teha

Senaste inläggen

Av Thobias Nilsson - Torsdag 16 aug 15:43

Nu ligger jag en månad efter i tiden, men i juli gjorde jag en liten resa med mina två bröder. Vi började hemma hos mig i Paris, som Kristian besökte för första gången. Eftersom det var första gången för honom, kunde jag visa alla klassiska ställen i Paris, och naturligtvis slottet i Versailles. 


Jag har själv varit inne i slottet vid flera tillfällen, så jag hoppade det den här gången och solade mig i parken, medan Krille kollade på hundratals olika guldklädda föremål inne i slottet. 


I parken hade de fontäner som var programerade i takt till musik. Det var svårt att fånga på bild att de var synkade, men ni får ta mitt ord på det. 


På lite olika ställen i parken öppnar gångarna upp sig för något byggverk som Ludvig XIV ville skryta med på sina fester. 


Efter att vi varit i stora slottet och stora parken, gick vi till det mindre slottet som heter Grand Trianon, där Ludvig XIV och hans fru brukade hålla till när de ville komma bort från det storslagna hovlivet i stora slottet. 


För min del verkar dock slottet vara tillräckligt storslagset för att jag skulle kunna bo där! Ett litet biljardrum... 


... och en liten anspråkslös gång. Helt som jag vill ha i mitt lilla ödmjuka hem. 


Trädgården är inte heller så pjåkig. 


Ett guldstaket är ju också ett minimikrav för att jag ska sätta min fot där! 

  

Men om man som Marie-Antoinette, ibland blir trött både på stora slottet, och det lilla slottet, är det ju skönt att man har ett ännu mindre slott, med bara en liten gullig trädgård.  


Fast helt ärligt, vem vill bo i ett sånt här sunkigt skjul?


Men om någon fått för sig att Marie-Antoinette inte var en kvinna av folket så har de helt fel! Hon lät nämligen bygga en jordbruksby invid sitt lilla skyffe för att riktigt svärta ner händerna!


Det här var hennes hus i byn. Nu kunde hon riktigt sätta sig in i hur den fattiga bondebefolkningen levde i Frankrike på 1700-talet


Enligt vad jag hört, kom hon fram till att bönderna hade det riktigt trevligt och mysigt, där de bara kunde vandra runt i naturen hela dagarna och äta färska grödor. 


Tillbaka i Paris gick vi bland annat en sväng förbi botaniska trädgården, där de också har en slottsliknande byggnad. 


Förutom att kolla på Paris, hann vi kolla både Sveriges och Frankrikes VM-matcher, gå på bio, käka god mat, bli manglade på nattbussar m.m. 
Men något som jag faktiskt aldrig gjort är att åka upp i Eiffeltornet när det är mörkt! Så det gjorde vi. Här ser ni Champ de Mars, rakt fram, med militärhögskolan i andra änden av parken, Tour Montparnasse är skyskrapan en bit bort, och den upplysta kupolen till vänster är Dome des Invalides


Här kollar jag rakt söderut. 


Riktning nordost, med pariserhjulet i Tuilerieträdgården, och Louvren är den upplysta byggnaden strax till höger om den.


Riktning väst, med Palais de Chaillot, och Trocadéro i förgrunden. En bit bak ser ni ett mörkt område som är den stora Bologneskogen, och bakom det kan ni skymta affärsområdet La Défance. 


Och på tal om la Défance, så får ni se några bilder här. Det var otroligt varmt den dagen, så det var riktigt skönt att kunna svalka fötterna i vattnet.


Efter Paris, tog vi tåget ner till Nice vid franska Riviäran. 


Gamla staden i Nice liknar på många sätt Stockholm. Det är betydligt mer färg på husen än det är i Paris, och gatorna är trånga och mysiga.


På väldigt många ställen i staden finns det små mysiga torg med uteserveringar. 


Längs med gamla staden går en lång park. 


Och jag lyckades hamna i parken när ett brudpar fotograferades i vattenångan. 


I Nice har de byggt en spårväg som går genom flera av de viktiga delarna i Paris. Det är ju något otroligt trevligt med spårvagnar i en stad! 


Just vid den här kyrkan minns jag att jag plockade mandariner när jag var här i januari för 5 år sedan. Jag var så fascinerad över att det fanns mandariner i januari. Men å andra sidan var de inte mogna och jag minns att de smakade som citroner!


Nice har en flera kilometer lång gratis strand som ligger i solläge hela dagen. Underbart! Och man kunde faktiskt behöva ta både ett och två dopp, för det blev duktig varmt när solen stekte på. Enda minuset är att det inte är en sandstrand. Fast jag tycker det är ganska bra, för det är så irriterande att ha sand överallt när man badat. 


Runt om Nice ligger flera berg, och helt inne i staden finns det en kulle med ruiner av ett slott. Och från den kullen har man en jättefin utsikt. Men man kan säga som så att jag såg nyduschad ut när jag kom upp, men jag luktade inte nyduschad... 


Här ser ni gamla hamnen


Och här är medelhavet i riktning mot Monaco och Italien. 


