teha

Senaste inläggen

Av Thobias Nilsson - Söndag 3 feb 21:13

(Det här inlägget blir, för en gångs skull, på franska)

(Aujourd'hui, le blog sera exceptionnellement en français. Je vous demande d'excuser mes erruers!) 


 

Mon pays natal, la Suède, est un pays qui n'est pas très, très bien connu dans le monde. Pourtant presque tout le monde ici en France a une petite image de ce que c'est notre pays. Il existe beaucoup de clichés et beaucoup de préjugés. Ici je vais commenter quelques préjugés, s'ils sont vrais ou pas.

 

1. Tout le monde se suicide en Suède

   

J'ai plusieurs fois discuté la Suède avec des Français, et même s'ils ont normalement une idée plutôt positive, souvent ils disent ”pourtant c'est le pays ou le taux de suicide est le plus élevé du monde. C'est bizarre non?” J'ai entendu la même chose des Allemands. Et c'est des gens intelligents qui ont dit ça. Apparemment la Suède a une réputation sur le continent d'être le pays où tout le monde se suicide. La vérité alors?

C'est vrai qu'il y a trop de suicides en Suède. Mais c'est le cas pour une très grande partie du monde. La Suède est sur place 51, derrière pays comme la Belgique (22), la Finlande (32), Islande (40) et oui, la France (48)! (https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_suicide_rate)

Donc c'est Faux!

2. En Suède il fait tout le temps très froid

  

La Suède a aussi une réputation d'avoir un climat extrêmement froid. Et c'est vrai qu'il fait plus froid en Suède qu'en France. Mais il faut comprendre que ça dépend énormément d'où en Suède tu es. Un jour normal en janvier dans le tout sud, il fait environ +3ºC, à Stockholm +1ºC et dans le tout nord – 10ºC pendant le jour. Il fait donc seulement 4ºC plus froid dans le sud qu'à Paris. Mais il peut arriver quelques années, que pendant la nuit la température tombe jusqu'à – 23ºC chez mes parents et jusqu'à – 40ºC dans quelques parties dans le nord.
Mais la température change vite en Suède. Chez mes parents le record est de 38ºC, plus élevé que le record à Nice (37,7ºC), et ce n'est pas extrêmement rare qu'il fait 34ºC

Donc c'est un peu vrai, mais pas comme les Français le pensent

 

3. En Suède il fait tout le temps noir


L'hiver est plutôt noir en Suède. Avant Noël, il fait 6h de soleil par jour à Stockholm, 7h à Malmö, et rien du tout à Kiruna. À Paris il y a 8h15 de soleil. Mais il faut aussi se souvenir qu'en été on a beaucoup plus de soleil en Suède. Fin juin à Stockholm il ne fait jamais complètement noir, et dans le nord le soleil se couche pas. J'ai pris la photo au-dessus à 00:20 à Luleå dans le nord. Et pendant l'année, il fait 160h plus de soleil à Stockholm qu'à Paris. Et il pleut moins. Donc ce n'est pas si horrible que ça ;)

Donc ce n'est vrai que pendant quelques mois

 

4. Nous sommes tous blonds


Tout le monde sait que les Suédois, et surtout les Suédoises sont blondes avec les yeux bleus, non? C'est difficile de trouver des chiffres fiables, mais il semble que la Suède soit le deuxième pays le plus blond après la Finlande, et qu'environ 60% des Suédois sont blonds. Mais je dirais que peut-être seulement 10-20% de la population ont les cheveux très blonds et le reste un blond plus foncé. Il y a même des Suédois comme moi (oui, je suis vraiment suédois!) avec les cheveux presque noirs. Et avec une population qui se diversifie de plus en plus ethniquement, la partie blonde diminue.

 

Donc c'est à moitié vrai


5. En Suède nous payons beaucoup plus d'impôts qu'en France 


La Suède est connue comme un pays où on paye énormément d'impôts. C'est vrai, mais en fait la France est maintenant le pays le plus taxé au monde, et la Suède n'est que quatrième (https://escaledenuit.com/2018/12/02/les-pays-les-plus-taxes-du-monde/). Pourtant les universités sont gratuites en Suède, tous étudiants ont une bourse de l'état, les soins hospitaliers sont moins chers, les autoroutes sont gratuites, etc. Ça dit un peu sur l'efficacité de la bureaucratie française, non ;)


Donc c'est faux!

6. La vie est plus chère en Suède


En France on croit que la vie est plus chère en Suède. Le vin est plus cher, et les fromages français aussi. Mais en général, la vie est 5,8 % moins chère en Suède. Surtout les produits alimentaires sont moins chers. (https://www.numbeo.com/cost-of-living/compare_countries_result.jsp?country1=France&country2=Sweden)


Donc c'est faux

7. En Suède on parle anglais comme langue maternelle

   
Il y a pas mal de français qui croient soit qu'on parle anglais comme langue maternelle en Suède, soit qu'on est bilingue suédois – anglais. On croit aussi que la télé et les films suédois sont en anglais. Ce n'est pas le cas. En Suède quasiment tous parlent le suédois comme langue maternelle. Très peu de gens ont l'anglais comme langue maternelle, loin derrière par exemple le finnois et l'arabe. L'anglais est une langue étrangère qu'on apprend à l'école. Mais comme on ne double pas les films en Suède, on regarde beaucoup de films américains en anglais. En plus les masters à l'université sont souvent en anglais et dès qu'on voyage ou parle avec des étrangers, il faut parler anglais. Comme ça l'anglais est très important en Suède et 90% de la population sait parler anglais, mais avec des erreurs de grammaire et prononciation, et pas du tout comme langue maternelle. 

