Förra veckan fick jag besök från Sverige igen. Den här gången var det Anna som åkte ner till Paris. 

För ca hundra år sedan levde en snubbe som hette Claude Monet. Ni kanske har hört talas om honom? Han tyckte om att måla tavlor av sin trädgård, och både jag och Anna tycker att det är trevligt att kolla på hans tavlor av hans trädgård. Så vi körde lite Monet-tema på den här helgen. Vi värmde upp på fredagen med att gå till Musée de l'Orangerie, där han målat sin näckrosdamm på 8 gigantiska tavlor som sitter upphängda i två ovala rum. 

Dagen efter åkte vi till byn Giverny där han bodde och hade sin berömda trädgård. Giverny ligger i Normandie, precis på andra sidan gränsen från Île-de-France (Parisregionen). 

I det här huset bodde alltså Monet, med sin stora familj. 

Det är ändå lite häftigt att traska runt i Monets hem och se var han brukade sitta och måla, äta och filosofera över livet. 

Det här är utsikten från hans sovrumsfönster. Inte så pjåkigt!  

Kanske känner ni igen den här gången från någon av hans målningar?

Den här lite mer ordnade delen av hans trädgård ligger närmast huset... 

... och på andra sidan en väg, ligger hans kända näckrosdamm. 

En väldigt charmig och fin park, som jag länge velat åka till. Tyvärr är det inte blomsäsong för näckrosor just nu, men det var väldigt fint ändå. 

Byn Giverny är en ganska liten ort, med cirka 500 invånare. Men ändå har den lite "tätbebyggelse" med restauranger, caféer, hotell, småbutiker o.s.v I svenska orter med 500 invånare brukar det generellt sett bara vara utspridda villor eller radhus, med en konsum och en pizzeria i "centrum". Nu är i och för sig Giverny en turistplats, men generellt sett har man mycket mer levande och mysiga byar i länder som Frankrike, Tyskland och Italien. Nu ska jag inte bli politisk, men jag har ju mina idéer om varför det är så.

I Frankrike har man ofta väldigt små kommuner (Det finns ca 36 000 kommuner i Frankrike, med i genomsnitt knappt 2 000 invånare i kommunen) och Giverny är alltså sin egen kommun. Och här på bilden ser ni la Mairie de Giverny, vilket motsvarar Givernys kommunhus. 

Jag älskar höjder och utsikter. Så jag klättrade upp på en kulle där jag fick en riktigt fin utsikt över landskapet. Men det var faktiskt jobbigare än man kunde tro, för det var stekande sol och 23 grader, vilket blir ganska varmt när man går uppför släpandes på en ryggsäck. Så jag blev rejält svettig och helt slut, vilket känns lite märkligt mitt i Oktober =)

Här ser ni en del av byn Giverny. 

I Nordmandie finns det, till skillnad från Paris, många korsvirkeshus och i lilla staden där vi tog tåget till Paris fanns det  några stycken. Gulligt säger jag!

Här ser ni Anna i Luxemburgträdgården i Paris. En jättehärlig trädgård som dessutom ligger bra till när jag har varit i kyrkan på söndagarna, så ibland hamnar jag här med en bok i solen. Hela förra veckan (och även en hel del den här veckan) var det fantastiskt väder, med inte ett moln på himlen och 22-26 grader på dagen. För mig som svensk känns det lite konstigt att mitt i oktober bli lite solbränd och kunna sitta med kortärmad tröja utomhus på kvällen. 

Men en söndag med fint väder är man sällan ensam om att tycka att det är härligt att sola på en filt. 

Lite senare på söndagen skulle vi träffa Annas gamla kompis från Skottland som ställde upp som min borgesman för lägenheten. Vi sågs vid Bois de bologne, vilket är en stor park och skog i västra delen av Paris. 

Jag har faktiskt aldrig varit i parken tidigare, så det var på tiden att jag åkte dit!

Målet för vår promenad i parken var Fondation de Louis Vuitton som är en byggnad där man vill främja all möjlig form för kultur. När vi var där var det en utställning från Museum of Modern Art i New York. 

Själva byggnaden är typ lika häftig som muséet själv! 

Ett halvdåligt försök att ta en groupi med den gamla spegelmetoden. 

Modern konst kan ju vara lite allt möjligt. T.ex en blå linje över massa konstverk. Men jag gillar det. Man upptäcker alltid någonting häftigt eller märkligt med modern konst. 

En utställning gick ut på att man gick in i ett rum, där en av de anställda satte ett sträck för hur lång man är, och skrev namn och datum. Tillsammans blev det en ganska häftig effekt på väggen. 

Här ser ni kanske mitt namn, ganska mitt i bilden. 

I ett rum hade de satt upp högtalare i små grupper runt om i rummet. Varje högtalare var en röst i en kör som sjöng någon gammal renässansmusik. Jättefint och en häftig upplevelse att sitta mitt i "kören", och att kunna gå runt under tiden de sjöng.  

Från takterassen på muséet kunde man bland annat se affärsområdet La défense.

Att sitta på en uteservering och ta ett glas vin är ju nästan obligatoriskt när man är i Paris. Och att då göra det på konstnärstorget på Montmartre är inte helt fel. Precis till vänster om bilden satt flera konstnärer och målade av folk. 

Vi tog också en tur genom Quartier Latin. Jag tog inte så många bilder, för jag orkade inte fippla med kameran. Men den här gatan tyckte jag bara var så typiskt parisisk. Husen och lamporna är typiskt paris, man ser Eiffeltornet och det är uteserveringar längs med gatan. 

