Ja då har det blivit dags för Paris andra arrondissement. Det ligger, som ni ser på övre bilden, helt centralt i Paris. Det är ett väldigt litet arrondissement (jag tror det är det minsta) och det bor ungefär 23 000 personer här. 

Det kallas "börsens arrondissement" eftersom börsen tidigare låg i byggnaden som ni ser på bilderna ovanför. Idag används byggnaden istället för konferenser, galor och konserter. Men att börsen har legat här har gjort att området fortfarande är ett finansområde, och många banker håller till här. 

Även om området ligger väldigt centralt i Paris, har det inte riktigt någon turistattraktion. Men det är ett väldigt fint och elegant arrondissement. Bland annat har det väldigt många gallerier och passager. Alltså före detta smala gator som blivit övertäckta med tak, och som nu är fina shoppingstråk. 

När jag tog de här bilderna var nästan alla butiker och caféer stängda, så nu var det inte så mycket liv och rörelse här. 

Men det finns lite bokaffärer, restauranger, smyckesaffärer, klädaffärer m.m

När jag tänker på 2a arrondissementet så tänker jag nog framför allt på stora byggnader och breda gator, eftersom det oftast är de gatorna jag rör mig på. Men mellan de stora huvudstråken finns det små mysiga gator och torg. 

Marché Montorgueil är en populär gågata mitt i området. 

Jag var bara tvungen att ta en bild på det här cafét, för det såg så exklusivt ut. 

Att sitta på en uteservering med ett glas vin är något som verkligen fransmännen älskar. Det finns uteserveringar överallt, och ändå brukar de oftast vara nästan helt fulla. 

En fin gång in till en innergård.

Eftersom området ligger i en fin del av Paris finns det naturligtvis också många dyra butiker här. 

Jag älskar när butikerna har konstiga fönsterskyltningar. Här var det någon som tänkte att de skulle sälja bättre om de satte barnkläder på en metallställning med kattansikten. Och katter brukar ju sälja bra, så det går säkert hem!

En restaurang har tagit mängder av tomflaskor, satt lampor i dem, och ställt dem vid fönstren. Det blir ganska mysigt, och alla förbipasserande lägger märke till restaurangen. 

Paris är väldigt mån om att vara en grön stad. Bokstavligen.

Men som sagt, jag brukar associera 2a arrondissementet med stora fina hus. Det finns så otroligt många byggnader som jag tycker är väldigt pampiga. 

Längs den här gatan hade de någon sort arkitekttävling, där arkitekterna fick göra ett hus var. Det har gjort att husen är ganska olika, men eftersom alla ville bräcka varandra har de också blivit väldigt fina och häftiga. 

Kolla bara vilket arbete de la ned på fönsterkarmar och dörrar. Det är ju rena konstverken!

Ni har ju säkert hört om triumfbågen i Paris. Det ni kanske inte vet är att det faktiskt finns fyra "triumbågar" i Paris, även om det bara är en som heter just triumfbågen. Här ser ni en av dem, Porte Saint-Denis. Jag tror att Paris stadsmur gick här för några hundra år sedan, och att den här bågen var en port in till stan helt enkelt. Det är möjligt att Porte Saint-Denis egentligen ligger i 10e arrondissementet. Jag vet inte helt hur gränsen går runt den. Den sidan av vägen som jag står på är i alla fall 2a. 

Längs den här vägen som ni också såg på förra bilden finns det väldigt många teatrar och biosalonger. De flesta teatrarna ligger på fel sida av vägen, och hör alltså till ett annat arrondissement, så de kommer kanske med i ett inlägg i framtiden istället. Men det är väldigt trevligt att gå längs med den här vägen på kvällarna för det är alltid liv och rörelse. 

En avlutande bild tagen från 3e in mot 2a.   

Förra veckan gjorde jag ett väldigt roligt orkesterprojekt tillammans med l'Orchestre de Paris. Jag var alltså inte vikarie i orkestern utan det var ett sammarbetsprojekt mellan konservatoriet och orkestern. Men helt fantastiskt att få spela med en topporkester i Paris, i deras underbara konsertsal i nybyggda filharmonin! Då mådde jag bra. Vi spelade bland annat Mendelssohns Die Erste Walpurgisnacht, ett verk som jag inte kände till tidigare men som var väldigt fint, med orkester, stor kör och sångsolister. Lyssna på overturen:

Men jag kom också på att jag lite kom av mig i min "nybörjargenomgång" av symfoniorkesterns instrument, och tänkte därför fortsätta med cellon idag. Om jag skrev om violan att det var orkesterns mest underskattade instrument så gäller nästan motsatt om cellon. Det menar jag inte riktigt, för cellon är inte överskattad, men otroligt uppskattad. Det finns många som tycker att fiolen är för gnisslig, oboen för gnällig, trombonen för brölig eller trumpeten för stark, men man möter väldigt sällan någon som inte gillar cellon. 

Jacqueline du Pré, en riktig cellostjärna under 60-70-talen. 

Cellons strängar är stämda som violans strängar fast en oktav ner. Alltså C G d a. Egentligen spelas den precis som en fiol eller viola, men eftersom alla cellister är för korta för att klara det, brukan man istället ha cellon stående på golvet som på bilden. 

Cellon brukar kompletera fiolen som melodiinstrument och får ofta väldigt smöriga fina melodier. Lyssna här i Elgars enigmavariationer: 

Det är inte svårt att förstå varför cellon är så omtyckt! Ett av de finaste stycken som skrivits (jag vet att jag säger det om alla stycken, men det har skrivits så mycket snorbra musik!) är Wagners preludium till Tristan och Isolde. Lyssna gärna helt från början, men om ni inte orkar det kan ni lyssna från 1:35 där cellons melodi börjar på riktigt.