Donc c'est faux

 
8. En Suède il y a pas de pauvreté
Souvent les Français ont une image trop idyllique de la Suède. On m'a sérieusement demandé s'il y a des gens en Suède qui vivent dans la misère. Et apparement, selon les chiffres que j'ai trouvés, la Suède est le pays en Europe avec le moins de gens pauvres. Mais il y a quand même des pauvres en Suède qui n'a pas assez d'argent pour vivre une vie normale. Et si vous irez dans les grandes villes vous serez étonnés par le nombre de sans-abri. Ça a augmenté les derniers 10-20 ans. Une grande partie est des immigrants des pays plus pauvres en Europe, surtout la Roumanie, mais il y a aussi des Suédois avec des problèmes d'alcool et de drogue. 

Donc c'est faux

 

Il y a évidemment beaucoup de clichés qui sont vrais aussi, mais cette fois je me suis concentré sur les faux. =)

ANNONS
Av Thobias Nilsson - Tisdag 29 jan 15:45

I förra veckan var jag ett par dagar i London. Jag åkte dit för att provspela för ett jobb i London Symphony Orchestra. Det var ett jobb som solotrombonist och orkestern är en riktig topporkester så jag kunde göra provspelningen utan att känna någon som helst press eller förväntan om att gå vidare. En väldigt härlig känsla. Men det var nog den märkligaste provspelning jag nåsonsin gjort. I första rundan skulle man spela valfri sats och valfri utgåva ur någon av Bachs cellosviter. Skitsvårt att spela något som är gjort för ett instrument som inte behöver andas. Det låter aldrig lika bra på trombon. Förutom Bach var det lite vanliga orkesterutrag på tenortrombon och alttrombon. I andra rundan var det oförberedda orkesterutdrag och avistaläsning. Så jag var helt enkelt tvungen att öva på alla utdrag jag känner till i princip. Dessutom hade man bara ett gemensamt uppvärmningsrum, och när man skulle gå någonstans gick man igenom provspelningssalen samtidigt som folk spelade. De hade bara hängt upp ett draperi, så man inte syntes. 

Jag är ärligt talat ganska nöjd med hur jag spelade. Det var inte perfekt, men det kändes ändå bra och jag hade kul. Men det räckte inte till att gå vidare, vilket ändå inte är så förvånande med den konkurrensen. Så även om man alltid blir lite besviken över att gå vidare, kändes det väldigt bra. 


Så när provspelningen var avklarad kunde jag strosa runt fritt i London ett par dagar. 


I Hyde Park var det fåglar över allt! Nästan så mycket att jag fick kolla mig lite ängsligt över axeln på span efter attackerande svanar, och ducka för fåglar som flygbombade mig. 


I parken flög också massa sådana här fåglar runt. (Det är väl någon sort papegoja eller? Min fågelkunskap ligger på nivån struts, svan, kråka. Och egentligen kan jag inte riktigt skilja på kråka, skata och kaja) Fina var fåglarna i alla fall, och de flög och satte sig på folks hattar och armar. 


Ett riktigt engelskt hus, som ser ut som det kommer från någon saga.


London är ju inte kännt för sitt fina väder (även om det faktiskt regnar mindre än i t.ex Göteborg) och när jag var där höll London fast vid sin stereotypiska bil och det regnade kanske 80% av tiden och var sol 2 % av tiden. Men just när jag tog den här bilden syntes solen faktiskt!


Jag hade glömt bort hur många röda bussar det faktiskt är i London. Jag brukar alltid tänka att folk tar bild just när de åker förbi, för att få en klyschig Londonbild. Men ärligt talat är de över allt hela tiden! Så de fastnar på bild vare sig man vill eller inte! Men just här var det avsiktligt jag tog bild när tre röda bussar på rad åkte. 


På vissa ställen i London har de såna här gamla fina hus. Kanske är det för att jag är svensk, och vi inte har såna hus i Sverige, men jag tycker det är supercharmigt med den här stilen. Därmed inte sagt att jag ser ner på våra kära svenska röda trähus med vita knutar! En sådan avskyvärd tanke skulle aldrig falla mig in! 


En annan trevlig detalj är alla skyltar som ofta hänger ut från husen i England. 


Som sagt, på vissa ställen är det nästan svårt att inte få med bussarna, som till exempel vid Picadilly Circus.


Central Hall Westminister, en metodistkyrka och konferenshall. 


Och naturligtvis Westminister Abbey. Som Joey säger "Hands down, best Abbey i've ever seen!" 


Och här är det kända parlamenthuset! Om någon undrar över den märkliga designen på byggnaden så är det alltså bara ett pågående renoveringsarbete, och inte en galen arkitekt. 


Men det var så mörkt på kvällen så jag fick åka tillbaka nästa dag och ta samma bild. 


Det kända klocktornet Big Ben. Supervackert verkligen... eller? ;) Stackars turister som åkt från Kina för att se London som de sett på bilderna och så går det inte se deras kändaste landmärke. Men jaja, de får väl titta på de röda bussarna istället. 


Och en sån kom faktiskt förbi precis när jag gick där, och av en "slump" råkade jag trycka av kameran just då. 


Den gamla engelska arkitekturen är ju verkligen fin! Synd bara att det finns så lite kvar av den i London 


För så här ser det faktiskt ut från bron vid parlamentshuset. Inte jätteinspirerande...


Och när pralamentsledamöterna tittar ut från sitt kontor har de den här utsikten på andra sidan floden. 


De här husen ligger bredvid Westminister Abbey. 


Och om vi går till den andra kända bron i London, Tower Bridge, så är den jättefin...


...men det är exakt samma sak här med byggnaderna runt omkring


!


Det är så synd! London har en del fina byggnader och gator, men oftast är det en liten ö, omgiven av fula bunkrar. Och det borde vara olagligt att förstöra området längs vattnet. Om vi jämför hur det ser ut vid vattnet i Stockholm och Paris så ser det ut så här:

Menmen, London blev svårt bombat under andra världskriget, så de har kanske en liten ursäkt. Men å andra sidan så kunde de gjort som till exempel Wasrzawa eller Dresden där man återställt den gamla byggnaden. 