Panthéon

Jag avslutar med en till Paris-typisk bild. Husen, träden, röda markiserna och svarta staketet med guldtoppar längst bort.

Nu har jag fått en rejäl injektion från Sverige, med besök två veckor i rad. Så nu står jag mig fint till nästa fredag när jag själv ska åka till Sverige! 

I förra veckan fick jag ett litet snabbt besök från Steffi. Det var den första övernattande gästen som jag hade. Här ser ni Steffi tillsammans med en okänd man. Ni ser ju själva vem som var mest nöjd!

Steffi ville nämligen hellre hamna på bild med mig! Och det känner jag mig naturligtvis mycket smickrad över.

Det här var första gången Steffi var i Paris, vilket innebar att jag fick visa henne alla turistiga platser i Paris. Med start vid Notre-Dame.

Och efter en lång promenad förbi Tuilerierna, Champs-Elysées och les Invalides, fick hon äntligen se huvudattraktionen Eiffeltornet. 

Det var en perfekt kväll för att sitta på en filt och snacka medan solen gick ner. 

Dagen efter gick vi till en park som inte ligger så långt från mig, Parc des Buttes-Chaumont. En jättetrevlig, lite vildvuxen park, där jag och många andra brukar lägga vår löptur. Fin miljö för en löptur, men otroligt jobbigt eftersom den är väldigt kuperad.

Från en utsiktsplats i parken ser man bort till Sacré-Coeur som ligger på berget mitt emot. 

Och Sacré-Coeur är ju också en plats som man måste besöka när man är i Paris för första gången. 

Precis i närheten av Sacré-Coeur ligger konstnärskvarteren i Montmartre. Här sitter alltid ett tjugotal konstnärer och målar, och vill sälja tavlor till turister. 

Paris är ju över lag ganska platt, men just vid Montmartre är det gott om backar och trappor. När vi hade traskat runt under stan så mycket att vi hade ont i ben och fötter, åkte vi hem till mig, drack lite vin, käkare choklad och kollade Amelie från Montmartre. Hon kutade ju runt i just de här kvarteren. 

I lördags natt var det kulturnatt i Paris. Eller "nuit blanche" som den kallas. Nuit blanche betyder en natt när man inte sover. Och kulturnatten höll på fram till kl. 07:00, så det fanns absolut möjlighet för att skippa sömnen.

Jag var egentligen inte på jättemånga av de officiella konstutställningarna, eftersom det ofta var en lång kö, och jag inte orkade köa. Så jag gick mest runt och kände in stämningen i stan och lyssnade på gatumusikanter och kollade på gatushower. 

På ett ställe radade några deltagare av "Mister France" upp sig. Det här verkar vara från departimenten så de ska väl vara med och tävla om att bli den slutgiltiga vinnaren i regionen, och så småningom hela Frankrike. 

Det var mycket folk i rörelse den här natten. Jag gillar att det var mycket liv och rörelse, men det var egentligen lite för mycket folk för att man verkligen skulle kunna ta del av kulturnatten. 

Här hade jag precis missat någon flashmob, verkar det som. Jag såg inte helt vad som hade hänt, men folk applåderade mycket så det borde ha varit något bra. =)

Nu i veckan har jag haft första symfoniorkesterprojektet i Paris. Vi spelade bland annat det bästa stycket som någonsin skrivits, nämligen Tjajkovskijs sjätte symfoni. Ett verk som jag lyssnat på miljoner gånger, men som jag ändå får gåshud av varje gång jag lyssnar på det!

Redan i början av första satsen börjar det mystiskt, sorgset och fantastiskt vackert med fagottsolo. Sen kommer ett lite gladare och pampigare avsnitt innan det kommer ett lugnt och vackert tema från 5:00. Första satsen fortsätter att svänga fram och tillbaka mellan vackra lugna avnsitt, häftiga krigiska avsnitt och fantastiskt pampiga avsnitt. Lyssna från 12:40 med hela brasset och den hetsiga musiken, och smärtan som kommer efteråt, framför allt från 13:40. Helt magiskt! 
Lyssna också särskillt på den korta men fina trombonkoralen från 11:03 (jag tycker iofs inte att de spelade den så fint på den här inspelningen) och brasskoralen i 18:00. Hela koralen avslutas med bara tromboner, tuba och puka. Läskigt men snyggt!

Lyssna på hela satsen, och ge den flera chanser. Den blir bara bättre och bättre!

Andra satsen är en fin och härlig dansant sats. Den brukar beskrivas som en haltande vals, eftersom den inte är skriven i 3/4 som valser egentligen skrivs i, utan i 5/4. Satsen är lättsmält och här hörs inte smärtan som man kunde höra så tydligt i första satsen. 

Det är nu det sjuka i de här symfonin kommer. En symfoni är nästan alltid i fyra satser, där första satsen presenterar hela symfonin och innehåller ganska många karaktärer och där sista satsen är en finalsats som är mäktig och pampig och slutar med ett tydligt slut. Däremellan brukar det vara en lekfull eller dansant sats (sats 2 i den här symfonin) och en lugn och sorglig sats (lyssna t.ex på Tjajkovskijs symfoni 5, sats 2, eller Brahms 3, sats 3). Men i den här symfonin har Tjajkovskij låtit den tredje satsen vara en tydlig finalsats. En rolig och bullrig sats som avslutas med ett supertydligt slut. Lyssna från 8:00 till slut så hör ni det utdragna slutpartiet där han riktigt förbereder publiken på att nu är det slut. Och vid VARJE konsert är det alltid en del av publiken, eller hela publiken som applåderar. Inte så konstigt med tanke på hur satsen är skriven. Men det är faktiskt inte slut där. För efter den satsen kommer den här satsen:

