(Om någon undrar varför jag skrivit fler inlägg de senaste två veckorna än resten av året tillsammans så har jag sinnesjukt mycket att göra just nu med examensarbete, examenskonsert och jobb. Och ni vet hur det är... när man har stressigt gör man allt annat än det man borde!)

De böcker jag någonsin läst som gjort mest intryck på mig är utvandrarserien. Det är över 10 år sedan jag läste dem, men fortfarande kommer jag ihåg mycket av handlingen och en hel del citat och dialoger, vilket är ett tecken på att de verkligen gjorde intryck på mig. Det var faktiskt när jag läste de böckerna som jag började tycka om Sverige. Innan hade jag tyckt att Sverige var ett tråkigt land med karg ful natur, men efter de här böckerna började jag ändra åsikt och började verkligen tycka om Sverige. 

Det som Moberg lyckas så bra med att beskriva är den oförklarliga kärleken till hembygden. De hade det svårt och hemskt hemma, men ändå fanns det något med hembygden de aldrig kunde ersätta. Och där ser man också hur olika inställning Kristina och Karl-Oskar hade. Båda två lämnar hemlandet och det är ett gemensamt beslut, men Kristina kan aldrig släppa Sverige medan Karl-Oskar blickar framåt och vill bygga upp sitt nya liv i Amerika. Det står på något ställe att Kristina berättar så mycket för barnen om de ljusa vårkvällarna i Sverige och om hur fantastiskt Sverige var, att barnen tillslut frågar om Sverige låg på jorden. Och hennes besatthet av astrakanäpplena från Sverige är egentligen ologisk. Det fanns förmodligen lika goda äpplen i Amerika. Jag tyckte hela hennes historia var så sorglig. Och känslan efter att ha läst klart sista boken var så otroligt tom när jag insåg att hela familjens koppling till Sverige och hela deras historia egentligen var borta. Bara titeln "Sista brevet till Sverige" kan ju få en att böla. 

För ett tag sedan snackade jag med en kompis som hade skrivit upp sig till programmet för att åka till Mars. Nu visste han att det var väldigt liten chans att han fick göra det, men jag märkte ändå hur olika inställning vi hade. Han såg det som superspännande att kunna upptäcka en ny planet. Jag såg det som världens (eller snarare universums) straff att aldrig mer få vara på jorden. Det är helt otänkbart för mig. Och där tänker jag att jag är en Kristina och han är en Karl-Oskar. Jag skulle aldrig kunna bestämma mig för att lämna Sverige för gott (inte ens för Frankrike) precis som jag har svårt att acceptera att en epok är förbi, att jag tappar kontakten med vänner o.s.v Jag ser generellt sätt mer bakåt än framåt, och jag tror att det är också därför jag identifierade mig så mycket med Kristina. Lite ironiskt i sammanhanget är ju att min kompis aldrig flyttat ifrån Sverige, medan jag bott utomlands i tre omgångar och gör det just nu. Men Kristina flyttade också utomlands. Hon var inte en av dem som stannade, men hon hade svårt att klippa banden. 

Det här inlägget är inte ett tecken på att jag har ovanligt mycket hemlängtan till Sverige just nu, jag trivs väldigt bra i Frankrike just nu. Däremot kan det ses som en garanti på att jag så småningom flyttar hem igen. Problemet är bara att nu har jag även fått en stark koppling till Frankrike som jag inte heller kommer kunna klippa helt. Jag kommer få pendla mellan länderna hela mitt liv, haha. 

Hur är du själv? En Kristina eller en Karl-Oskar... eller en av dom som aldrig kunde tänka sig att lämna Sverige i första hand? Kommentera gärna! =)

För två veckor sedan kom Anna på besök i Paris. Eftersom vi båda redan känner till Paris ganska bra, tänkte vi att det kunde vara kul att åka till en annan stad i regionen. Jag har länge velat åka till Fontainebleau som har ett ganska känt och viktigt slott. Så dit åkte vi. 