Här ser ni grindarna in till parken vid Buckingham Palace. Inte så pjåkigt! Jag skulle gärna vilja hit och se det på våren med nyutslagna löv också för att få en mer rättvis bild av parken. 


Villket arbete med alla detaljer!


Själva slottet! Jag tog ett snabbt snack med Hennes Majstät Drottning Elizabeth II, eller Bettan som jag brukar kallar henne. Vi diskuterade framtiden och lade upp strategier för hur vi ska kunna återinföra monarkin i Frankrike. Kändes som ett bra och givande samtal. 


De har ändå ansträngt sig för att ha lite blommor och grönt även mitt i vintern! Det ger et pluss i kanten!


Det här är kavalleriets hus, vilket ni kan se på kavalleristerna som står statyer på gården. 


Det kan också ses på vakterna... eller snarare deras hästar. Jag tycker det är fint att dom förvanar att hästen kan sparkas och bitas. Jag undrar om hästen har rätt att bita ett visst antal människor vid särskilda tillfällen som belöning för det hårda arbetet. 


Whitehall Court, en riktigt fin byggnad. Förr låg det ett stort kungligt palats här, Whitehall Palace, men det brann ner, och nu i den nya byggnaden är det bland annat hotell. 


Här inne bor personen som har svårt att känna av när han/hon har tillräckligt många växter. "Bara en till, sen kommer det vara perfekt..."


Engelsk arkitektur är mer annorlunda från parisisk, än var jag mindes. Jag gillar båda!


Tower of London i solnedgång. Av någon anledning var det just vid solnedgång som solen alltid gjorde ett försök att titta fram bakom molnen.


Utsikt från Tower Bridge. London har mer modern bebyggelse och skyskrapor inne i staden, än vad jag mindes. Jag har blivit så van vid Paris och Stockholm där skyskrapor i princip inte existerar inne i staden. 


Den här gatan var mysig på något sätt. Kändes lite hipp! De skulle bara ta bort stolparna, förbjuda biltrafik, sätta uteserveringar med markiser och infravärme, pynta med lite växter, och så hade det här blivit ett sjukt coolt område!


London har väldigt många tegelbyggnader, precis som Köpenhamn. På något sätt påminner London mig om Köpenhamn och Paris om Stockholm. 


Vad heter såna här gator med tak på svenska egentligen? I Paris heter de passage, men har inte koll på vad vi säger på svenska faktiskt? Men hur som helst, den här passagen kanske ni känner igen från Harry Potter-filmerna? Jag gör inte det, men jag läste på internet att de fanns med i filmerna ;)


London har väldigt många klockor antingen på väggar, eller som hänger ut från väggar. Jag hade inte tänkt på det tidigare, men nu såg jag klockor över allt. Det här är bara ett litet urval av dem. 


De kända telefonkuberna finns verkligen över allt. Jag vet inte om de fortfarande fungerar eller om det bara är för att turister ska kunna ta fina bilder. Det finns en telefon i, men jag är tveksam till om de fortfarande fungerar.


Jag tror att det här är någon börsbyggnad eller ekonomikrafs eller något!


Hästsjukhus


I London har dom en riktig Chinatown, där allt går i Kinas tecken. 


Till och med massa kinesiska gratistidningar. Det är häftigt att det kan vara ett litet område i en stad som har en helt annan karaktär än staden runt omkring. 


Den här bilden tog jag med för att det ser ut som att jag har tagit den i svartvitt om det inte hade varit för rödljuset. Men jag lovar, inga filter utan bara den grå sanningen. 


St Paulskatedralen får avsluta det här lilla inlägget. Det var riktigt trevligt att vara i London, men det kändes ändå väldigt bra att komma tillbaka till Paris efteråt. Det är en stad som passar mig mycket bättre. Och dessutom ligger London bara 2h15 bort med tåg. Hur smidigt som helst! =)

ANNONS
Av Thobias Nilsson - 19 december 2018 23:52

För snart två veckor sedan fick jag besök av Steffi! Det var första gången vi sågs sedan hon flyttat till Berlin, och vi firade det med att åka till Disneyland. 


Jag ser väl inte mig själv som något jättestort disneyfan, och har inte sett så jättemycket disney när jag växt upp. Men jag har å andra sidan alltid älskat Kalle Anka, och när man bor bara en pendeltågstur bort från Disneyland måste man ju åka dit!


Steffi har å andra sidan mycket bättre koll på Disney, så hon kunde guida mig igenom allt. Som ni ser på bilderna var det grått och det regnade en ganska stor del av dagen. Men det gjorde egentligen inte så jättemycket. Mindre folk i köerna och förutom några riktiga skurar var det det inget problem.


Hela parken var julpyntad, lite behaglig julmusik hördes över allt, och här längs huvudgatan hade de till och med sett till att det fejksnöade, så man riktigt skulle få julkänsla. 


En gammeldags hästdragen spårvagn


Det kända huvudslottet i parken


Kajsa blir helt till sig när Kalle ger henne en julklapp. Kajsa och Kalle måste ju för övrigt vara världens mest labila par! Snacka om humörssvängningar! 


Parken är verkligen väldigt fin och välgjord!


Lejonkungens avdelning i parken. Lejonkungen är en film som var så länge sedan jag såg att jag inte ens kommer ihåg den. Jag gillade den, men borde verkligen se om den. Men nu ska det komma en ny version nästa år, så väntar kanske tills då. 


Pirates of Caribbean har också en avdelning, där man får åka båt i underjorden på en riktig häftig tur med alla möjliga figurer som sjöng och rörde sig o.s.v Väldigt fint och påkostat!


Vi gick även labyrinten från Alice i Underlandet. 


Med larven som rökte... vad han nu rökte... 


Steffi blev klöver sju!


Men hjärter dam var allt annat än trevlig! Hon dök upp med jämna mellanrum och skrämde folk.