Om det är konstigt att skriva en tredjesats som låter som en finalsats, så är det ännu märkligare att skriva en finalsats som rakt igenom är supersorglig och fylld med ångest. Jag kan verkligen se framför mig en supersorglig historia. Från 6:30 kan man höra hur konflikten byggs upp till sitt klimax och från 7:10 gör han (för man kanske kan anta att det handlar om Tjajkovskij själv?) sitt sista försök att kämpa emot, men från ge upp. Vid 7:45 spelar trombon och tuba en koral där man kan höra den sista gnuttan hopp suddas ut. Hela satsen slutar med kontrabasarna som har pizzicato, som man väl på ganska god grund kan tänka sig symboliserar ett hjärta, som slår långsamare och långsamre och tillsist slutar att slå helt och hållet. Helt otroligt vacker sats och väldigt effektfullt att sluta en sån storslagen symfoni på det här sättet. 
Det nästan läskiga är att det här verket var det sista verket som Tjajkovskij uppförde innan han dog. En dryg vecka efter att han dirigerat uruppförandet dog han. Eftersom man vet att han var väldigt deprimerad och eftersom symfonin låter som den gör, är det många som menat att symfonin var något sorts självmordsbrev av Tjajkovskij. Men det finns egentligen ingenting som tyder på att det faktiskt skulle vara så. Men man kan ju undra varför han valde att avsluta symfonin på ett så okonventionellt sätt. 

Förutom Tjajkovskijs sjätte symfoni, spelade vi också Prokofievs "kärleken till de tre apelsinerna". Mycket rolig musik att spela, även om den inte är någon Tjajkovskij precis ;) Det var ett trevligt projekt, men det var ett projekt för dirigentstudenterna, vilket innebar att alla 6 studenterna skulle få pröva dirigera allt. Det blev väldigt många avbrott och mycket undervisning av dirigenterna, och väldigt lite jobb med själva orkestern. Så det känns som det hade kunnat bli ett ännu bättre resultat. Men det blev ändå ok. Faktiskt filmades konserten och direktsändes, så om ni vill se hur det lät kan ni kolla här:
http://www.conservatoiredeparis.fr/nc/voir-et-entendre/videos/article/concert-de-la-classe-de-direction-dorchestre-dalain-altinoglu-9/

Prokofiev börjar vid 28:30

Tjajkovskij börjar vid 65:50 (sats 4 vid 104:30)

Vill ni se/höra lite trombonställen kan ni kolla bland annat 77:05, 84:55 112:40

Men ni får inte döma oss för hårt! Det var en livekonsert och första projektet för året   

Om ni nu vill höra något roligt så kan ni lyssna på inspelningen av den här symfonin som Leningrad Philharmonic Orchestra har gjort. Jag tror att brasset missade lektionen som handlade om att smälta in i klangen. Men de spelar starkt åtminstone! Lyssna från 12:15 och från 13:10! De blåser på så att tonen bara vobblar, haha. Fult, men lite roligt! 

Paris kommun är uppdelad i 20 arrondissement som ligger som en snigel i staden. Det första ligger i mitten och så går de medsols, som bilden visar. De är egentligen inte logiskt uppdelade efter någon speciell karaktär, utan är uppdelade lite som européerna delade upp afrikanska länder. Raka linjer och strunt samma om det ger någon logisk mening. Men det är oftast arrondissementen man hänvisar till när man säger var man bor eller var något ligger, istället för att säga vad området heter. 

1a arrondissementet ligger alltså mitt inne i Paris. Det bor ca 17 500 personer här, och är det mest glesbefolkade arrondissementet, eftersom det till stor del består av offentliga byggnader och parker. Men ändå är det mer tätbefolkat än de flesta andra europeiska städer, eftersom Paris är otroligt tätbefolkat.

Det har smeknamnet "Arrondissement du Louvre", alltså Louvrens arrondissement. Och logiskt nog så ligger Louvren just här. Louvren är världens största konstmuseum och också världens mest besökta museum. Här finns mängder av kända konstverk, där Mona Lisa är det mest kända. De brukar säga att om man kollar på varje utställd tavla eller skulptur i en minut, tar det en månad att gå igenom alla föremål. Och då är ändå bara ca 7% av museets föremål utsällda. Det är ett jättebra museum, men man ska verkligen bara sikta in sig på det man helst vill se. 

Men Louvren byggdes inte som ett museum, utan är ju den gamla kungabostaden i Paris. Jag tror att kungarna bodde här ända till Ludvik XIV byggde Versailles. Själva byggnaden är ganska spännande, för varje ny kung byggde vidare på flyglarna, så man kan se hur det är olika stilar beroende hur långt ut på slottet man är. 

Här ser ni änden av ena flygeln. Det är ju ett otroligt stort slott, där flyglarna går ut väldigt långt. 

Precis i anslutning till Louvren ligger Tuilerieträdgården. En väldigt fransk slottspark, som verkligen är supertrevlig att strosa i. 

Det står stolar uppställda överallt, för jag tror inte att man får gå och sätta sig på gräset. Men stolarna används flitigt av parisarna som ofta sätter sig i parken med en bok. 

Det är naturligtvis mycket exklusivt att bo i husen ni ser på bilden. Men en stor del av husen används för hotell och butiker. 

Här står jag precis nedanför Louvren och tar bild på Tuilerierna och så kan ni skymta eiffeltornet bakom träden. 

Det finns flera caféer inne i trädgården på olika ställen. Precis som alltid i typiskt franska parker, är parken symetriskt indelad i olika delar där några har dammar, några blomsterrabatter och andra gräsmattor. 

