teha

Senaste inläggen

Av Thobias Nilsson - 13 juni 2021 18:17

Eftersom jag anser att målgruppen för min blogg, svensktalande bloggläsare som är intresserade av klassisk trombon och Frankrike,  har varit alldeles för bred tänkte jag idag smalna av den genom att rikta mig till er som dessutom lär er franska eller som har lärt er franska, genom en kurs. 

Jag tänker inte svartmåla skolans språkundervisning, för det är inte så märkligt att en lärare inte kan lära en klass på 20-30 relativt ointresserade ungdomar att tala ett språk på bara ett par timmar i veckan. Det krävs ett stort egenintresse hos eleven för att verkligen lära sig språket. Däremot så tycker jag det är märkligt att man ofta får lära sig en franska som inte alls speglar vardagsfranskan i Frankrike. Vi får ofta lära oss en lite gammalmodig eller högtravad franska, men däremot får vi inte lära oss den franskan som fransmännen, speciellt de unga, talar 90% av tiden. Så här tänker jag ta upp en del exempel på vardagsfranska som man ofta inte riktigt får lära sig i kurserna. Jag utgår från franskan i Paris/Frankrike, så en del exempel kanske inte gäller i andra länder. 

Inte uttala "ne"

Negationer på franska bildas med ne + verb + pas/plus/jamais. Till exempel:
Je ne parle pas - Jag pratar inte
Je ne parle plus - Jag pratar inte längre
Je ne parle jamais - Jag pratar aldrig
Men ordet ne uttalas aldrig i talad vardagsfranska. Jag fick lära mig i skolan att man "ofta" inte uttalade ne, men ändå uttalade vi alltid ne när vi gjorde muntliga övningar. Det var först i Frankrike jag upptäckte att ne faktiskt aldrig uttalas förutom i formella sammanhang. Även i debatter med presidenten och andra högt uppsatta politiker på TV, faller ofta ne bort. Så vill du låta mer fransk, säg je parle pas, je parle plus, je parle jamais. 


"Nous" ersätts av "on"
Den "korrekta" översättningen av vi är nous, men i vardagsfranska ersätts det konsekvent av on som egentligen betyder "man/en". Jag hade i och för sig fått lära mig att nous "ibland" ersätts med on. Men det är inte ibland. Jag skulle säga att det är alltid, i informell franska. Så istället för att lägga massa energi på att fundera på jobbiga verbböjningar på "nous", använd "on" istället. Ska du däremot skriva professionella skrivelser/brev eller hålla formella tal så använder du nous.

Veux-tu du café?
Det finns tre olika sätt att ställa frågor på franska, och av någon anledning får de som studerar franska ofta lära sig den formuleringen som används absolut minst. Ska du säga frågan "talar ni franska?" kan du säga det så här
1. Vous parlez français?  - Med intonationen som går upp på slutet för att visa att det är en fråga
2. Est-ce que vous parlez français?

3. Parlez-vous français?
1 är vanligast och minst formellt, sedan 2, och alternativ 3 är minst vanligt och mest formellt. I en artig ni-form till en främmande person kan alternativ 3 ändå fungera, men börjar du säga "veux-tu du café?" så låter det otroligt märkligt. Säg istället "tu veux du café?"

 

Brun och brin uttalas lika

Jag tror att de flesta som har studerat franska i Sverige har fått lära sig att det finns fyra nasala ljud och att un inte har samma uttal som in. Så var fallet en gång i tiden, och det sägs finnas delar av Frankrike där det fortfarande är så, men den stora majoriteten uttalar alla un-nasaler som in-nasalen. Det finns ingen anledning att som svensk elev hålla fast vid ett ålderdomligt uttal som inte fransmännen håller fast vid. Jag tog upp det här lite kort när jag gjorde min video om franskt uttal för ett år sedan. (Från 8:20)


Utfyllnadsord

I alla språk har man en hel del utfyllnadsord som i sig inte tillför så mycket betydelse men som man ändå använder nästan maniskt. På svenska har vi t.ex alltså, typ, liksom och en hel del andra. Det är ord som man sällan får lära sig i en språkkurs eftersom det inte anses vara "korrekt" språk. Men om man tar bort alla de här orden och uttrycken låter man ofta lite som en faktabok eller som ett tal. Här är några ord som är bra att känna till på franska:


Du coup: Du coup kan betyda "så"/"alltså"/ "som en följd" - Il y avait plus de pommes du coup j'ai acheté des bananes (Det fanns inte några äpplen kvar SÅ jag köpte bananer). Man använder det också för att komma tillbaka till ett ämne eller för att ta upp en fråga: Du coup on se voit à 10h demain? (Ok, men då ses vi kl 10 imorgon?). Du coup används EXTREMT mycket i talad franska. 

 

Enfin: Enfin betyder äntligen eller till sist. Men i talad franska används det ofta som "eller alltså". Je peux pas. Enfin, je peux, mais ça va être compliqué (Jag kan inte. Eller alltså, jag kan, men det blir svårt.)

 

Bref: Bref betyder kort/kortfattad eller kort sagt, men har en mycket vardagligare klang på franska. Det används ofta när man berättar en händelse och beskrivit situationen och ska gå vidare i händelsen. "... les enfants courraient partout, et le prof hurlait. Bref, c'était la catastrophe..." (barnen sprang runt överallt och läraren skrek. Det var kaos"). Ofta sägs det tillsammans med enfin. Enfin bref

 

Genre: Genre kan på franska betyda bok- eller filmgenre precis som på svenska. Men det används otroligt mycket i talad franska, framför allt bland unga, ungefär på samma sätt som typ används i svenskan eller like på engelska. "J'ai fait ça genre 5-6 fois" (jag har gjort det typ 5-6 gånger). Det kan också sägas som svar när man inte tror på någon. "Genre?" (troligt!?/ofta?!) Faire genre betyder att låtsas. "Tu es sportif? Non, je fais genre" (Är du sportig? Nej, jag låtsas bara). Genre kan slängas in nästan överallt, men använder du det mycket riskerar du att låta som en fjortis.

Det finns många fler såna här uttryck som kan vara värda att kolla upp om ni vill tala en mer vanlig franska, t.ex. quand même, en vrai, quoi, en mode, et tout, en fait, ben, écoute. 

Slang

Om vi då kommer till slangen så finns det naturligtvis hur många som helst. Men några är faktiskt väldigt viktiga att förstå om man ska kunna förstå franska samtal. Här tar jag upp några som används ganska flitigt.

 
Bosser - Jobba

Boulot - Jobb

Fringues - Kläder

Bouffer - Äta

Clope - Cigarett

Mec - Kille

Flic - Polis

Taf - Jobb

Bagnole - Bil

Caisse - Bil

Tune - Pengar

Sous - Pengar

Daron/-ne - Pappa/mamma

Pote - Kompis

Gueule - Ansikte (Ferme ta gueule eller bara ta gueule betyder håll käften)

Tronche - Ansikte

Bourré - Onykter

Pinard - Vin 


Jag har säkert glömt att ta med några av de vanligaste. Det är alltid svårt att känna av vilken nivå ett slang ligger på, men det är väldigt viktigt att åtminstone förstå de här orden, även om du själv inte använder dem så mycket. 

 

Verlan

I franskan har men en speciell sorts slang som kallas verlan, och innebär att man kastar om stavelserna i ordet. Verlan är själv ett verlan av ordet l'envers (omvänt). Man går i regel efter de uttalade stavelserna, vilket förklarar varför vissa bokstäver tas bort och andra ändras. Verlan kommer ursprungligen från förorten och är fortfarande ett ungdomsspråk och anses inte vara särskilt korrekt franska. Men vissa verlan har blivit så otroligt vanliga att de används av alla fransmän i talad franska, och många har glömt att orden från början är verlan. De vanligaste orden är så vanliga att det är mycket märkligt att man inte får lära sig dem när man pluggar franska. Några exempel på mycket vanliga verlan som man behöver kunna för att förstå talad franska är


Meuf (femme) - kvinna/tjej
Relou (lourd) - jobbig/tröttsam
Chelou (louche) - Skum, märklig

Ouf (fou) - galen, sjuk  ("C'est ouf" - det är helt sjukt)

Teuf (fête) - fest

Venère (énervé) - arg, irriterad

Teubé (bête) - Dum  
Renoi (noir) - svart
Rebeu (Arabe) - Arab
Feuj (juif) - jude


"On a parlé avec Jean"

Något som jag överhuvudtaget inte hade hört eller fått lära mig innan jag flyttade till Frankrike, och som förvirrade mig i början, är att deras "vi, med" är inkluderande till skillnad från svenskan och engelskan. Säger de till exempel meningen "on a parlé avec Jean" skulle vi som svenskar förstå det som "Vi (jag och någon/några fler) har pratat med Jean". Men det fransmännen menar är "Jag och Jean har pratat". Personen som de säger "med" om, är inkluderad i "vi". Det kan bli lite komiska missförstånd ibland som när en fransk kompis sa "we're fighting with my brother" och vi alla undrade varför han, m.fl ville spöa upp sin egen bror. Men han använde samma logik som på franska, och menade att han och hans bror hade hamnat i bråk med några andra. (vilket ju är helt normalt!)

 

Gamla uttryck som inte längre används
Lite omvänt finns det vissa uttryck som man får lära sig i skolan men som aldrig används i Frankrike längre. Här kommer tre exempel:


Comme ci, comme ça - Många har fått lära sig att man på frågan "ça va?" kan svara "comme ci, comme ça" för att säga "sådär" eller "si och så". Men jag lovar, ingen i Frankrike säger så. Istället utrycker man det ofta med tonfall eller med uttryck som "bof", "ben, ça va..." eller "ça va, ça va". Någon sa att ju fler "ça va" man lägger till, ju sämre är det. Det stämmer nog ganska bra. Säg hur som helst inte "comme ci, comme ça" i Frankrike. 

 

Sacrebleu - Av någon anledning är det många icke-fransmän som känner till det här uttrycket som användes för länge sedan för att uttrycka förvåning eller bestörtning. Ordagrant betyder det "heliga blå", och var väl ett uppfostrat sätt att svära utan att svära. Oavsett så har jag aldrig någonsin hört en fransktalande använda det. 


