Som klassisk musiker får man ganska ofta roliga/märkliga frågor och kommentarer från folk. I de flesta fall handlar det nog helt enkelt om att man inte vet så mycket om hur branschen fungerar, i andra fall handlar det om ointresse för klassisk musik, och ibland handlar det tyvärr om att man ser kultur som något onödigt och kostsamt. Här kommer en lista med saker som vi ofta får höra när folk får veta att vi är musiker:

1. Är du musiklärare då?
Många verkar tro att det enda sättet man kan försörja sig på inom musik är som musiklärare, men säger man att man är musiker så är det förmodligen för att man försörjer sig till största delen som musiker. Sen kan man lägga till att väldigt många musiker i och för sig undervisar i någon utsträckning vid sidan av.

2. Kan man jobba som det?
När man då förklarar att man är musiker och spelar konserter och liknande, får man ofta följdfrågan om man verkligen kan jobba och försörja sig som det. Det är egentligen inte en så märklig fråga. Jag vet inte om man kan försörja sig som professionell innebandyspelare, eller konståkare, eftersom jag inte känner till de karriärerna. Så det handlar inte om brist på respekt utan handlar nog snarare om att man inte vet hur musikbranschen fungerar. Men ja, man kan arbeta som professionell musiker. 

3. Finns det typ nån grupp som brukar spela ofta tillsammans då eller?

Jag har flera gånger varit med om att stockholmare har blivit väldigt överraskade när jag berättar att i Stockholm finns det tre stora heltidsanställda symfoniorkestrar, två militärorkestrar och en blåsorkester. De känner till att operan, konserthuset och Berwaldhallen finns, men har väl tänkt att det är hobbymusiker som spelar konserter där.

4. Det måste vara underbart att få jobba med sin hobby!?

Det här med att vi jobbar med vår hobby är något som de flesta musiker hatar att höra. Men personligen måste jag erkänna att jag gillar att höra det, för alla vill väl jobba med det de älskar att göra? Det jag hör när jag får den här frågan är att jag har ”lyckats” (om man nu har lyckats som frilansare) med något som så många drömmer om, och att jag har ett roligare jobb än de flesta. Och ärligt talat, jag ÄLSKAR att spela och repa och har inte haft söndagsångest sedan gymnasiet, så visst känner jag mig priviligierad att få jobba med det jag älskar mest.

5. Vi andra som har ett ”riktigt” jobb …
Den här kommentaren däremot kan ju inte tolkas positivt, utan speglar ett förakt för yrket. För även om jag älskar jobbet så kräver det otroligt mycket jobb och övning. Jag tror många är omedvetna om att jag får åka till skola och jobb och öva varje dag, oavsett om det är helg eller vardag, semester/lov eller inte. Jag brukar ofta snitta upp emot 70h/veckan på ”jobbet”. Så när folk försöker framställa det som att man är en lat dagdrivare som suger ut pengar utan att jobba, kan det svida lite. Fast då tänker jag att jag åtminstone inte sitter på mitt kontor och hatar mitt jobb 40h/veckan, haha!

6. Känner du någonsin dåligt samvete för att du inte bidrar till samhället?
Den här kommentaren har jag inte fått ofta, och den har ställts välmenande, men visar ändå hur dåligt man förstår människans psyke och hur samhället fungerar. Man skulle kunna ta bort allt ”onödigt” som kostar pengar. Alla parker, all musik, all konst, fin arkitektur, filmer, gastronomi etc, men jag tror de flesta inser att förutom att samhället skulle bli förtvivlat grått och tråkigt skulle det straffa sig både i folks hälsa och ekonomiskt. Jag är värdelös om någon behöver en hjärtoperation, men det är en ingenjör också. Trots det är både ingenjören, kocken och författaren viktig för att få ett funktionellt och trivsamt samhälle.