I stort tycker jag Nice är en supertrevlig och ren stad, med både strand och restauranger, utan att vara snobbigt fin och dyr som vissa andra städer på Riviäran.   

ANNONS
Av Thobias Nilsson - Torsdag 28 juni 21:29

Nu har jag gått ett år på Conservatoire National Supérieur de Musique et de Danse de Paris (i fortsättningen förkortat till CNSMP, eftersom det är världens längsta namn) och en del kan nog vara lite intresserade av att veta hur skolan egentligen är, och kanske till och med är intresserad av att söka in hit. Så jag tänkte berätta lite, och det blir lite jämförelse med Kungliga Musikhögskolan (KMH) i Stockholm, där jag tidigare läst. Inte för att bestämma vilken som är bäst, för båda har fördelar och nackdelar, men för att se skillnader.


Lärare


Om vi börjar med det kanske viktigaste, lärarna, så är det naturligtvis duktiga lärare. Den ena läraren jag har, Fabrice Millischer, är en ung talangfull lärare som gör karriär som solist och lärare. Han har riktigt bra fysiska förutsättningar för att spela, och personligen tycker jag om hans musikaliska idéer, även om det kanske kan bli lite väl starkt och överdrivet ibland. Den andra läraren Jean Raffard sitter som solotrombonist (eller till och med ”supersolist”) i operan i Paris. Han är superbra på att se till att man gör det som står i noterna, att man är stabil i tempo och att det fungerar bra i orkestern. Kombinationen med en mer solistisk och en mer orkestral lärare tycker jag själv är väldigt bra, även om de ibland tycker helt olika om hur man ska spela.


Om man då ser hur det var i KMH, så tycker jag att mina lärare i Stockholm har varit helt unika! Både Sven-Erik Eriksson och Håkan Björkman har musikaliska ideal som stämmer i princip helt in på mina egna ideal. Jag har aldrig träffat någon som har sån koll på hur ambis och kroppen fungerar som Svenne, och Håkan är min stora idol vad det gäller musikalitet och teknik. Om jag skulle dela ut poäng så skulle lärarna på KMH få den poängen. Å andra sidan behöver det inte alltid betyda att jag utvecklas mest med de lärarna, för det finns så många faktorer som spelar in på det.


Elever


Att taggas av klasskompisar till att jobba hårdare är viktigt! Dessutom betyder det mycket att få spela ensemble och orkester på en hög nivå. Nivån på eleverna på CNSMP är generellt högre än på KMH. På KMH finns det riktiga toppar, men det är en betydligt lägre lägstanivå, än på CNSMP. Som exempel kan nämnas att antagningsprovet till kandidat på CNSMP för trombon är Dutilleux, och sats 1-2 av Tomasi. Det är verkligen inte lätta stycken för att komma in på kandidat. Jag hörde en som kom in i år, och han spelade de styckena otroligt bra. Det är egentligen helt naturligt att det blir så, för i Frankrike med sina 65 miljoner invånare finns två högre konservatorier. Konkurrensen blir hård!


Undervisningsmetod


En stor skillnad är undervisningsmetoden. På många instrument har man ofta instrumentlektioner tillsammans, som en masterclass. Så är det för trombon. Vi börjar dagen med gemensam uppvärmning ca 1 – 1,5h, sedan turas vi om att spela etyder, konserter och orkesterutdrag, medan de andra lyssnar. Man övar verkligen på att spela upp för folk, vilket är superbra för mig! Dessutom är lärare BETYDLIGT rakare här. En lärare säger inte att man spelar fint om man inte gör det. Jag tycker en del ibland kan gå över gränsen, och är man känslig för kritik kan man bli nedbruten. Men samtidigt älskar jag ärligheten och att de ställer skithöga krav på oss. Det är inte ok att komma till lektionen och vara dåligt förberedd. För mig är det helt rätt! I Sverige upplevde jag att man ofta var så rädd för att göra någon ledsen att man släppte igenom nästan vad som helst.


Spelstil

 

Jag har ganska ofta fått höra från folk i Sverige, att man har så speciell spelstil i Frankrike. Och fransmännen säger samma sak om andra länder. Jag tror att det är väldigt överdrivet! Kanske var det stor skillnad tidigare, men den är inte så stor nu. När jag gör på ett sätt i Sverige har jag fått kommentaren ”jag vet att man spelar så i Frankrike, men...” och i Frankrike har jag på exakt samma ställe hört ”jag vet att man spelar så i Sverige, men...”. Båda ville uppenbarligen att jag skulle spela på samma sätt egentligen även om de själva inte insåg det. Jag har fått höra samtidigt att jag låter väldigt fransk och väldigt svensk.

 


Men om man ska hitta skillnader så har fransmännen ibland ett lite annorlunda vibrato som gör att det låter väldigt fritt och lätt. De spelar ofta inte superkorta staccaton à la Christian Lindberg, utan gör generellt lite mer längd på tonerna, och många är så rädd för att använda tungan i legato att jag tycker det blir lite glissando, precis som i t.ex USA. Stockholmstrombonisterna har enligt min mening det snyggaste legatot! Men Jonathan Reith som sitter som solotrombonist i Orchestre de Paris, spelade på ett sätt som lät mer eller mindre exakt som Håkan Björkman i Sveriges Radios Symfoniorkester. Supersnyggt! Och då har Jonathan gått hela sin utbildning i Frankrike och Håkan i Stockholm. Det är det jag menar med att skillnaden inte är så stor längre.