Oh là là, i posistiv mening. - Oh là là används fortfarande mycket i Frankrike, men inte i en positiv betydelse när man blir imponerad av något. Istället används det mer för att klaga när man är irriterad. "Oh là là, qu'est qu'il fait lui?" (Vad sysslar han med?). Jag kan inte säga säkert att det inte längre används i positiv betydelse, men det känns mer som den svenska eller amerikanska användningen av det, medan fransmännen anväder det för att "râler"

Dra ihop stavelser
Precis som vi på svenska inte säger "jag är mycket ledsen" utan säger "ja ä mycke lessen" så drar fransmännen ihop sina ord en hel del. Här kommer några exempel på sammandragningar som fransmännen gör
Je suis - chui
Tu es - tä

Je ne sais pas - chäpa

ce que - skö

il/ils - i (t.ex. il dit blir idi)

elle/elles - e (t.ex elle parle blir éparl)

il y a - ia

Quatre - kat 

Det här var bara några exempel på hur stavelser och bokstäver försvinner i talad franska, ännu mer än de redan gör i formell franska. Det är ju inget fel att uttala hela orden, men bli inte förvånad om fransmännen drar ihop det mycket. Förmodligen kommer du sakta men säkert börja göra likadant efter ett tag. 

 

Förkortade ord
Sista punkten jag tänkte ta upp, är att fransmännen älskar att korta av långa ord. Här kommer några vanliga ord som förkortas:
Appartement - appart (lägenhet)
Cinéma - Ciné (bio)
Restaurant - Resto (restaurang)

Après-midi - Aprèm (eftermiddag)
Matin - Mat (morgon)
Professuer - Prof (lärare)
À tout à l'heure - à tout (vi ses strax)
À plus tard - à plus (Vi ses senare)
Bon appetit - Bon app (trevlig måltid)
Catastrophe - cata (katastrof)
Dégouté - dégue (äcklad)
Publicité - pub (reklam)
Comme d'habitude - Comme d'hab (som vanligt)
Barbecue - Barbec (grillfest/grillning)

Jämfört med svenskan har franskan ännu tydligare linjer mellan formellt och vardagligt språk. Visst kan det vara bra att lära sig mer formell franska för jobbmöten, uppsatser och liknande. Men enligt mig är det minst lika viktigt att lära sig den franska som folk faktiskt pratar. Många fransklärare och den mesta kurslitteraturen i franska, verkar anse att man inte ska lära sig en "felaktig" franska med slang, slarvigt uttal, onödiga ord och grammatiska gråzoner. Jag tycker att det är märkligt att lära svenskar att prata en "bättre" franska än vad fransmännen själva pratar. Vill man prata som om man vore en faktabok kan man ju prata den "korrekta" franskan, men jag skulle ändå uppmuntra er att lägga till lite av de vanligaste talspråksdragen så att det blir lite mer naturligt flyt i era samtal. När jag flyttade till Frankrike förstod jag i princip 100% av föreläsningar och seminarier, men kanske max 50% av de jämnårigas samtal i kaffepausen. Fortfarande har jag lättare att hänga med i en politisk debatt än i en samtal med ett gäng unga när de riktigt kommer i varv. Det är inte riktigt normalt. 

Säg gärna om ni har tänkt på andra saker med vardagsfranska som jag har glömt ta upp, eller om det är något av det jag har skrivit som är fel. 

Av Thobias Nilsson - 20 april 2021 22:14

Jag har nu bott utomlands i nästan fyra år. I nästan 5,5 år om man räknar med tidigare perioder. En av de stora omställningarna när man flyttar utomlands är språket, och jag får ofta frågor relaterade till mina språkkunskaper. Jag är ju egentligen fel person att utvärdera min språknivå, men jag kan åtminstone redogöra för min egen uppfattning och reaktioner jag fått från andra.

Svenska

Svenska är ju som bekant mitt modersmål, och är fortfarande utan tvekan det språket jag pratar helst och bäst. Jag pratar svenska åtminstone 1-2 gånger i veckan, och läser och skriver meddelande på svenska många gånger om dagen, så det är inte ett språk som ligger vilande för mig.
Jag själv menar att jag inte har blivit ett dugg sämre på svenska under de här åren. Det sagt, så får jag ändå ibland kommentarer från svenska vänner att jag använder lite märkliga uttryck ibland. Till exempel råkar jag ofta säga ”det lättar mig” (ça me soulage) vilket man tydligen inte kan säga, och jag svarar ofta ”det fungerar” (ça marche) där man kanske skulle säga ”det blir bra” egentligen, eller säger ”det är det” (c'est ça) istället för ”ja precis”.
Men även om min svenska över lag inte har blivit sämre så kan jag märka att de hjärnsläpp som jag fick även i Sverige, när jag inte hittade ett ord, de har blivit fler, och ibland kan jag ha lite svårare att höra om en formulering låter klumpig. Men det handlar om väldigt små skillnader.
Något som också är vanligt är att vissa situationer som jag har upplevt på franska, kanske med många franska termer som kanske inte ens finns på svenska, kan bli svåra att återberätta på svenska. Men det handlar egentligen inte om språkkunskap utan det handlar mer om vilket språk jag minns situationen/samtalet på. På samma sätt ligger t.ex många musiktermer mig närmare till hands på franska eftersom jag dagligen har repeterat och undervisat på franska sedan 4 år tillbaka.

Franska

Franska är språket jag talar mest men inte bäst.

Många som själva inte bott utomlands har nog en övertro på hur snabbt och bra man lär sig ett språk om man bor i ett land där det talas. Man verkar tro att man automatiskt, utan att anstränga sig, bara absorberar språket och börjar prata det perfekt. Så är det inte. Jag känner folk som bott här lika länge som mig men som inte kan hålla en konversation på franska. Man får i och för sig ofta bättre motivation att lära sig ett språk man har användning av men går du inte in för det och verkligen lägger ner tid och energi så kommer du aldrig bli särskilt bra.

Jag får regelbundet frågan om min franska är perfekt nu, och om jag pratar lika bra franska som svenska. Det gör jag absolut inte. Inte ens nära. Jag pratar flytande franska, och tycker oftast inte att det är så jobbigt med språket, men jag gör väldigt många misstag och har absolut en brytning. Det händer i och för sig med jämna mellanrum att fransmän säger att de trodde att jag var fransk, eller att jag åtminstone var uppvuxen i Frankrike, men i de flesta fallen misstänker jag att det bara handlar om artigt smicker och i de andra fallen har jag nog bara haft tur med det jag sagt just då, så att min accent inte var så tydlig om man inte lyssnade efter den. För jag har bra och dåliga dagar. Vid vissa tillfällen flyter det på bra och det känns som att jag får till uttal och grammatik ganska bra. Andra dagar (speciellt andra morgnar) kan jag ha svårt att få fram en vettig mening.
Vanliga fel jag gör är att jag blandar ihop feminint och maskulint (alla substantiv är antingen f. eller m. och adjektiven böjs efter det), att jag böjer verben fel, prepositionsfel (à, de, en, sur, dans), fel/konstiga ordval och uttalsfel (r i vissa kombinationer som i tour, mercredi och serurrerie, z/s, ch/j m.m.)
Sen har jag stora kunskapsluckor på flera olika områden. Det går fint att berätta om vad jag gjort i dag, men ska jag beskriva hur man renoverar ett hus så, utöver att jag inte vet hur man gör det, har jag inte vokabuläret för alla verktyg och termer. Samma sak om du frågar mig om vanliga skogsblommor. Jag kan kanske knappt 10 olika blomnamn och sen är det slut.

Dessutom räcker det inte att lära sig själva språket för att kunna förstå allt. Man måste kunna väldigt mycket om samhället och kulturen också. Har man lärt sig svenska men inte känner till CSN, karensdag, Beck, Melodifestivalen, Grönan, SMHI, Gudrun Schyman, IVA och nollning, kommer man ändå inte kunna hänga med i våra konversationer. Det har jag upplevt extremt mycket i början här, och fortfarande är jag van vid att jag ibland bara accepterar att jag inte förstår samtalet för att jag inte konstant vill vara personen som avbryter och ber dem förklara.
På svenska kan jag förstå vad man säger även om jag egentligen bara kan urskilja 30-50% av stavelserna. På franska är det mycket svårare för mig att förstå om det mycket ljud även om jag egentligen hade förstått allt som sägs om det hade varit mindre störande ljud.

Engelska

Min engelska tycker jag nog har blivit sämre sedan jag flyttade till Frankrike. Åtminstone märkte jag skillnad de första åren. Många förutsätter att man som svensk alltid ska ha engelskan som sitt andraspråk. Men personligen har jag i hela mitt liv bara tillbringat ca 2,5 veckor i engelsktalande länder, aldrig haft mina studier eller mitt arbete på engelska och inte haft jättemånga engelsktalande vänner heller. Jag pratar egentligen bara engelska när jag är med en blandad grupp av fransmän och svenskar, där några svenskar inte kan franska. Däremot ser jag en hel del youtubeklipp och läser artiklar på engelska på internet, men då använder jag egentligen bara mina språkkunskaper passivt. Att förstå är inget problem, och att prata går väl egentligen också bra, men jag märker att jag är mycket mindre bekväm med att prata engelska än franska. Jag tycker nog att min brytning blivit ännu tydligare de senaste åren, och det är betydligt oftare jag glömmer ord.

Sen finns det fortfarande ord och uttryck som jag kan på engelska men inte på franska, och eftersom engelska och svenska liknar varandra mer i språkuppbyggnad kan en del saker va lättare att uttrycka på engelska. Men det är oftare tvärt om, att jag tycker det är lättare att säga på franska.
Min stavning ska vi inte tala om! Engelska är ju ett av de språken i världen som har minst samband mellan det skrivna och det talade språket. Det tänker man ju inte på när man är van att skriva på engelska, men nu när jag ska skriva något blir jag väldigt osäker på var jag ska slänga in ett h, ett e, ee eller ea o.s.v
Däremot är det en sjuk ego boost att prata engelska när man bara är omgiven av fransmän. Jag har aldrig känt mig så bra på engelska som när vi var med trombonklassen i Tyskland och min lärare presenterade mig som killen som pratade perfekt engelska, haha. Jag lät dem leva i den villfarelsen!


