Veckan efter Cecilias besök fortsatte våren/sommarens besök med min äldsta syster Therese, och hennes äldsta son, Nicholai, som även är mitt äldsta syskonbarn. Nicholai hade fått den här resan som 10-årspresent. Men frågan är om besöksmålet egentligen var mig, eller om det var Kalle Anka och de övriga i disneyland. Vi var nämligen alla väldigt ivriga att hälsa på dem! 

Disneyland är väldigt välgjort och fint byggt. Det är rent, och de har ett tema och en tanke med allt, även förrådshus och liknande. Jag använde inte min riktiga kamera den här helgen, så ni får klara er med mina mobilbilder. Däremot hade jag med min filmkamera till disneyland och har klippt ihop en liten enkel film som ni kan se här:


Det här var ju inte första gången jag var i Disneyland, och jag tror att jag skrev redan förra gången att jag egentligen själv inte är ett stort disneyfan. Men jag tycker de har gjort det så bra och verkligen skapat förutsättningarna för att man ska få den där "disneymagin" så jag gillar det verkligen.

Nicholai och jag gjorde en match av att försöka skrika hela vägen från att vagnen började rulla. Allt blir roligare om man skriker lite ;)

Spökhuset! Inte superläskigt, men väldigt snyggt gjort! Verkligen! Med hologram, tavlor som rör sig, rum som omvandlas till hiss o.s.v. 

Nicholai tjatade på mig att vi skulle ta bild med Tiger och Ior... eller ok, jag erkänner, det var tvärt om! (ja, på riktigt) Men Nalle Puh var ju faktiskt en av mina absoluta favoritberättelser när jag var liten. Ior är den bästa personen i berättelsen. Alltid dyster och tror att allt ska gå fel, haha. 


Mor och son på utlandstur!

Visst det ser lite konstgjort ut, men det är ju gulligt ändå! 

Jag har nog flera hundra bilder när jag och mina syskonbarn gör miner och tar selfies. Man måste ju föra vidare den ädla kunskapen man själv tillgodogjort sig, och lära dem de bästa minerna. Men här på bloggen delar jag bara med mig av de nästan normala bilderna.

Solen sänker sig över slottet. Vi hade relativ tur med vädret. På morgonen var det molnigt med risk för regn, tillräckligt för att kanske skrämma bort några besökare, men sen blev det soligare och soligare under dagen och kvällen var riktigt fin.

När det blir mörkt börjar folk samla sig framför slottet där det sen ges en riktigt häftig och bra ljus-, vatten- och fyrverkerishow till musik. Ni såg slutet av den i videon jag klippt ihop. Hela showen är 20 minuter, och efter att den är slut stänger parken. På sommaren är parken öppen ganska sent, så vi lämnade den först ca 23:40 och med transporten hem blev det riktigt sent innan vi var hemma hos mig. Therese och Nicholai skulle checka in på ett hotell, men eftersom tunnelbanan slutat gå och våra mobiler var döda så vi inte kunde beställa någon uber, fick vi ta nattbuss dit. Natten i mitt område av Paris har en tendens att locka till sig många märkliga personer i mindre nyktert tillstånd, så det var lite synd om Nicholai att behöva åka buss med dem. Till en annan gång ska jag planera det bättre och se till att kunna beställa en uber eller ta en vanlig taxi. 

Eftersom jag tagit bilder på framför Sacré-Coeur med de andra, gjorde jag det även med Therese! Uppe på konstnärstorget, Place du Tertre, bakom Sacré-Coeur fick Nicholai ett porträtt tecknat av en riktigt duktig konstnär. Det blev en väldigt bra bild!

Vad är väl Paris utan Eiffeltornet? Mycket! Men Eiffeltornet är ändå värt ett besök. 

De hade dock en makalös otur! På fredagen, vid första försöket att gå upp, var toppen stängd på grund av storm. Vid andra försöket, på lördagen, var toppen stängd för att vi kom dit för sent. Och vid tredje och sista försöket, på söndagen, var toppen tillfälligt stängd för att det redan var för mycket folk där uppe. Jag har varit vid Eiffeltornet många gånger och bara varit med om att toppen varit stängd en gång tidigare... När Therese och Michael var här för ett år sedan! Jag vill inte påstå att det hänger ihop med Thereses närvaro, men ni kan ju själva dra slutstater... ;) 

Så vi fick nöja oss med andra våningen för vi hade inte tid att vänta på att toppen skulle öppnas upp. Man har fin utsikt från andra våningen också, och många anser det vara tillräckligt högt upp, men för Nicholais skull tycker jag det var lite synd. Nästa gång! (Utan Therese den gången)

Som morbror kan det vara lätt att glömma ibland, men Nicholai är ju milsvidder coolare än vad jag någonsin varit. När jag var i hans ålder hade jag fortfarande pottfrilla och såg ut som Harry Potter. (Nej jag tänker inte visa bild på det!)