Lektionsresurser


Man får ganska mycket lektioner. Jag får 1h med min huvudlärare i veckan, och 1h med min assistent. 2h/veckan är mer än i Stockholm. Eftersom vi ofta har gemensamma lektioner blir det lite annorlunda. Vi har i vanliga fall lektion 13-19 på tisdagar, samt 9 – 20 på torsdagar, och varannan vecka har vi en tredje dag med individuella lektioner. Några veckor har vi lektioner 5 dagar... det är för mycket! I Stockholm hade jag ca 1h/ veckan. Dessutom får man här lektioner i avistaläsning, orkesteravista, modern musik-avista, pedagogik, språk och mycket mer. Jag upplever att de har mycket mer resurser för lektioner här i CNSMP.

 

Stämning bland elever


Det här varierar alltid otroligt myket mellan klasser och år. Men i Sverige har Paris ett rykte om att ha mycket konkurrens och vara hård stämning. Jag känner inte alls igen det! Allt är öppet och man är väldigt ärliga, så alla i klassen vet vem som är riktigt bra, och vem som inte är så bra o.s.v Men jag upplever att just den öppenheten tar bort konkurrensen. Man vill att det ska gå bra för varandra och ger varandra beröm när man spelar bra. Går det inte bra kommer folk förmodligen skämta om det, men inte på ett oschysst sätt. Trombonklassen här är lite som en familj, där man gör allt tillsammans. Men jag tror jag har ovanlig tur med klassen.

 


På KMH kunde jag uppleva att det ibland (bara vissa personer!) fanns någon dold konkurrens där man visade upp en fin fasad men egentligen låg det avundssjuka under. Alla var rädda för att ge kommentarer, men innombords tänkte folk något annat än det de sa. Jag ska tillägga att de flesta är superstöttande och schyssta på KMH, och jag har trivts fantastiskt där! Speciellt med trombonisterna. Det är bara några människor som drar ned stämningen, och jag tror att man skulle tjäna på mer öppenhet även där!


Lokaler


CNSMP har en del väldigt fina lektionssalar och konsertsalar. Men som elev har man egentligen inte tillgång till dem. Övningsrummen är ofta ganska skabbiga och hyffsat små. Dessutom kan man inte boka rum, utan det är ett kösystem, vilket jag tycker är ganska dåligt. På KMH är det i och för sig ganska torr akustik i övningsrummen, och de dåliga övningsrummen är sämre än rummen på CNSMP, men på KMH har man ändå tillgång till alla lektionssalar och jag tyckte att jag i princip alltid fick ganska bra rum, och stod i princip aldrig utan rum. Konsertsalarna i nya KMH är superfina och härliga och i övrigt är KMH (på bilden) mycket fräschare och trevligare än CNSMP. Har man tur på CNSMP och får tillgång till de stora salarna är de fantastiska, men generellt är KMH nog ändå bättre, enligt mig. 


Jag kan ju också tillägga att allt tekniskt är katastrof på CNSMP. Det finns EN liten datasal med superdåliga datorer, och de två skrivarna man kan använda på skolan är i princip alltid trasiga eller slut på papper. Dessutom finns det inga notskrivningsprogram och musikprogram på de datorerna som alla kommer åt. De som går komposition eller ljudteknik eller liknande har ju tillgång till andra salar, men jag tycker ändå det är pinsamt för en känd musikhögskola att ha det så! På KMH finns det alltid tillräckligt med datorer, som fungerar bra, med schyssta program, och skrivarna fungerar som de ska! 


Seriositet/eget ansvar

 

CNSMP tar utbildningen på mycket störra allvar än vad KMH gör. På gott och ont. Frånvaro i CNSMP rapporteras och man får varning. Efter tre varningar blir man kallad till en ”Conseil de discipline”, och har man inte en bra anledning blir man sparkad från skolan. På riktigt! Men det positiva är att allt är organiserat. Vid alla terminsuppspel kallas en extern jury in, med trombonister från olika orkestrar, samt en juryordförande som inte är trombonist. Mina lärare sitter inte ens med. Man har obligatoriska stycken på kandidat och precisa regler för hur länge man ska spela o.s.v Nu på första året på master skulle jag t.ex spela 40 minuter. Utantill... :O
På KMH är allt betydligt flexiblare och mindre uppstyrt. I praktiken innebär det att mycket mer ansvar läggs på eleven i Stockholm, medan man detaljstyrs i Paris. Har man självdiciplin och motivation i Stockholm är det fantastiskt, men saknar man det kan man glida igenom sin utbildning utan att egentligen utvecklas så mycket. I Paris kan jag bli galen på att vi behandlas som gymnasieungdomar och detaljstyrs, samtidigt som jag vet att går man en utbildning i Paris så kommer man ha lärt sig en hel del när man kommer ut.