7. Har du med din trumpet idag?

Jag vet inte hur många gånger folk att frågat om hur det går med trumpeten eller om jag har med trumpeten idag. Visst, trumpeten och trombonen är i samma instrumentfamilj, och jag förstår hur trumpeten fungerar. Trombon betyder till och med stor trumpet. Men ge mig en trumpet så kan jag visa varför jag inte anser mig vara trumpetare. Jag tror det kan sammanliknas med att kalla Messi för hockeyspelare. Även om grundprincipen är samma som för fotboll tror jag inte att han skulle vara en ny Foppa i hockeyrinken. Jag spelar TROMBON, inte trumpet! ;)

8. Finns det någon kurs eller något man kan gå då för att bli musiker?

Folk håller nästan på att ramla av stolen när jag säger att jag studerat musik på högskola i nästan 7 år. Och ett år folkis innan det. Och kommunal musikskola i 9 år innan det.

9. Är det ett instrument du är extra bra på då eller spelar du de flesta?
När man studerat på högskola i 7 år måste man ju ha hunnit lära sig alla instrument. Eller? En del blir oimponerade och nästan besvikna när jag berättar att jag lagt alla de här åren på att bara spela trombon, och att jag fortfarande inte spelar trombon perfekt. Men det är svårt att bli bra!! Ha lite tålamod med mig!

10. Ah du spelar trombon. Då spelar du jazz eller?

Trombonen var ett klassiskt instrument i 400 - 500 år innan jazzen ens utvecklades! Visst trombonen är viktig inom jazzen, men den är också viktig inom klassiska musiken.

11. Finns det hack i draget eller hur vet du var tonen är?

Nej, det finns inga hack eller markeringar på draget som visar var tonerna finns. 99% av alla människor tror att det svåraste med trombonen är att komma ihåg var alla tonerna finns på draget. Det är det minsta problemet! Spela rent är i och för sig lite svårt ibland, men de riktiga svårigheterna ligger i att blåsa bra, få en fin centrerad klang i alla register, göra ett snyggt legato, använda tungan på rätt sätt o.s.v Att veta var position 3 ligger på draget är inte så svårt

12. Oj, det låter som att det är väldigt högt/svårt!!
När jag för ett antal år sedan började öva in solot på Ravels bolero sa min lillebror ”wow, vad högt det låter när du spelar det. Det lät inte alls lika högt på inspelningen!” Jojo, tack för den!! Jag ska bara låsa in mig på övningsrummet i 2 år! Som musiker vill man få något svårt att låta lätt för publiken. Tycker publiken att det låter väldigt svårt är det förmodligen för att man inte spelat det bra (eller för att det går snabbt. Alla vet ju att snabbt=svårt ;) ) och en kommentar om att det lät som att det var svårt är INTE en komplimang 

13 Har du sett det här klippet med en trombon som låter som en motorcykel/trombon och ugnslucka/trombon med GoPro etc.
Det dyker med jämna mellanrum upp klipp med tromboner som blir virala. Och jag har många vänner som skickar klippen till mig. Jag tycker det är kul, men jag har alltid redan sett dem. I nästan alla fall hinner klippen nå oss trombonister innan de når resten av internet. Men jag gillar ändå klippen, och gillar att ni tänker på mig, så fortsätt skicka, även om mitt ”HAHA LOL MDR” kan vara lite fejk till 5e personen som skickar samma klipp.

14 Åh jag gillar klassisk musik. Jag brukar lyssna till Il Divo/Celtic Woman/Kristina från Duvemåla!
Jag är ledsen, men bara för att det är med en fiol, eller ens en hel orkester betyder det inte att det är klassisk musik. Ofta är musiken inspirerad av klassisk musik och sångarna är lite mer "klassiskt" klädda, men tror du att det är det du kommer få höra om du går till konserthuset kommer du bli besviken. Men jag vill gärna ge dig tips på klassisk musik som är lättlyssnad och som du förmodligen skulle gilla. 

15. Åh, tänk om man ändå hade en sån talang!

Många verkar tro att jag kan spela trombon för att jag har en talang. Men jag kan avslöja att jag inte föddes med att kunna spela trombon, eller kunna något om musik. Det är något jag lärt mig genom tusentals timmar av övning och lyssnande av musik. Ofta använder man brist på talang som ursäkt för att inte ens försöka lära sig något, men jag tror att det mer handlar om att man inte är beredd att lägga ner det som krävs.

16. Då har du absolut gehör?
Man måste inte ha absolut gehör för att vara musiker. Jag skulle vilja säga att det är en relativt liten del som faktiskt har det. Jag har det inte. Det kan absolut vara en hjälp att ha det, men det viktiga är att ha ett relativt gehör, så att du kan höra om du spelar rent, vilken funktion du har i ett ackord osv. Gehör är för övrigt också något man kan öva upp!