Förutom att cellon ofta har fina melodier har den också ofta fina motmelodier. Här i tredje satsen av Brahms tredje symfoni börjar cellon med sin fina melodi, och när violinerna tar över melodin får cellon istället spela motmelodin. Väldigt smakfullt skrivet också. Brahms visste vad han sysslade med!

Ofta får violin och cello helt enkelt spela unisont, vilket ger en helt annan klangfärg än när violinerna spelar ensamma. Det hade till exempel inte allt blivit en sån ödesmättad stämning i Puccinis Tosca om inte cellon hade varit med och spelat. Och om ni fortsätter lyssna en bit in i stycket så är det värsta cellokvartetten. Ursnyggt!

Men det är väldigt tråkigt att låsa ett instrument vid en sorts funktion. Cello kan inte bara spela vackra lidelsefulla melodier, utan kan rejält krut i sig. Särskillt i sammarbete med kontrabasarna. Så är det t.ex i början av Mahlers andra symfoni:

Jag skulle gissa att cello är det instrumentet efter piano och violin, som har störst solorepertoar. Ändå envisas alla cellister med att spela exakt samma stycken. Nu är det i och för sig bra stycken, så jag kan inte klandra dem. Det handlar bland annat om Bachs superkända cellosviter. Han har skrivit 6 sviter totalt (som förövrigt gör sig jättebra på trombon, om man inte hade behövt andas hela tiden) och den kanske kändaste satsen är första satsen i första sviten:

Ett annat stycke som alla spelar är Dvoraks cellokonsert. Och den är verkligen jättesmörig och fin också. Den har världens längsta intro och cellon börjar inte spela förrän vid 3:30. Och orkar ni inte lyssna på hela så är mitt favoritställe från 9:30 - 11:30.

Den andra cellokonserten som man ska spela är Elgars cellokonsert. Här är en inspelning med just Jacqueline du Pré som var på bilden en bit upp. Hon var en fantastisk cellist, men fick MS och fick sluta spela alldeles för tidigt och dog redan när hon var drygt 40 år. Men även om hennes verksamma period som solist bara varade cirka 10 år och hon dog för 30 år sedan är hon ett namn som även jag som ickecellist känner till. Hur som helst, Elgar:

Men hur fina de där kända konserterna än är så är nog min egen favorit Schnittkes cellokonsert. En konsert som spelas på tok för lite enligt mig. Hur cool är inte tredje satsen? Det låter som någon thriller eller skräck där huvudpersonen håller på att bli helt galen. Je kiffe!

Cellon är som sagt väldigt populär, och inte bara inom klassiska genren. Ofta kan det vara lite mix mellan klassisk musik och annan musik, som i klippet från Piano Guys som slog igenom för några år sedan:

Eller i vanliga poplåtar:

Det finns förvånansvärt många covers på cello. Den här har uppenbarligen blivit ganska populär:

Men låt oss att gå tillbaka till den klassiska musiken där jag ändå vill hävda att cellon har sin urspringliga och riktiga plats. Jag är ärligt talat inte särskilt insatt i cellons repertoar men om ni vill fortsätta att lyssna på cello kan ni börja med att lyssna på alla satserna i Dvoraks och Elgars cellokonserter. Ni kan också lyssna på Tjajkovskijs rokokovariationer där själva temat låter såhär:

Fauré har skrivit ett fint stycke för cello och piano. Här i version för cello och orkester:

Saint-Saëns första cellokonsert är också ganska fet: 

Påtal om Saint-Saëns och cello så måste ju naturligtvis "Svanen" omnämnas:

Bloch har skrivit många stycken för cello som är skithäftiga. Han var jude och skrev stycken som var inspirerade av judisk musik. Väldigt läckert!

I princip alla stora kompositörer har skrivit fina stycken för cello. Brahms, Beethoven, Haydn och Mozart. Till och med Chopin, som annars nästan endast skrev stycken med pianot i centrum, har skrivit en sonata för cello. Jag avslutar med den kända långsamma satsen ur hans sonata:

För två veckor sedan åkte jag till Sverige på höstlov. Det var precis vad jag behövde! Jag har saknat Sverige och alla jag känner i Sverige väldigt mycket, så det var fantastiskt att komma till Stockholm och under några intensiva dagar träffa mängder av vänner! Och se den fina staden igen, även om månadsskiftet oktober/november inte är känt för sitt fina, sköna väder.

Jag hann med inte mindre än tre konserter. Bland annat den här konserten i Tyska kyrkan där de spelade ett oratorium över Luther, för att fira 500-årsjubiléet av reformationen. Fin och rolig musik från 1800-talet som spelades i Norden för första gången! Cicci var med och spelade fiol. Om ni kolla noga kan ni se henne skymd bakom en notställsbelysning. 

Efter att ha varit i Stockholm några dagar åkte jag vidare till Lönneberga, och till församlingens allhelgonaläger. Jättebra och kul läger! Helt fullt i kapellet, och nästan hela min familj (utom Kristian, den svikaren, som spelade konserter i Göteborg) var där. På bilden ser ni mina två yngsta syskonbarn som upptäckt varandra och undrar vad den andre egentligen är för filur och varför de alltid dyker upp på samma ställen. 

En sista bild blir på min samlade trombonfamilj. Här ser ni tenortrombonen som jag brukar spela på, skoltrombonen som jag använde innan, alttrombonen, soprantrombonen och piccolotrombonen. Det är bara att välja vilken man vill spela på! :D 

Lite för snabbt var jag tvungen att åka tillbaka till Paris. Jag hade så trevligt i Sverige så jag hade gärna stannat längre, men det går inte alltid. Men snart är det jul och då blir det Sverige igen! =)