Det blev ett långt inlägg! Som ni ser, finns det enligt mig många fördelar och nackdelar på båda ställena. Jag har varit supernöjd i Stockholm, och är speciellt glad att jag gick mina första år på KMH, när jag kunde jobba upp en stabil grund. Men jag är också glad att gå mina sista år i Paris. Jag tror att CNSM är en skola där antingen blir man bra av den, eller så bryts man ner. Men jag kan absolut rekommendera folk att söka hit om man vill drillas hårt =)

Skulle någon undra om hur något är, så är det bara att fråga. Jag har alltid åsikter om allt ;)

ANNONS
Av Thobias Nilsson - Onsdag 20 juni 21:26

Provspelningar, examnar, bröllop och besök har kommit emellan så jag är lite sen nu. Men för en månad sen var kören som jag är med i, på en resa till Champagne. Champagne är alltså en f.d region i Frankrike där bland annat drycken champagne tillverkas. 


Först gjorde vi ett stopp i en liten by som heter Hautvillers. Jag tycker ju franska små tätorter ofta är så mysiga. Den här är ett typexempel. 


Gamla hus, mycket växter och ett fint läge på en kulle. Fantastiskt!


En skola. Tror jag i alla fall. När det är flaggor över entrén och det står "liberté, égalité och fraternité" brukar det ofta vara en skola, men kan egentligen vara vilken byggnad som helst som har anknytning till staten. 


Vi traskade en liten bit genom en liten skog... 


... och kom fram till en plats med fantastisk utsikt över Champagnes underbara landskap. 


Med den här utsikten satt vi och åt en lunchpicknick, med pajer, salader, baguetter och vin. 


Hautvillers är ungefär lika stort som Silverdalen. Men ledsen Silvedalen, Hautvillers är betydligt finare och mysigare!


Efter Hautvillers åkte vi vidare till Reims, som är Champagnes största stad, med ca 200 000 invånare i staden och 350 000 i "storstaden". Reims är bland annat känt för att ha en väldigt gammal fin katedral, där kungarna kröntes förr i tiden.  


Den påminner ju jättemycket om Notre-Dame i Paris, men har ännu fler utsmyckningar!


Tänk vilket jobb att bygga den här! Och att de kunde bygga så på 1200-1300talet!


Ett sånt här fönster vill jag ha i mitt framtida hem!


Däremot skulle jag nästan tycka att det var läskigt att ha så högt i tak!


Vi sjöng en liten kort konsert i katedralen på kvällen. Ska man vara helt ärlig var det kanske inte den bästa konsert vi gjort. Men ingen buade och alla var glada, så det var nog lugnt!


Fyra körmedlemmar. Nathalie, Julia, Alicia och Martin. 


En fontän med en pelare och en staty som liknar den som står på Place de la Bastille i Paris. Jag vet inte om den symboliserar något speciellt, men den var hur som helst fin!


Det är så här man lever i Frankrike. Uteserveringar vid något fint torg.


Efter-konsert-glada sångare!


På kvällen käkade vi en trerättersmiddag på en restaurang. Jag råkade hamna vid ett mycket trevligt bord där det dock visade sig att alla utom jag var icke-svenskar. Här ser ni Phil, från USA, Christine som typ är uppvuxen i fyra olika länder och Ivana från Tjeckien. De pratar i och för sig bra svenska alla tre!


Men mina bas2-kollegor mitt emot, Florian och Nicolas, båda fransmän, pratar hellre franska... 


... precis som Aminata, som också kommer från Frankrike (men som pluggar danska!!). Men det gör mig inte så mycket att jag blev tvungen att prata mer franska. Jag får väl lite skylla mig själv om jag flyttar till Frankrike! Trevligt var det hur som helst!


Och maten var också god. Här ser ni min förrätt. Någon sorts millefeuille.


Dagen efter åkte vi till ett champagnehus, där ägarna visade maskiner och berättade hur allt går till i tillverkningen. 


I deras källare var det rad efter rad med mängder av champagneflaskor. 


Efter rundvisningen fick vi prova några olika champagner. Det var gott! Men jag tyckte ärligt talat att ägarna var lite jobbiga. De var väldigt trevliga, men var så måna om att berätta varför de tillverkade champagnen på absolut bästa sättet jämfört med alla andra som gjorde det på fel sätt, så jag blev ändå avtaggad på att handla från dem. Säljer man in produkten för mycket så köper jag inte. 


Men att sitta i solen och provsmaka champagne var ändå ett trevligt nöje. Kan rekommenderas. 


Lunchen blev ytterligare en picknick i en annan gullig by på en annan gullig kulle. 


Även härifrån hade vi en väldigt vacker utsikt!


Jag tycker jättemycket om Paris! Men ibland kan det vara så otroligt skönt att åka utanför staden också och se lite natur och öppna ytor! Jag tror att det är sunt att lämna innerstaden någon gång i månaden för att få lite frisk luft och natur. 