Vid ingången till huset vaktade hjärter 2-7


Här ser ni delar av labyrinten. Den var faktiskt lite lurig. Överhuvudtaget inte svårt att hitta men de lurades ganska ofta så man hamnade i små återvändsgränder. 


Vid flera tillfällen under dagen drog de igång julparaden


Men Musse och Mimmis noter är på riktigt inte lätta att läsa. Det börjar med en sextondelspaus och sen fortsätter det med en halvnot! Som gjort för att förvirra!

  

Nalle Puh var en av mina favoriter när jag var liten. Och favoriterna i berättelsen var tiger (kanske inte så otippat) och Ior. Ior var alltid så deppig, men ändå snäll. Och hans svans åkte alltid av och fick spikas fast igen! Så jag gillade att se Ior dansa med i paraden.


Sist i paraden kom tomten med sina renar. Jag filmade paraden, men det finns en bättre film på youtube om ni vill se: 


Man fick även åka "ångbåt" på en sjö. 


Mitt i sjön låg en ö med en bergochdalbana som var byggd som guldrushmiljö i västern. Eller egentligen började banan på fastlandet, och gick sedan genom en tunnel under sjön och dök upp på ön. 


Den var riktigt kul faktiskt! Framför allt när man vid några tillfällen åkte in i en helt svart tunnel och inte hade någon aning om när det kom ett stup eller när huvudet skulle krascha in i en bjälke. 


Innan stängning hade de en ljus- och fyrverkerishow. Otroligt bra gjort med teman från många av deras filmer, med musik, ljus, vatten och fyrverkerier. 


Efter ljusshowen var det dags för stängning, och då var det förmodligen lätt att fösa ut folk eftersom alla var samlade. Men de stängde så tidigt!! kl 19!?! Jag trodde de skämtade när de sa det. Har aldrig varit med om en nöjespark som stänger så tidigt innan. 


Men stängningen är nästan den enda negativa anmärkningen jag har på parken. Det var verkligen skitkul att vara där. Det finns många parker med fler och värre åkattraktioner, men disneyland var verkligen välgjort, vackert och imponerande. Även för mig som inte har så bra koll på Disney var det jättekul att se allt, så för alla som är disneynördar måste det vara fantastiskt. Kan absolut rekommenderas. 


Men parken är stor! Steffi och jag tog inga onödiga pauser, och ändå hann vi absolut inte med allt i parken. Och sen finns det dessutom en park till bredvid som, om jag förstått det rätt, handlar mer om hur de gjort filmer, och de nyare disneyfilmerna som star wars o.s.v Vi hade köpt en biljett för att gå till den parken också, men vet inte hur man skulle kunnat hinna det! 

Dagen efter disneyland tog vi en riktigt lugn dag i Paris, med sovmorgon, julshopping, vinbar, kravaller, etiopisk restaurang och film. En mycket bra helg, och ett välkommet avbrott i en annars mycket hektisk period.  

Av Thobias Nilsson - 28 november 2018 22:05

När någon i Sverige får höra att jag bor i Paris, säger de alltid först något om hur fin den staden är och hur lyckligt lottad jag är som får bo här. Men sedan kommer det ALLTID in på fransmännen och deras förhållande till språk, och speciellt engelskan. Det går alltid ut på två påståenden:

  1. Fransmännen är riktigt dåliga på engelska och har en bedrövligt accent.

  2. Även om de kan prata engelska så vägrar de göra det, eftersom de anser att franska är världsspråket.


Jag ska inte påstå att jag sitter inne på hela sanningen, men har ändå bott här i snart totalt två år, och tänkte berätta hur jag uppfattat det.


  1. Påstående 1 är till stor del sant. Fransmännen är betydligt sämre på engelska än svenskar. Enligt några siffror över EU-länders kunskaper i engelska kan ca 35% av fransmännen prata engelska. I Sverige är motsvarande siffra ca 87%. Å andra sidan ligger länder som Italien, Spanien, Portugal, Tjeckien och Polen ännu sämre till än Frankrike.Och hela Sydamerika, Kina, Japan o.s.v ligger betydligt sämre till än Frankrike. Så när svenskar är rädda för att åka på semester till Frankrike för att fransmännen inte kan engelska är det lite överdrivet. Ni kommer klara er hyffsat bra på engelska.


    Angående accenten så stämmer de att de flesta fransmän har en riktigt tjock accent när de pratar engelska. Jag vet inte om det är för att de hör för lite riktig engelska eller om det är för att ljuden är så olika.


     

  2. Påstående 2 vill jag däremot hävda är falskt. Jag kan inte uttala mig om hur det var för 30 år sedan, men i dag har jag aldrig mött fransmän som kan, men vägrar prata engelska. Däremot förstår jag att det ibland kan verka som det, för om du frågar något på engelska kan de ibland svara på franska. Anledningen hör helt enkelt ihop med påstående 1. De är dåliga på engelska och många kan inte säga särskilt mycket, även om de skulle förstå ungefär vad du frågar efter. Dessutom skäms otroligt många fransmän för sin engelska. Nästan alltid när man pratar om språk med fransmän säger de att det är pinsamt att de är så otroligt dåliga på engelska i Frankrike. För att förstå vissas ovilja att prata engelska får man nog tänka sig in att någon kommer till Sverige och ställer en fråga på det tredjespråk du läst i skolan (oftast spanska, tyska eller franska). De flesta har läst språket i 4-5 år, men skulle de av en slump kunna gissa sig till vad frågan är skulle de ändå svara på engelska för att de helt enkelt inte kan och vågar formulera sig på tredjespråket. Precis så är det för många fransmän.

    Och angående att de menar att franskan är världsspråket så är det helt falskt. Ingen här tror att franskan är lika stort världsspråk som engelskan. Att det är ett viktigt språk som de är stolta över; absolut. Men de tror verkligen inte att de kan konkurrera med engelskan globalt sett.