Spanska

Spanska är ett språk som jag velat lära mig sedan otroligt länge. Jag har aldrig hittat någon lämplig kurs, så jag har försökt lära mig själv, vilket för det mesta har gått riktigt dåligt. Men sedan ett år tillbaka försöker jag ganska hårt, och får dessutom en hel del hjälp från en kompis från Peru. Franskan hjälper mycket, men det är inte så nära att man förstår automatiskt, utan man behöver ändå verkligen studera och öva för att förstå. Min metod består dels i att läsa en lätt roman och stryka under alla ord jag inte förstår, och sen att jag ser de flesta serier dubbade till spanska, och försöker följa spanska kanaler på youtube. Det innebär att min förståelse blivit ok. Jag kan för det mesta förstå en vanlig vlog, ett nyhetsprogram, och största delen av en film. Att läsa nyhetsartiklar går också bra. Däremot tar det en väldig tid för mig att få fram vettiga meningar själv. Om jag verkligen bestämmer mig kan jag ha konversationer om lite enklare generellare ämnen, men väldigt lite går på automatik så jag måste fundera mycket över hur jag ska böja verb, konstruera meningar och vilka ord jag ska använda. Spanskan är ändå det språket där min utveckling går snabbast just nu, och jag tänker inte ge mig innan jag har lärt mig det flytande.
¡No abandonaré antes de estar capaz de hablar este idioma tan impresionante! (om det nu är så man säger)

Danska

För 10 år sedan, när jag bodde ett år i Danmark, gjorde jag ett tappert försök att prata danska eftersom de flesta förstod svenska så dåligt. I slutet av året gick det väl ändå ganska bra, men när jag flyttade tillbaka till Sverige kändes det märkligt att försöka prata danska, så jag höll fast vid att prata svenska, och mina danska vänner fick helt enkelt förstå. Vilket de plötligt gjorde också! Sedan dess har jag inte försökt prata danska mer än någon mening här och var när de inte förstått svenskan. Men för några månader sedan fick jag kontakt igen med en vän som inte förstår svenska. Så jag blir helt enkelt tvungen att försöka prata danska. Jag kan tillräckligt mycket danska för att höra att det låter riktigt, riktigt bedrövligt. I min hjärna är språk med skorrande r utbytbara, så med jämna mellanrum slänger jag in franska ord och meningar. Helt sjukt! Så prata danska kan jag inte säga att jag kan längre, även om min vän ändå verkar förstå min”danska” bättre än min svenska.
Däremot förstår jag danska fint. Ofta reflekterar jag ärligt talat inte över om man tilltalar mig på danska eller svenska. Jag har en svåger och syskonbarn som växlar mellan språken, och många danska vänner som pratar danska med mig, så jag är van att höra språket. Det är ytterligare ett exempel på skillnaden i aktiv och passiv språkkunskap ;)


Det stora problemet med att behöva växla mellan flera språk tycker jag egentligen inte är att jag blandar ihop dem, utan att det är svårt för hjärnan att byta från ett språk till ett annat. Är jag inställd på franska behöver jag till exempel lite tid för att ställa om till engelska och när jag försöker prata spanska slår hjärnan snabbt över till franska istället, tills den insett att nu är det faktiskt spanska som gäller.

Om någon orkat läsa all den här dyngan får ni gärna ge en kommentar och rätta mig om jag har helt fel uppfattning av min egen språknivå. Jag tar inte illa upp ;)

Av Thobias Nilsson - 31 mars 2021 22:46

Våren har nu kommit på fullt allvar till Paris, och jag firade det med att gå en rejäl fototur idag. 


Vi är egentligen i karantän (eller confinement, som det heter) men jämfört med förra våren är det väldigt lösa regler. Vi får röra oss fritt fram till kl 19 när utegångsförbudet börjar, så länge vi inte är mer än 10km från vår bostad. Måste du gå ut efter utegångsförbudet, eller om du behöver åka längre bort än 10 km behöver du ha ett intyg med anledningen, t.ex att du jobbar, eller behöver söka vård. 


Det har de sista dagarna var riktigt varmt i Frankrike. Idag var det 26 grader i Paris, vilket är nytt rekord för mars månad. Om man bara undviker att reflektera över hur det kommer sig att värmerekord efter värmerekord har blivit slaget bara under de åren jag bott här, så är det väldigt skönt att njuta av värmen. 


För någon månad sedan hade vi några dagar där temperaturen steg till 20 grader, men den här veckan är första gången i år vi har många sammanhängande dagar med sol och värme, vilket såklart märks på folk. Jag har alltid tyckt om den glädje hela staden sjuder av under de första varma vårdagarna, oavsett om det är i  Stockholm eller Paris. 


Restauranger och barer får inte ha några sittande kunder, men många säljer mat att ta med. Den här bilden tog jag mestadels för att den heter "les cuivres" vilket betyder typ kopparsakerna, eller brassinstrumenten! 


Jag tänker inte skriva så mycket om de här bilderna, för jag tror inte ni är så intresserade av att veta exakt vilka gator jag har gått på. Bilderna får tala för sig själva =) 


Det bildas ofta ganska långa köer utanför bagerier och restauranger vid lunchtid när alla ska köpa sin lunch samtidigt som det finns begränsningar på hur många som vara inne i butikerna. Man kan ju fundera på hur smart det är att det bildas köer över allt. 


Ni skymtar Colonne de Juillet, vid Bastiljen, i bakgrunden. 


Jag var lite förvånad över att se två gräsänder på trottoaren mitt i Paris, men det stod en äldre kvinna i en dörröppning på andra sidan gatan och verkade ropa på dem. Jag vet inte om det är hennes husdjur? Jag hoppas det, för en äldre kvinna med gräsänder som husdjur passar väldigt bra in på stereotypen med excentriska parisare. 


Jag trodde att jag hade lyckats gå en fotorunda utan att fota klyschiga Eiffeltornet. Men när jag kollade igenom bilderna upptäckte jag att hon hade fastnat på bild även idag.


Om någon tycker att det ser ut som det är väldigt mycket folk på en del bilder, så beror det oftast på att jag stått på avstånd och använt zoom, så bilden trycks ihop. De flesta försökte ändå hålla ett bra avstånd mellan grupperna. 


Jag tycker om den här tiden på året när vissa träd har blivit helt gröna, medan andra inte har några löv alls. Det kommer att vara ännu finare om ett par veckor, men jag gillar att det förändras så snabbt just nu. På bara en dag kan ett helt nytt område ha blivit grönt och somrigt. 


Återuppbyggnadsarbetet med Notre-Dame är igång. För några veckor sedan högg de ner ekarna som ska användas till spiran och taket. 


Hoppas ni gillade bilderna och att ni också passar på att njuta av våren och värmen =) 

Av Thobias Nilsson - 12 mars 2021 21:58

En del av er kanske någon gång har funderat på att flytta till Frankrike och pröva att frilansa här. Eller så kanske ni bara tycker det kunde vara lite intressant att veta hur det går till här. Jag har nu bott i Frankrike i drygt 3½ år, och försörjer mig som frilansande musiker. Just nu är det i och för sig ganska sparsamt med gigs men vi får väl hoppas att det tar fart igen när den här skiten är över. 



Lön

Lönen är generellt sett lägre i Frankrike än i Sverige. Det är ganska vanligt att bli erbjuden ca 100€ för en konsert med ett kort rep precis innan. Får du 150€ så ska du vara nöjd. Jag har fått något skambud på 60€ för två rep + konsert, vilket jag tackade nej till. Men det kan vara bra att veta att man får räkna med lite lägre gage här. 


Antal gig
Däremot upplever jag nog att det är betydligt lättare att få gig här (när det inte är pandemi, suck!). Jag har i och för sig bara bott i Paris, och Parisregionen är ju större än hela Sverige, så det kan förklara varför det finns en del gig. Men även om jag inte har i närheten lika många kontakter som mina franska klasskompisar har, märkte jag ganska snabbt att det finns ett annat utbud av gig här jämfört med i Stockholm. 


Frilansstatus
Något väldigt bra som finns i Frankrike, och som till viss del väger upp de lite lägre gagen, är frilansstatusen. Frilansstatusen eller "intermittence de spectacle" som det heter på franska, är egentligen en speciell a-kassa för de som arbetar inom musik, teater och dans. För att bli beviljad statusen ska du under de senaste året ha arbetat minst 507h som musiker. Det måste stå på kontraktet att du är anställd som "artiste". Hur många timmar du får registrerat att du arbetat beror lite på orkestern. Jag har gjort projekt där jag arbetat en full vecka men det bara registrerats 1 cachet (12h). Jag har också haft projekt där jag jobbat fyra dagar och fått registrerat 9 cachets (108h). Hur många timmar orkestern ger dig kan vara nästan lika viktigt att kolla som hur mycket de betalar dig. 


När du blivit beviljad statusen måste du varje månad deklarera hur mycket du jobbat den månaden, och så får du helt enkelt betalt för de dagar du inte haft något jobb. Det här är en otroligt skön säkerhet att ha. Du kommer inte bli rik genom att vara intermittent, men du behöver inte ha ångest om du har en period utan gig. Nu under pandemin har den här statusen varit helt oumbärlig. Jag vet inte hur jag hade klarat det annars, och jag är otroligt tacksam över att jag bor i Frankrike just nu. 

Sista minuten

I Frankrike kan du ofta få gig med extremt liten framförhållning. En gång fick jag en förfrågan om jag kunde komma och spela alttrombon på en konsert i en stor kyrka i andra änden av Paris om en timme. En annan gång fick jag en förfrågan om jag dagen efter kunde åka till Guadeloupe i Karibien för att spela karneval i en månad. Fasta professionella orkestrar har naturligtvis bättre framförhållning, men det är inte ovanligt att få sena förfrågningar. 