Sista stoppet innan vi åkte tillbaka till Paris var ett annat champagnehus där vi också fick provsmaka ett par sorter. Härifrån köpte jag med mig en flaska, så nu ska jag bara få någon anledning att fira, så ska den öppnas!


En sista bild får ni med ett hejdå från några hundar som stod och kollade i ett fönster!  

Av Thobias Nilsson - Fredag 8 juni 21:09

I förra veckan åkte jag en sväng till Stockholm för att provspela till Stockholms Läns Blåsarsymfoniker. Jag var taggad på provspelningen och hade övat en hel del, men det är inte alltid det betyder att det kommer att gå bra. Som vanligt åkte jag med norwegian upp till Stockholm, och som alltid var de försenade, så jag landade 02:00 på Arlanda och var inne i stan cirka 03:30! Perfekt uppladdning för att provspela morgonen efter! Men det gick ändå ganska bra, och jag tog mig vidare till finalomgången som spelades på fredagen, tillsammans med orkestern. Väl där tog det stopp, och det var istället Amelia Hjortenhammar som fick jobbet. Såklart blir man besviken när man inte får jobbet, och det kan kännas lite tomt direkt efteråt, när man övat så mycket för provspelningen och det helt plötsligt inte längre går att påverka. Men jag är ändå över lag nöjd med hur det gick, och jag är jätteglad för Amelias skull, för hon förtjänar verkligen jobbet. Jag vet hur mycket hon har jobbat för att bli så bra som hon är   

Direkt efter provspelningen var över, åkte jag upp till Luleå, för där skulle nämligen Natanael gifta sig med Rebecca! För er som inte känner Natanael, så är det en mycket god barndomsvän som jag gått i klass med inte mindre än 11 år!


Ni får ursäkta den dåliga kvalitén på bilderna, men jag fick tyvärr inte med min riktiga kamera, utan fick nöja mig med mobilkameran. 


Som ni förstår krävdes inte mindre än Luleås domkyrka för en sån stor händelse, och folk vallfärdade från hela Norden för att närvara. 


Här ser ni dem tillsammans med brudens familj. 


Jag fick en riktig lyxplacering nära honnörsbordet och med perfekt vy av "talplatsen" och projektorduken, och dessutom med mycket trevligt sällskap runt mig. 


Som sagt, jag såg mycket väl när Natanael höll sitt rörande tal till sin fru. 

Det var ett mycket trevligt bröllop, och härligt att träffa nytt folk uppe i Luleå! 


Det här är alltså efter midnatt i Luleå! Hur sjukt är inte det??! Så ljust är det inte i Paris kan jag säga!


Jag hade några fantastiskt trevliga dagar i Stockholm också. Varje gång jag är i Stockholm har jag det rysligt trevligt och rysligt intensivt. Men allt måste ta slut någon gång, så i måndags kväll flög jag tillbaka till Paris igen, för att förbereda mig inför terminsuppspelet här. Det fanns många orosmoment för det! För det första är det jättesvårt att hålla formen när man är på resande fot och inte riktigt har någon stans att öva. För det andra var jag tvungen att spela allt utantill, och tre stycken utantill är svårt för mig som är en amöba vad det gäller att spela utantill. Men jag tog mig igenom det. Jag kom bort mig på flera ställen, men hittade snabbt tillbaka igen, och även om det var långt ifrån perfekt spelat så tog jag mig i mål, och fick ett bra betyg av juryn dessutom. Så nu är det avklarat! :D

Ett av styckena jag spelade var "Vox Gabrieli" av Sulek. Ett fint och häftigt stycke!

Förutom terminsprovet har jag hunnit fira Sveriges nationaldag på svenska klubben i Paris. En exklusiv klubb som ligger vid Paris bästa läge med utsikt över Rue Rivoli och Jardin des Tuileries. Jag var där med kören, och efter att vi sjungit några sånger fick vi äta den fantastiskt goda buffén och känna oss lite viktiga ett tag. Grattis i efterskott alla svenskar i Sverige och utomland! 




Av Thobias Nilsson - Lördag 5 maj 22:17

Så har vi kommit till Paris tredje arrondissement. Det är ett litet arrondissement centralt i Paris. Här bor 36 120 invånare, vilket innebär att det är en befolkningstäthet på hela 30 872inv/km2 (vilket är väldigt högt!)


Det var i det här arrondissementet som jag bodde när jag var på utbyte i Paris. Då bodde jag nära den här tunnelbanestationen, Arts et Métiers, som har en station inspirerad av en ubåt. 


Den stationen låg på den här relativt stora gatan. Ni ser tornen på Notre-Dame lite svagt i andra änden av gatan. 


Från den större gatan svängde jag in på en liten gata - "Rue des Gravilliers"...


... och på nummer 29 bodde jag i den här trappuppgången. Jag kan sakna supermycket att bo i det området, för det var så trevligt! Men å andra sidan trivdes jag aldrig helt med att bo inneboende. 


Om jag skrev att andra arrondissementet hade många stora fina hus längs några stora vägar, är det lite tvärt om med tredje arrondissementet. Det tillhör området le Marais som kännetecknas av smala gator och ganska små, gamla hus. Många hus är från 1700-talet, och området påverkades inte så mycket av omplaneringen av Paris som gjordes på 1800-talet, och därför har det fortfarande små, mysiga och röriga gator.