Vad anser jag om det här då? Jo, jag tycker att EUs språkmål är väldigt bra. De har som mål att alla invånare ska lära sig två andra EU-språk. Där har ju fransmännen absolut inte lyckats! Samtidigt kan jag på något sätt förstå dem, eftersom de i princip aldrig behöver kunna engelska. För att lära sig ett språk måste man ha mycket motivation. I Sverige måste du mer eller mindre kunna engelska för studier, jobb, förstå filmer o.s.v I Frankrike är det ytterst sällan de behöver kunna det. Utbildningarna är på franska, jobbspråket är franska, i princip alla viktiga hemsidor finns på franska, alla spel finns på franska, filmerna är på franska och dessutom finns det några hundra miljoner till som pratar franska. Så vida man inte jobbar internationellt eller har stort reseintresse behöver man inte kunna engelska. Och visst, det blir obekvämt för oss svenskar när vi vill turista i Nice. Men försök motivera en 13-årig ungdom att plugga sina oregelbundna engelska verb för att göra semestern bekvämare för skandinaverna på semester. ;)


(som kuriosa kan nämnas att de länder som är sämst på främmande språk är, inte så förvånande, engelsktalande)

Av Thobias Nilsson - 10 november 2018 22:36

Ja, egentligen är det inte nytt längre, för nu har jag bott här i över två månader. Jag flyttade ut från min gamla lägenhet i slutet av augusti och flyttade in i min nya, som alltså ligger i området Stalingrad. Det betyder inte att jag bor i Sovjet! Och nej, namnet Stalingrad är inte en hyllning till Stalin, utan är uppkallad efter slaget vid Stalingrad, som blev en vändpunkt i andra världskriget i och med Tysklands nederlag. Hur som helst har jag flyttat in på den här gatan.


Och mer precis in i det här huset.


Och den här porten!


Väl inne i lägenheten har jag en liten hall...


... och ett rum, med soffa, bokhylla och ett litet matbord. Om ni tycker att det är ful färg på soffan så var det ännu värre innan jag la på överdraget. Nu är det åtminstone samma färg på soffan och gardinerna. Innan var det två helt olika fula gröna färger. 


Andra sidan av rummet ser ut så här. Jag tycker min hyresvärd här möblerat ganska smart, så även om lägenheten är liten får jag plats med en hel del. 


Jag har fått en stor loftsäng där jag sover förtvivlat gott!


Ett litet kök, med två kokplattor och en miniugn. Det är litet, men fungerar ändå bra för mig. 


Och naturligtvis har jag också ett badrum, där det till och med finns en tvättmaskin. 

Min hyresvärd är en småländsk tant som bor i Paris sedan många år och har lite lägenheter utspritt över stan. Hon har precis renoverat om mycket av lägenheten, så golvet i rummet är nytt, alla väggar nymålade och fönster utbytta o.s.v Jag betalar 600€ för lägenheten (exklusive el och internet) vilket ändå är ett jättebra pris i Paris. Jag är supernöjd med att bo här! Min förra lägenhet var riktigt kall och omysig. Den här lägenheten har karaktär, och jag kan känna mig som en riktig musikerbohem i Paris.


Soffan har för övrigt redan tjänat som säng, med goda recensioner, så tveka inte att hälsa på och pröva den! Och är ni inte rädda för att sova bredvid mig, finns det ju ytterligare en sovplats i min säng om ni kommer två pers.


Går man ut på gatan utanför mig kommer man till ett av få ställen i Paris där tunnelbanan inte går under marken, utan går på en bro över marken. 


En liten trädgård precis i närheten av mig


Nu står jag på Place de la bataille de Stalingrad som alltså har gett namn till tunnelbanestationen och området. Vattnet ni ser är Bassin de la Villette som är så att säga en fortsättning på Canal Saint-Martin från Seine, och härifrån fortsätter kanalen långt norrut, förbi konservatoriet och långt norr om Paris. 


Vid den platsen ligger också den här byggnaden, La Rotonde de la Villette, där det finns en restaurang och ett galleri med nutida konst. 


För att ta sig mellan Canal Saint-Martin och Bassin de la Villette, får båtarna åka igenom en sluss, här vid Jaurès. 


Längs med kanalen ligger det många båtar. Några är restauranger eller barer medan en annan är biblioteksbåt. 


Här ser ni Place de la bataille de Stalingrad igen. Om man går 2 min till höger kommer man till min lägenhet. 


De har ställt upp lekplatser och en hel del pingisbord för allmänheten. 


Det är väldigt populärt att sitta på en uteservering längs med kanalen. Hela det här området var för något decennium sedan ett "dåligt" område som man ville undvika. Men nu har det blivit ett jättepopulärt område, och kanske i synnerhet för alla Paris bobos (bourgeois-bohème). En bobo är lite förenklat sagt en person som har det relativt gott ställt, är kulturell, miljömedveten, idealist, ofta vänster. Jag skulle nog vilja direktöversätta det med en typisk södermalmsbo. 


Jag såg ett café där det stod "Café des enfants, et de leur famille", på svenska "café för barn, och deras familj". Fint att ha ett café som riktar sig till barn! Sen kan jag väl i och för sig tycka att det ser lite halvdant ut.


Huset på höger sida är ett hotell. Båtarna som samlats här, är några hyrbåtar man kan hyra precis i närheten av mig, och som väntar på att bron, jag står på, ska lyftas upp så att de kan passera. 


Hotellets terrass


Här ser ni bron som får lyftas upp för att släppa förbi båtar med jämna mellanrum. När jag cyklar till skolan måste jag alltid cykla över den här bron, eftersom jag bor på västra sidan av kanalen och konservatoriet ligger på östra sidan. Eftersom jag alltid kommer iväg för sent är det ganska frustrerande när bron ska lyftas upp och jag snällt får stå och vänta och bli ännu mer försenad.


