Sedan lite drygt en vecka är jag tillbaka i Sverige för några veckors semester. Eftersom man ska försöka att undvika att resa runt för mycket, kommer den mestadels tillbringas hemma i Småland. Både hos mina föräldrar i Lönneberga, och i vårat sommarhus i Odensvalehult, som jag kommer visa i det här inlägget. 

Det här huset i Odensvalehult (en mycket liten by i Tuna socken) är ursprungligen min gammelfarfar och gammelfarmors hus, som vi nu använder som sommarhus. 

För inte så extremt många år sedan var trädgården ganska igenvuxen och förfallen, men pappa har sett till att förvandla den till en riktigt härlig, grön trädgård med många fruktträd. 

Huset byggdes för ganska exakt 100 år sedan, och det mesta har bevarats sedan dess. När jag var liten hade vi inte rinnande vatten eller elektrisk spis, och även om det fanns en charm med att laga våfflor på en vedspis, blev det i längden lite opraktiskt så vi har lite försiktigt moderniserat huset. Många möbler är fortfarande original från 1920-talet, men en hel del har vi också bytt ut för att få lite mer komfort. 

Men viss lyx har vi fortfarande inte. Duschen är till exempel i det här hörnet, bakom draperiet. Det funkar utmärkt en varm, vindstilla dag. Men när det är kallt och blåsigt är det ingen hit. Tanken är väl att pappa så småning om ska bygga en modernare dusch till oss. 

Som ni redan har förstått så är inte pappa bara ägare till huset, utan han är även arbetare på gården! Just nu är projektet att renovera det gamla hönshuset. Eftersom största delen av de bärande bjälkarna ruttnat upp får han helt enkelt byta ut nästan alla bjälkar, och stöttepelare och sedan lägga ny panel. Ett gediget och komplicerat arbete, som han ändå verkar klara riktigt fint. 

Medan pappa jobbar för att rusta upp gården är jag fullt upptagen med att läsa bok, dricka kaffe på altanen, lägga pussel eller ta en liten tupplur i solen. Men när jag behöver paus från mina betungande arbetsuppgifter tar jag gärna med mig kameran och fotograferar området. Här ser ni Odensvalehults stora huvudgata, med vårt hus till vänster, en granne till höger, några andra grannar skymda bakom träden, och ytterligare en granne snett bakom mig. I hela byn är det kanske 7 hus, där bara 3 är permanenta bostäder. Räknar man ödehus och ruckel finns det ett par till. 

Farfar var bonde på de här markerna, och bodde i ett hus precis bredvid gammelfarfar och gammelfarmor. Det huset har vi nu sålt och det håller på att totalrenoveras. Byggnadsställningar är inte jättespännande så jag tog ingen bild på det huset. Hur som helst finns det många ängar och åkrar på området, som tidigare använts som betesmarker för kor och hästar. 

När jag var liten gick det fortfarande kor på ängarna, men nu lever inte längre ladugården upp till modern djurhållningsstandard så den står än så länge tom, i väntan på en modernisering. Däremot går det  grisar på en åker. Förmodligen trodde grisarna att jag och Cecilia kom med mat, för de kom springande och hoppande mot oss. 

Och när jag säger springande och hoppande så menar jag precis det!

Förutom grisar, utgörs gårdens fyrfotade invånare av hundarna Alice och Milly. 

De är stockholmshundar, och man kan se på dem (särskillt Alice, till höger) att de är liite finare och lite snobbigare än deras lokala artfränder. Men även storstadshundar behöver andas lantluft ibland!

Vad det gäller fruktträd så finns alla möjliga sorter i Odensvalehult. Vill ni veta mer detaljerat vilka sorter vi har så får ni fråga pappa så ger han mer än gärna en utläggning. En grundregel kan vara att om sorten finns i Sverige så finns den också i Odensvalehult. 