Området har både en prägel som ett judiskt område och har en liten chinatown. Från att ha varit de rikas område på 1600-talet är det idag snarare ett folkligt, konstnärligt område för övre medelklassen. 


Med små gator följer små butiker. Det är inte svårt att hitta små fruktaffärer eller ostaffärer. Det är det i och för sig inte i de flesta delarna av Paris, men kanske särskilt i tredje. 


Men vissa affärer är trötta på att sälja ost, vin, blommer eller kött och säljer därför istället träblåsinstrument av lite olika slag. 


Om jag har räknat rätt är det 44 ryska dockor. Jag måste erkänna att jag är ganska sugen på att köpa dem. Det är något så tillfredställande med plocka upp och ned ryska dockor.


Jag hittade en liten marknad/saluhall... 


... där de sålde både blommor och tavlor...


... , frukt...


...och olika sorters mat. 


På tal om mat så finns det naturligtvis både restauranger och caféer i tredje arrondissementet. Och tur är väl det, för man måste ju äta något!


Där tredje arrondissementet möter elfte och tionde arrondissementen ligger "Place de la République", som är ett stort torg. Mitt på torget står en staty av Marianne, som är en sorts personifiering av franska republiken. Ni kan ofta se ett kvinnoansikte på franska flaggor och liknande. Det är Marianne, som alltså inte är en historisk person utan bara en symbol. 


Place de la République är kanske populäraste platsen för manifestationer och demonstrationer. Det är till exempel här som folk har samlats efter terrordåden.


Arrondissementet har ju också sitt eget lilla "stadshus", mairie. En ganska fin byggnad. 


I anslutning till la mairie, ligger en liten men trevlig park. 


Men det finns naturligtvis många andra små trevliga parker. Som den här. 


Eller den här. 


Många små trädgårdar ligger i innergårdar där man inte alltid kommer åt, eller åtminstone inte alltid upptäcker. 


Alldeles bredvid innergården på förra bilden ligger svenska institutet i Paris...


...med sin egen lilla innergård och ett café. 


En av de stora byggnaderna i arrondissementet är "le Conservatoire National des Arts et Métiers", som är en fin högskola som utbildar ingenjörer.  


Här ligger också nationalarkiven. Det finns naturligtvis flera muséer i området, bland annat Picassomuseet och området har en hel del gallerier. 


Det är verkligen ett trevligt och livfullt område i Paris. Jag hoppas att jag någon gång kan få flytta tillbaka till det området. Men än så länge får jag nöja mig med att traska runt i det med jämna mellanrum. 


Av Thobias Nilsson - Onsdag 2 maj 22:42

I lördags kom mamma och pappa till Paris, tillsammans med sina "bästisar" Ehlna och Christer! Och det är något stort ska ni veta, för mamma och pappa håller sig i vanliga fall inom Norden. För mamma kan det ofta vara svårt att resa, och pappa känner sig inte bekväm med att åka till länder där man inte pratar svenska... d.v.s alla länder utom Sverige och delar av Finland. Men med stort moraliskt stöd från Christer och Ehlna och efter att jag lovat att guida och översätta så åkte de hit!


Mamma och Ehlna var väldigt glada över att se Notre-Dame


På söndagen åkte vi ut till slottet i Versailles. Just den här dagen hade de lite extra många fontäner igång, och de spelade musik i parken. Men så tog då också inträde, vilket de  i vanliga fall inte brukar göra. 


Vi hade tänkt gå in i slottet, men det var en otroligt lång kö, och dessutom regnade det, så vi hade ingen lust alls att stå och vänta i regnet. 


Istället åkte vi tillbaka till Paris och tog en båttur på Seine. Mamma lyckades få några foton på Eiffeltornet. Så att man kan bevisa att man faktiskt var här. 


Och pappa filmade konstant! Om ni kollar på första bilden i inlägget ser ni hur han filmade mig när jag tog kort på dem ;) 


Här ser ni pappa uppe i Eiffeltornet. Mamma vägrade åka upp, fast vi hade försökt förklara för henne att det bara var tre våningar högt, och att hon bodde på våning 7 i hotellet. Men hon tyckte inte det var samma sak!


Men ni ska veta att det inte var lätt att ta sig upp i tornet den här dagen. För det första var det en rejäl kö. Men det kan man nog stå ut med. Värre var det att det blev sinnessjukt kallt! Innan de kom till Paris hade det varit 22-30 grader och sol i 1,5 veckor. På lördagenkvällen när de kom, började det bli lite molnigt, och sen bara störtdök temperaturen och det blev till och med kallare än vad det normalt brukar vara i januari i Paris. Som om inte det räckte så småregnade det, och blåste nästan storm. En mycket dålig kombination som gjorde att vi var helt stelfrusna och det kändes nästan som vi hade bestigit Mount Everest, när vi egentligen tagit hissen upp i Eiffeltornet. Det här fantastiska vädret höll i sig hela tiden de var här. Jag behöver kanske inte ens säga att morgonen när de åkte, vaknade jag av att solen lyste mig i ansiktet, och sedan dess har det varit nästan konstant solsken... Maximal otur! 