De gånger jag får för mig att springa (vilket inte är ofta den sista tiden!) brukar jag ganska ofta ta en tur runt kanalen. Det passar bra för att springa och man behöver nästan inte korsa några rödljus, men det kan vara ganska psykande att springa längs en flera kilometer lång, helt rak kaj. 


Drygt 500 meter norr om mig är ett område där väldigt många judar bor. Det finns kochermataffärer, kocherrestauranger och judiska bokaffärer, och varje dag när jag cyklar till konservatoriet möter jag judar som går klädda i traditionella judiska kläder. Inte för att det spelar mig någon roll om personer jag möter är muslimer, judar eller ateister, men eftersom jag vet att judar de senaste åren fått utstå en hel del trakasserier och även terrorattacker i Paris, gör det mig glad att se att de ändå uppenbarligen kan gå runt och tydligt visa att de är judar utan att jag sett någon göra eller säga något mot dem. I Sverige vet jag inte om jag någonsin sett judar med kippa, men i Frankrike finns det betydligt fler judar, så här är det ett vanligt inslag i stadsbilden. 


Nu har vi gått ett litet varv och kommit tillbaka till området närmast mig. Här ligger en bio, och i sann bobo-anda är massa viktiga ord skrivna på väggen. "Upplysning", "demokrati", "frihet", "kärlek", "kvinnor", "jämställdhet", "synvinkel", "konst", "motstånd" o.s.v. 


Precis till höger om kurvan ligger tunnelbanestationen Stalingrad. Det går 3 linjer hit, vilket är supersmidigt jämfört med förra stället jag bodde på, där det bara gick en linje. 


Kan man inte komma på ett eget bra namn till restaurangen kan man bara ta ett namn som redan finns och ändra en aning. 


De flesta husen i mitt område är gamla hus, och en del ser ut som typiska parishus, precis som på bilden. 


Men jag ska inte sticka under stolen med att området är ett av de mindre fina områdena i Paris, och vissa hus kan se ut som på den här bilden. 


Och så här ser det ut vid tunnelbanestationen. 


Vad sägs om den här gatukonsten?


Området skulle kunna vara ett jättefint och trevligt område. Men tyvärr är det ett ganska smutsigt område, med en hel del problem. I den här "parken" samlas mängder av människor redan tidigt på morgonen och sen sitter de och gör ingenting och inspekterar oss som går förbi. Och killen till vänster i bild tror jag helt enkelt tvättar sina kläder här. Enligt tidningarna har också en del drogproblem förflyttats de senaste månaderna från ett annat område och kommit till just Stalingrad. Det har i sin tur lett till en del rånfall, och knivöverfall. Men förutom att det står folk längs gatorna och kollar hela dagarna har jag själv inte märkt av något. Och jag känner mig inte otrygg. 


Man märker tydligt att området är starkt afrikainfluerat. De här bilderna kommer från gatorna närmast mig. Det är väldigt många människor med afrikansk bakgrund, och väldigt många butiker som säljer "exotiska afrikanska varor" eller afrikanska kläder, "afrikanska frisörer", afrikanska restauraner och så vidare. Jag tycker att det är lite kul att området har en annan karaktär, men ganska ofta förvånas jag över något jag inte är van vid hemifrån lilla Lönneberga.


Här är en av otaliga små butiker som säljer afrikanska matvaror och typiskt afrikanska grönsaker. På butikerna står det aldrig preciserat vilket land eller del av Afrika maten kommer ifrån, utan det står bara Afrika. Men jag antar att majoriteten kommer från gamla franska kolonier i Västafrika. 


Om jag sa att många restauranger var kosher 500 meter norrut, är nästan allt halal i mitt område. Här ser ni till exempel ett halal-charkuteri.


När det börjar bli kväll samlas folk längs kanalen för att ha en picknick. Det ni ser precis på andra sidan, med de röda neonskyltarna, är en biosalong. Inte samma som jag skrev om innan, utan det är en annan som ligger precis mitt emot. Jag går aldrig på bio här, men borde kanske göra det någon gång nu när det är så nära. 


Om ni kollar här ser ni att det sitter ganska många människor vid kajen på höger sida. 


Så fort det är fint väder på kvällen samlas folk här och spelar boule och "mölkky". Mölkky är det ni ser med alla små trästavarna, och är tydligen ett finskt spel som blivit jättepopulärt i Paris. Jag har tyvärr aldrig spelat det. Vet ni om det spelas i Sverige också? 


Det här är kanske en av mina favoritsidor med Frankrike. Man sitter gärna och snackar och njuter av livet på kvällarna. Men så har man såklart lite bättre väderförutsättningar för det än vi har i Sverige. 


Ja ni känner säkert igen bilderna. Det är ju samma platser som jag fotade på dagen. 


Som ni ser trängs det flera olika subkulturer inom ett ganska litet område. Själv gillar jag det här området! Det skulle gärna kunna få bli renare på sina håll, och knarkarna får gärna sluta hålla till här, men i övrigt är det ett trevligt "hippt" område, ganska centralt i Paris, nära till de flesta ställen jag behöver ta mig. Och som sagt, jag har plats för besökare, så tveka inte att ta en sväng till Paris för att känna in atmosfären!

Av Thobias Nilsson - 23 oktober 2018 23:21

I helgen åkte trombonklassen på CNSM i Paris ner till Lyon och hade en gemensam konsert tillsammans med CNSM i Lyon. Den gamla byggnaden på bilden (framför alla fula betongklossar) är CNSM i Lyon. 


Jag hade bara med mig mobilen, så ni får nöja er med bilder med dålig kvalité. Här är i alla fall Saône. Och ni kan se ett litet låtsaseiffeltorn och en borg uppe på kullen. 


