Sedan ungefär tre veckor tillbaka har jag bott i Vadstena, i Östergötland, för att spela en opera över sommaren. Egentligen visste jag inte mer om Vadstena än att det fanns ett kloster. Men när jag kom hit, visade det sig att det även finns ett slott!

Vadstena är en supermysig idyllisk liten småstad. Man kan tydligt se att stan har en väldigt lång viktig historia. 

Och villorna är sådär lantligt fina, med trädgårdar med mycket blommor och fruktträd. Staden verkar ganska vämående generellt.

Kolla här, vilken småstadsidyll! Det krävs egentligen ganska lite för att det ska se idylliskt ut. Kullersten, lite svängd gata, inga funkishus och lite klängrosor så är det i hamn. Jag undrar om Vadstena stad uppmanar folk att odla rosor, eller om alla bara känner en stor längtan efter att plantera klängrosor över allt... 

Många hur har små mysiga bakgårdar

Något som Vadstena har gemensamt med Lönneberga är fascinationen för gamla bilar. I Lönneberga är det varje torsdagskväll som alla ställer upp sina veteranbilar för en kväll av inbördes beundran ackompanjerade av någon trubadur. I Vadstena är det istället på onsdagskvällen. Men i övrigt skiljer det sig inte något...

Vadstena ligger precis vid Vättens strand, och som alla städer med någon självaktning (samt Malmö), finns det en fin strandpromenad som man kan strosa på

Och invid strandpromenaden ligger fina parker och grönområden. Många möjligheter för sol och bad. Otroligt härligt =)

Ok, den här bilden är tagen ca 2 km utanför Vadstena, men ville bara visa hur fina stränder det finns här 

Befolkningmässigt är Vadstena bara ett par hundra invånare större än Hulstfred. Men ändå har Vadstena så otroligt mycket fler stora fina byggnader, och ett större utbud av restauranger, caféer och småbutiker. Men det beror nog till största delen på att det är så mycket fler turister i Vadstena. 

Här ser ni gamla klostret och klosterkyrkan. 

Det är en fin kyrka, men också en väldigt märklig. Det är en protestantisk kyrka men har nog aldrig sett en protestantisk kyrka som är så katolsk. Många bilder och skulpturer av heliga Birgitta och Maria, och små altaren där man kan tända ljus för dem o.s.v Mycket märkligt tycker jag! Men tror inte Svenska Kyrkan bryr sig lika mycket om teologi som de bryr sig om turister vill se heliga Birgitta... 

Vi håller alltså till på slottet när vi spelar operan. (Det är en opera som heter "The importance of being Earnest", som är baserad på Oscar Wildes pjäs med samma namn. Kommer göra ett inlägg om operan senare.) Det är ju alltid en trevlig arbetsmiljö att jobba på ett slott. Det passar mig fint! Slottet har till stora delar byggts upp av Gustav Vasa, och påminner ju mycket om till exempel Kalmar slott.  

När vi kommer ut från slottet efter en föreställning, brukar det alltid vara så otroligt fin kvällssol, så en dag tog jag med kameran för att föreviga det. Som alltid är det ännu finare i verkligheten, men tycker det blir ganska fint på bild också =)

Vadstena har även ett stort djurliv, med bland annat igelkottar... 

... och ugglor. På en gravsten i en kyrkogård kl 12 på natten. Känns lite clyschigt.   

Kvällarna här är ju otroligt fina!

Och sjön ligger precis i rätt riktning för att man ska få en makalös solnedgång. 

Avslutar med några bilder på slottet och en nästan helt spegelblank vallgrav. 

Innan jag åkte söderut under sommaren sprang jag runt i Stockholm och filmade olika platser för att göra en time lapse-film. Egentligen är väl inte filmen en äkta "time lapse", för time lapse innebär egentligen att man tar foton med ett visst intervall och sedan spelar upp bildspelet så snabbt så att det ser ut som en film, och jag har helt enkelt filmat och sedan snabbat upp filmen. Men effekten blir typ den samma. 