Som exempel på hur seriös pappa är med sina fruktträd, så har han satt upp den här skylten vid en ny fruktplantering han gjort i en skogsglänta: 

Körsbär finns det många olika sorter av

Och detsamma gäller äpplen. 

Vad det gäller bär, så finns det ganska mycket smultron, och såklart mängder av blåbär och lingon i skogen. 

När vi är badsugna åker vi till den lilla sjön Gränsjön. En klassisk svensk skogssjö, som har fördelen att den är så grund att vattnet snabbt värms upp vid varmare väder. 

Det är en av få badplatser där jag klarar av att regelbundet doppa mig. Jag vill inte gärna bada i sjöar som är under 23 grader varma, vilket eliminerar alla sjöar norr om Uppsala och de flesta söder om Uppsala. 

Cykelvägen till sjön går genom skogen. Jag är generellt inte en person som älskar barrskogar, men jag får erkänna att det kan se ganska magiskt ut ibland. 

I hela området kring Odensvalehult/Tuna ligger det många urmysiga byar. Om man hatar ängar, gröna trädgårdar och röda hus med vita knutar ska man hålla sig borta från Tuna-trakten. Om man däremot gillar det är det precis dit man ska åka!

För att ha vuxit upp på landet är det pinsamt vad lite jag kan om blommor och natur. Så jag har ingen aning om vad det här är för blomma, men den såg häftig ut. Någon som kan hjälpa mig?

Det finns som sagt mängder av riktigt fina hus och trädgårdar. När jag gick in i min "rant" om "lyxvillorna" i Danderyd som inte är så fina (http://teha.bloggplatsen.se/2020/06/06/11673221-villafororter-i-paris-versailles-le-chesnay-vaucresson/) menade jag just det här. De riktigt fina, charmiga husen i Sverige finns ofta på landet. Dessutom till en liten bråkdel av vad husen i storstäderna kostar.  

De här sista bilderna kommer från byn Östrahult. Därifrån tog jag av mot Vibo. 

Jag kan cykla kilometer efter kilometer på de här vägarna utan att tröttna. Åtminstone när det är sol. 

Här är vi framme i Vibo, som är något av en centralort i trakten. Man kan säga att Odensvalehult är en förort till Vibo, som i sin tur är en förort till Tuna. Jag vet inte exakt hur många som bor i Vibo, men det är utan tvekan över 10 personer. 

Såhär ska det se ut på landet. Ett trädgårdsbord under ett fruktträd, en gunga, en cykel nonchalant lutad mot en stolpe och en hängmatta i bakgrunden. Det krävs inte så mycket mer än så. 

Fortsätter man längs vägen mot Tuna kommer man förbi Knastorp, där först och främst mina kusiner har sitt lantställe, men där också Knastorp kaffe och kultur ligger. 

Cafét kör på en avslappnad karaktär, där man får känna sig som i sin egen trädgård, inklusive hängmatta. 

Efter Knastorp är det egentligen mer eller mindre bara en kurva innan man är inne i Tuna. 

Men man hinner ändå passera några kor... 

... och en och annan gullig avtagsväg. 

Tuna är en väldigt liten ort som nästan håller på att falla utanför definitionen för tätort, men det finns ändå en del verskamhet i orten. 

Det ni ser här är Tuna centralstation, där man kan åka buss, och på sommaren även tåg med smalspåret till Hultsfred eller Västervik. Om stationshuset är obefintligt är stationsträdet desto större!

Det här är centrum. Det är både centrala torget och kurvan med alla affärerna (en). Man kan säga att det samtidigt motsvarar Plattan och Kungens kurva. Men låt inte skenet bedra, för även om butiken (till höger) är liten så har den ett förvånansvärt stort sortiment.  

Man kan även tanka sin bil i Tuna. Ryktet säger att det tidigare låg en järnaffär i det här huset, men nu får man nöja sig med bensin. 

Ett av Tunas små, gulliga hus. 

Hembygdsparken med en vissen midsommarstång.