I Lyon är en av världens stora trombonlegender, Michel Becquet, lärare. Bland svenska trombonister anses han kanske inte vara så stor, vi har ju själva t.ex Christian Lindberg och Håkan Björkman, men internationellt är han otroligt känd och anses vara ett av de största namnen (jämte ikoner som Lindberg, Alessi, Van Rijen och Schultz) och i Frankrike är han Trombonisten med stort T. Han har påverkat fransmännens spelsätt enormt. Personligen är det inte den trombonisten som jag tycker spelar allra bäst i världen, men han har en fantastisk ton, särskilt på höjden. Lyssna på det här klippet, vad lätt det låter för honom! Så avslappnat och behagligt!


Vi började dagen med en 2h lång slitig "uppvärmning". Dagen innan hade vi haft trombonlektion från 09-21 så jag var redan sliten från början. På eftermiddagen övade vi trombonensemble ihop med Lyonklassen inför kvällens konsert. På övre bilden ser ni Becquet bredvid tjejen. 



Jag tycker ändå konserten gick relativt bra. Kände att jag var helt stel redan första stycket, och vi skulle spela några riktigt svåra stycken, och på det sista stycket skulle jag spela en snorhög alttrombonstämma. Dessutom var det sinnessjukt varmt! Men det gick ändå helt ok även om jag badade i svett. Här ser ni ett foto på båda trombonklasserna (samt en inlånad tuba och saxhorn) med lärare. Det fattades några från vår klass i Paris, och säkert också från Lyon, men i stora drag är det här våra klasser. Kostymer är från Paris och kostymlösa från Lyon, haha. 


Efter konserten blev vi alla hembjudna till Michel Becquet, där han fixat en hejdundrans middag. Väldigt häftigt att få vara hemma hos honom, och äta middag. I trombonvärlden motsvarar det typ att bli hembjuden till Zlatan eller Neymar. (Ok, jag inser att de är betydligt mer kända, men jag personligen bryr mig mer om Lindberg, Van Rijen och Becquet än Neymar)


Som alltid i Frankrike, fick vi en trerätters. Vi får faktiskt trerätters i skolmatsalen varje dag också, men det här var bättre mat. Patéer, bröd, olika sallader, vaktelägg, god boeuf bourguignon, gratäng och gott vin. Och naturligtvis paj, ostbricka och chips. 


Det var god stämning, och jag åt tills jag rullade iväg! =)


Den här utsikten var det från huset jag bodde i. Vi stannade bara över en natt, och jag hann egentligen bara se Lyon när vi åkte till och från tågstationen, men det verkar vara en supertrevlig stad. Åker gärna dit igen. Både för att spela och för att besöka!

Av Thobias Nilsson - 14 oktober 2018 22:38

Nu är jag inne på mitt andra år i Paris. Förra året var allt nytt, men nu kan jag försöka låtsas vara riktig, snobbig parisbo och säga saker som "i vanliga fall vid den här tiden på året...", "vi parisbor brukar alltid..." eller "jag tycker alltid att hösten i Paris är så härlig". Men vad gör jag då om dagarna? Ja, naturligtvis tillbringar jag mycket tid längs Seine!


Men när jag är trött på floden gör jag en avstickare i en eller annan park. Och för ett tag sen när jag var i en park såg jag de här "hundarna". Jag skriver "hundarna", för egentligen tror jag faktiskt det är vargar. Det syntes både på utseende och gångstil. Jag vet inte hur det är i Sverige, men i Frankrike finns det en vargras (som jag tror är lite uppblandad med vanlig hund) som är laglig att ha som husdjur. Kolla den här videon:

Jag har säkert sagt det 1000 gånger, men jag har faktiskt varit inne hos vargarna på Kolmården, och gett dem en riktig kram. En av vargarna hoppade upp med tassarna på mina axlar och slickade mig i ansiktet =) Men den här gången, i parken, fick jag inte tillfälle att krama dem.  


Men jag har också varit en sväng i Strasbourg och spelat konsert i den här kyrkan. Vi var en brassensemble som spelade verk av Gabrieli, först i Strasbourg, och sen i Toul. Ett trevligt avbrott i vardagen. 


Just nu är jag inne i en period när jag spelar scenmusik på operan. Vi spelar operan Les Huguenots, som handlar om när protestanterna blev slaktade av katolikerna i Frankrike (sann händelse) och med jämna mellanrum hör man huvudpersonen sjunga "Vår Gud är oss en väldig borg". Jag skulle egentligen jättegärna se operan själv, men det kan jag ju inte när jag ska spela. Men jag är oavsett jätteglad att få vara med i produktionen. Ett stort operahus med allt vad en operaproduktion innebär, slutar aldrig att fascinera mig.  


Vissa kvällar går jag till Montmartre och sätter mig på trappan vid Sacré-Coeur och kollar ut över Paris när solen går ner. Man har en fantastisk utsikt, ser stora skockar asiatiska turister, får tillfälle att säga "Non, merci" till miljoner försäljare av olika slag och har man tur står killen på filmen och trixar. Han är helt sinnessjukt duktig. Jag har sett honom flera gånger, och inte sett honom göra ett enda misstag! Han har blivit en hit på youtube också. Här kan ni se ett längre klipp. Kolla när han klättrar upp i lyktstolpen!


Men man kan inte alltid vara i Frankrike. För några veckor sedan åkte jag till Stavanger och var med på Johan och Martas bröllop. Makalöst trevligt och fint! Det var ett välkommet avbrott i vardagen, men om man inte räknar flygplatsen, var jag inte ens på norsk mark i ett dygn. Men det kanske är säkrast att utsätta sig för Norge i små doser de första gångerna. Lite som med solen på våren. 


För en vecka sedan fick jag mitt första besök i Paris det här läsåret, och i den nya lägenheten. Då var Anna nere och hälsade på! Redan andra dagen hade hon sådan hemlängtan att vi fick åka till svenska kyrkan och äta kanelbullar för att lugna henne. Men eftersom det var kanelbullens dag var jag inte helt emot det.


Nu när jag tänker efter kan det vara så att hon aldrig uttryckte någon hemlängtan. Men jag valde att ta det säkra före det osäkra, så vi åt bullar!