Avista

Lite på samma linje får du ofta räkna med att läsa avista på konserten. Det är väldigt vanligt att man hyr in dig bara till konserten med ett kort "raccord" innan, som innebär att man tar vissa passager och starter. Största delen av verken får du helt enkelt läsa avista på konserten. Dels kan det vara ett program som det förväntas att man kan, eller så är det ett program orkestern vid något tidigare tillfälle redan spelat. Dessutom är fransmännen oftast väldigt bra på att läsa avista så det är inte en så stor grej här helt enkelt. 


Skicka vidare gig
I Sverige upplevde jag att om man hade tackat ja till ett gig så höll man det. Fick man en ny förfrågan som krockade med det tidigare giget så fick man tacka nej till det nya. Så fungerar det inte i Frankrike. Får du ett nytt gig som du har mer lust att göra så tar du det, och skickar vidare det gamla giget till en ny person. Däremot erbjuder du alltid att hitta en ny trombonist till gamla giget, och hittar du inte någon ny så får du tacka nej till det nya. Det här gör att du ibland kan vara tredje eller fjärde personen som tar över ett gig. Det är naturligtvis också på grund av det här som det blir många förfrågningar i sista minuten. 


Språk
Det kanske inte kommer som någon överraskning att repetitioner nästan alltid sker på franska. Jag tror att jag totalt har gjort två projekt på engelska sedan jag kom hit, och alla andra på franska. De har många utländska gästdirigenter men de brukar i regel kunna en del franska. Repetitionsfranska är väldigt enkel, så du behöver inte kunna särskilt mycket för att klara det, och annars har du förmodligen någon kollega som kan översätta det viktiga för dig. Däremot ska du nog åtminstone göra ett försök och visa att du är villig att lära dig franska och prata franska med andra. Om du inte anstränger dig det minsta för att prata språket har jag svårt att se att du ska kunna komma in i kontaktnätet. 

Repertoar

Vad gäller repertoar så spelar man väl egentligen ganska liknande musik här som i Sverige. Man lägger kanske lite större vikt vid Debussy och Ravel än vad vi gör i Sverige. Vissa publikfavoriter spelas väldigt ofta. Jag har spelat riktigt många requiem av Mozart, och även Beethovens 5a vid flera tillfällen. Man spelar också lite mer samtida musik här än i Sverige. Men annars skiljer det sig egentligen inte något åt. 


Boende/mat

I Sverige brukar orkestern stå för hotell om du blir inringd till en orkester i en annan stad. Så är det inte i Frankrike, vad jag förstått. Jag har t.ex en kompis som fick ett projekt i operan i Bordeaux, men resa och boende fick han ordna själv. Jag har fått betalade hotellrum, men då har det varit för att det var en orkesterresa med en parisbaserad orkester. 


Byråkrati

Byråkratin brukar ju vara jobbig i Frankrike. Den är egentligen inte så farlig för frilansgig när du bara blivit van vid det. Du måste vara inskriven i franska sociala säkerhets-systemet, samt i "congés spectacles", som har hand om din semester (och pension tror jag). När du får ett gig kommer de be om dina personliga nummer till både sécurité social och congés spectacles, kopia på ditt pass och din RIB (bankuppgifter). Ibland ber de om ett läkarintyg på att du är i form för att jobba. Sen kommer du få skriva under kontrakt och få lönesedel, arbetsintyg (för frilansstatusen) och intyg för congés spectacles. Normalt sett behöver du inte göra något med de intygen, men det kan behövas om det blir krångel med frilansstatusen eller smesterersättning eller liknande.  


Undervisa

I Frankrike är det extremt vanligt att man som musiker också undervisar. Det är en del prestige i att lyckas få en lärartjänst i en bra musikskola och att skapa en duktig trombonklass. Dessutom är lärartjänsterna väldigt sällan heltidstjänster. Jag är till exempel fastanställd lärare i en musikskola i utkanten av Versailles, men jag arbetar bara 4h/veckan och undervisar bara i trombon och eufonium. På så sätt är det kanske lite lättare att kombinera undervisning med att frilansa i Frankrike. Det finns såklart musiker som inte undervisar något, men de flesta undervisar en del. 


Klädsel

Man skulle ju kunna tro att Frankrike är väldigt strikt när det gäller konsertkläder. Men så är det faktiskt inte. I Sverige spelar man ju nästan alltid konserter i kostym, vit skjorta och slips. I Frankrike är det ganska ovanligt. Nästan alltid spelar man i svarta byxor och svart skjorta, kavaj valfritt. 

Det var några skillnader mellan musikerlivet i Frankrike och Sverige. Om ni är sugna på att pröva det så kan jag absolut rekommendera det. Jag har haft väldigt kul de här åren jag jobbat här med en hel del roliga och ibland väldigt oväntade spelningar. 

Av Thobias Nilsson - 24 november 2020 17:11

Jag är en stor förespråkare av att alla borde lära sig åtminstone två främmande språk. Alla språk har många bra anledningar till varför man borde lära sig just det språket. Idag har jag valt att ta upp några anledningar till att lära sig franska, vilket kanske inte kommer som en överraskning med tanke på att det är det främmande språket jag använder mest. 

1. Talas av 300 miljoner människor

Det är alltid svårt att bedöma hur många talare ett språk har. Franskan har förmodligen 80-90 miljoner modersmålstalare. Det låter kanske inte så mycket, men till det får man lägga till alla de som egentligen har ett annat modersmål, men där franskan är språket för skolan, för media, för arbetet och för relationer utanför hemmet. Ofta är franskan enda språket de kan läsa och skriva. Tar vi med de här dagliga användarna av franska kommer vi upp i 235 miljoner. Lägger vi dessutom till de som talar franska, men som kanske inte använder det dagligen är vi uppe i ca. 300 miljoner. Då har vi ändå inte räknat med alla de som pratar och förstår franska utan att kunna skriva och läsa, vilket är ganska många, speciellt i Afrika. Sammanlagt bor det 583 miljoner människor i ett land där franska är officiellt språk, så väldigt många människor är i kontakt med språket. 

2. Talas över hela planeten


Franska är tillsammans med engelska det enda språket som talas i alla världsdelar. Det är officiellt språk i 29 länder. Europa är det historiska centrat för franskan som talas i flera länder här, men franskan har spridits långt utanför Europa. Det är till exempel ungefär lika många som pratar franska i Kanada som det är som pratar svenska i hela världen. Det talas på många karibiska öar, Franska Guyana i Sydamerika och flera nationer och territorier i Oceanien och i Indiska oceanien. Men det viktigaste området för franskan är ändå i Afrika med flera hundra miljoner fransktalande. Den världsdel där franskan aldrig lyckats få stort fotfäste är i Asien där franska bara talas i Libanon, och i en väldigt liten utsträckning i Laos, Kambodja och Vietnam.


3. Ett av världens snabbast växande språk


Man kan lätt tro att franskan minskar eftersom den sedan ganska länge har förlorat rollen som det största världsspråket. Men faktum är att det är det snabbast växande världsspråket. Mellan 2005 och 2018 växte antalet talare med 100 miljoner. Enligt la francophonies prognoser kommer antalet växa till 700 – 800 miljoner år 2050, och det pekas ut att bli världens största språk. Fransktalandes andel av befolkningen ska öka från dagens 3% till 8%. Jag tror inte riktigt att franskan blir världens största språk till 2050 och man får ta de här siffrorna med en nypa salt, men oavsett om det landar på 400 eller 800 miljoner så växer franskan med en otrolig hastighet.

4. Är språket för en fantastisk kultur


Fransktalande världen har varit och är fortfarande otroligt viktig för kultur. Frankrike är till exempel det landet som har flest nobelpristagare i litteratur. Några viktiga författare är Hugo, Dumas, Zola, Molière och Balzac. Serier som Tintin, smurfarna och lucky luke är på franska. Franskspråkiga filmindustrin är en av världens största och till och med i ett engelskfixerat land som Sverige gör franska filmer succé med jämna mellanrum. Taxi, En Oväntad Vänskap, Amelie Poulin, m.fl Vad gäller musik finns stora succéer som Piaf, Brel, Aznavour, Stromae, Céline Dion och Indila. Om någon råkar gilla hiphop så kan ni vara intresserade av att veta att Frankrike är den näst största producenten av hiphop i världen. Även i politiska och filosofiska strömningar har fransktalande haft en central roll, med folk som Voltaire, Descartes, Rousseau, Sartre, de Beauvoir m.fl

5. Har lånat ut många ord till andra språk


På grund av franskans historia som ett prestigespråk så har spåket lånat ut många ord till andra språk. I svenska finns en helt uppsjö av franska ord. Dam, fåtölj, giraff, kaffe, bibliotek, kollega. Engelskan går ett steg längre. Ungefär 30% av alla engelska ord är franska låneord. Det innebär att det finns flera franska ord i engelskan än det finns ord med ursprung från anglo-saxiska, tyska och skandinaviska språk kombinerat! Cat, dog, sir, table, chair, comprehension är exempel på franska ord i engelskan.


6. Är ett enhetligt språk

Omvänt har franskan däremot relativt få låneord. Bara 13% av ordförrådet är av ”utländskt” ursprung. Det gör dels att franskan låter väldigt enhetlig, och dessutom kan man lätt härleda ord och se stora sammanhang i språket. Det finns dock en del nyare engelska låneord uttalat à la francaise, som week-end och parking. Dessutom har fransmännen hittat på egna "engelska" ord. En fransman drar på sig sin jogging för att göra en footing, och ibland kan man behöva relooker sig själv om man vill ha en ny stil. 

 

7. Vi möter det oftare än vi tror


Oavsett om vi söker upp fransk kultur eller inte så möter vi ganska mycket franska ord och uttryck. Man pratar om force majeure, något är à jour, man säger att c'est la vie och man fick en känsla av déjà vu. Spelar du instrument kommer du möta många instruktioner på franska när du spelar Ravel, Debussy, Satie, Berlioz m.fl Lyssnar du på musik kanske du hör verk som ”l'Oiseau de feu”,Ce qu'on entend sur la Montagne” och ”sonate pathétique”, trots att kompisitörerna (Stravinskij, Liszt och Beethoven) inte hade franska som modersmål. Tycker du om mat kanske du pratar om apéritif, à la carte, filé mignon, boeuf bourguignon. Dessutom möter man ofta franska fraser och passager i både svenska och engelska böcker och filmer. Vi möter ofta någon form av franska och att både kunna uttala och förstå det är ett plus i kanten.