Tuna kyrkogård. En välskött kyrkogård som ligger otroligt fint till.

Farmor och farfars grav

Gammelfarmor och gammelfarfars grav. De som alltså byggde vårt sommarhus för 100 år sedan. Som ni kanske förstår på datumen träffade jag dem aldrig, men eftersom jag vuxit upp med att tillbringa sommrarna i deras hus, med deras saker, har jag en känsla av att känna dem, men samtidigt inte. 

Utsikt från kyrkogården mot kyrkan och Tuna gård. 

Om man inte har ljugit för mig, är det här ett gammalt kyrkostall där folk kunde ställa sin häst medan de gick på gudstjänst. Min gissning är att det är betydligt färre som åker häst till gudstjänsten idag, så möjligtvis skulle byggnaden kunnat ha bytt användningsområde.  

Möjligtvis skulle det kunna vara gamla prästgården till vänster? Någon som kan bekräfta eller dementera?

Tuna kyrka. Klocktornet är från 1700-talet och resten av kyrkan från 1800-talet. 

Intill kyrkan ligger Tuna gård, som är en herrgård som ägs av adelsätten Hammarskjöld. Gården har de ägt sedan tidigt 1600-tal, men byggnaderna är från 1700-tal (flyglarna) och 1800-tal (huvudbyggnaden). Den mest kända medlemmen i släkten är förmodligen Dag Hammarskjöld som var generalsekreterare i FN, ledamot i Svenska Akademien och nobelpristagare. Men han växte inte själv upp på den här gården, även om den är släktens huvudsäte. 

Till gården hör också en hästgård och en hel del andra byggnader. 

Det här är dock inte deras hästgård, utan några helt andra hästar jag cyklade förbi. 

Ja som ni förstår har jag det ganska bra här, med en fantastisk miljö och natur. Kontrasten till Paris är väldigt stor, på gott och ont, men jag tror att man behöver varva ner ibland och komma hem till sina ursprungstrakter =) 

 

Anonym trumpetare med koppling till Dalarna

11 juli 2020 00:30

Väldigt fint! Dom där vägarne är lockande. Gammelfarmor och gammelfarfar hade smak kring hus. Bland annat genom en gärdesgård. Noterade att den är tätare i sneda störarna än dom i jag sett och iakttar i min omgivning. Det kanske är en annan sorts i Småland helt enkelt. Är det något du känner till?

Thobias Nilsson

30 juli 2020 22:43

Tack!! =)
Hm, det är ingenting jag har tänkt på! Det ska jag försöka hålla utkik efter. Det är ju inte omöjlight att gärdesgårdarna ser lite olika ut i olika delar av landet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom jag anser att målgruppen för min blogg, svensktalande bloggläsare som är intresserade av klassisk trombon och Frankrike,  har varit alldeles för bred tänkte jag idag smalna av den genom att rikta mig till er som dessutom lär er franska el...

Jag har nu bott utomlands i nästan fyra år. I nästan 5,5 år om man räknar med tidigare perioder. En av de stora omställningarna när man flyttar utomlands är språket, och jag får ofta frågor relaterade till mina språkkunskaper. Jag är ju egentligen fe...

Våren har nu kommit på fullt allvar till Paris, och jag firade det med att gå en rejäl fototur idag.    Vi är egentligen i karantän (eller confinement, som det heter) men jämfört med förra våren är det väldigt lösa regler. Vi får röra oss f...

En del av er kanske någon gång har funderat på att flytta till Frankrike och pröva att frilansa här. Eller så kanske ni bara tycker det kunde vara lite intressant att veta hur det går till här. Jag har nu bott i Frankrike i drygt 3½ år, och försörjer...

Jag är en stor förespråkare av att alla borde lära sig åtminstone två främmande språk. Alla språk har många bra anledningar till varför man borde lära sig just det språket. Idag har jag valt att ta upp några anledningar till att lära sig franska, ...