Som sagt, många tycker om att ta en löptur eller promenad i Tuilerierna. Eller, för att använda ett franskt uttryck, bara flanera. 

Om man kollar innifrån Tuilerierna, västerut, ser man obelisken vid Place de la Concorde, Triumfbågen vid Charles de Gaulle - Étoile och La Défense. Det är flera kilometer mellan de här platserna. Skyskraporna i La Défense, som ni ser, ligger knappt 8 km bort, men eftersom det är stora paradgator hela (jag skrev först hele. Jag är nog en riktig smålänning trots allt!   ) vägen bort, ser man ändå bra bort dit. Men ingen av de här platserna ligger i 1a arrondissementet, så jag kommer tillbaka till dem senare  

Parallellt med Tuilerierna ligger garan Rue de Rivoli, som är en superkänd gata, eftersom den går i de fina och lyxiga delarna i Paris. Den kvällen jag tog den här bilden var gatan avstängd för biltrafik. Annars brukar det tyvärr vara ganska mycket bilar här. 

Längs med hela Rue de Rivoli ligger det pelargångar. Här ser ni ingången till något superlyxigt hotell. Jag kollade in lite genom fönstren, och det såg ut som ett riktigt palats. Har man pengar, så varför inte?

Skorna som ni ser på pedistalen, kostar 4 000€. Inga konstigheter!

Och kavajjackan till vänster här kostade något på 6 000€ om jag minns fel. Hela det här området har många brutalt dyra butiker. Jag vågar inte riktigt gå in i butikerna, men i skyltfönstren har jag sett smycken för ett par miljoner kronor. 

Men å andra sidan måste jag erkänna att jag tycker att det är snyggt! I vissa skyltfönster har de gjort riktiga konstverk. Även om jag tycker det är helt galet att lägga så mycket pengar på kläder och smycken, så är det fint att titta på. 

Här är Place Vendôme, och här ligger tydligen Europas lyxigaste hotell. Vem som nu bestämmer att det är det? Men det kanske åtminstone är Europas dyraste. 

Men det finns även möjlighet för normala människor att shoppa. Här är det nyrenoverade köpcentret Les Halles som går ner flera våningar under jord, med vanliga butiker som HM, fnac, Zara och alla andra kedjor som finns. 

Precis bredvid Les Halles, ligger kyrkan Saint Eustache. En stor, fin kyrka. Men jag tycker att det är väldigt märkligt att ha stor reklam på en kyrka! Någon stans kan man väl slippa reklam?

Det finns såklart en hel del restauranger och caféer också i första arrondissementet. Här är en Restaurang som heter "Au pied de cochon", vilket alltså betyder "vid grisens fot". Inte så långt ifrån låg "vid hunden som röker". När redan namnen "Bistrot de Paris" och "café du Louvre" är tagna får man vara uppfinningsrik! Inga förslag är dåliga!  

Svenska restauranger ska ofta försöka vara väldigt internationella, eller väldigt chica, eller väldigt stilrena. I Paris kör man mer på väldigt charmiga, mycket småplock och väldigt franskt. Det har ju fördelen att om det är något som är lite trasigt eller skabbigt så kallar man det för charmigt eller äkta.  

Hela arrondissemanget är naturligtvis väldigt fint och dyrt, och de flesta husen är av ganska hög standard. En sak som man har mycket i Paris är de här storslagna rondellerna i stan, med någon staty eller något i mitten och fina hus runt omkring. Här ser ni en relativt liten sån, men det finns stora vid bland annat Triumfbågen, Place d'Italie, Nation, Montparnasse, Place de la Concorde och Trocadéro. I Stockholm har man byggt en sån, efter fransk modell, vid Karlaplan.  

Väldigt nära Louvren ligger också Palais Royal. Det vill säga kungliga palatset. Från början byggdes det till kardinal Richelieu, men övergick sedan till hovet, där en sidogren av kungafamiljen använde det som sitt residens. När en av Ludvig XIVs älskarinnor förstörde feststämningen i Versailles, blev Palais Royal aristokratins nya nöjeshögborg. 

Ja, de här olika höga pelarna fanns naturligtvis inte på den tiden, men har blivit väldigt kända. Jag har sett dem i film och på bild mängder av gånger, men hade aldrig helt fattat var de var. Men de är alltså på en liten innergård i kungliga palatset. Eftersom vi är i de finare kvarteren går fortfarande folk i kläder som anstår överklassen. 

Palatset har också en ganska stor, och väldigt fin innergårdsträdgård. Underbart lugnt och härligt mitt inne i storstan. 

Också här byggde man långa pelargångar. De gillade verkligen pelargångar på den tiden. Jag förstår varför!

Precis bredvid Palais Royal ligger Comédie Français, som är Frankrikes nationalteater. 

Tunnelbanestationen "Palais Royal - Musée du Louvre" har en av de mest kända tunnelbanenedgångarna i Paris. Jag vet inte om jag tycker att den är så jättefin, men den är i alla fall speciell! 

Kommer man ner till Seine, så ser man väldigt ofta de här gröna stånden med böcker och tavlor. 

Seine, västerut, med Île de la cité till vänster. Förra gången jag bodde i Paris var den här vägen fortfarande öppen för biltrafik, men nu har bilarna portats därifrån. Paris blir mer och mer bilfritt, vilket jag tycker är fantastiskt bra. 

Byggnaden ni ser på övre bilden är la Conciergerie, som från början även det var ett kungligt palats Det ligger på västra delen av île de la Cité, väldigt nära Notre-Dame.  Senare omvandlades delar av det till fängelse. Kungapalats, fängelse, sak samma liksom.Det är ett stort komplex med många byggnader som byggts ihop och nu ligger Palais de Justice, (typ högsta domstol, tror jag) där. På undre bilden ser ni just Palais de Justice, och Saint-Chapelle, som också ligger ihopbyggt med resten. 

