungen att öva på alla utdrag jag känner till i princip. Dessutom hade man bara ett gemensamt uppvärmningsrum, och när man skulle gå någonstans gick man igenom provspelningssalen samtidigt som folk spelade. De hade bara hängt upp ett draperi, så man inte syntes. 

Jag är ärligt talat ganska nöjd med hur jag spelade. Det var inte perfekt, men det kändes ändå bra och jag hade kul. Men det räckte inte till att gå vidare, vilket ändå inte är så förvånande med den konkurrensen. Så även om man alltid blir lite besviken över att gå vidare, kändes det väldigt bra. 


Så när provspelningen var avklarad kunde jag strosa runt fritt i London ett par dagar. 


I Hyde Park var det fåglar över allt! Nästan så mycket att jag fick kolla mig lite ängsligt över axeln på span efter attackerande svanar, och ducka för fåglar som flygbombade mig. 


I parken flög också massa sådana här fåglar runt. (Det är väl någon sort papegoja eller? Min fågelkunskap ligger på nivån struts, svan, kråka. Och egentligen kan jag inte riktigt skilja på kråka, skata och kaja) Fina var fåglarna i alla fall, och de flög och satte sig på folks hattar och armar. 


Ett riktigt engelskt hus, som ser ut som det kommer från någon saga.


London är ju inte kännt för sitt fina väder (även om det faktiskt regnar mindre än i t.ex Göteborg) och när jag var där höll London fast vid sin stereotypiska bil och det regnade kanske 80% av tiden och var sol 2 % av tiden. Men just när jag tog den här bilden syntes solen faktiskt!


Jag hade glömt bort hur många röda bussar det faktiskt är i London. Jag brukar alltid tänka att folk tar bild just när de åker förbi, för att få en klyschig Londonbild. Men ärligt talat är de över allt hela tiden! Så de fastnar på bild vare sig man vill eller inte! Men just här var det avsiktligt jag tog bild när tre röda bussar på rad åkte. 


På vissa ställen i London har de såna här gamla fina hus. Kanske är det för att jag är svensk, och vi inte har såna hus i Sverige, men jag tycker det är supercharmigt med den här stilen. Därmed inte sagt att jag ser ner på våra kära svenska röda trähus med vita knutar! En sådan avskyvärd tanke skulle aldrig falla mig in! 


En annan trevlig detalj är alla skyltar som ofta hänger ut från husen i England. 


Som sagt, på vissa ställen är det nästan svårt att inte få med bussarna, som till exempel vid Picadilly Circus.


Central Hall Westminister, en metodistkyrka och konferenshall. 


Och naturligtvis Westminister Abbey. Som Joey säger "Hands down, best Abbey i've ever seen!" 


Och här är det kända parlamenthuset! Om någon undrar över den märkliga designen på byggnaden så är det alltså bara ett pågående renoveringsarbete, och inte en galen arkitekt. 


Men det var så mörkt på kvällen så jag fick åka tillbaka nästa dag och ta samma bild. 


Det kända klocktornet Big Ben. Supervackert verkligen... eller? ;) Stackars turister som åkt från Kina för att se London som de sett på bilderna och så går det inte se deras kändaste landmärke. Men jaja, de får väl titta på de röda bussarna istället. 


Och en sån kom faktiskt förbi precis när jag gick där, och av en "slump" råkade jag trycka av kameran just då. 


Den gamla engelska arkitekturen är ju verkligen fin! Synd bara att det finns så lite kvar av den i London 


För så här ser det faktiskt ut från bron vid parlamentshuset. Inte jätteinspirerande...


Och när pralamentsledamöterna tittar ut från sitt kontor har de den här utsikten på andra sidan floden. 


De här husen ligger bredvid Westminister Abbey. 


Och om vi går till den andra kända bron i London, Tower Bridge, så är den jättefin...


...men det är exakt samma sak här med byggnaderna runt omkring


!


Det är så synd! London har en del fina byggnader och gator, men oftast är det en liten ö, omgiven av fula bunkrar. Och det borde vara olagligt att förstöra området längs vattnet. Om vi jämför hur det ser ut vid vattnet i Stockholm och Paris så ser det ut så här:

Menmen, London blev svårt bombat under andra världskriget, så de har kanske en liten ursäkt. Men å andra sidan så kunde de gjort som till exempel Wasrzawa eller Dresden där man återställt den gamla byggnaden. 


Här ser ni grindarna in till parken vid Buckingham Palace. Inte så pjåkigt! Jag skulle gärna vilja hit och se det på våren med nyutslagna löv också för att få en mer rättvis bild av parken. 