Tyvärr var det inte riktigt så fint som vi hoppats. Mycket berodde nog på att det inte var så grönt som vi hade trott. Jag vet inte om det beror på trädsorterna eller om det helt enkelt blir grönt i Paris lite tidigare än utanför. 

Jag får åka tillbaka någon gång nu när det blivit varmt och se om jag får ett annat intryck när det är soligt och grönt. 

Men det här är i alla fall ett slott som många av de stora kungarna har bott i periodvis, och intill staden ligger en stor skog som var kungarnas jaktskog förr i tiden. 

Vi stannade bara i staden i kanske 3 timmar eller något innan vi åkte tillbaka till Paris. 

Någon dag senare åkte vi till Bryssel. Man kan nämligen ta en buss dit för 5€. Helt sjukt! Det första vi la märke till var att husen ser helt annorlunda ut. Det ser nästan lite engelskt ut. 

Den kändaste platsen i Bryssel är Grande place där alla de här byggnaderna ligger

Säga vad man vill, men det är ganska häftiga byggnader!

Kolla bara på alla takutsmyckningar!

Alla går ju i samma stil, men är ändå väldigt olika

Den här trumpetaren är kanske min favorit ändå

Om jag kan min arkitekturhistoria rätt skulle jag gissa på att byggnaderna kring det här torget byggdes runt 1698 ungefär. Det är ju riktigt gamla hus, men de verkar hålla bra! Annat än 70-talets kartonghus!

Det kanske mest kända i Bryssel är ju Manneken Pis, men ärligt talat är det kanske den mesigaste symbolen någon stad har. Den konkurrerar med Köpenhamns lille havfrue, som också är betydligt mer hajpad än den borde vara, när det faktiskt finns betydligt häftigare saker i Bryssel respektive Köpenhamn. Hade inte folk tjatat så mycket om den här, och om det inte stått 100 turister och fotat den, så hade jag aldrig lagt märke till den. 

Jacques Brel dök upp också! Ni vet belgaren som skrev t.ex. Ne me quitte pas och en hel del andra dängor på 50- och 60-talet. Om ni inte känner till honom kan det vara värt att kolla upp. Kolla förresten in balkongen bakom honom.

Belgien är ju en monarki, precis som de flesta länder med lite självaktning, och då ska ju kungafamiljen ha ett palats. Det är det här huset, med belgiska flaggan. 

En annan vinkel av palatset

När någon säger Bryssel tänker man ju automatiskt på EU, och här är alltså EU-parlamentet. Många viktiga beslut som tas där inne. Och ni glömmer väl för övrigt inte att rösta i EU-valet som är snart? Minst lika viktigt som riksdagsvalet!

Anna fotar körsbärsträd utanför parlamentet, och jag fotar henne. 

Tillbaka i Paris tog vi en sväng förbi körsbärsträden vid Notre-Dame. Det här var alltså tre dagar innan branden, men den har jag ju redan skrivit om i ett annat inlägg så säger inte mer om det nu. 

De här körsbärsträden är ju väldigt annorlunda än dom i Stockholm. Här är ju blommorna nästan som bollar. Är det någon som vet vad det är för olika träd?

Det är nästan lika underhållande att fota de andra som fotar, som att själv fota blommorna. Och glöm för allt i världen inte att bättra på läppstiftet innan ni tar bilder!

Mitt emot Notre-Dame finns en liten park och en liten kyrka, som är ganska förbisedd i jämförelse med Notre-Dame. Men den har ändå sin charm! För övrigt är det pianokonserter där varje kväll, med musik av Chopin och Lizst. Jag var där första gången jag var i Paris, 2007, och det är fortfarande konserter varje kväll.  

Det finns en liten bokhandel i det här området som nog många av er har besökt, Shakespeare and company. Det är en engelsk bokhandel som ligger i ett gammalt mysigt hus med många rum och vrår. På nedervåningen är det en vanlig bokaffär, och på övervåningen kan man sitta och läsa gamla böcker i någon fåtölj och klappa huskatten. Det finns ett piano där också som man kan spela på. 