Vi tog också en tur till Bois de Vincennes, som är en av de två stora parkerna som ligger i var sin ände av Paris. Den är knappt 3 gånger så stor som Central Park i New York, så det finns utrymme för att springa och traska där. Den är väldigt fin, men tyvärr är jag aldrig där i vanliga fall, för att det känns som den ligger för långt från mig. Egentligen är den ca 7km från mig, men jag rör mig i ett relativt snävt område. 


I anslutning till parken ligger slottet i Vincennes, som är ett slott från 1300-talet. En ganska häftig fästning!


Inne på borgområdet ligger också en fin slottskyrka. 


Anna fick också den stora äran att vara med när jag spelade den fantastiska konserten på kulturnatten, som jag beskrev i mitt förra inlägg. 


Efter att min mardrömsspelning var över, åkte vi till Filharmonin och lyssnade på när en pianist spelade Satie. Om jag förstod det rätt spelade han från kl. 21 till kl. 06. Vi kom dit lite innan 02 och då spelade han utan avbrott. Det var faktiskt perfekt musik för att sitta inne i salen och bara slappna av mitt i natten. Och även när vi gick, ca. 02:30 var det fortfarande en lååång kö för att få komma in. Och så säger man att det inte finns publik för klassisk musik. Det finns det i allra högsta grad, man måste bara motivera den att orka åka till konserten. 


Vi hade slagit följe med min f.d borgesman, Ien-Tchov och hans tjej. De verkade njuta av musiken så mycket att de deckade. Och de bor helt i andra änden av stan, så de hade en låång resa hem sen, stackarna. 


Jag kunde inte få någon bra bild på mobilen så här får ni två med samma motiv. Först en där man ser den fina solnedgången, och Eiffeltornet, och sen en där man ser de fina färgerna på löven. 


Nu kanske det låter som att jag bara håller på och flummar runt i Paris, och inte gör något vettigt! Men jag kan försäkra er att de flesta dagarna sitter jag bara i mitt övningsrum och övar, tills det är dags att åka hem och göra mat och sova. Men det hjälper övningsmotivationen ibland att veta att om jag har lust kan jag om 15 min sitta vid Sacré-Coeur, om 20 min vid Seine, eller om 30 min vid Eiffeltornet.

Av Thobias Nilsson - 11 oktober 2018 20:25

Jag är en förespråkare för att man delar av sig av både sina stolta och mindre stolta ögonblick. Jag hade ett av de sistnämnda i lördags. Det var kulturnatt i Paris, och vår trombonlärare hade fått förfrågan om han och trombonklassen kunde komma och spela på ett evenemang i en gammal fin byggnad. Han tackade ja, och vi tänkte att det kunde vara kul att spela trombonensemble i en trevlig miljö i Paris latinkvarter. 


Men det var innan vi kom till lokalen i fredags för att repa, och fick veta vad "musiken" var. Kompositören hade tagit en film som utspelade sig på ett tak i New York, med 18 karaktärer, och översatt det till trombonmusik. Vi var 18 trombonister, och när två personer samtalade i filmen skulle två trombonister ha en sorts dialog i mitten, när filmen hade en berättarröst, var det en ensam trombon som spelade o.s.v Cool idé!! ... hade man kunnat tro. Problem 1 var att filmen inte visades, så kopplingen till filmen gick helt förlorad. Problem 2 var att den enda musiken kompositören tänkt ut var totalt 24 takter musik där alla förutom 4 "ledare" skulle spela helnoter. Och inte vilka som helst. Vi fick stora äran att spela tonerna C, G och på ett ställe spexade han till det med ett F. 


Alla dialogerna var s.a.s "improviserade" med C som någon sorts "hemtonart". Och även om "kompositören" hade satt upp tydliga tider för när olika personer skulle ha dialoger och när vi skulle spela de 24 takterna han skrivit, så var det omöjligt att hålla koll på det. Så vi gick på riktigt runt i 55 minuter och spelade tonen C eller, när vi tröttnat på den, gjorde precis vad vi själva ville. Det fanns INGEN struktur, INGEN musik, ingenting! Dessutom gjorde vi två konserter på 55 minuter var. Som om inte det räckte hade de planerat in inte mindre än 8h rep för skiten!! Rep när vi gjorde i princip ingenting! Faktiskt blev jag så knäckt av repen att jag för första gång någonsin låtsades som att jag hade något annat, och drog några timmar tidigare. Jag stod inte ut!


Som ni hör och ser gjorde vi "n'importe quoi". Vi spelade lite slumpmässiga toner när vi orkade, och gick runt försökte få tiden att gå där emellan. (Och ja, jag filmade under konserten! Det kändes som stämningen tillät det)


Som ni förstår kan man inte spela C i 55 minuter utan att bli galen. Så det slutade ju med att vi gick runt och snackade, stod med mobilerna, spelade Davids trombonkonsert o.s.v Här ser ni oss under en "konsert" ;)


Här ser ni oss i slutet av konserten när alla står och spelar samtidigt... starkast vinner! Visst känner man bara att man älskar trombon i såna här lägen? Och fråga mig inte varför vi hade pannlampor. De sa att vi skulle, och vi lydde. Det värsta med hela projektet var dels att de själva tog det så seriöst och inte insåg att det var skit, och dels att det faktiskt hade kunnat göras så bra! Om de för det första hade smällt upp filmen på väggarna och sen strukturerat upp så att det blev något samband mellan det vi spelade och det som utspelade sig i filmen. Det hade kunnat bli grymt om de lagt ner lite tid på det! Istället blev resultatet det ni såg. 

Åh, just det! Vi spelade gratis! 

Presentation


Jag är en kristen kille som härstammar från Lönneberga, men som flyttat till Stockholm för att försöka bli trombonist. Jag har åsikter om det mesta och man får nog ta mig med en nypa salt ibland.

Kan tilläggas att förutom att jag snöat in på klassisk

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ teha med Blogkeen
Följ teha med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se