Jag ÄLSKAR snö och vinter, så när jag skulle tillbringa 3 veckor kring jul och nyår i Sverige, hade jag verkligen sett fram emot snön. Men den fina vintern och snön behagade försvinna dagen innan jag kom till Sverige, för att ersättas med regn i tre veckor. Dagen efter att jag lämnat Sverige kom snön tillbaka igen. Schysst! Så jag ställde in mig på en helt snöfri "vinter", för jag vet ju att jag inte kan räkna med någon snö i Paris. MEN IGÅR KOM VINTERN! :D

Eftersom jag vet att vintern oftast bara gör riktigt korta besök i Paris gav jag mig ut med kameran sent i går och fotade ända tills tunnelbanorna skulle sluta rulla. 

Att se ett vitt, folktomt och ljuddämpat Paris är helt fantastiskt!

Men helt ensam ute var jag inte. Det var en del andra som ville njuta av snön, och till och med några idioter som var ute och sprang i shorts! Nästan oförskämt! 

Lite här och var byggde folk snögubbar. Den här snögubben hette Jean-Guillaume!

Opéra Garnier är ju vacker oavsett om det är sommar eller vinter

Statyerna försökte desperat skydda ansiktet från snön 

Att se centrala Paris i snö känns nästan lite surrealistiskt. 

Det snöade faktiskt riktigt mycket, även med svenska mått! Jag hade ett paraply med för att försöka skydda min kamera, men det var svårt när det vräkte ner och blåste in över allt. 

Parken i Belleville. 

Det fortsatte att snöa när jag gick och la mig...

...och i morse vaknade jag upp till sådana här gator!

Stadshuset för 19e arrondisementet, med en karusell täckt av snö. 

Jag hade tänkt gå in i en fin park som ligger nära mig, men den var stängd. För är det snö så kan man ju inte tillåta folk att gå i en park. Stört omöjligt! Det var några människor som hittade ett ställe där man kunde klämma sig under järnstaketet, men jag kände mig inte så sugen på att kravla i snön med kamera och allt, så jag fick gå utanför istället. 

Den nedlagda järnvägen "la petite ceinture" genom vinterlandskap. 

Men de är inte vana att få snö här. Så här mycket snö har de inte fått sedan 2013, d.v.s när jag bodde i Paris förra gången. Jag har haft lite tur ändå! 

Men deras ovana märks med att de inte har redskap för att skotta bort snön. De har några små traktorer de kör med, men också väldigt mycket folk som skottar trottoarerna för hand. Ett evighetsjobb!

Men kolla vad fantastiskt fin parken är med snö!

Alla blir på så bra humör också när snön kommer. Det var snöbollskrig över allt, och jag såg en pappa mula sin dotter. Sånt är ju trevligt!

Kolla den här stugan! Hur mysigt är inte det? Jag förstår mig inte på folk som inte tycker om snö, och som hellre har regn. Helt ofattbart! Det måste vara folk som har varit med om något riktigt hemst i relation till snö, som barn... fast vem har inte det egentligen? 

Några föräldrar drog sina barn i pulkor. Det måste vara en bra investering i Paris att köpa en pulka! Man kan använda den en dag vart femte år. Jippi!

Tanken var att det skulle vara en jättefin utsikt över alla snötäckta tak. Men eftersom det fortfarande snöade lite såg man inte så långt. 

Men om ni vill uppleva Paris i snö så ska ni hoppa på första flyg imorgon, för man kan inte räkna med att det här håller i sig särskilt länge!

Igår vad jag med om en minst sagt spännande upplevelse!
För någon vecka sedan var det en trombonist i klassen som frågade om det var någon som kunde tänka sig att ersätta honom i orkestern i skolan 1,5h på fredagen. Jag var ledig, skulle få 45€ för det och tycker det är kul att spela, så varför inte? Ganska sent i torsdags kväll visade det sig att ”orkester i skolan” är ett projekt där man låter elever i skolan få spela orkester på skoltid. Jag skulle alltså inte spela i en orkester, utan jag skulle på något sätt undervisa en orkester. Jag visste inte om jag skulle dirigera orkestern (vilket jag inte kan!), undervisa individuella trombonister, undervisa flöjtister eller vad min uppgift var. Men jag fick veta vid vilken skola jag skulle ringa på och vad jag skulle säga för att bli insläppt. Egentligen kände jag mig inte alls bekväm med att undervisa något som jag inte alls visste vad det var, på franska, och eventuellt dirigera (ve och fasa!), men jag kunde ju inte plötsligt ändra mig kvällen innan. 