17. Du kan väl dirigera/spela pianostämman/improvisera/sjunga solo? Du är ju musiker!
Som sagt, jag har en extremt specialicerad utbildning. Jag kan spela klassisk trombon. Det betyder inte att jag kan allt annat inom musik. Sång och dirigering ingår över huvud taget inte i min utbildning. Jag har sett många dirigenter och kan efterapa slagen något så när, men jag är utbildad för att sitta i orkestern och följa order inte att stå framför orkestern och ge order, och det är inte något jag är bekväm med.

18. Åh, kan ni inte ta och spela ett stycke för oss nu?
En del musiker är väldigt bra på att bara langa fram något att spela eller sjunga. Framför allt de som inte behöver något ackompanjemang, eller som improviserar. Men jag spelar klassiska stycken som ofta också har ett väldigt svårt pianoackompanjemang. Så för det första behöver jag hitta en ackompanjatör som kan spela piano, sen behöver vi hitta några noter som passar bra, öva in de noterna var för sig och öva ihop det. Dessutom är det jätteviktigt som brassmusiker att få värma upp innan man spelar. Tänk er att någon väcker er på natten och säger att ni ska hoppa höjdhopp på en gång. Ungefär så känns det att spela utan att ha fått värma upp. Jag tror många skulle bli förvånade över hur otroligt dåligt det kan låta när man inte haft chans att värma upp eller förbereda sig. Så när jag säger nej till att uppträda så där rakt upp och ner är det inte för att jag är perfektionist, det är för att det inte är möjligt.

19. Vi kan inte betala, men ni får ju publicitet!

Publicitet är inte betalning. Jag kan varken betala hyra eller mat med publicitet. En gång när jag sa att jag inte kunde fortsätta spela gratis i en amatörorkester fick jag höra att ”Man får inte låta snålheten göra att man säger nej till spelningar som kan generera betalspeningar”. För det första ser jag inte det som snålhet att ta betalt för yrket jag är utbildad till, precis som det inte är snålhet när en byggarbetare vill ha betalt för att jobba. För det andra genererade ALDRIG någonsin den där orkestern det minsta gig. Vill man anställa en musiker betalar man en musiker. Vill man inte betala så hittar man en hobbymusiker. Svårare än så är det inte.

20. Åh, kan du inte öva här? Jag tycker bara det är roligt att höra
En del vänliga själar säger att jag gärna får öva precis där de är, för de tycker det är så fint att höra på... Tror de! Men när jag övar så spelar jag inte lugn fin bakgrundsmusik som de kan njuta av, utan för det första spelar jag ofta väldigt starkt, och för det andra övar jag det jag är sämst på, om och om igen. När de för 40e gången får höra en småfalsk trombon 2-stämma i fortissimo tror jag inte de tycker det är lika roligt längre ;)

Sedan lite drygt en vecka är jag tillbaka i Sverige för några veckors semester. Eftersom man ska försöka att undvika att resa runt för mycket, kommer den mestadels tillbringas hemma i Småland. Både hos mina föräldrar i Lönneberga, och i vårat sommarhus i Odensvalehult, som jag kommer visa i det här inlägget. 

Det här huset i Odensvalehult (en mycket liten by i Tuna socken) är ursprungligen min gammelfarfar och gammelfarmors hus, som vi nu använder som sommarhus. 

För inte så extremt många år sedan var trädgården ganska igenvuxen och förfallen, men pappa har sett till att förvandla den till en riktigt härlig, grön trädgård med många fruktträd. 

Huset byggdes för ganska exakt 100 år sedan, och det mesta har bevarats sedan dess. När jag var liten hade vi inte rinnande vatten eller elektrisk spis, och även om det fanns en charm med att laga våfflor på en vedspis, blev det i längden lite opraktiskt så vi har lite försiktigt moderniserat huset. Många möbler är fortfarande original från 1920-talet, men en hel del har vi också bytt ut för att få lite mer komfort. 