Baksidan på Palais de Justice.

Ett litet torg på Île de la Cité.

Själva udden av Île de la Cité utgörs av en park, och det är också härifrån turistbåtarna utgår. 

Turisterna hittar alltid nya ställen att sätta hänglås på, och här i Paris hjärta har de lyckats sätta väldigt många!   

Ja, det här var väl de viktiga delarna av första arrondissementet. Det blev många bilder, men jag hoppas att ni inte blev helt uttråkade!

Nu har vardagen i Paris dragit igång på allvar. Jag har börjat på skolan, fått mängder av information om hur man på 100 sätt kan bli avstängd från skolan, hur man genom att fråga en lång kedja personer i administrationen kan få veta vilken tid man ska ha lektion o.s.v. 

Jag har också haft mina första trombonlektioner. Huvudlärare är Fabrice Millischer, en väldigt känd trombonist. Ni kan se honon spela här:

Eller höra t.ex det här:

Han spelar också alttrombon:

Jag har än så länge bara haft en lektion med honom, men tyckte att det kändes bra och tror att han kommer kunna hjälpa mig att bli bättre. Här nere har trombonisterna lektionerna gemensamt, vilket innebär att alla lyssnar på mig när jag har min lektion. Jag tycker egentligen inte att det är ett jättebra upplägg när man börjar på utbildningen, men för mig är det svinbra nu att öva att spela upp flera gånger i veckan. Ni som läste min blogg redan när jag var här i Paris för flera år sedan, kanke kommer ihåg att jag var ganska rejält knäckt för att jag blev nervös och spelade dåligt varenda lektion! Men den här gången känns det otroligt mycket bättre! Inte för att jag spelar så fantastiskt bra, men jag känner mig ganska bekväm med situationen. Man kan alltså bli bättre på att spela upp för andra! =)

Ni kanske också kommer ihåg att de hade gemensamma uppvärmingar med sjuka skalövningar, och att jag sög totalt på skalor? Sedan dess har jag spelat skalor betydligt oftare. Så man skulle ju tro att jag kunde det nu! Men icke då! När vi skulle spela harmonisk fiss-moll i terssprång i två oktaver idag tog det inte många toner innan jag var borta. Men det gick åtminstone bättre än sist. Och ärligt talat så är det sällan man behöver kunna spela skalor på det sättet utan noter och utan att få öva. 

Hur som helst är båda trombonlärarna (man har alltid två olika lärare i sitt huvudinstrument) och trombonklassen trevliga och schyssta, och det känns som det kommer bli bra. 

Men förutom att spela trombon så försöker jag göra lite annat på fritiden. För en knapp vecka sedan var Jennie i Paris. Jättekul att träffa henne, strosa på Paris gator och njuta av stadspulsen. Väldigt skönt också att få prata svenska obehindrat! 

För en vecka sedan blev det bestämt att Paris ska arrangera OS 2024. Man har jobbat länge för att få det, så man var väldigt glad för att det till sist blev så. På fredagkvällen blev det ett firande av att man fått det, vid stadshuset. Här ser ni hur de riggat och hur folk börjar komma. 

Det var kul! Tydligen massa kända fransoser och fransyskor. Lite ministrar, idrottsstjärnor, artister, tv-kändisar och sånt. 

Alla var såklart glada och bidrog till en skön stämning, och flera började spontansnacka med mig. När det kom fram att jag i princip inte visste vem någon av alla kändisar var blev dom lite chockade och frågade om jag åtminstone visste vem Justin Bieber var (han var inte där). Jag sa att jag kände till honom lite grann och försökte ivrigt skylla på att jag inte är fransk. Nu har jag chockat folk i ytterligare ett land med min totala okunskap när det gäller kändisar   

Jag var bara tvungen att ta en bild på de här, eftersom två av dem spelar omvänt med gitarren. Det är så ovanligt att se det och jag kan riktigt känna i händerna hur svårt jag skulle tycka att det var.  

Ibland går jag bara en liten tur för att känna att jag faktiskt bor i Paris. Då kan det hända att jag passerar Notre-Dame...

...eller går på Champs-Elysées när det är bilfritt

Naturligtvis har jag också tagit en tur förbi Eiffeltornet. Det måste man ju. Över lag kan man väl säga att min vardag här i Paris är väldigt bra. Men i helgen fick jag en dipp, precis som tidigare gånger när jag flyttat utomlands. Det brukar komma efter typ två veckor, när jag är less på att jag inte känner något riktigt bra här, och jag börjar tänka på allt roligt jag skulle kunna hitta på med folk i Stockholm. Men nu känns det bra igen och jag är egentligen väldigt nöjd med att bo här för tillfället.   

Ja, jag har alltså flyttat till Paris för 1 ½ vecka sedan. Några av er kanske har läst inlägget jag skrev om hur det gick till att få min bostad. (http://teha.bloggplatsen.se/2017/08/17/11469666-jag-alskar-den-franska-byrakratin/) Efter jag skrev det inlägget var jag, och min borgesman, också tvungna att skriva under ett kontrakt till. Men tro det eller ej, när jag kom till Paris fick jag faktiskt tillgång till min lägenhet! :D

Ska jag vara helt ärlig så tycker jag lägenheten är lite sådär. För det första var den inte ren när jag flyttade in. För det andra så är möblerna riktigt fula och skraltiga. Och över lag är den bara inte så jättemysig. Jag har försökt gömma det fula bordet och försöka få det lite trevligare, och nu tycker jag ändå det är helt ok. Den är hur som helst ganska stor, och har två sängar, så det är lätt att få besök (hint, hint). Jag har också tänkt köpa till en extra luftmadrass om det behövs, så kan åtminstone två personer, utöver mig, sova här. 