De hade gjort ett riktigt häftigt konstverk på Champs de Mars, hela vägen bort till militärhögskolan. 

Jag avslutar med en gruppbild från tornet. Vi gjorde naturligtvis mycket mer än disneyland och Eiffeltornet. Vi åkte båt, gick i latinkvarteren, de besökte i katakomberna, vi var på crêperie, var uppe i triumfbågen o.s.v Men jag fotade inte så mycket det som jag redan fotat 1 miljon gånger. Riktigt trevligt hade vi hur som helst! Hoppas det blir fler besök från syskonbarn! =)  

Nu är det nästan fyra månader sedan jag gjorde ett inlägg här! :O Men det är helt enkelt för att de sista månaderna på våren förmodligen var de stressigaste jag haft i mitt liv. Eftersom jag skulle ta min masterexamen på konservatoriet skulle jag göra ett examensarbete, en examenskonsert och lite andra uppgifter. Utöver det hade jag också en provspelning och så jobbade jag riktigt mycket. Det var otroligt jobbigt! Men jag tog mig igenom. På bilden ser ni den skriftliga delen av mitt examensarbete precis innan jag lämnade in det. Det är en mycket tillfredställande känsla att ha gjort ett examensarbete på franska. Det krävdes en hel del arbete, men gick ändå bra!

Efter examensarbetet var det dags för examenskonserten, vilket krävde ännu mer arbete. Ända sedan januari har jag jagat folk för att spela i en orkester för konserten. Jag kontaktade t.ex mellan 40 och 50 violinister innan jag fick ihop 7 stycken, och sista musikern, en klarinettist (eftersom min klarinett 2 backade ur) fick jag tag på först kvällen innan examen. Jag misströstade lite på vägen, men när jag tillslut spelade med orkestern var det en så underbar känsla att jag glömde allt jobbet jag lagt ner. Bland annat spelade jag Haydns dubbelkonsert för horn och alttrombon, tillsammans med en superduktig hornist som heter Solène Souchères. Jag hade mestadels skitkul när jag fick spela med alla duktiga kompisar och fick väldigt många positiva kommentarer från folk som lyssnat. Juryn hade lite märkliga kommentarer och det blev lite rörigt hela grejen, men oavsett så har jag nu fått en godkänd master från CNSMDP vilket känns väldigt bra =)

Till examenskonserten kom de här tre härliga vännerna. Dan, Gabriel och Daniel. Konserten var på fredagen och sen hade vi en riktigt skön lugn helg i Paris! Riktigt kul att de orkade och ville ta sig ner och hälsa på! 

Mina franska vänner tyckte att det var lätt att hitta mina nordiska "vikingavänner" bland alla konsertbesökarna, haha ;)

Veckan efter var det med storasyrran Cicci som jag satt på precis samma ställe! :D

Jenny och Tina var också nere samtidigt. Vi körde en skön avslappnad helg, där vi alla körde vår grej och sen möttes upp och käkade med jämna mellanrum. 

Alla hade ju redan varit i Paris så vi behövde inte köra något sevärdighetsmarathon, utan gick mer runt i mysiga områden, snackade, käkade och hängde i parker. Jag tror att det kanske är det första besöket jag haft när vi inte ens varit i närheten av Eiffeltornet =)

Att sitta vid en uteservering på "Place du Tertre" i Montmartre är ju i och för sig ganska turistigt. Men jag har gjort det ganska många gånger nu och tycker det är lika trevligt varje gång. Visst, det kostar någon € mer än i vissa andra områden, men så kan man bara sitta där och snacka, kolla på konstnärerna som målar och njuta av allt liv och rörelse. 

Cicci fyllde faktiskt år under helgen, och det firade vi med en riktigt god middag på en mysig restaurang. Och fyller man år så måste man ju äta sniglar! Så vi tog det som förrätt. Tina var lite skeptisk och bangade, men jag, Jenny och Cicci åt det, och var alla förvånade över hur gott det är! Jag har ju ätit sniglar tidigare, men det var så länge sedan så jag hade hunnit få tillbaka bilden att sniglar är slemmiga och äckliga. Men ärligt talat de var jättegoda! Pröva, på en bra restaurang!
En av de stora fördelarna med att bo i en populär turiststad som Paris är att man får alla de här trevliga besöken från syskon och vänner! =)