Vi satt på övervåningen ett litet tag och tittade ut i fönstret på Notre-Dame

Man måste ju också alltid förbi Eiffeltornet en sväng. Visst det är klyschigt, men det är ändå lag på att vara där minst en gång per månad. 

Rakt under tornet

Det är ju snygga former på tornet ändå!

De har i lång tid hållt på att rusta upp området runt tornet, och nu börjar de bli klara med det verkar det som. Skönt, för det har varit ganska rörigt!

En blå äng av blommor... typ.. Väldigt liten äng. 

Nu kommer några mobilbilder från idag. Jag hade egentligen velat åka till Sverige vid påsk, men det gick inte. Man har inte ledigt på långfredagen här, och dessutom var biljetterna dyra och jag har 1000 saker att göra. Så lika bra att stanna här. Och även om det är trevligt här känns det lite trist att inte fira påsk i Sverige. 

Det är faktiskt 3 år sedan jag var hemma vid påsk, även om jag försöker åka hem vid varje år. Och det är nog 6 eller 7 år sedan jag kunde vara hemma hela påskhelgen. Nästa år! 

Men när jag tog en promenad i dag blev jag ändå på väldigt bra humör. Det kändes som att vara utomlands på semster. Det har varit över 27 grader idag och igår (jag vet att ni har jättefint väder i Sverige också, så jag vågar skriva det här utan att vara rädd för hatiska kommentarer) och staden är supergrön och trevlig. 

Jag hade en ganska dålig långfredag (det kanske låter löjligt, men jag spelade dåligt på ett rep, och fick lust att hoppa på trombonen och sen gå och gräva ner mig i ett hål) men fick en bättre påskafton och en riktigt fin påskdag =)

'Råkade gå förbi en brud och hennes brudtärnor. Vem har 12 brudtärnor?! Och något säger mig att det här inte var ett sånt där MCdonaldsbröllop. 

Men även om jag fick en fin påskdag, och jag hoppas att ni också fick det, så blir man ju helt knäckt av terrordåden i Sri Lanka. Det är verkligen helt sjukt!! Över 200 personer dödade när de firade påsk. Så otroligt hemskt!! :(:( Kan inte folk bara sluta ha ihjäl varandra hela tiden?! Jämfört med det här känns branden av Notre-Dame som ganska fjuttig. Men det här är bara ytterligare ett bevis på att påskens budskap behövs mer än någonsin!

Jag tror inte så många av er har missat att katedralen Notre-Dame i Paris brann i måndags kväll. Det har varit ett otroligt stort internationellt intresse för eldsvådan. Ärligt talat blev jag lite förvånad att det blev så stor nyhet i andra länder. 

Men för att förstå det stora intresset måste man veta lite om betydelsen av katedralen. För det första är den 850 år gammal. Den började alltså byggas nästan 100 år innan Stockholm grundlades. Bara det ger den ett enormt värde. Dessutom har den varit otroligt viktig genom historien. Napoleon kröntes till kejsare i katedralen, och när Victor Hugo skrev romanen "ringaren i Notre-Dame" på 1800-talet blev den åter igen extremt populär bland parisarna. Katedralen ligger på ön Île de la cité mitt inne i centrala Paris, omgiven av floden, och med en liten gullig kyrkträdgård. Notre-Dame är Paris hjärta. Det har varit Paris centrum och hela Frankrikes mittpunkt i 850 år. Alla avstånd till Paris utgår från en punkt på kyrktorget framför katedralen. Efter Eiffeltornet är det Paris och Frankrikes viktigaste symbol. Katedralen har en av världens bästa orglar. Den har också många otroligt värdefulla och oersättliga föremål. Med tanke på allt det här är det inte konstigt att både fransmän och andra människor känner starkt för katedralen. 