Villket arbete med alla detaljer!


Själva slottet! Jag tog ett snabbt snack med Hennes Majstät Drottning Elizabeth II, eller Bettan som jag brukar kallar henne. Vi diskuterade framtiden och lade upp strategier för hur vi ska kunna återinföra monarkin i Frankrike. Kändes som ett bra och givande samtal. 


De har ändå ansträngt sig för att ha lite blommor och grönt även mitt i vintern! Det ger et pluss i kanten!


Det här är kavalleriets hus, vilket ni kan se på kavalleristerna som står statyer på gården. 


Det kan också ses på vakterna... eller snarare deras hästar. Jag tycker det är fint att dom förvanar att hästen kan sparkas och bitas. Jag undrar om hästen har rätt att bita ett visst antal människor vid särskilda tillfällen som belöning för det hårda arbetet. 


Whitehall Court, en riktigt fin byggnad. Förr låg det ett stort kungligt palats här, Whitehall Palace, men det brann ner, och nu i den nya byggnaden är det bland annat hotell. 


Här inne bor personen som har svårt att känna av när han/hon har tillräckligt många växter. "Bara en till, sen kommer det vara perfekt..."


Engelsk arkitektur är mer annorlunda från parisisk, än var jag mindes. Jag gillar båda!


Tower of London i solnedgång. Av någon anledning var det just vid solnedgång som solen alltid gjorde ett försök att titta fram bakom molnen.


Utsikt från Tower Bridge. London har mer modern bebyggelse och skyskrapor inne i staden, än vad jag mindes. Jag har blivit så van vid Paris och Stockholm där skyskrapor i princip inte existerar inne i staden. 


Den här gatan var mysig på något sätt. Kändes lite hipp! De skulle bara ta bort stolparna, förbjuda biltrafik, sätta uteserveringar med markiser och infravärme, pynta med lite växter, och så hade det här blivit ett sjukt coolt område!


London har väldigt många tegelbyggnader, precis som Köpenhamn. På något sätt påminner London mig om Köpenhamn och Paris om Stockholm. 


Vad heter såna här gator med tak på svenska egentligen? I Paris heter de passage, men har inte koll på vad vi säger på svenska faktiskt? Men hur som helst, den här passagen kanske ni känner igen från Harry Potter-filmerna? Jag gör inte det, men jag läste på internet att de fanns med i filmerna ;)


London har väldigt många klockor antingen på väggar, eller som hänger ut från väggar. Jag hade inte tänkt på det tidigare, men nu såg jag klockor över allt. Det här är bara ett litet urval av dem. 


De kända telefonkuberna finns verkligen över allt. Jag vet inte om de fortfarande fungerar eller om det bara är för att turister ska kunna ta fina bilder. Det finns en telefon i, men jag är tveksam till om de fortfarande fungerar.


Jag tror att det här är någon börsbyggnad eller ekonomikrafs eller något!


Hästsjukhus


I London har dom en riktig Chinatown, där allt går i Kinas tecken. 


Till och med massa kinesiska gratistidningar. Det är häftigt att det kan vara ett litet område i en stad som har en helt annan karaktär än staden runt omkring. 


Den här bilden tog jag med för att det ser ut som att jag har tagit den i svartvitt om det inte hade varit för rödljuset. Men jag lovar, inga filter utan bara den grå sanningen. 


St Paulskatedralen får avsluta det här lilla inlägget. Det var riktigt trevligt att vara i London, men det kändes ändå väldigt bra att komma tillbaka till Paris efteråt. Det är en stad som passar mig mycket bättre. Och dessutom ligger London bara 2h15 bort med tåg. Hur smidigt som helst! =)

Av Thobias Nilsson - 19 december 2018 23:52

För snart två veckor sedan fick jag besök av Steffi! Det var första gången vi sågs sedan hon flyttat till Berlin, och vi firade det med att åka till Disneyland. 


Jag ser väl inte mig själv som något jättestort disneyfan, och har inte sett så jättemycket disney när jag växt upp. Men jag har å andra sidan alltid älskat Kalle Anka, och när man bor bara en pendeltågstur bort från Disneyland måste man ju åka dit!


Steffi har å andra sidan mycket bättre koll på Disney, så hon kunde guida mig igenom allt. Som ni ser på bilderna var det grått och det regnade en ganska stor del av dagen. Men det gjorde egentligen inte så jättemycket. Mindre folk i köerna och förutom några riktiga skurar var det det inget problem.