8. Är viktig för nationella relationer


Engelskan har tagit över franskans roll som största världsspråket. Både vi och de fransktalande vet om det. Men franskan är fortfarande otroligt viktig internationellt. Franskan är tillsammans med engelskan det enda arbetsspråket i FN, är första officiella språket för Internationella Olympiska Kommittén, är tillsammans med engelskan officiellt språk för NATO och tillsammans med engelskan och tyskan arbetsspråk för EUs institutioner. Det är ensamt officiellt språk för till exempel Läkare Utan Gränser och Världspostföreningen. I internationella relationer är franskan det näst mest använda språket. EUs 7 institutioner ligger i Bryssel, Luxemburg, Strasbourg och Frankfurt. Av dem är det bara EUs centralbank i Frankfurt som ligger i en stad där man inte pratar franska. Den stad i världen som är huvudsäte för flest internationella organisationer är den fransktalande staden Genève.

9. Är det näst vanligaste språket att studera
Engelskan är det språk som flest i världen studerar som främmande språk. Vilket språk tror ni är nummer två? Japp, franskan. Och antalet franskstudenter ökar kraftigt.


10. Öppnar upp för en helt ny värld av tankar, humor, åsikter och attityd


Även om man inte kan franska kan man till viss del ta del av fransk kultur. Översättningar av böcker och undertexter av filmer tar oss långt. Men översättningar kan aldrig helt spegla originaltexten. Och även om du i bästa fall kan kommunicera med en fransman på engelska kommer du aldrig komma den franska kulturen så nära som om ni pratade franska. Faktiskt finns det bevisat att man delvis byter personlighet när man byter språk. Bara när du talar och förstår franska kan du helt ta del av de franska tankarna, humorn och attityden. Du kan följa franska youtubers, läsa franska tweets, möta de fransktalandes vardag o.s.v

Med engelska kan du betrakta kulturen, men du kan aldrig vara en del av den. För mig har mina franskkunskaper öppnat upp en hel värld av nya intryck som jag annars inte skulle kunnat få. Naturligtvis gäller samma sak för alla andra språk.

11. Vackert språk
Smaken är ju individuell, men när folk ska nämna världens vackraste språk hamnar franska väldigt ofta i topp. Å andra sidan tror jag folk ofta tänker på någon sliskig filmfranska. Man kanske inte är så medveten om att man den här sortens franska hörs minst lika mycket:



12. Imponerar på folk


Pratar du franska kommer andra bli imponerade. Först och främst för att folk blir imponerade när någon lärt sig fler språk än engelska. För det andra för att många i någon period har haft lust att lära sig franska, men aldrig kommit till skott. 


13. Kan läsa historiska dokument


Många historiska dokument är skrivna på franska. Vi alla älskar väl till exempel att läsa gamla monarkers korrespondanser, och då är det rysligt praktiskt att kunna franska.


14. Får nöjet att lära dig 22 olika verbformer


Ett franskt verb kan böjas i 22 olika tempus/modus. Och i nästan alla tempus/modus böjs verben dessutom i 6 olika personer, vilket innebär att det finns över 100 böjningar per verb. Tänk vilket nöje att lära sig allt det!! ;) Nej, ärligt talat behöver du bara kunna några av de där tempus/modus och det finns system för hur de böjs så det är inte så komplicerat som det låter. Och skulle du böja ett verb fel så förstår man ändå av kontext vad du menar.

Ja, jag hoppas att någon av de här anledningarna föll er i smaken och att ni fått lite mer lust att lära er la langue de Molière. 

Av Thobias Nilsson - 10 oktober 2020 15:03

Paris är en väldigt välbesökt och uppskattad stad. Men det finns ett av stadens 20 arrondissement som i princip är helt förbisett, men som jag skulle vilja påstå är Paris mest underskattade arrondissement, som också av en händselse råkar vara arrondissementet som jag bor i. 19e är väldigt starkt förknippat med problemområden och droger, men området har så otroligt mycket mer att bjuda på, och förtjänar ett mycket bättre rykte. Här kommer en hel mängd bilder där jag medvetet visar upp områdets trevligare sida. Det är många bilder, men ni får väl antingen bläddra snabbt eller hoppa över ;) 


Området är lite större än Södermalm till ytan, och det bor knappt 190 000 personer här. 


Inne i den här byggnaden finns det en saluhall, några restauranger, butiker och gym. 


I 19e finns det en stor blandning av olika stilar. En gata kan ha fula byggnader i 70-talsstil, medan en annan gata har pampiga byggnader från sekelskiftet. 


"Stadshuset" i 19e. Alla arrondissement har sitt eget lokala mairie som fungerar som ett stadshus för stadsdelen. 


Mitt emot la Mairie ligger parken Parc des Buttes-Chaumont, som nog är min favoritpark i Paris. Den är betydligt mindre turistig än Luxembourg, les Tuileries eller Jardin des Plantes. 


Det är en park med väldigt stora nivåskillnader och med stora sluttande gräsplättar vinklade mot solnedgången. Perfekt för en kvällspicknick. 


Vattnet, bergen, växterna och broarna ger parken en helt speciell känsla som inte riktigt de andra parkerna inne i Paris har. 


På några ställen känns det nästan som att man är inne i en skog. 


Det här är en park dit de lokala parisarna kommer för att slappnar av. Jag själv, och väldigt många andra, använder den här parken för att springa eftesom man får extra bra träning i alla backar. En del andra ligger bara och njuter i solen. 


Det finns många platser där man kan sätta sig och njuta av utsikten. 


Som ni ser, kan man även skymta Sacré-Coeur från parken. Jag skickar med några bilder från när det var snö i parken också. En helt annan känsla. Det var även sista gången jag såg snö täcka marken i verkligheten... för 3,5 år sedan. R.I.P snö!


19e är ett otroligt mångsidigt och mångkulturellt område. Det ser man bland annat också vad det gäller religiös tillhörighet. Det finns såklart de katolska kyrkorna, som den här i Jourdain


Eller den här vid Canal de l'Ourcq


Det finns också protestantiska kyrkor, som till exempel den här lutherska kyrkan vid Buttes-Chaumont


Det finns stora grupper av judar i området, med synagogor, skolor, mataffärer och bokaffärer. 


Det här är en restaurang som har en skylt som säger att den är kosher-verifierad. Den här stora, synliga judiska minoriteten är något jag lagt särskilt märke till här eftersom det i princip inte finns någon synlig judisk minoritet i Sverige, och eftersom jag vet att de på många håll inte kan vara öppna med det. 


I ett kvarter, gömt bakom andra byggnader finns ett litet rysk-ortodoxt område. 


Det är bara en port i muren som leder in till en trädgård med flera hus, och en stor kyrka i mitten. 


Tyvärr var kyrkan låst när jag var där. Av de bilder jag sett på internet verkar den annars vara supervacker inuti.  


Det är verkligen en liten oas mitt i staden. Helt lugnt och stilla. Jag kan verkligen rekommendera er att gå dit för att ta en titt eller för att sätta er och läsa en bok i en trevlig miljö.


Jag har tyvärr inga bra bilder från den muslimska befolkningen. Kanske just för att den är så närvarande över allt att jag slutat lägga märke till det. Det finns en stor mängd restauranger och charkuterier som är halal, och inte långt ifrån mig finns en muslimsk bokhandel som har en avdelning med supervackra böcker, i gammal arabisk stil. Däremot tror jag inte det finns någon riktig moské i området, utan de använder förmodligen lägenhetsmoskéer och andra lokaler.


Ett väldigt speciellt och trevligt område i stadsdelen är la Butte Bergeyre som är ett kvarter på en kulle, dit bilar bara kan komma via en liten väg, och fotgängare via två trappor. 


Det är ett område med små gator och små hus som verkligen inger en känsla av en liten småstad. Barnen springer mitt på gatorna och leker med varandra och de vuxna verkar också känna varandra. 


När många andra delar av Paris innerstad har rivits och gjorts om, har det här lilla området på kullen sparats och därför finns det många sådana här hus kvar idag. 


Kvarteret har en gemensam trädgård som de sköter tillsammans. 


Förutom att odla blommor så odlar de alla möjliga sorters grönsaker. Jag vet inte om det är vanligt i Sverige också, men i Frankrike har ofta ett kvarter en gemensam trädgård där alla de boende har rätt att tillsammans odla och jobba. 


Faktiskt har de inte bara en trädgård utan de har även en liten vingård, där de producerar sitt eget vin. Med utsikt över Sacré-Coeur också. Inte illa va?


Det är inget speciellt med det här området egentligen. Jag tyckte bara att det såg häftigt och ganska icke-parisiskt ut. 


På ett ställe i stadsdelen, finns det en alpstuga inklämd bland de andra husen. Den är från 1800-talet, och en privatperson bor i huset. Han har även lyckats få den k-märkt så att inte någon får för sig att riva hans hus. 


Ett annat trevligt område ligger kring Jourdain - Pyrénées - Belleville. Ett område med mycket liv och många trevliga, mysiga områden. Ett riktigt parisområde, men väldigt nere på jorden. 


När jag var och fotade här kom en man fram till mig och sa att det var olagligt det jag gjorde och att om jag tog bild på honom skulle han slå sönder kameran. Väldigt många verkar ha dålig koll på vad som är lagligt och inte att fota. Det är naturligtvis helt lagligt att fota i allmäna utrymmen och jag får också lägga upp bilderna på nätet, även om man ser personer på bilderna, men han var lite påverkad och jag ville riskera att han slog sönder min kamera så jag tog en paus medan han var där. 


Ett av de absolut mest ökända områdena i Paris är Place des fêtes... 


...men bakom en stängd dörr i en mur vid platsen, kommer man in i ett litet mysigt område, med radhus som har sina egna trädgårdar. 


På nårga internetsidor där de tipsade om det här området sa de att porten alltid är låst. Någon hade försökt komma in i 3 år innan den hade lämnats olåst för första gången. Så jag hade nog en makalös tur som kom in på första försöket. 