Jag trodde först inte att det var en riktig brand, utan trodde att det var en pytteliten eldsvåda som media förstorade. Men det var inte riktigt så. När jag åkte till Notre-Dame hade redan spiran rasat, och elden tagit fart på riktigt. De närmaste tunnelbanestationerna var avstängda, och många vägar också. Men jag hoppade av på rätt tunnelbanestation så jag inte fastnade på fel sida, utan kunde komma ganska nära. 

Det var väldigt mycket folk ute. Fler än vad man kan få intrycket av på den här bilden. Längs alla kajer där man kunde se Notredam var det fullt med folk. De flesta småpratade och fotade. Några grät, och ganska många sjöng psalmer. Det är sällan det är så lugn och sansad stämning i folkgrupper i Paris. Betydligt lugnare och mindre aggresivt än när gula västarna är i farten. 

Vatten pumpades direkt från Seine, men det låg också vattenslangar genom andra delar av staden, så vet inte om de tog från flera källor. Jättesorgligt att se katedralen brinna, men ärligt talat såg det ganska fint ut! 

Idag var jag förbi Notre-Dame igen, för att se hur det ser ut efteråt. Som ni ser är fasaden på framsidan helt intakt. På den här bilden kan man nästan inte se att det brunnit, mer än att spiran fattas. 

Det är fortfarande avstängt in till platsen vid kyrkan. 

Det var många som tittade på Notre-Dame och tog bilder. Om branden var ett PR-trick så lyckades det!

Och på många ställen stod media med sina kameror, och vita tält. 

Här ser man mer tydligt att det brunnit. Fattas liksom ett tak... 

Man kan se att fönstren spruckit, och att stenen har sotats ned av röken

Men den här stora rosettfönstret har ju klarat sig helt oskatt vad jag kan se

Som ni ser har ju katedralen till det yttre klarat sig ganska bra ärligt talat. Man kunde nästan först få intrycket att den brunnit ned helt, men det är ju inte fallet som ni ser. Sen har i och för sig en hel del saker förstörts invändigt också.

Katedralen ska byggas upp igen. Jag är fortfarande lite orolig att det blir något modernt som inte passar in. Hela området är i övrigt så otroligt intakt så en glas- och stålkonstruktion skulle förstöra mycket. Däremot tycker jag det kan vara en bra idé att göra någon ändrig som passar in i stilen, för att markera den här viktiga händelsen. 

Här ser ni hur de har stöttat upp ena gaveln. Det är uppenbarligen 3 delar av katedralen som riskerar att rasa, som de måste säkra så fort som möjligt, och det här var en av dem. 

Naturligtvis är det jättesorgligt med branden och allt som gått förlorat. Verkligen. Men samtidigt tycker jag inte man får göra det till en större grej än det är. Jorden har inte gått under. Inte Paris heller. Inte ens Notre-Dame har gått under. Inte en enda människa dog, och "bara" en brandman skadades i arbetet. Om några år när den är uppbyggd igen kommer det här bli en speciell historia som gör katedralen ännu mer speciell, och som alla guider kommer berätta för turisterna. 

På något sätt hittade P4 Kalmar mig, och även Vimmerby Tidning ville prata med mig. Så jag var med lite kort i direktsändning i P4 tidigt på morgonen i tisdags och en liten artikel i onsdags. Ni som känner mig vet hur jag är på morgonen, så jag är förvånad att jag inte låter ännu mer virrig än jag gör. De ville gärna skapa dramatik, men jag dödade dramatiken lite, haha. I artikeln skrev hon om mina ord lite, så att det trots allt skulle bli lite mer dramatiskt. Ni kan höra och läsa här om ni vill:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=7200019&fbclid=IwAR1zemrYkY7iS5SuSI37sxs83-dCDVQ_4LrJMytUFOYTicc5Sn8EwXGprqs

https://www.vimmerbytidning.se/nyheter/hultsfred/thobias-fran-lonneberga-sag-notre-dame-i-lagor-om6004691.aspx