Det finns massor med filmen som hade kunnat göras bättre, och någon gång kanske jag gör om den och gör den bättre, men jag hoppas att jag ändå lyckats fånga något av det som jag älskar så mycket med Stockholm. Såhär blev den:
 

Här ser ni en mycket proffsigare time lapse film, som någon gjort i Paris:

eller en otroligt häftig från Jönköping:

Efter midsommar fick jag 1½ vecka semester. Eller, semester och semester. Det var ju inte betalt, så egentligen var jag väl bara arbetslös. Hur som helst hade jag tid att åka och besöka Christina och Daniel i Olsfors, utanför Borås, för första gången sedan de köpte huset för ett år sedan. 

De planterar och donar i trädgården, dagarna i ända och har verkligen fått ordning på trädgården. Mycket jobb, men om man tycker det är kul så går det väl bra =) 

De bor ovanför en rejäl backe. Backen ska hindra oönskade människor att ta sig upp och störa dem. För tro mig, har man inget speciellt ärende ovanför backen orkar man inte gå upp för den!

Det är alltid härligt att sitta ute i en trädgård och grilla på sommaren! 

Eliah är en glad liten kille som blivit ganska stor nu! När jag var där och besökte dem verkade han precis vara på gränsen att börja gå. Men han föredrar utan tvekan att någon bär runt på honom, och allra helst ska det vara Christina.

Förutom sin mamma och pappa, tycker Eliah också mycket om mina tromboner! Så fort han såg trombonerna kröp han i turbofart fram till dem och skulle ta dem. Det kan hända att det hänger ihop något med att de är guldiga och glänser. Men jag ser det som ett mycket gott tecken! Det är ju allmänt känt att en person som har en fäbless för tromboner är en högst sympatisk person. (OK, ska jag vara helt ärlig har jag träffat trombonister som motbevisat det)

Efter Olsfors, blev nästa stopp Lönneberga för att hälsa på mamma och pappa. En dag gjorde vi en liten Smålandsutflykt och då passade jag på att knäppa några bilder. 

Småland är väldigt dubbelt. Å ena sidan finns det de stora tråkiga tallskogarna med planterade träd, och halvtråkiga samhällen som Högsby och Nässjö. Å andra sidan finns det, det otroligt idylliska lanskapet med grusvägar, röda trästugor, gärdsgårdar, stenrösen, ekar och små berg, och de supermysiga städerna som Eksjö och Vimmerby. Beroende på var i Småland jag är kan jag tycka att det är ett av Sveriges tråkigaste ställen eller ett av Sveriges absolut vackraste ställen. 

På den här lilla turen vi tog, såg jag mycket av det otroligt mysiga Småland. Det är viktigt att fylla på sin lanskapspatriotism ibland ;) 

Vi var vid en gård där det fanns lite djur, någon gårdsbutik och ett café, men mamma hade hört att det skulle finnas ett ännu trevligare café en bit bort så vi struntade i att fika här och åkte istället vidare. Men det visade sig att det andra cafét var stängt den dagen. Den besvikelsen! Mamma, pappa och jag satt alla tre och grät högljudt på vägen tillbaka till Lönneberga. Men så körde vi igenom en annan mysig smålandsby som hade ett öppet café. Så fort jag fick syn på cafét tvärnitade jag (bokstavligt talat, för jag glömde att bilen är automatväxlad och att pedalen som jag trodde var koppling, istället var broms) så att mamma och pappa höll på att strypas av sina bälten. Men vi fick vårt fika, och alla var glada och nöjda och ansåg att det var värt den lilla bältesstrypningen. 

Här ser ni mamma, närmast dörren. 

Inget blogginlägg är bra om man inte har med en bild på ett gulligt djur. Så här får ni se en gullig get.