Ett litet pentry har jag också. Tyvärr finns det ingen ugn, vilket är ett stort problem för mig, som älskar ugnsmat! Men jag har nog tänkt köpa till en liten miniugn. 

Ett rum med toalett. Av någon konstig anledning ett annat för dusch och handfat. Det är stopp i duschavloppet, men annars är väl allt normalt. Om jag inte duschar längre typ två minuter så hinner inte baljan bli överfull. Så just nu är det snabba duschar som gäller för mig!

En liten klädkammare har jag också. Det är väl hela lägenheten. Det kommer nog bli bra att bo här, även om den inte är i närheten så bra som det stället jag bodde på förra gången i Paris. Eller som min lägenhet i Stokholm för den delen. Men en stor fördel här är att jag har rätt att spela trombon i lägenheten mellan 8:00 och 20:30 varje dag. Helt fantastiskt att kunna få göra det! Det är ju bara musiker som bor i de här lägenheterna. Så runt omkring mig kan jag höra att det bor en cellist, en harpist och en pianist. Som en nitlott har jag någon granne som spelar klarinett och någon som spelar eufonium också. Men det får man väl acceptera. Det är nog ändå mina grannar som dragit största nitlotten   

Utsikten från lägenheten. Lägenheten ligger faktiskt i samma hus som konservatoriet. Så det vita ni ser på höger sida är en del av orgelsalen i konservatoriet om jag inte minns fel. 

I trappuppgången i huset sitter en lapp uppe om hur vi ska agera om det blir ett terrorattentat. Jag vet inte om det ska kännas bra att man är realistisk och inser att det kan hända igen, eller om jag ska tycka det är läskigt att man anser att det ska behövas sättas upp en sån lapp där jag bor!

Här ser ni den liten del av parken som ligger precis utanför där jag bor. Jag bor i huset med det vågiga taket. 

Framsidan och huvudentrén till konservatoriet. Eller Conservatoire National Supérieur de Musique et de Danse de Paris som det så fint heter. Det gäller att ha ett långt namn, för det är ju allmängiltigt att ju längre namn en högskola har, ju bättre är den. Men vanligtvis förkortas namnet till bara CNSMP. 

Precis i anslutning till musikhögskolan ligger en park som heter Parc de la Villette. Det är ett ganska stort område där det förutom park är en hel del kulturbyggnader. På den övre bilden ser ni CNSMP längst till vänster, sedan Théâtre Paris-Villette i den gamla byggnaden, höger om CNSMP. Längst till höger i bild är La Grande Halle som är en stor byggnad där det finns bland annat restaurang och konsertsal. Just nu verkar det vara någon jazzfestival där. 

Precis utanför la Grande Halle, har de ett dansgolv. Det är lite kul att se för det brukar vara så blandat med människor där. Några som dansar vals, några som dansar till gamla franska visor och några som dansar hiphop. För min egen del är jag nöjdast om jag får stå utanför golvet   

Här var ett gäng andra killar som höll på att göra någon uppvisning för några tjejer. Vet inte om de bara raggade eller om det var något speciellt. 

Precis vid Parc de la Villette möts tre kanaler. Canal Saint-Martin som går från Seine upp hit, Canal de l'Ourcq som fortsätter norrut och Canal Saint-Denis som fortsätter västerut. Egentligen skiter ni väl fullständigt i vart de olika kanelerna går. Men det är hur som helst trevligt att ha vatten i närheten! =)

Parc de la Villette är en modern park, och man ser att arkitekten har tänkt mycket på olika linjer och cirklar som skär av varandra. Det är ganska häftigt =)

Förutom att konservatoriet ligger här, så ligger också Cité de la Musique (längst till höger i undre bilden) här, med sina konsertsalar, och dessutom den nybyggda filharmonin. Det är Jean Nouvel som har ritat den. Den är jättehäftigt gjord, och bilder innifrån konsertsalen verkar lovande. Men fasaden är ärligt talat inte så jättesnygg. Det sägs att Jean Nouvel har stämt byggfirman för att det inte blev som han hade tänkt sig. Men jag tycker hur som helst att det är fantastiskt att få bo så nära all den här musiken och annan kultur. Senare i år ska jag spela något sammarbetsprojekt med filharmonin, i deras konsertsal. Det ska bli skitkul! :D

Den snabba och enkla sättet att ta sig från mig är med tunnelbana. Men det finns också en spårvagn just här. Paris har lite spårvagnslinjer i utkanten av kommunen, men inga som går genom de centrala delarna. Däremot finns det många linjer som ersätter snabbussar i förorterna. 

Det här är stora huvudgatan som går förbi mig. Den går hela vägen från mig till Opéra Garnier, i de fina kvarteren. 

Jag bor verkligen i utkanten av Paris kommun (som dock är väldigt liten så det är ändå hyfsat centralt) och just det arrondissemanget som jag bor i, 19e, är det fattigaste och stökigaste arrondissemanget i Paris. Men jag måste säga att jag ändå tycker att det är väldigt trevlig! Jag kanske har tur med mitt kvarter, men här finns det fullt av små restauranger, caféer och butiker, och det är mycket liv och rörelse. 

Lilla tvärgatan till huvudgatan. Det är här min mataffär och mitt bageri finns. 