Bara ett par hundra meter från mig ligger ett kulturcentrum som heter Centquatre alltså hundrafyra. Det användes tidigare som ett centrum för begravningsentreprenörer, och hade allt från kistor till likvagnar under samma tak. 


Numer är det istället ett kulturcentrum med teatrar, ateljéer, bokaffärer, restauranger, caféer o.s.v. 


En väldigt stor del av hallarna är till för att folk ska kunna träna, dansa eller vad man nu känner för. Ingen bokning krävs, utan du går dit och släpper lös helt enkelt. 


Ett asiatiskt träningspass.


Café caché - gömt café. Ett ekologiskt, vegetariskt café med en hipsterkänsla. 19e arrondissementet har väldigt ofta en ung, "hipp" karaktär. Men bara lugna, om ni vill ha en traditionell restaurang där de serverar blodiga kötthamburgare, så finns det många av dem på gatan utanför. 


Ett annat, lite gömt område i 19e är la Mouzaïa, som egentligen är en gammal by som blivit integrerad i Paris, men som behållts i sin gamla karaktär. Längs med några lite större parallellgator ligger stora villor. 


De stora gatorna binds ihop med många små tvärgator, helt överväxta med träd, buskar och blommor. 


Man har lite svårt att tro att det finns såna här områden kvar mitt inne i Paris, men vågar man gå lite utanför de vanliga turistområdena kan man träffa på många trevliga ställen. 


Tänk att ha en lägenhet här! Inget stök eller bråk, inga bilar och ljud som stör på natten, egna trädgårdar, och ändå inne i Paris, precis bredvid en metrostation. 


Place de Rhin et Danube - Rehn- och Donautorget. 


Nu har jag visat många av kvarteren som ligger uppe på lite högre höjd. Men för mig är ändå kanalen hjärtat av 19e arrondissementet. Kanske för att jag själv bor precis bredvid, men också för att det är här folk rör sig, och det är hit tunnelbanorna och vägarna leder. 


Kanalen är ett populärt ställe för att promenera och springa, sitta på en uteservering, ha picknick eller spela boule/mölky. 


Gruppen män ni ser på bänken till vänster sitter och spelar kort. Ibland brukar jag se samma gäng spela domino, eller andra spel också. 


Längst bort ser ni en rund byggnad som heter la Rotonde. Det är en trevlig restaurang med ett konstgalleri och utanför har de en café/bar som brukar vara väldigt populär på sommaren. Till mig hittar du om du tar till höger innan du kommer fram till la Rotonde


Längs med kanalen ligger många båtar med olika aktiviteter. Många är restauranger och caféer, som den här båten. 


Den här båten är en teatersalong.


Den här båten har en bokaffär. 


Och den här restaurangbåten är bara målad lite häftigt. 


Det finns naturligtvis en mängd olika trevliga serveringar längs med kanalen. 


Vid de populäraste ställena blir det snabbt fullt och det är relativt dyrt, men annars är det här inte ett dyrt kvarter utan du kan hitta ställen där ett glas vin kostar 2,5€. 


På den här gatan finns det ett café som riktar sig till barn. Det står uttryckligen på caféet att det är för "Barn - och deras familj". Vid vissa tillfällen ordnar de barnfestivaler på hela gatan. Den här dagen var det en sån dag. 


Närheten till vattnet är väldigt viktigt för parisarna, (som för alla människor antar jag?) och det är väldigt vanligt att man tar med sig lite picknickmat och sätter sig på kajen längs kanalen. 


När man följt kanalen i 1,5 km så kommer man till Parc de la Villette. Det är en ny, modern park, som blandar fria grönområden med extremt mycket kultur. Det händer alltid tusen saker här. 


Den här gången var det ett gäng som körde, vad jag antar är, capoeira, den brasilianska kampsportsdansen, medan kompisarna stod för musiken. 


De var bra! Och underhållande att kolla på.


19e arrondissementet är inte området där du hittar lyxbutiker eller trestjärniga restauranger. De stora pampiga monumenten ligger inte heller här. Däremot hittar du helt otroligt mycket kultur i alla former här. Musik, dans, foto, teater, bio, konst. I Parc de la Villette hittar du flera olika teatrar. I la Grande Halle, som ligger till vänster på bilden, har de utställningar, jazzfestivaler, bokaffärer och annat. 


Här ligger också Paris stora filharmoni. Byggnaden kanske ser lite märklig ut så här på avstånd med sina gråa nyanser. Men jag kan lova att den är fantastisk. Stora konsertsalen ser ut såhär:


De har helt otroligt många fantastiska konserter och evenemang här, hela tiden.  


Precis intill ligger Cité de la Musique som också tillhör filharmonin och som har en till stor konsertsal, och möjlighet för ytterligare många evenemang. 


På andra sidan torget ligger CNSMDP, konservatoriet där jag gick till för ett år sedan. Konservatoriet har naturligtvis också flera konsertsalar. På gatorna runt omkring finns många olika musikaffärer. Allt från notaffärer till harpaffärer. 


På andra sidan kanalen fortsätter parken. Här ligger Cité de la Sciences. Jag har själv aldrig varit där, men det ska tydligen vara väldigt populärt, speciellt bland barn. Jag tror att det är ett experimenthus, bio och sånt. 


Parken har också ridhus och ridskola. 


19e arrondissementets andra lilla vingård ligger också i Parc de la Villette


För barnen finns det några olika karuseller att åka och bredvid finns stånd där de kan köpa sockervadd, glassar och göra lite olika kasttävlingar.  


För de vuxna finns det ett trädgårdscafé. 


Det finns stora gräsmattor med nästan oändligt mycket plats. Här behöver man inte trängas, vare sig det är coronatider eller inte. 


Längs kanalen finns flera olika gamla magasin, fabriker och andra lokaler som använts för godstransporten på kanalen. Nu har många av de här lokalerna bevarats och renoverats på ett ganska snyggt sätt. Fabriken som ni ser i bakgrunden på den här bilden, har gjorts om till hotell och restaurang. 


Ett poplärt nöje är att hyra en båt borta vid mig, och åka uppåt längs kanalen. Man kan hyra för allt från 1h till en dag. 


En av Paris spårvagnslinjer går i utkanten av 19e arrondissementet. Vi är ganska välförsedda med kollektivtrafik, med 28 tunnelbanestationer på 6 olika linjer, en spårvagnslinje och en pendeltågslinje. 


Ni ser bron i den här bilden? Det är den gamla järnvägen la petite ceinture som är en cirkellinje som går runt Paris. Linjen är nedlagd sedan ett ganska långt tag, men banan ligger kvar. 


På en del sträckor av banan kan man promenera. Andra sträckor är helt avstängda. Här ser ni när den går genom Parc des Buttes-Chaumont. 


Det här övergivna huset är en gammal tågstation på linjen. Nu har den gjorts om till en trendig bar med jazzscen, som heter just la Gare, tågstationen. Det var stängt på dagen när jag var där, så ni får nöja er med den här otroligt inbjudande bilden av baksidan. 


Det finns en hel del finkultur i 19e, vad det gäller musik, dans och teater. Men området kanske präglas ännu mer av gatukonst, hiphop och breakdance. Jag hatar grafitti som består av att göra sin fula tag på ett hus, tåg, bil eller vad det kan nu kan vara. Sån skadegörelse kostar miljoner att städa upp och är helt onödig. Däremot älskar jag fin välgjord gatukonst på rätt ställe. Här kommer en hel mängd bilder på gatukonst från 19e som ni kan bläddra igenom:  


"korpar är inte dåliga omen, men COVID kan vara det"


"Chirurgmask", "Respekt av restriktioner", "skyddsglasögon", "FFP3-mask", "brandsäkra engångshanskar" "svarta engångsöverdragsbyxor", "engångs-K-Way-jacka", "alkogel"


"värre än COVID-19 är Macronviruset"


"Mask eller dö!"


"Rösta på duvan"


Ja, här är vi tillbaka vid kanalen nere hos mig. Det var en hel massa bilder, förlåt! Och ändå finns det många fler saker jag skulle vilja fota i det här området. Jag hoppas ni ändå förstår vad jag menar när jag säger att det är Paris mest underskattade område. Sen vill jag inte för den skull förneka eller förminska de stora sociala problem som finns här. Men man måste kunna se mer än den sidan av området.   

Av Thobias Nilsson - 27 september 2020 17:14

I Augusti åkte jag tillsammans med två franska vänner på en tur till södra Frankrike. Från början var vi fyra personer, och vi skulle vandra i bergen, men i sista sekund var det en som hoppade av resan så vi blev tre. Och eftersom en av oss tre hade skadat foten och inte fick gå några längre sträckor så blev vandringsturen mer en tälttur i bil än en vandringstur.


Första stället vi kom till var den lilla byn Nasbinals i området l'Aubrac. Nasbinals har cirka 500 invånare, och ligger på en platå drygt 1000 meter över havet, vilket gjorde att det inte var överdrivet varmt trots att vi var i Sydfrankrike. 


Byn har många gamla, charmiga hus och små gator. 


På någon tomt var det till och med en gammal klassisk brunn. 


Det första vi gjorde var att åka ut i området kring Nasbinals... 


... där det fanns ett vattenfall. 


Caroline tyckte att det var en bra idé att ställa sig under iskalla vattenfallet. "På riktigt, det är inte ens särskilt kallt" insisterade hon, men efteråt var hon ändå väldigt ivrig att dricka varm choklad, trots att vi var i södra Frankrike i augusti. Jag tog inte risken utan höll mig torr, varm och nöjd. 


Naturen är så otroligt lugnande och behaglig. Det är rent, tyst, fräscht och tryggt. Kontrasten från Paris blev ganska stor. Jag tycker särskilt mycket om de behagliga färgerna. 


Det fanns väldigt mycket kor i det här området. Det finns en koras som heter just Aubrac, och vart man än åker så är det kor. Ni ser en flock som betar på andra sidan vattnet i det här fotot. 