Så jag gick dit jag skulle och ringde på. Av vakten blev jag visad till ett lärarrum där ca 20 lärare babblade och drack kaffe. ”Ledaren” hälsade och sa att jag kunde ta min mapp på bordet och att jag skulle börja lektionen vid 15, och försvann sedan. Jag hittade en mapp som det stod min klasskompis namn på och tog den. I mappen var alla möjliga papper om allt möjligt, däremot fanns det inga noter och jag fattade INGENTING av vad jag skulle göra eller vad det gick ut på. Och det kändes inte heller som läge att avbryta de andra och säga ”ääh, ursäkta! Jag ska börja jobba här om 5 minuter och jag vet absolut ingenting av vad jag ska göra, var jag ska vara och varför”. Så jag satt snällt och bläddrade igenom mappen och hoppades att jag helt plötsligt skulle få en uppenbarelse om vad jag skulle göra, alternativt kunna obemärkt smita där ifrån. Jag skickade några panikSMS till Kristian och Steffi, men konstigt nog visste inte de heller vad det gick ut på. Det kändes exakt som i filmer där huvudpersonen bara prackas på ett uppdrag och förutsätts förstå vad han/hon ska göra.

När de andra lärarna tog sina mappar och började gå därifrån, gjorde jag likadant. Jag tog min mapp och gick lite planlöst efter de andra lärarna. Jag hamnade ute på skolgården och stod förvirrat och tittade mig omkring och funderade på om jag skulle gissa vilken sal jag skulle vara i. Som tur var kom det till slut en kille som tydligen var slagverkare och som förbarmade sig över mig och kunde visa mig vart jag skulle och berätta lite kort vad jag skulle göra. Jag skulle undervisa en grupp tubaister, trombonister och hornister.

En av tjejerna som skulle spela tuba sa att det inte fanns någon tuba i lådan, så hon och en annan tjej frågade om de fick springa och fråga en annan lärare om vad de skulle göra. Jag vet inte hur det egentligen är, om de får springa runt på lektionstid, men skit samma. För mig fick de gärna göra det. Så de kutade runt på skolan och frågade massa lärare om hjälp. Till slut visade det sig att tuban visst låg i lådan. Hon råkat öppna lådan på fel håll och kollade i locket, där det förståligt nog inte låg någon tuba!

Hur som helst fick jag hålla min lektion. De hade inga noter och jag hade inga noter, så jag fick helt enkelt kladda lite noter på tavlan. Men det är SVÅRT att hålla barn fokuserade. En tjej kunde inte spela för hon hade redan skämts på en annan lektion idag, så hon kunde bara spela på en låt som hon tyckte om. En annan tjej kunde för all del spela, men det var roligare att rita. En tredje tjej tyckte att jag hade fin tröja, en kille ville bara gå på toan stup i kvarten och en annan kille satt och läste Kalle Anka så fort jag tittade bort. Hur som helst höll jag en lektion, och barnen var väldigt snälla och roliga även om de kanske hade lite för mycket energi. Det blir ju inte lättare att undervisa på franska heller. Men jag tog mig igenom, och nu vet jag vad det innebär om det skulle bli fler tillfällen.  

Redan 19e december flög jag till Sverige för jullov. Eller ja, först skulle jag göra en provspelning till Göteborgs symfoniorkester. Jag har gjort många provspelningar när jag känt mig i form och varit förberedd, och det egentligen känts i stora drag ok att provspela, men det har nästan alltid varit något som gjort att det ändå inte gått bra. Oftast att jag inte klarat hålla fokus, ibland har jag för skoj skull tänkt pröva att spela de höga tonerna utan att använda luft o.s.v Men den här gången lyckades jag hålla ihop det relativt bra. Det var långt ifrån perfekt, men mycket fungerade bra, och jag gick vidare till andra rundan. Väl i andra rundan spelade jag slarvigt på ett sätt jag inte borde vid det här laget. Det var inte total slakt, men absolut tillräckligt dåligt för att inte gå vidare. Så jag har fortfarande precis lika lite jobb som innan. Men med den konkurrensen det är i den orkestern är jag ändå nöjd att jag gick vidare. Det betyder mycket för självförtroendet att jag ändå är på rätt väg. 