Men viss lyx har vi fortfarande inte. Duschen är till exempel i det här hörnet, bakom draperiet. Det funkar utmärkt en varm, vindstilla dag. Men när det är kallt och blåsigt är det ingen hit. Tanken är väl att pappa så småning om ska bygga en modernare dusch till oss. 

Som ni redan har förstått så är inte pappa bara ägare till huset, utan han är även arbetare på gården! Just nu är projektet att renovera det gamla hönshuset. Eftersom största delen av de bärande bjälkarna ruttnat upp får han helt enkelt byta ut nästan alla bjälkar, och stöttepelare och sedan lägga ny panel. Ett gediget och komplicerat arbete, som han ändå verkar klara riktigt fint. 

Medan pappa jobbar för att rusta upp gården är jag fullt upptagen med att läsa bok, dricka kaffe på altanen, lägga pussel eller ta en liten tupplur i solen. Men när jag behöver paus från mina betungande arbetsuppgifter tar jag gärna med mig kameran och fotograferar området. Här ser ni Odensvalehults stora huvudgata, med vårt hus till vänster, en granne till höger, några andra grannar skymda bakom träden, och ytterligare en granne snett bakom mig. I hela byn är det kanske 7 hus, där bara 3 är permanenta bostäder. Räknar man ödehus och ruckel finns det ett par till. 

Farfar var bonde på de här markerna, och bodde i ett hus precis bredvid gammelfarfar och gammelfarmor. Det huset har vi nu sålt och det håller på att totalrenoveras. Byggnadsställningar är inte jättespännande så jag tog ingen bild på det huset. Hur som helst finns det många ängar och åkrar på området, som tidigare använts som betesmarker för kor och hästar. 

När jag var liten gick det fortfarande kor på ängarna, men nu lever inte längre ladugården upp till modern djurhållningsstandard så den står än så länge tom, i väntan på en modernisering. Däremot går det  grisar på en åker. Förmodligen trodde grisarna att jag och Cecilia kom med mat, för de kom springande och hoppande mot oss. 

Och när jag säger springande och hoppande så menar jag precis det!

Förutom grisar, utgörs gårdens fyrfotade invånare av hundarna Alice och Milly. 

De är stockholmshundar, och man kan se på dem (särskillt Alice, till höger) att de är liite finare och lite snobbigare än deras lokala artfränder. Men även storstadshundar behöver andas lantluft ibland!

Vad det gäller fruktträd så finns alla möjliga sorter i Odensvalehult. Vill ni veta mer detaljerat vilka sorter vi har så får ni fråga pappa så ger han mer än gärna en utläggning. En grundregel kan vara att om sorten finns i Sverige så finns den också i Odensvalehult. 

Som exempel på hur seriös pappa är med sina fruktträd, så har han satt upp den här skylten vid en ny fruktplantering han gjort i en skogsglänta: 

Körsbär finns det många olika sorter av

Och detsamma gäller äpplen. 

Vad det gäller bär, så finns det ganska mycket smultron, och såklart mängder av blåbär och lingon i skogen. 

När vi är badsugna åker vi till den lilla sjön Gränsjön. En klassisk svensk skogssjö, som har fördelen att den är så grund att vattnet snabbt värms upp vid varmare väder. 

Det är en av få badplatser där jag klarar av att regelbundet doppa mig. Jag vill inte gärna bada i sjöar som är under 23 grader varma, vilket eliminerar alla sjöar norr om Uppsala och de flesta söder om Uppsala. 

Cykelvägen till sjön går genom skogen. Jag är generellt inte en person som älskar barrskogar, men jag får erkänna att det kan se ganska magiskt ut ibland. 

I hela området kring Odensvalehult/Tuna ligger det många urmysiga byar. Om man hatar ängar, gröna trädgårdar och röda hus med vita knutar ska man hålla sig borta från Tuna-trakten. Om man däremot gillar det är det precis dit man ska åka!

För att ha vuxit upp på landet är det pinsamt vad lite jag kan om blommor och natur. Så jag har ingen aning om vad det här är för blomma, men den såg häftig ut. Någon som kan hjälpa mig?

Det finns som sagt mängder av riktigt fina hus och trädgårdar. När jag gick in i min "rant" om "lyxvillorna" i Danderyd som inte är så fina (http://teha.bloggplatsen.se/2020/06/06/11673221-villafororter-i-paris-versailles-le-chesnay-vaucresson/) menade jag just det här. De riktigt fina, charmiga husen i Sverige finns ofta på landet. Dessutom till en liten bråkdel av vad husen i storstäderna kostar.  