Hela parken var julpyntad, lite behaglig julmusik hördes över allt, och här längs huvudgatan hade de till och med sett till att det fejksnöade, så man riktigt skulle få julkänsla. 


En gammeldags hästdragen spårvagn


Det kända huvudslottet i parken


Kajsa blir helt till sig när Kalle ger henne en julklapp. Kajsa och Kalle måste ju för övrigt vara världens mest labila par! Snacka om humörssvängningar! 


Parken är verkligen väldigt fin och välgjord!


Lejonkungens avdelning i parken. Lejonkungen är en film som var så länge sedan jag såg att jag inte ens kommer ihåg den. Jag gillade den, men borde verkligen se om den. Men nu ska det komma en ny version nästa år, så väntar kanske tills då. 


Pirates of Caribbean har också en avdelning, där man får åka båt i underjorden på en riktig häftig tur med alla möjliga figurer som sjöng och rörde sig o.s.v Väldigt fint och påkostat!


Vi gick även labyrinten från Alice i Underlandet. 


Med larven som rökte... vad han nu rökte... 


Steffi blev klöver sju!


Men hjärter dam var allt annat än trevlig! Hon dök upp med jämna mellanrum och skrämde folk.


Vid ingången till huset vaktade hjärter 2-7


Här ser ni delar av labyrinten. Den var faktiskt lite lurig. Överhuvudtaget inte svårt att hitta men de lurades ganska ofta så man hamnade i små återvändsgränder. 


Vid flera tillfällen under dagen drog de igång julparaden


Men Musse och Mimmis noter är på riktigt inte lätta att läsa. Det börjar med en sextondelspaus och sen fortsätter det med en halvnot! Som gjort för att förvirra!

  

Nalle Puh var en av mina favoriter när jag var liten. Och favoriterna i berättelsen var tiger (kanske inte så otippat) och Ior. Ior var alltid så deppig, men ändå snäll. Och hans svans åkte alltid av och fick spikas fast igen! Så jag gillade att se Ior dansa med i paraden.


Sist i paraden kom tomten med sina renar. Jag filmade paraden, men det finns en bättre film på youtube om ni vill se: 


Man fick även åka "ångbåt" på en sjö. 


Mitt i sjön låg en ö med en bergochdalbana som var byggd som guldrushmiljö i västern. Eller egentligen började banan på fastlandet, och gick sedan genom en tunnel under sjön och dök upp på ön. 


Den var riktigt kul faktiskt! Framför allt när man vid några tillfällen åkte in i en helt svart tunnel och inte hade någon aning om när det kom ett stup eller när huvudet skulle krascha in i en bjälke. 


Innan stängning hade de en ljus- och fyrverkerishow. Otroligt bra gjort med teman från många av deras filmer, med musik, ljus, vatten och fyrverkerier. 


Efter ljusshowen var det dags för stängning, och då var det förmodligen lätt att fösa ut folk eftersom alla var samlade. Men de stängde så tidigt!! kl 19!?! Jag trodde de skämtade när de sa det. Har aldrig varit med om en nöjespark som stänger så tidigt innan. 


Men stängningen är nästan den enda negativa anmärkningen jag har på parken. Det var verkligen skitkul att vara där. Det finns många parker med fler och värre åkattraktioner, men disneyland var verkligen välgjort, vackert och imponerande. Även för mig som inte har så bra koll på Disney var det jättekul att se allt, så för alla som är disneynördar måste det vara fantastiskt. Kan absolut rekommenderas. 


Men parken är stor! Steffi och jag tog inga onödiga pauser, och ändå hann vi absolut inte med allt i parken. Och sen finns det dessutom en park till bredvid som, om jag förstått det rätt, handlar mer om hur de gjort filmer, och de nyare disneyfilmerna som star wars o.s.v Vi hade köpt en biljett för att gå till den parken också, men vet inte hur man skulle kunnat hinna det! 

Dagen efter disneyland tog vi en riktigt lugn dag i Paris, med sovmorgon, julshopping, vinbar, kravaller, etiopisk restaurang och film. En mycket bra helg, och ett välkommet avbrott i en annars mycket hektisk period.  

Presentation


Jag är en kristen kille som härstammar från Lönneberga, men som flyttat till Stockholm för att försöka bli trombonist. Jag har åsikter om det mesta och man får nog ta mig med en nypa salt ibland.

Kan tilläggas att förutom att jag snöat in på klassisk

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ teha med Blogkeen
Följ teha med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se