Efter provspelningen tog jag en omväg via Christina och Daniel i Olsfors för att tillslut komma fram till Lönneberga. Ett mysigt och traditionsenligt julfirande mitt i djupa svenska skogen. En trevlig kontrast till storstadslivet. 

På julaftonsmorgonen hade Eliah sin fina julpyjamas och han riktigt förfasades över att jag inte hade en julpyjamas, eller överhuvudtaget inte hade en pyjamas. 

Även Simona fick på sig fina julkläder och ställde upp för modefotografering med Alice. Eftersom båda har blont hår, och rött jultema höll de sig i närheten av varandra hela julafton för att få fina julbilder.

Det här är något så unikt som en bild på hela Lönnebergaklanen av Nilssonsläkten. Här är jag tillsammans med mina föräldrar, mina 5 syskon, 2 svågrar, 5 syskonbarn och 3 syskonhundar. Det här är människor som förmodligen alla människor önskar de hade i sina liv (åtminstone skulle de gjort det om de kände dem) men vi är ganska få som fått den ynnesten. Men lika stolt som jag är över att vara i familj med dem är jag över att jag lyckades samla alla på en bild! Helt otroligt!

Eftersom det nu var julafton ville jag gärna bli lite julig och skaffade ett glitterskägg, som blivit sån trend på sociala medier. Jag trodde problemet skulle vara att få glittret att fästa, men det visade sig vara precis tvärt om. Glittret ville fastna överallt både på mig, mina kläder, alla andras kläder, alla möbler o.s.v Efter några timmar hade glittret spridit sig i ett jämnt lager över hela huset. 

Julbord à la Lönneberga!

Säga vad man vill, men jag tycker verkligen att det kan bli julmysigt hos mamma och pappa!

Till Simonas stora sorg har de inget piano hemma hos sig. Så därför blev hon tvungen att spela extra mycket när hon var i Sverige hos sin mormor och morfar. Ni kan ju själva se lyckan hos henne när hon äntligen kan lägga labbarna på pianot. 

En dag när jag kom in i finrummet hade min äldsta systers fyra barn helt spontant fått för sig att spela trombonkvartetter på mina tromboner. Nicholai hade tenortrombonen, Alexander alttrombonen, Simona soprantrombonen och Benjamin hade piccolatrombonen. De spelade lite Bachkoraler och julsånger. På bilden spelar Nicholai och Alexander en duett medan deras småsyskon lyssnar uppmärksamt. 

Men även Benjamin var mycket taggad på att spela ett solo! Han bokstavligen slukade trombonen så fort han fick möjligheten. 

Men när Simona spelade sitt solo blev han helt förbluffad. Att hon var en sådan naturbegåvning hade han aldrig räknat med! Ganska snabbt gick beundran över i systerlig och broderlig konkurrens och i fortsättningen kunde man även mitt i natten höra dem öva en Hiss-harmonisk mollskala eller G-mixolydisk skala i hemlighet för att kunna imponera med bästa solot vid nästa kvartettrep. 

Efter några otroligt sköna dagar i Lönneberga med mängder av sällskapsspel, snack och god mat, åkte jag vidare till Stockholm för att fira nyår. Vi var ett gäng på 10 personer som firade in det nya året med en trerättersmiddag och mycket trevligt umgänge. 

Efter nyår åkte jag tillbaka till Lönneberga några dagar, och kunde också vara med på musikgudstjänsten i Silverdalen. Där fick vi bland annat höra några av de äldsta barnen spela fiol och cello tillsammans med moster Astrid på flöjt. Vi fick även höra horn, trumpet och körsång. Jag spelade också en liten truddilutt på trombonen. De kommer nästan aldrig undan min trombon. Vi är ett paketpris. Vill man ha mig får man också trombonen vare sig man vill eller inte. 