De här sista bilderna kommer från byn Östrahult. Därifrån tog jag av mot Vibo. 

Jag kan cykla kilometer efter kilometer på de här vägarna utan att tröttna. Åtminstone när det är sol. 

Här är vi framme i Vibo, som är något av en centralort i trakten. Man kan säga att Odensvalehult är en förort till Vibo, som i sin tur är en förort till Tuna. Jag vet inte exakt hur många som bor i Vibo, men det är utan tvekan över 10 personer. 

Såhär ska det se ut på landet. Ett trädgårdsbord under ett fruktträd, en gunga, en cykel nonchalant lutad mot en stolpe och en hängmatta i bakgrunden. Det krävs inte så mycket mer än så. 

Fortsätter man längs vägen mot Tuna kommer man förbi Knastorp, där först och främst mina kusiner har sitt lantställe, men där också Knastorp kaffe och kultur ligger. 

Cafét kör på en avslappnad karaktär, där man får känna sig som i sin egen trädgård, inklusive hängmatta. 

Efter Knastorp är det egentligen mer eller mindre bara en kurva innan man är inne i Tuna. 

Men man hinner ändå passera några kor... 

... och en och annan gullig avtagsväg. 

Tuna är en väldigt liten ort som nästan håller på att falla utanför definitionen för tätort, men det finns ändå en del verskamhet i orten. 

Det ni ser här är Tuna centralstation, där man kan åka buss, och på sommaren även tåg med smalspåret till Hultsfred eller Västervik. Om stationshuset är obefintligt är stationsträdet desto större!

Det här är centrum. Det är både centrala torget och kurvan med alla affärerna (en). Man kan säga att det samtidigt motsvarar Plattan och Kungens kurva. Men låt inte skenet bedra, för även om butiken (till höger) är liten så har den ett förvånansvärt stort sortiment.  

Man kan även tanka sin bil i Tuna. Ryktet säger att det tidigare låg en järnaffär i det här huset, men nu får man nöja sig med bensin. 

Ett av Tunas små, gulliga hus. 

Hembygdsparken med en vissen midsommarstång.

Tuna kyrkogård. En välskött kyrkogård som ligger otroligt fint till.

Farmor och farfars grav

Gammelfarmor och gammelfarfars grav. De som alltså byggde vårt sommarhus för 100 år sedan. Som ni kanske förstår på datumen träffade jag dem aldrig, men eftersom jag vuxit upp med att tillbringa sommrarna i deras hus, med deras saker, har jag en känsla av att känna dem, men samtidigt inte. 

Utsikt från kyrkogården mot kyrkan och Tuna gård. 

Om man inte har ljugit för mig, är det här ett gammalt kyrkostall där folk kunde ställa sin häst medan de gick på gudstjänst. Min gissning är att det är betydligt färre som åker häst till gudstjänsten idag, så möjligtvis skulle byggnaden kunnat ha bytt användningsområde.  

Möjligtvis skulle det kunna vara gamla prästgården till vänster? Någon som kan bekräfta eller dementera?

Tuna kyrka. Klocktornet är från 1700-talet och resten av kyrkan från 1800-talet. 

Intill kyrkan ligger Tuna gård, som är en herrgård som ägs av adelsätten Hammarskjöld. Gården har de ägt sedan tidigt 1600-tal, men byggnaderna är från 1700-tal (flyglarna) och 1800-tal (huvudbyggnaden). Den mest kända medlemmen i släkten är förmodligen Dag Hammarskjöld som var generalsekreterare i FN, ledamot i Svenska Akademien och nobelpristagare. Men han växte inte själv upp på den här gården, även om den är släktens huvudsäte. 

Till gården hör också en hästgård och en hel del andra byggnader. 

Det här är dock inte deras hästgård, utan några helt andra hästar jag cyklade förbi. 

Ja som ni förstår har jag det ganska bra här, med en fantastisk miljö och natur. Kontrasten till Paris är väldigt stor, på gott och ont, men jag tror att man behöver varva ner ibland och komma hem till sina ursprungstrakter =)