I Frankrike har man ju kvar småbutiker mycket mer än vad vi har i Sverige. Så på den här gatan finns två bagerier, ett charkuteri, ett fromagerie, en vinaffär, grönsaksaffär och massa annat. 

Det finns som sagt många restauranger här. Så inom ett par hundra meter från mig finns det franskt, kinesiskt, japanskt, viatnamesiskt, italienskt, amerikanskt, libanesiskt, sushi, indiskt och säkert från massa andra länder också. 

Ja, här kommer flera dagbilder från Parc de la Villette också. Lite karuseller, som verkade ha stängt just när jag tog bilden. Kanske för att det var på dagtid, när alla människor med ett liv antingen jobbar eller är i skolan. 

Samma kanal som jag tog kvällbilder på tidigare. 

Det finns lite får i parken, som enligt en skylt skulle bidra till Paris ekologiska profil. Jag vet inte helt hur några får i en hage ska påverka ekologin så mycket, men det är väl viktigt för Paris självbild att man har lite får. 

Det finns också en bro in i Paris djungel. 

Det finns flera stora öppna ytor där det brukar annordnas olika evenemang. Om någon vecka ska det vara en vegansk festival här. På sommaren är det utomhusbio fyra kvällar i veckan här. Och annars använder folk den bara till picknick eller för att sola =)

Den här 1½ veckan jag varit här har jag försökt göra iordning lägenheten och köpa in allt som behövs, och förutom det mest övat. Så jag har inte träffat så mycket folk här. Men igår träffade jag äntligen min borgesman (som jag aldrig träffat tidigare alltså) och jag behövde inte be honom skriva under ett enda kontrakt eller kräva honom på uppgifter om vilken färg han brukade ha på strumpor på torsdagar. Det var supertrevligt!

Vi var på en indisk, helvegetarisk restaurang, med supergod mat! Och vi köpte någon riktigt spexig efterrätt, som ni ser på undre bilden. Den var god! Men läskigt med något som är så grönt!  

Ja sedan jag skrev inlägget om Vadstena har det hänt en hel del! Bland annat har vi firat att Christina blev 30, på vårt sommarställe i Småland. 

Odensvalehult är sådär typiskt smålandslantligt. Väldigt härligt att vara där ett tag på sommaren. 

Jag fick tyvärr inte riktigt några bilder på på middagen, men här är i alla fall en mobilbild på den första efterätten. Totalt var det fem rätter (!) och de flesta var indieninspirerade. Väldigt gott =) 

Det var inte mindre än 5 barn med på tillställningen, och här får ni se födelsedagsbarnets son, som sitter nöjd och belåten efter att ha tryckt i sig ena rätten efter den andra! Han kan det här med att njuta av livet och inte stressa upp sig i onödan. 

Tre hundar var också med på festen. Lucia och Alice började sin bekantskap lite på fel fot, när Alice var så påflugen att Lucia blev alldeles förskräckt. Men nu har de blivit bästa vänner och hänger ihop i vått och tort. 

Även Milly fick vara med på ett hörn... 

... men det var ändå tydligt att det var Alice och Lucia som var det riktiga innegänget. Milly är helt enkelt lite för gammal och förstår inte tonåringarnas jargong. 

I en hage, en liten bit bort fanns det ännu större djur.

Efter helgen i Odensvalehult, var det några dagar kvar i Vadstena, med några sista konserter och föreställningar. Det var lite sorgligt att lämna Vadstena, för det hade verkligen varit supertrevligt med massor av härliga människor och fin musik och mycket tid för att slappa. Men samtidigt var jag också taggad på att komma tillbaka till Stockholm.

Tiden i Stockholm utnyttjades på bästa sätt. Jag började med att spela en konsert på Gärdet med Filharmonikerna. Det är en konsert som återkommer varje år, och brukar vara riktigt populär med ca 40 000 - 45 000 i publiken. I år kom det rejäla skurar från och till, så jag tror inte att det var lika många i år, även om det var många tusen även i år =) Jättekul att få spela med filharmonikerna, precis som vanligt!

Jag har också haft mitt Harry Potter-marathon som jag snackat om att ha så länge. Alla filmerna på tre dagar! Vi var konstant 3-8 pers som kollade, även om vi bara var två som kollade alla från början till slut. Filmerna var absolut värda att se, men har ändå inte hamnat på min lista över favoriter. 

En kompis från Litauen, som gjorde Erasmus med mig i Paris för flera år sedan, var plötsligt på Ackis. Hon stod i matkön och hälsade på mig när jag gick förbi, och dåligt ansiktsminne som jag har, kom jag inte på vem det var och tänkte att hon kanske hälsade på någon bakom mig. Så jag kollade åt annat håll och låtsades som ingenting. Jag är inte bara glömsk, jag är trevlig också!  Efteråt började jag fundera på vem det kunde vara, och kom till slut fram till vem det var. Hur som helst kunde jag förklara min fula diss och så visade jag henne några favoritställen i STHLM. 

Vi hade också en gemenskapshelg i Stockholm, som jag, Cicci, Daniel och Erika dragit ihop. Typ 35 pers kom, och vi hade en rysligt trevlig helg tycker jag. Men jag var så upptagen av att ha trevligt att jag glömde att ta några bilder. 

Men efter gemenskapshelgen stannade Ch och Daniel kvar, Krille bodde redan hos mig och dessutom kom Angelica på besök. Så vi drog på grönan. 

Det här är innan första åkturen för mig och Krille i nya attraktionen Ikaros. Den är ungefär som ett vanligt fritt fall...