Efter ytterligare några dagar i Stockholm med underbara vänner, åkte jag i tisdags tillbaka till Paris. Här har det varit FULL rulle! Jag har redan hunnit ha 5 trombonlektioner på 5 dagar, varav några varit 10h långa medan andra bara varit 2h. Utöver det har jag en pedagogikhelg där vi har pedagogikseminarier mellan 9:30-17:00 både lördag och söndag, samt alla andra vanliga lektioner. Dessutom måste jag öva själv som en idiot för nästa vecka ska jag spela Martins ballade utantill på en liten konsert när trombonklassen från Lyon kommer till Paris. Förutom trombonklassen kommer flera kända trombonister vara där, med Michel Becquet i spetsen. Kan inte påstå att jag är jättebekväm med det, men det blir nog bra. Hur som helst känns det ändå bra att vara tillbaka till vardagen i Paris, även om det var supertrevligt i Sverige.  

Jag får ofta frågan om hur stort Paris är, och ni som känner mig vet att jag älskar att nörda in mig på hur stora olika städer är. Vilka siffror som gäller beror lite på vad som avses.

Kommunen: 2 220 000 invånare

Den administrativa staden Paris, alltså kommunen Paris (rött på kartan) har 2 220 000 invånare. Franska kommuner är dock väldigt små till ytan. Paris kommun är ungefär hälften så stor som Stockholms kommun, eller 1/17 så stor som Londons kommun. Det innebär att Paris täta innerstadsbebyggelse inte ens får plats i kommunen, och befolkningen kan i princip inte växa innom kommunen, utan befolkningstoppen var för 100 år sedan. Det positiva med att kommunen är så liten är att man inte behöver röra sig över ett så stort område, eftersom nästan alla viktiga ställen ändå vill hålla sig inom kommunen. Men ser man endast på de här siffrorna kan det se ut som att Paris bara är drygt dubbla Stockholm, eller att Berlin är större än Paris, vilket ändå märks ganska tydligt att det inte är fallet. Därför tycker jag att man istället borde kolla på:

Tätorten Paris: ca 11 000 000

Om man istället ser till tätorten Paris, d.v.s den sammanhängande stadsbebyggelsen (mörkrosa på kartan), så bor det ca 11 miljoner i staden. I Stockholm skulle det motsvara att t.ex Solna och Huddinge räknas med till Stockholms tätort. Som sagt är Franska kommuner små, så tätorten sprider ut sig över 412 kommuner. Bilden här ovanför är tagen från triumfbågen i Paris och området närmast ligger i Paris kommun, men skyskraporna ligger två kommuner bort från Paris. 

Storstadsområdet: 12 400 000

I hela storstadsområdet, med alla förorter (det ljusrosa området på kartan) bodde det år 2013, 12 400 000 invånare, spridda i hela 1798 kommuner. Då räknas även städer som Fontainebleau (på bilden) med även om bebyggelsen inte sitter ihop med resten av Paris. I Stockholm motsvarar det att kommuner som Sollentuna, Södertälje och Nynäshamn räknas med. 

Befolkningstäthet 21 200 inv/km2

Något som är lite unikt för Paris bland västerländska städer är befolkningstätheten. Det bor i genomsnitt 21 200 personer per kvadratkilometer i Paris. I London är motsvarande siffra 4 900, i Berlin 3 900 och i New York 10 400. Nu har jag i och för sig precis sagt att det inte går att jämföra kommuner mellan olika länder, men även om man kollar innerstaden i t.ex London och Berlin kommer de bara upp i 8 500 respektive 10 300. Det finns både fördelar och nackdelar med att det är så tätbefolkat. Jag tycker det är trevligt att det verkligen inte finns några döda stadsdelar i Paris, och att det kan finnas restauranger och caféer i varje gathörn. Men en dag när man är lite trött på allt och alla kan man bli less på att det är folk ÖVERALLT! 