Faktiskt var det så många kor över allt att vi hade svårt att hitta något ställe där vi kunde sätta upp våra tält. Det är väldigt märkliga tältningsregler i Frankrike. Det är inte förbjudet, men inte heller helt tillåtet. Man ska sätta upp tälten först på kvällen, på ett ställe där det inte kan störa någon, man får absolut inte vara på någons privata mark, och absolut inte klättra över några staket eller avskärmningar. När man dessutom inte vill vakna upp nertrampad av kor var det inte helt lätt att hitta ett ställe. 


Det kändes som att vi gjorde något olagligt även om vi var fullständigt lagliga. Men till sist hittade vi en plats att sätta upp tälten, med den här utsikten. (Jag ber om ursäkt för den dåliga bilden. Det började bli mörkt och jag tog den med mobilen) 


Eftersom vi var på hög höjd blev natten betydligt kallare än vad vi alla hade räknat med. Det blev som kallast 8 grader, och med våra tunna sovsäckar frös vi duktigt! Men när jag på morgonen vaknade till den här soliga naturen, och åt en frukost med varmt kaffe i det fria så glömde jag snabbt nattens kyla. 


Platsen vi sov på låg halvvägs upp på en utsiktspunkt, så efter en frukost gick vi sista biten upp för att njuta av landskapet. 


Frankrike har ett extremt varierat landskap. Det är många svenskar som inte riktigt vet det, men åker man bara några mil i Frankrike kan landskapet ändras helt. Från den här utsiktpunkten kunde man titta åt söder och se den här utsikten... 


... eller så tittade man mot norr och fick se ett helt annat landskap, med annan växtlighet och andra färger. 


Från utsiktspunkten såg man en liten by som såg gullig ut... 


... så vi åkte dit för att se på den på närmare håll. 


Det var en liten samling charmiga hus, med en kyrka i mitten. 


Byn är ju superliten, men är ändå centralort i en egen kommun med 185 invånare. Det här är kommunhuset. 


Färden fortsatte sedan några mil söderut, och vi kom in i Gorges du Tarn, där landskapet blev betydligt mer dramatiskt. Det var en så fantastiskt fin bilfärd så när vi hittade en liten parkeringsplats längs vägen stannade vi för att kunna ta lite foton.  


I dalen mellan bergen kunde man skymta byn Sainte-Enimie, som var målet med dagens resa. 


Sainte-Enimie, är också en liten, vacker by, som är populär bland turister. Dels för att den är fin i sig själv, men också för att den ligger i ett väldigt fint naturområde som är poplärt för att paddla kanot, cykla, vandra och andra fritidsaktiviteter. 



Till höger ser ni en terrass med ett "tak" av vindruvsrankor, med vindruvsklasar hängande. 




Byn är mindre än Silverdalen, men (förlåt Silverdalen) många gånger vackrare!


Det verkar lite smått omständligt att gå in och ut från det här huset. Ett perfekt karantänhus helt enkelt!


Kombinationen av stenhusen, färgen på trädörrarna och fönsterluckorna och sista pyntningen med växterna, funkar ju bara helt perfekt! Bra jobbat Sainte-Enimie!


Genom byn flyter floden Tarn. Man skulle ju kunna tro att en flod i södra Frankrike var varm och behaglig, men Tarn får sitt vatten från källor uppe i bergen, och vattnet här var så kallt att det flöt förbi stora isflak med isbjörnar och pingviner. Men jag kastade mig heroist i floden ändå! Jag kom faktiskt på riktigt i och badade trots att det var så kallt. Som tur var var det över 30 grader i luften så det gick snabbt att värma upp sig efteråt. 


Men vattnet var otroligt rent och klart, och dessutom var det rejält strömt, så det var en trevlig utmaning att försöka simma mot strömmen.


En av bergsbäckarna som rann ner i floden. Jag överdriver inte om jag säger att vattnet var minusgrader!


På kvällen åkte vi upp på bergsplatån för att se ett megalitiskt monument, som det så vackert heter. Men vi kunde inte hitta det någonstans så istället åkte vi till ett friluftsmuseum som heter Utopix. Det är en man som har dedikerat sitt liv till att göra precis den konst han själv vill göra. Han har byggt ett stort hus av sten, som närmast ser ut som en hobbitbostad. 


Inne i huset ställer han ut sin konst. Och konsten kan vara av alla slag. Här är en staty som fått bära en mask, nu i coronatider. 


Så här ser hans badrum ut. Helt egengjort. 


Hans konstverk påminner lite i form och färg om Dalí. 


En del konst var nästan lite "flippant" , som de säger här. 


En del saker som han gjort är verkligen fina, andra häftiga, och ytterligare andra bara otroligt märkliga. Han har verkligen inga begränsningar utan verkar göra precis det han känner för. Jag växlade hela tiden mellan att tänka att han var ett geni och att han var helt galen. Han bor alltså med sin familj i det där egengjorda stenhuset, och hans höns och hundar går runt fritt på området och i huset. 


Mina resekamrater Bénédicte och Caroline. 


I det här området var det betydligt färre kor och betydligt lättare att hitta ett ställe att slå upp sitt tält. Så det här blev stället där vi valde att sova. 


Det var ett helt fantastiskt ställe att få sova på, mitt i naturen och bortkopplad från all vardag och stress. 


I Sainte-Enimie hade vi köpt med oss lokala specialiteter såsom bröd, några ostar, skinka, sylt, vin och brioche, som vi avnjöt på kvällen medan solen gick ner. 


Jag vet att bilden är fullständigt värdelös, men jag har med den av symboliskt värde. Vi hade nämligen den vackraste stjärnhimmel jag någonsin sett. Det fanns absolut inga lampor eller ljus som störde, ingen måne som bländade, inga moln, och inget dis. Dessutom var vi ju på över 1000 meters höjd, vilket sägs göra att atmosfären stör sikten i ännu mindre utsträckning. Vi låg i flera timmar och bara tittade på stjärnorna, men eftersom jag inte hade något kamerastativ gav jag snabbt upp att försöka få någon rättvis bild av dem. Men det var helt fantastiskt. Och vi hade faktiskt turen att ha så gynsamma villkor för stjärnskådning varje natt resten av turen.


Dagen efter åkte vi till La Malène för att paddla kajak. Ni kan redan tjatet om liten gullig by och blabla... 


I den här miljön paddlade vi 11 kilometer. Eftersom floden är ganska ström krävdes det väldigt liten kraftansträngning för att ta sig framåt. På sina ställen blev det dock lite väl strömt och man fick jobba lite för att i hastigheten undvika stenar och framför allt undvika att välta. Man såg med jämna mellanrum någon som hamnat i vattnet. Bénédicte prövade det också vid ett tillfälle. 


Det fanns gott om ställen där man kunde stanna, bada, sola och äta lite mat. Det var verkligen en underbar upplevelse. Jag kan absolut rekommendera er det här! Passar bra att ta med barn också. Alla måste ha flytväst och vattnet är grundt. Dina saker får du ha i en vattentät tunna på din kajak, och när du kommit fram till målet lämnar du din kajak och hoppar på en buss som tar dig tillbaka till din bil. 


Den här kvällen sov vi uppe på det här berget. Jag är glad att vi hade en bil för att ta oss upp för de här slingriga vägarna. Jag var också glad de bitarna där det fanns ett skyddsräcke som hindrade oss från att störta ner i dalen. 


Här ser ni la Malène, inklämd mellan bergen. Det var där nere vi hoppade på kajakerna på morgonen. 


Här ser ni floden Tarn som vi paddlade i. Jag tycker det ser häftigt ut på bilden också, men jag tror ni alla förstår att det blir en betydligt mäktigare upplevelse i verkligheten. 


Dagen därpå åkte vi till grottan Aven Armand. Grottan upptäcktes i slutet av 1800-talet av någon M. Louis Armand, och nu är det en populär grotta att besöka. 


Grottan är verkligen full med stalagmiter och stalaktiter. 


På ett ställe i grottan fanns det en scen, där de brukar ha konserter. Caroline och jag började redan planera för brasskonserter i den miljön och med den akustiken, men vi fick ganska snabbt veta att det var strikta krav på att det inte fick vara för många Db. Hmpf, jaja... kör era akustiska gitarrkonserter då! 


Det är helt otroligt vilka häftiga former stalagmiterna kan få. Det är väldigt vackert! 


Efter grottan åkte vi till en bergstopp som heter Mont Aigoual där Caroline hade lovat att man skulle kunna se både Alperna, Medelhavet och Pyrenéerna. Så här var den fantastiska utsikten när vi kom dit! Ser ni Medelhavet? ;) 
Det var ganska ironiskt för det hade varit helt molnfritt över allt tills vi kom några kilometer från Mont Aigoual, där det plötsligt blev mer och mer dimma, tills vi var mitt inne i molnet. 


Men vi var inte ledsna för det. Här tar vi en selfie med den fantastiska utsikten bakom oss!


Efter att ha beundrat ustikten åkte vi ner till dalen för att köpa på oss lite mat och sedan hitta en sovplats för kvällen.


Det var en ganska imponerande temperaturskillnad. Uppe på berget tror jag det var 16 grader, om jag inte minns det fel. Nere i dalen precis nedanför var det 30 grader. 


Efter att gått en kort tur genom den här byn, och köpt på oss lite nytt bröd, lyckades vi hitta en avskild, skyddad plats precis vid floden där vi kunde slå upp våra tält. 


Jag badade för tredje gången på lika många dagar. Den här gången var dock vattnet aningen varmare, och efteråt kunde vi torka framför en brasa på stranden. 


Efter en lugn morgon med lite sång och spel vid stranden (Caroline hade med en kornett, jag min trombon och Bénédicte en guitelele) gjorde vi ett nytt försök på Mont Aigoual. Den här gången var det betydligt bättre utsikt. Vi såg inte Medelhavet och Alperna, men fick en fin vy ändå. 


Det är fint att se lager efter lager med berg så långt ögat kan nå, som man säger. 


Vi gjorde ett nytt försök på en groupie. Det gick sådär... Jag är riktigt dålig på att ta såna bilder. För det första missade jag all utsikt! För det andra försöker jag avlägsna mig från kameran och trycker istället ner huvudet mot halsen och får en sån där snygg dubbelhaka som ni ser på bilden. Jag bjuder på det! Men glada var vi i alla fall!