Men även om det var grått och kallt så var det en ganska fin utsikt från toppen av Eiffeltornet.


Här har vi precis varit i Sacre-Coeur, och ni kan ju se hur mamma och Ehlna har försökt skydda sig så gott det går mot rysskylan. 


Det var några tappra konstnärer som målade i Montmartre trots kyla och regn. Hatten av för dem!


Men trots att det var regnigt och dant var det en väldigt trevlig helg med sightseeing och god mat. Det var jättekul att träffa mamma, pappa, Ehlna och Christer på min hemmaplan. Och jag tror de kunde få en uppfattning av staden trots att vårt huvudfokus delar av tiden var att inte frysa ihjäl innan vi kunde komma till nästa café ;) 

(Ok, ni kanske tycker att vi som svenskar borde klara kylan bättre än så. Men 5 grader, regn och blåst i slutet av april känns utan tvekan värre än -10 och snö i januari!)

Av Thobias Nilsson - Onsdag 25 april 21:33

I onsdags återvände jag till Paris, efter några otroligt härliga dagar i den kungliga huvudstaden. Sveriges huvudstad alltså. Och samtidigt som jag återvände fick jag flera mycket trevliga besök. För det första kom Erik, Fredrik, David, Johan och Marta på besök till Paris, och för det andra kom den första riktiga sommarvärmen på besök till Paris, med klar himmel och 27-30 grader i en vecka. Helt underbart!


Jag drog med mina kusiner till parken Parc des Buttes-Chaumont, som ligger nära där jag bor. 


Som ni ser är det en jättehärlig park, som även brukar få tjäna som min löprunda. Fint men jobbigt!


Men vi ville ha ännu mer höjd, så vi åkte vidare till Tour Montparnasse, där man har en fantastisk utsikt. 


Jag tror ni alla känner igen Eiffeltornet. Men man kan också ana Triumfbågen lite till vänster om mitten i bilden, och från triumfbågen fram till det gröna området till höger om mitten, går l'avenue des Champs-Elysées.


Här ser ni bland annat Louvren som är den stora byggnaden till höger i bild. 


Zoomar man in, kan man tydligare se Les Invalides, bron Pont Alexandre III och Stora Palatset, med sitt karaktäristiska glastak. 


Sacre-Coeur och Montmartre.


Jardin du Luxembourg, Senaten, Notre-Dame och Stadshuset (snett till vänster ovanför Notre-Dame).  


Eller så kan man bara stå och kolla på metrolinje 6, och inse hur nära det egentligen är mellan stationerna. 


Väl nere på marken tog vi en tur förbi Notre-Dame, i kvällsolen. 


Jag har redan 1 miljon bilder på Notre-Dame, men det är så fina färger på träden när bladen är nyutslagna, så jag tog ännu fler bilder i alla fall. Jag tycker också om att bara titta på alla folk och allt liv som rör sig. 


En farsa går en promenad med sitt barn... 


...precis som ett ungt par, samtidigt som en mamma sitter på en bänk och försöker få sitt barn att somna i vagnen. 


Något som jag gillar mycket med städer är att när det är fint väder och folk är på bra humör så sätter man sig ute i staden och njuter av atmosfären. Hela staden får en uppsluppen och trevlig stämning. I Paris sätter man sig ofta längs Seine. 


En gata i Quartier Latin. 


Eftersom det var första gången i Paris för flera av dem, tog vi en tur förbi alla obligatoriska sevärdigheter. Sacre-Coeur är en av dem. 


Precis som gatorna och torgen på Montmartre. 


Ärligt talat gör det mig inte något att se alla kända områden många gånger. Det är alltid trevligt. 


Och just nu är det mycket färger i Tuilerierna. 


Så här njuter parisare av solen. 


Vi traskade även förbi lilla palatset...


...och Eiffeltornet. 


Dagen efter åkte vi däremot till ställen som jag aldrig besökt. Vi åkte först till Caen i Normandie, där det finns ett muséum om andra världskriget med särskillt fokus på ockupationen i Frankrike och sedan befrielsen i Normandie. Det var ett superintressant muséum som jag absolut kan rekommendera. 


Sedan åkte vi till några av stränderna där de allierade gick i land och attackerade tyskarna. Vi började med Pointe du Hoc, med sina klippor ner mot havet. Ni kan ju själva föreställa er hur lätt det var för de allierade att klättra upp för den kanten samtidigt som tyskarna stod där uppe för att försvara sig. 


Sedan åkte vi vidare till Omaha Beach som också var ett av de 7 ställen de allierade landsteg på. Här hade de inte naturen mot sig på samma sätt. 

Och ja, folk badade i havet när vi var där! Sjukt! För även om det var varmt inne i landet, var det bara knappt 20 grader vid havet, och jag vill inte ens tänka på hur kallt havet var. 


Vi åkte också till amerikanska kyrkogården där man ställt upp kors för alla de amerikanska soldater som dog när de befriade Frankrike från tyskarna.   