Jämfört med andra städer

Hur ligger då Paris till jämfört med andra städer? I Europa ligger Paris bland de klart största. Moskva och Istanbul är aningen större medan London är i princip lika stort. London är större kommun, Paris är större tätort och London större storstadsområde. Efter Paris och London är hoppet ganska stort ner till Madrid med drygt 6 000 000 invånare. 

Men kollar man över hela världen kommer Paris ganska långt ner på listan. På siffrorna från 2015 låg Paris på 29 plats, och eftersom städer växer så snabbt i Asien knuffas Paris stadigt längre ner i listan. Världens största stad Tokyo är tre gånger så stor som Paris. Men för mig känns Paris tillräckligt stort. Jag har inte ens hunnit lära känna alla här än, så jag behöver inte ännu fler människor! 

(Som jämförelse kan nämnas att Lönneberga har 167 invånare, och en befolkningstäthet på 334 inv/km2. Om några dagar är det dags att åka till den metropolen!)

I förra veckan var Marcus (storebror) på besök i Paris! Det kom väldigt lägligt för det var nästan två månder sedan jag hade svenskbesök. Marcus har ju varit i Paris innan, så vi behövde inte köra hela turistgrejen med Eiffeltornet och Notre-Dame och hela kittet. Istället passade vi på att käka mycket god mat, ta något glas vin och traska lite i stan. 

Jag tog inte särskilt många bilder, men jag tog åtminstone en bild när vi var på julmarknad. 

Eftersom det snart är jul och Paris är Paris, passade vi på med lite julshopping. Här ser ni innifrån Galeries Lafayette, där de alltid satsar hårt på julhandeln. Granen snurrar och de där sakerna som ni ser hänger, åker upp och ned i olika mönster i takt till julmusiken. Men vi upptäckte ganska snabbt att Galeries Lafayette är aningen dyrt, och fick fortsätta i lite mer normala butiker. 

Hur går det då att få julstämning i Paris? Jo, det går ganska bra faktiskt! Förra gången jag bodde i Paris var det betydligt jobbigare. Då längtade jag bara efter snö. Nu vet jag att det inte är lönt. Och dessutom så är ju jag med i en svensk kör här, och vi sjunger luciatåg titt som tätt. Så jag får massa svenska julsånger, får käka pepparkakor och dricka julmust och glögg.

Här ser ni bilder från julbasaren som de hade på svenska kyrkan. De sålde alla möjliga svenska julsaker och svensk mat. 

Utomhus kunde man få varmkorv, dricka glögg och julmust och köpa julkakor. 

I söndags fick jag också äta årets första julbord, efter att vi gått ett par luciatåg. Både gott och otroligt trevligt! Och redan på onsdag ska jag äta nästa julbord. Det går bra att fira svensk jul i Paris! :D

Ett annat stort varuhus, som liknar Galeries Lafayette är Au Printemps. 

Här ser ni ett av Printemps hus. Galeries Lafayette och Au Printemps ligger precis bredvid varandra. De har tre hus (som på bilden) var, och varje hus har 8 våningar. Åtminstone har Galeries Lafayette det. Det kan hända att Printemps bara är 6-7 våningar. Hur som helst finns det mycket att hitta där. Men som sagt, väldigt dyrt. 

Inne i varuhuset hade de en tomte med assistenter som delade ut godis till barnen. Uppenbarligen ser jag gammal ut, för de såg inte ens ut att överväga att ge mig godis. Jag kände mig mycket kränkt och lämnade genast varuhuset. 

Jag älskar när butiker har rörliga julskyltningar. Ni vet som NK har i Stockholm vid jul. Det blir ju som en konstutsällning. 

Rue de la Paix - fredens väg. 

Ännu fler julskyltningar. Om man ska ta bilder av julskyltningar så blir man nästan tvungen att göra det på natten, när det inte är miljoner människor i vägen. Men det är väldigt rofyllt att strosa runt bland butikerna på natten. 

Superläcker julskyltning med ett litet tåg som kör runt.

Något hotell i centrala Paris. Jag tyckte det såg mysigt ut, men kan tänka mig att det är ännu mysigare inne i hotellet. Men det kändes inte som att jag var tillräckligt fin för att gå in i hotellet och fota. 