Fast när man kommit upp till toppen, välter de sätena 90 grader, så att man sitter och kollar rakt ner mot marken, innna de skjuter ner en. För att öka spänningen släpper de några slumpmässigt valda byglar varje gång. På den här bilden har de släppt byglarna på de tre sätena längst till höger. Otur för de människorna! Men vi klarade oss i alla fall. 

Ett riktigt virrvarr av berg-och-dalbanor.

Eliah fick också åka sina första karuseller. Han tog det väldigt bra, men pappa Daniel var rädd och var tvungen att få hålla i Eliah hela tiden för att våga åka. 

Jag har också fått hem både min soprantrombon och min piccolatrombon. HUR GULLIGT ÄR DET??!! :D Och börja inte ställ massa dumma frågor om vad jag ska ha för användning för dem och vad jag betalade för dem och sånt. De är gulliga!

Efter att ha utnyttjat tiden i Stockholm till max och haft typ 35 "gästnätter" i lägenheten på 14 dagar, var det dags att packa ihop allt och flytta från stan. Det var mycket jobb och mycket ångest, men gick bra. Nu står mina saker i Småland och jag själv är i Paris. Kommer inlägg om Paris senare.

Ja jag måste bara säga att J'   la bureaucratie francaise! Och jag får min tillräckliga dos nu när jag ska flytta dit. För att ni ska förstå lite hur det kan vara tänkte jag ge en liten iblick i hur det gick till när jag fick min studentetta. Jag understryker att det är en liten studentetta det handar om. Först får man ansöka om en bostad. För att göra det krävs

• Ett sex sidor långt formulär du fyller i om dig själv
• Ditt fullständiga personbevis med alla relationer
• Din skattedeklaration från förra året
• Ett bevis att du bor där du säger att du bor (för är man hemlös kan man ju inte bli betrodd med en lägenhet!)
• En kopia av mitt pass
• En egenhändigt skriven hedersdeklaration om hur mycket pengar jag får i CSN varje månad
• Mammas fullständiga personbevis med alla relationer (För tänk om något syskon skulle råka vara folkbokförd i t.ex Borlänge *ryser*)
• Pappas fullständiga personbevis med alla relationer
• Mammas inkomstdeklaration från förra året (för mamma sköter ju min ekonomi även om jag är 26 år)
• Pappas inkomstdeklaration från förra året
• Bevis att mama och pappa bor där de säger att de bor
  
  

Allt det där skulle översättas av en certifierad översättare, vilket kostade mig 270€.

Men visst, både mamma och pappa jobbar och jag får CSN som täcker hyran. Men för säkerhets skull kräver de också att jag har någon som går i borgen för mig. Den personen MÅSTE bo och arbeta i Frankrike och tjäna minst fyra gånger hyran. Eftersom jag inte riktigt känner någon i Frankrike som tjänar fyra gånger hyran och som skulle älska att vara min borgesman blev det lite knepigt. Men som tur var kan banken gå i borgen för en om man bara betalar tillräckligt mycket. Så jag kontaktade en bank. De ställde gärna upp, men behövde ha möte mid mig personligen. Så jag köpte flygbiljetter för att åka till Paris över dagen och ha möte med banken. Tre dagar innan jag skulle åka ner på mötet, visar det sig att en kompis här i Stockholm, för tio år sedan jobbade tillsammans med en man i Skottland, som nu bor i Paris. Han tyckte synd om mig och ställde upp som borgesman. Helt sjukt! 

Det de ville ha från borgesmannen var

• Inkomstdeklaration från förra året
• Personuppgifter

Sedan kunde jag äntligen skicka iväg ansökan!

Efter 1,5 månader får jag svar att jag har fått en bostad! YEEEY! Meeen, först vill de ha lite uppgifter. Jag måste först och främst gå in på en internetsida och boka bostaden, och samtidigt uppge massa uppgifter om mig. Jag måste också uppge uppgifter om min borgesman, typ var han jobbar, hur länge han jobbat där, om han hyr eller äger sin bostad, om han har några barn eller partner, vad han äter till frukost o.s.v (ok, jag behövde inte säga vad han åt till frukost)

De ville också ha några dokument

• Mitt antagningsbesked
• Kopia av mitt pass
• Min borgesmans inkomstdeklaration IGEN!
• Min borgesmans tre senaste lönesedlar
• Min borgesmans "carte de séjour", typ uppehållstilstånd/arbetstillsånd
• Min borgesmans bankuppgifter

När jag väl skickat in de intygen fick jag tre olika kontrakt som jag och min borgesman skulle skriva under

• Ett hyreskontrakt
• Ett kontrakt där jag skriver under att jag inte tänker bete mig som ett svin
• Ett kontrakt där min borgesman, för hand, skulle skriva en jättelång text om att han tar på sig allt ansvar om jag inte kan betala. 

Efter att kontrakten var inskickade skulle jag bara betala två avgifter

• En månadshyra som säkerhet att jag inte river lägenheten
• En öppningsavgift

När avgiften var betalad och de mottagit den behövde jag bara köpa en bostadsförsäkring och nu påstår dom att det bara är att komma och hämta nycklar på avtalad tid. Men jag är inte så lättlurad! Snart kommer dom och vill ha inkomstdeklaration för min mosters kompis hunds tidigare matte. För helt ärligt, vad skulle de göra om jag inte kan betala, min mamma inte kan betala, min pappa inte kan betala och min borgesman inte kan betala? De skulle ju kunna riskera att inte få betalt för en månadshyra... ve och fasa!

Men allt detta sagt, så har alla som jobbar på bostadsföreningen varit otroligt hjälpsamma när jag kontaktat dom. Nu har jag bostad, och om jag klarat den här byråkratin kan jag klara vad som helst!