Flaggorna hänger alltid på halvstång och vi fick vara med om en liten ceremoni när de skulle ta ned flaggorna för kvällen. 


Vi avslutade dagen med att äta lite crêpes på en uteservering i en liten gullig stad, innan vi körde tillbaka till Paris. 


På söndagen tog vi en båttur på Seine. Man får alltid lite andra perspektiv på staden från en båt. 


Japp, det är äkta guld på statyerna. 


Ena klockan på Musée d'Orsay. Byggnaden var tidigare en järnvägsstation för järnvägsbolaget PO, Paris-Orléans. 


En av Paris otaliga karuseller, precis vid Eiffeltornet. 


Tunnelbanan går på en bro över Seine, söder om Eiffeltornet. 


Toppen på franska akademiens byggnad. Tänk vilket jobb man la ner på alla små detaljer på byggnaderna förr i tiden!


Och medan parisarna fortsatte att slappa längs Seines kajer åkte mina svenska vänner hem, medan jag stannade kvar här. Redan på lördag får jag besök igen från Sverige, när mamma och pappa besöker mig. Det ska bli kul!   

Av Thobias Nilsson - Måndag 26 mars 22:42

När man kommer till en ny stad får man ju börja om med kontaktnätet från noll. Jag hade från början inga gig alls i Paris, vilket inte var så konstigt, men jag började ändå nojja om det betydde att jag aldrig skulle kunna försörja mig som musiker. Men nu efter jul känns det som att det har börjat rulla igång lite med en del konserter på olika håll. Både betalda och obetalda. 


Det jobbet som för mig betyder klart mest är på Nationaloperan i Paris, på Opéra Bastille. Jag spelade scenmusik på La traviata. Det var inte mycket att spela, och det var verkligen inget svårt, men för mig är det hur stort som helst att få jobba på operan i Paris! Jag spelade totalt 10 föreställningar, vilket förutom att vara kul också gav lite klirr i kassan. Mycket tacksamt när man bor i en dyr stad som Paris! =)


Men operavärlden är lite speciell. De sista tre föreställningarna skulle Plácido Domingo (en av de Tre tenorerna) och Anna Netrebko sjunga. Jag måste erkänna att jag inte hade en aning om vem Anna Netrebko var, till de andras stora bestörtning, men det visade sig att hon är världens för tillfället mest eftertraktade sopran. Biljetterna till alla föreställningar blev slutsålda på 10 minuter och folk betalade mycket pengar för att få höra Netrebko. Men det slutade med att hon inte kom på en enda föreställning. Uppenbarligen är det inte första gången hon ställer in på det sättet. Riktiga divafasoner, och jag både avskyr det och gillar det lite grann. Men publiken fick i alla fall höra Plácido Domingo. 


Opéra Bastille är en häftig byggnad! Det är en stor nybyggd opera som ska klara av alla stora produktioner. Den har åtta våningar ovan jord och 7 under jord, totalt 15 våningar. Och det är alltid så häftigt med operahus med alla verkstäder, repsalar, gångar och allt vad det innebär. Det finns också ett gammalt operahus i Paris, Opéra Garnier, som är otroligt fint och egentligen inte så litet, men ändå för litet för de stora produktionerna. Så i det gamla operahuset sätter de upp mindre operor och baletter. 


En annan rolig konsert jag gjort var Mozarts Requiem i kyrkan Madeleine. Med svenska mått mätt var det inte särskilt bra betalt, men jag ÄLSKAR att spela Mozarts requiem! Den här gången spelade jag alttrombonstämman, så det blev inget trombonsolo för min del, men det gör mig inget, för det är så underbar musik och så roliga trombonstämmor. 


Kyrkan är också väldigt fin och en perfekt atmosfär för att spela ett requiem!

Men de flesta konserter jag har spelat har varit obetalda konserter genom skolan. Vissa har varit roliga, som när vi spelade trombonensemble i Nordmandie, eller när vi spelade La Mer i en stad 40 mil söder om Paris. Men nu i fredags gjorde jag en konsert där skolans elever hade komponerat styckena. I ena stycket skulle jag till största delen bara blåsa i trombonen utan att spela någon ton. Dessutom hade han haft den geniala idén att låta mig ha i en harmonsordin, vilket fick som effekt att INGEN, inklusive fagotten som satt precis framför mig, kunde höra om jag blåste eller inte när de andra spelade. Ska jag vara helt ärlig satt jag bara med trombonen och låtsades blåsa de passagerna. Finns ingen anledning att blåsa för kung och fosterland när ändå ingen hade den minsta chans att höra! Förhoppningsvis är nästa konsert en konsert där jag varken behöver göra blåsljud och blåsflatterzunge. 

Presentation


Jag är en kristen kille som härstammar från Lönneberga, men som flyttat till Stockholm för att försöka bli trombonist. Jag har åsikter om det mesta och man får nog ta mig med en nypa salt ibland.

Kan tilläggas att förutom att jag snöat in på klassisk

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ teha med Blogkeen
Följ teha med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se