Place Vendôme, helt lugnt och öde på natten. 

Det här är gatan där Zlatan bodde tidigare. Just den här kvällen var tyvärr Eiffeltornet nedsläckt. Annars kunde man få en ganska fin bild på julbelysningen i träden med det upplysta Eiffeltornet i bakgrunden. Det kan hända att det var nedsläckt för att den stora franska artisten Johnny Halliday dog för några dagar sedan. Fråga mig inte varför han var så stor, men en miljon fransmän stod längst gatorna för att hylla honom i helgen. 

Jag avslutar med en klassisk bild från Champs-Elysées, med stora pariserhjulet i bakgrunden. Jultid i Paris är trevligt, men jag känner mig ändå redo för riktig jul i Småland om ett litet tag! Se nu bara till att det finns snö när jag kommer till Svea rike! ;)

Ja då har det blivit dags för Paris andra arrondissement. Det ligger, som ni ser på övre bilden, helt centralt i Paris. Det är ett väldigt litet arrondissement (jag tror det är det minsta) och det bor ungefär 23 000 personer här. 

Det kallas "börsens arrondissement" eftersom börsen tidigare låg i byggnaden som ni ser på bilderna ovanför. Idag används byggnaden istället för konferenser, galor och konserter. Men att börsen har legat här har gjort att området fortfarande är ett finansområde, och många banker håller till här. 

Även om området ligger väldigt centralt i Paris, har det inte riktigt någon turistattraktion. Men det är ett väldigt fint och elegant arrondissement. Bland annat har det väldigt många gallerier och passager. Alltså före detta smala gator som blivit övertäckta med tak, och som nu är fina shoppingstråk. 

När jag tog de här bilderna var nästan alla butiker och caféer stängda, så nu var det inte så mycket liv och rörelse här. 

Men det finns lite bokaffärer, restauranger, smyckesaffärer, klädaffärer m.m

När jag tänker på 2a arrondissementet så tänker jag nog framför allt på stora byggnader och breda gator, eftersom det oftast är de gatorna jag rör mig på. Men mellan de stora huvudstråken finns det små mysiga gator och torg. 

Marché Montorgueil är en populär gågata mitt i området. 

Jag var bara tvungen att ta en bild på det här cafét, för det såg så exklusivt ut. 

Att sitta på en uteservering med ett glas vin är något som verkligen fransmännen älskar. Det finns uteserveringar överallt, och ändå brukar de oftast vara nästan helt fulla. 

En fin gång in till en innergård.

Eftersom området ligger i en fin del av Paris finns det naturligtvis också många dyra butiker här. 

Jag älskar när butikerna har konstiga fönsterskyltningar. Här var det någon som tänkte att de skulle sälja bättre om de satte barnkläder på en metallställning med kattansikten. Och katter brukar ju sälja bra, så det går säkert hem!

En restaurang har tagit mängder av tomflaskor, satt lampor i dem, och ställt dem vid fönstren. Det blir ganska mysigt, och alla förbipasserande lägger märke till restaurangen. 

Paris är väldigt mån om att vara en grön stad. Bokstavligen.

Men som sagt, jag brukar associera 2a arrondissementet med stora fina hus. Det finns så otroligt många byggnader som jag tycker är väldigt pampiga. 

Längs den här gatan hade de någon sort arkitekttävling, där arkitekterna fick göra ett hus var. Det har gjort att husen är ganska olika, men eftersom alla ville bräcka varandra har de också blivit väldigt fina och häftiga. 

Kolla bara vilket arbete de la ned på fönsterkarmar och dörrar. Det är ju rena konstverken!

Ni har ju säkert hört om triumfbågen i Paris. Det ni kanske inte vet är att det faktiskt finns fyra "triumbågar" i Paris, även om det bara är en som heter just triumfbågen. Här ser ni en av dem, Porte Saint-Denis. Jag tror att Paris stadsmur gick här för några hundra år sedan, och att den här bågen var en port in till stan helt enkelt. Det är möjligt att Porte Saint-Denis egentligen ligger i 10e arrondissementet. Jag vet inte helt hur gränsen går runt den. Den sidan av vägen som jag står på är i alla fall 2a. 

Längs den här vägen som ni också såg på förra bilden finns det väldigt många teatrar och biosalonger. De flesta teatrarna ligger på fel sida av vägen, och hör alltså till ett annat arrondissement, så de kommer kanske med i ett inlägg i framtiden istället. Men det är väldigt trevligt att gå längs med den här vägen på kvällarna för det är alltid liv och rörelse. 

En avlutande bild tagen från 3e in mot 2a.   

Förra veckan gjorde jag ett väldigt roligt orkesterprojekt tillammans med l'Orchestre de Paris. Jag var alltså inte vikarie i orkestern utan det var ett sammarbetsprojekt mellan konservatoriet och orkestern. Men helt fantastiskt att få spela med en topporkester i Paris, i deras underbara konsertsal i nybyggda filharmonin! Då mådde jag bra. Vi spelade bland annat Mendelssohns Die Erste Walpurgisnacht, ett verk som jag inte kände till tidigare men som var väldigt fint, med orkester, stor kör och sångsolister. Lyssna på overturen:

Men jag kom också på att jag lite kom av mig i min "nybörjargenomgång" av symfoniorkesterns instrument, och tänkte därför fortsätta med cellon idag. Om jag skrev om violan att det var orkesterns mest underskattade instrument så gäller nästan motsatt om cellon. Det menar jag inte riktigt, för cellon är inte överskattad, men otroligt uppskattad. Det finns många som tycker att fiolen är för gnisslig, oboen för gnällig, trombonen för brölig eller trumpeten för stark, men man möter väldigt sällan någon som inte gillar cellon. 

Jacqueline du Pré, en riktig cellostjärna under 60-70-talen. 

Cellons strängar är stämda som violans strängar fast en oktav ner. Alltså C G d a. Egentligen spelas den precis som en fiol eller viola, men eftersom alla cellister är för korta för att klara det, brukan man istället ha cellon stående på golvet som på bilden. 

Cellon brukar kompletera fiolen som melodiinstrument och får ofta väldigt smöriga fina melodier. Lyssna här i Elgars enigmavariationer: 

Det är inte svårt att förstå varför cellon är så omtyckt! Ett av de finaste stycken som skrivits (jag vet att jag säger det om alla stycken, men det har skrivits så mycket snorbra musik!) är Wagners preludium till Tristan och Isolde. Lyssna gärna helt från början, men om ni inte orkar det kan ni lyssna från 1:35 där cellons melodi börjar på riktigt.

Förutom att cellon ofta har fina melodier har den också ofta fina motmelodier. Här i tredje satsen av Brahms tredje symfoni börjar cellon med sin fina melodi, och när violinerna tar över melodin får cellon istället spela motmelodin. Väldigt smakfullt skrivet också. Brahms visste vad han sysslade med!

Ofta får violin och cello helt enkelt spela unisont, vilket ger en helt annan klangfärg än när violinerna spelar ensamma. Det hade till exempel inte allt blivit en sån ödesmättad stämning i Puccinis Tosca om inte cellon hade varit med och spelat. Och om ni fortsätter lyssna en bit in i stycket så är det värsta cellokvartetten. Ursnyggt!

Men det är väldigt tråkigt att låsa ett instrument vid en sorts funktion. Cello kan inte bara spela vackra lidelsefulla melodier, utan kan rejält krut i sig. Särskillt i sammarbete med kontrabasarna. Så är det t.ex i början av Mahlers andra symfoni:

Jag skulle gissa att cello är det instrumentet efter piano och violin, som har störst solorepertoar. Ändå envisas alla cellister med att spela exakt samma stycken. Nu är det i och för sig bra stycken, så jag kan inte klandra dem. Det handlar bland annat om Bachs superkända cellosviter. Han har skrivit 6 sviter totalt (som förövrigt gör sig jättebra på trombon, om man inte hade behövt andas hela tiden) och den kanske kändaste satsen är första satsen i första sviten:

Ett annat stycke som alla spelar är Dvoraks cellokonsert. Och den är verkligen jättesmörig och fin också. Den har världens längsta intro och cellon börjar inte spela förrän vid 3:30. Och orkar ni inte lyssna på hela så är mitt favoritställe från 9:30 - 11:30.

Den andra cellokonserten som man ska spela är Elgars cellokonsert. Här är en inspelning med just Jacqueline du Pré som var på bilden en bit upp. Hon var en fantastisk cellist, men fick MS och fick sluta spela alldeles för tidigt och dog redan när hon var drygt 40 år. Men även om hennes verksamma period som solist bara varade cirka 10 år och hon dog för 30 år sedan är hon ett namn som även jag som ickecellist känner till. Hur som helst, Elgar:

Men hur fina de där kända konserterna än är så är nog min egen favorit Schnittkes cellokonsert. En konsert som spelas på tok för lite enligt mig. Hur cool är inte tredje satsen? Det låter som någon thriller eller skräck där huvudpersonen håller på att bli helt galen. Je kiffe!

Cellon är som sagt väldigt populär, och inte bara inom klassiska genren. Ofta kan det vara lite mix mellan klassisk musik och annan musik, som i klippet från Piano Guys som slog igenom för några år sedan:

Eller i vanliga poplåtar:

Det finns förvånansvärt många covers på cello. Den här har uppenbarligen blivit ganska populär:

Men låt oss att gå tillbaka till den klassiska musiken där jag ändå vill hävda att cellon har sin urspringliga och riktiga plats. Jag är ärligt talat inte särskilt insatt i cellons repertoar men om ni vill fortsätta att lyssna på cello kan ni börja med att lyssna på alla satserna i Dvoraks och Elgars cellokonserter. Ni kan också lyssna på Tjajkovskijs rokokovariationer där själva temat låter såhär:

Fauré har skrivit ett fint stycke för cello och piano. Här i version för cello och orkester:

Saint-Saëns första cellokonsert är också ganska fet: 

Påtal om Saint-Saëns och cello så måste ju naturligtvis "Svanen" omnämnas:

Bloch har skrivit många stycken för cello som är skithäftiga. Han var jude och skrev stycken som var inspirerade av judisk musik. Väldigt läckert!

I princip alla stora kompositörer har skrivit fina stycken för cello. Brahms, Beethoven, Haydn och Mozart. Till och med Chopin, som annars nästan endast skrev stycken med pianot i centrum, har skrivit en sonata för cello. Jag avslutar med den kända långsamma satsen ur hans sonata:

För två veckor sedan åkte jag till Sverige på höstlov. Det var precis vad jag behövde! Jag har saknat Sverige och alla jag känner i Sverige väldigt mycket, så det var fantastiskt att komma till Stockholm och under några intensiva dagar träffa mängder av vänner! Och se den fina staden igen, även om månadsskiftet oktober/november inte är känt för sitt fina, sköna väder.

Jag hann med inte mindre än tre konserter. Bland annat den här konserten i Tyska kyrkan där de spelade ett oratorium över Luther, för att fira 500-årsjubiléet av reformationen. Fin och rolig musik från 1800-talet som spelades i Norden för första gången! Cicci var med och spelade fiol. Om ni kolla noga kan ni se henne skymd bakom en notställsbelysning. 

Efter att ha varit i Stockholm några dagar åkte jag vidare till Lönneberga, och till församlingens allhelgonaläger. Jättebra och kul läger! Helt fullt i kapellet, och nästan hela min familj (utom Kristian, den svikaren, som spelade konserter i Göteborg) var där. På bilden ser ni mina två yngsta syskonbarn som upptäckt varandra och undrar vad den andre egentligen är för filur och varför de alltid dyker upp på samma ställen. 

En sista bild blir på min samlade trombonfamilj. Här ser ni tenortrombonen som jag brukar spela på, skoltrombonen som jag använde innan, alttrombonen, soprantrombonen och piccolotrombonen. Det är bara att välja vilken man vill spela på! :D 

Lite för snabbt var jag tvungen att åka tillbaka till Paris. Jag hade så trevligt i Sverige så jag hade gärna stannat längre, men det går inte alltid. Men snart är det jul och då blir det Sverige igen! =)