Caroline meddelar att hon avsäger sig allt ansvar för ert välmående när ni ser den här bilden. 
Tanken var väldigt bra egentligen. Vi tänkte koka lite pasta på berget, och äta den med tonfisk och soltorkade tomater. Men sen kom 10 minuter när ALLT gick fel. Carro var lite nervös för att någon skulle bli arg för att vi använde campingkök på en blåsig plats (trots att vi var väldigt försiktiga och hade med massor av vatten för säkerhets skull) så när första personen gick förbi stängde hon snabbt av och lyfte bort kastrullen från brännaren trots att det precis bara börjat koka. I farten glömde hon grytlapp och brände ena handen. För att dölja brännaren slängde hon en diskhanduk över den. Men eftersom brännaren var varm började snart handuken få en mörkare färg och en rökpelare steg upp. Jaja, vi hann släcka det innan det blev någon brand. Planen var nu att låta pastan svälla i varmvattnet och bli klar utan brännaren, precis som couscous. Det gick så där. Efter någon kvart bestämde vi oss för att koka ett tag till. Snart gick nästa person förbi, brännaren stängdes av i panik, Carro lyfte av grytan utan grytlapp och hand nr 2 brändes. Det visade sig att pasta som kokats två gånger och självsvällt emellan bildar en sorts pastagelé. Inget vatten passerade helt enkelt igenom durkslaget. För att rädda rätten hällde Carro i tonfisken (med oljan för att ge smak) och soltorkade tomaterna och voilà, en pastasoppa som både i utseende och smak påminde om något som vi alla kopplar ihop med magsjuka. 


Åh just det ja! Carro hällde även en bit av rätten på sin väska, för att riktigt impregnera våra saker med doften av delikatessen. Jag vet inte om jag behöver säga att efter ett tappert försök med maten åt vi lite nötter och bestämde oss för att nästa stopp på vägen skulle bli en restaurang! Men det är så här en ny delikatess uppstår: Pasta à la Caroline.


Sista dagen åkte vi till en bambupark som också är Europas största bambuskog. 


Vi fick lära oss en hel del fascinerande fakta om bambu som jag inte visste innan. Jag ska inte tråka ut er med den här, men bambu är ganska häftigt!


Förutom bambu fanns det alla möjliga andra sorters växter. På bilden är vi inne i den japanska trädgården. 


Häftig blomma. Jag är väldigt dålig på blomnamn, och risken är överhängande att jag har fel, men jag satsar ändå på att den här heter just häftig blomma. 


En liten minifontän, med en pump som är gjord av bambu. 


Efter bambuparken, skiljdes våra vägar åt. Bénédicte skulle åka till familjens sommarställe i Alperna, och jag och Caroline åkte till Marseille där hon skulle hälsa på sin familj, och jag skulle ta ett tåg tillbaka till Paris. 


Sista stoppet blev alltså Marseille, där vi ändå hann gå till klipporna och bada. Det var 37 grader i luften, och superskönt i vattnet. Till och med jag kunde hoppa direkt från klipporna ner i vattnet, utan att behöva doppa mig först. En superskön avslutning på resan. 


Det blev ingen riktig vandringstur, men en otroligt trevlig och skönt tälttur. Det var väldigt länge sedan jag tältade i naturen, men jag tror jag har blivit biten. Jag längtar redan till nästa gång jag får göra det! Jag kan rekommendera er alla att åka till Aubrac - Gorge du Tarn - les Cévennes. Ni kommer inte bli besvikna! 

Av Thobias Nilsson - 10 september 2020 22:35

När jag för lite drygt en månad sedan åkte till Frankrike så följde Cecilia med på besök (det här var innan antalet fall exploderade i Frankrike igen), men när vi såg att det skulle vara mellan 36 och 39 grader i Paris tog vi det smarta beslutet att åka till havet några dagar. 


De närmaste stränderna från Paris ligger i Normandie, där flera badorter växte fram under 1800-talet för att kunna ta emot parisarna. Vi åkte till en stad som heter Cabourg. 


Normandie är känt för sina korsvirkeshus, och en stor del av stadens hus är just korsvirkeshus.


Det stora badhotellet, Grand Hôtel, låg bra till med stadsparken på ena sidan och strandpromenaden på andra sidan. Men rummen på det hotellet kostade ca 2500/person och natt, så vi bodde inte där... 


Byggnaden till höger är kasinot i Cabourg. Vi försökte besöka det, men man var tvungen att visa leg och svenskt körkort räknades inte, så jag blev utkastad. Grr... 


Längs en stor del av Normandies kust är en otroligt fin sandstrand som fortsätter mil efter mil. Samtidigt är Normandie betydligt kallare än vad det är i Paris. När det var 39 i Paris, var det bara 30 i Cabourg, vilket ju är en perfekt temperatur för att sola och bada! 


Mitt på dagen var det en hel del folk, men aldrig så mycket att det var svårt att hålla några meters avstånd till de andra. 


Kusterna vid Engelska kanalen är några av de områden i världen som har mest tidvatten. Och det märkte man tydligt av. En bit längre in än gräsplätten på den här bilden, ligger den vågbrytare som ni såg i förra bilden. I höjdled handlade det om ca 7 m skillnad, och när det var lågvatten fick man gå ut några hundra meter extra för att komma till vattnet. För mig som är uppvuxen med insjöar var det häftigt att se. 


Längs med stranden finns den obligatoriska strandpromenaden som är namngiven efter författaren Marcel Proust eftersom han i långa perioder bodde här. Det är han som har skrivit romansviten "På spaning efter den tid som flytt", eller "À la recherche du temps perdu" som den heter på originalspråk. 


Det finns några restauranger och uteserveringar längs promenaden där vi tog en kaffe/juice och spelade lite kort när vi bränt oss tillräckligt illa på stranden. 


Precis mitt emot vårt hotell låg en saluhall där de varje förmiddag sålde allt möjligt ätbart. Säga vad man vill om de som levererar mat och sätter upp marknader, men de är inte ljudlösa. Det var ett förfärligt liv och kacklande från tidigt på morgonen. Men sover man med öppet fönster får man väl skylla sig själv.


Staden är egentligen väldigt liten. Cirka 3 500 invånare. Till det läggs ju såklart en hel del sommargäster, men det fanns egentligen bara en shopping- och restauranggata, som ledde från vårt hotell ner till stranden. Fast för att vara en så liten stad, var utbudet ändå relativt stort. 


Eftersom det är Normandie, låg fokus på fisk och skaldjur. Vegetariskt var ju bara att glömma. Men vi fick en riktigt god fiskrätt på en fin, trevlig restaurang. 


Vi tog en minigolfrunda som jag till sist gick knappt segrande ur. Men jag får väl erkänna att ingen av oss imponerade suuupermycket. Men efter några turer i en damm, i rabatter och på motståndarbanor så kom vi i mål. 


Det konstiga i Cabourg var att på dagen när det var soligt och varmt, då var det nästan ingen som köpte glass, men när solen gått ner, då var det långa köer till glasskioskerna. 


Ni har redan hajjat att de hade lite fina och häftiga hus här. Men ni får några till bilder på det ändå. 


Det var några väl spenderade dagar vid havet. När vi kom tillbaka till Paris var det fortfarande riktigt varmt, men uthärdligt. I Paris tog vi några ganska lugna sköna dagar. Cicci har ju redan varit i Paris några gånger så vi kände inget behov av att springa mellan turistmålen. 


Lite senare i augusti, kom Daniel på besök till Paris. Även han har ju varit i Paris flera gånger, men det finns ändå vissa saker som varken han eller jag gjort än. 


Vi var på armémuseet och tittade på kanoner från 1700-talet. 


Och hälsade på Napoleon i hans grav. Det är alltså inte alla i Frankrike som blir begravda så här, i ett stort monument, men Napoleon anses tydligen vara viktigare än många andra fransmän. Något med att han vunnit krig och var ett strategiskt geni och blabla... 


Armémuseet och Napoleons grav ligger i Hôtel des Invalides, där också katedralen Saint-Louis ligger. Här står jag med Napoleons grav bakom mig, och precis på andra sidan glaset ligger kyrkan. 


På kvällen var det en ljusshow med berättelse av Frankrikes historia på innergården av Hôtel des Invalides. En väldigt patriotisk berättelse som kanske i bland kunde anses vara aningen partisk ;) 


På tal om ljus och musik och sånt, så var vi också på Atelier des Lumières (ljusateljén) som är ett museum där de projekterar konst i ett program, till musik. Det var verkligen superhäftigt och fängslande, och beroende på var man satt kunde man få helt olika upplevelser. Den stora utställningen den här gången handlade om Medelhavet, målat av Monet, Chagall och Renoir. Jag kan verkligen rekommendera er att gå dit när ni är i Paris. 


Vi tog en dag i Versailles också. Vi var inte ens inne i slottet utan gick bara en rejäl tur i parken, vilket är väldigt skönt bara det. 


Ärligt talat gick den mesta av tiden åt till att äta på restaurang eller dricka kaffe på en terass. Allt från fina restauranger, till det här haket med berlinerkebab. Det här är kanske det populäraste kebabstället i Paris, och jag har gått förbi det tidigare, men eftersom det alltid är så lång kö har jag inte orkat vänta. Men med sällskap blir det lite trevligare. Den var supergod. Inte riktigt lika god som Mustafa i Berlin, men mycket bättre än de andra ställena i Paris. 


Som sagt, vi gick till lite olika ställen. Det här var en hipp vegansk restaurang där vi åt en trerätters. Problemet med hippa veganska restauranger är att de vill undvika allt. Den här restaurangen undvek även gluten och salt. Har man redan tagit bort kött, mejeriprodukter och ägg, tycker jag personligen inte att man behöver göra det ännu svårare ;) Men det var supergott! 


Presentation


Jag är en kristen kille som härstammar från Lönneberga, men som flyttat till Stockholm för att försöka bli trombonist. Jag har åsikter om det mesta och man får nog ta mig med en nypa salt ibland.

Kan tilläggas att förutom att jag snöat in på klassisk

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards