Bilderna i det här inlägget är över en månad gamla, men jag tycker ändå de är värda att läggas upp, så här kommer del 2 av min sommar i Sverige. 

Precis i närheten av vårt sommarställe i Odensvalehult (som jag skrev om i ett tidigare inlägg) går smalspåret. Precis som namnet avslöjar, är det en smal järnväg.

Den närmaste stationen heter Spångenäs, och den ligger inte alls långt ifrån Odensvalehult, men ändå har jag aldrig tagit tåget därifrån tidigare. Så Cecilia, jag och Kristian bestämde oss för att ta tåget för att åka till Västervik. Stationshuset får väl beskrivas som litet, och det var ingen stor trängsel i väntan på tåget. 

Även perrongen är i minsta laget. 

Järnvägen stängdes för persontrafik på 80-talet och nu är den endast i drift på sommarhalvåret, med några turer i varje riktning varje dag. Men det här var tåget som pappa tog till gymnasiet i Hultsfred på 70-talet. 

Tåget tog oss till Västervik, som är norra Kalmar läns största stad. Jag minns när jag var 5-6 år, och min storasyster Christina berättade för mig att Västervik inte var en av Sveriges största städer. Jag hade MYCKET svårt att tro henne. För har ni sett hur många våningar det var på sjukhuset?! Dessutom fanns det rödljus, så staden måste ha varit myyycket stor! Så tänkte ett barn som vuxit upp i Lönneberga. 

Storstad eller inte, Västervik är en gammal och mycket vacker stad. 

De gamla kvarteren är fulla med trähus i alla möjliga färger. 

En gammal trästad pyntas bäst med blommor

På några ställen fanns det riktigt små, låga hus. Ni ser huset som är mellan det vita och gula huset? Jag har ingen aning hur de används och varför de är så pyttesmå. Men gulliga är de. Någon Västerviksbo som vet?

Lunchen åt vi i stadsparken. Jag har många goda minnen från Västervik, och särskilt stadsparken, där vi ofta brukade spela med Sommarorkestern, när jag bodde i Lönneberga. Sommarorkestern är en orkester som åker runt under några veckor på sommaren, och spelar konserter och marscherar. Det var några intensiva men mycket roliga veckor. Dessutom kunde man ha det som sitt kommunala sommarjobb, och få betalt för det. Att det var möjligt beror till stor del på några riktiga eldsjälar bland lärarna på musikskolan i Hultsfred. Fler kommuner borde ta efter!

Eftersom Västervik var "stora staden" där jag växte upp, funderade jag aldrig så mycket på hur den såg ut. Men nu på senare tid har jag börjat lägga märke till hur fin staden verkligen är. Dessutom ligger det en stor härlig skärgård i havet utanför staden. 

Längs hamnen ligger det flera restauranger, caféer och uteserveringar. 

Går man lite längre ut, så får man en fin vy över Västervik

Spana in molnen, hur häftiga de ser ut. Man kan se hur det regnar på vissa ställen, samtidigt som det var klar sol över större delen av staden. 

Lite längre bort i hamnen låg 10-15 båtar som inte såg ut att vara helt gratis. Tydligen är Västervik, precis som Gotland, ett populärt ställe för folk med dyra båtar att stanna till vid.  

Molnen blev mer och mer dramatiska. Det kom också en rejäl skur fram på eftermiddagen. 

Men lika snabbt som skuren kom, försvann den. 

På de här bilderna ser ni Sankt Petri kyrka. En vacker kyrka i nygotisk stil. 

På vägen hem försökte jag fota genom tågfönstret, med inte allt för bra resultat. Men om jag säger er att det var väldigt vackert på många ställen så hoppas jag att ni tror mig. 

Cicci passade på att fota mig när jag försökte fota naturen. 

Tillbaka i Odensvalehult, med en snygg kvällsdimma. 

Någon vecka senare fick vi besök. Och när man kommer från Lönneberga och får besök så åker man till... 

... Katthult!

I Katthult finns snickarboa med många träfigurer som ändå är ganska fina. I Lönneberga, precis mitt emot vårt hus, finns en liten minisnickarboa, där barn själva får ställa in sina trägubbar de har gjort. Och, förlåt alla täljglada barn som läser det här, men de trägubbarna ser på riktigt ut som SKIT! Eftersom Lönneberga inte har så många museer eller får besök av så många komiker brukade jag under min uppväxt gå till snickarboa för att både få se på så kallade skulpturer och få skratta på samma gång. Vill man däremot se på fin träkonst i Lönneberga, kan man gå till Lönnebergasnickaren som gör riktigt fina saker - http://www.lonneberga.com/

I Katthult finns det naturligtvis en del djur. Bland annat getter och killingar. 

Nästa stopp blev Bullerbyn, som konstigt nog ligger ännu närmare Lönneberga än vad Katthult gör. 

Kommer man från Lönneberga så hör man, vare sig man vill eller inte, ihop med Astrid Lindgren och hennes berättelser. Jag har väl under min uppväxt övervägt om jag ska tycka det är töntigt, coolt eller fint, men har nog landat i att jag tycker det är ganska fint och trevligt att komma från Astrid Lindgrens hembygd. 

Sista stoppet blev vid sjön Linden i Lönneberga. 

Jag är ju som jag är, så vare sig det är sol eller moln, varmt eller kallt, kan du ju bara försöka stoppa mig från att hoppa i sjön! 

Sjön ligger fint till, och vägen dit är minst halva behållningen. Att bada i havet är härligt, men ingenting slår en lugn småländsk skogssjö i kvällssolen!

Som klassisk musiker får man ganska ofta roliga/märkliga frågor och kommentarer från folk. I de flesta fall handlar det nog helt enkelt om att man inte vet så mycket om hur branschen fungerar, i andra fall handlar det om ointresse för klassisk musik, och ibland handlar det tyvärr om att man ser kultur som något onödigt och kostsamt. Här kommer en lista med saker som vi ofta får höra när folk får veta att vi är musiker:

1. Är du musiklärare då?
Många verkar tro att det enda sättet man kan försörja sig på inom musik är som musiklärare, men säger man att man är musiker så är det förmodligen för att man försörjer sig till största delen som musiker. Sen kan man lägga till att väldigt många musiker i och för sig undervisar i någon utsträckning vid sidan av.

2. Kan man jobba som det?
När man då förklarar att man är musiker och spelar konserter och liknande, får man ofta följdfrågan om man verkligen kan jobba och försörja sig som det. Det är egentligen inte en så märklig fråga. Jag vet inte om man kan försörja sig som professionell innebandyspelare, eller konståkare, eftersom jag inte känner till de karriärerna. Så det handlar inte om brist på respekt utan handlar nog snarare om att man inte vet hur musikbranschen fungerar. Men ja, man kan arbeta som professionell musiker. 

3. Finns det typ nån grupp som brukar spela ofta tillsammans då eller?

Jag har flera gånger varit med om att stockholmare har blivit väldigt överraskade när jag berättar att i Stockholm finns det tre stora heltidsanställda symfoniorkestrar, två militärorkestrar och en blåsorkester. De känner till att operan, konserthuset och Berwaldhallen finns, men har väl tänkt att det är hobbymusiker som spelar konserter där.

4. Det måste vara underbart att få jobba med sin hobby!?

Det här med att vi jobbar med vår hobby är något som de flesta musiker hatar att höra. Men personligen måste jag erkänna att jag gillar att höra det, för alla vill väl jobba med det de älskar att göra? Det jag hör när jag får den här frågan är att jag har ”lyckats” (om man nu har lyckats som frilansare) med något som så många drömmer om, och att jag har ett roligare jobb än de flesta. Och ärligt talat, jag ÄLSKAR att spela och repa och har inte haft söndagsångest sedan gymnasiet, så visst känner jag mig priviligierad att få jobba med det jag älskar mest.

5. Vi andra som har ett ”riktigt” jobb …
Den här kommentaren däremot kan ju inte tolkas positivt, utan speglar ett förakt för yrket. För även om jag älskar jobbet så kräver det otroligt mycket jobb och övning. Jag tror många är omedvetna om att jag får åka till skola och jobb och öva varje dag, oavsett om det är helg eller vardag, semester/lov eller inte. Jag brukar ofta snitta upp emot 70h/veckan på ”jobbet”. Så när folk försöker framställa det som att man är en lat dagdrivare som suger ut pengar utan att jobba, kan det svida lite. Fast då tänker jag att jag åtminstone inte sitter på mitt kontor och hatar mitt jobb 40h/veckan, haha!

6. Känner du någonsin dåligt samvete för att du inte bidrar till samhället?
Den här kommentaren har jag inte fått ofta, och den har ställts välmenande, men visar ändå hur dåligt man förstår människans psyke och hur samhället fungerar. Man skulle kunna ta bort allt ”onödigt” som kostar pengar. Alla parker, all musik, all konst, fin arkitektur, filmer, gastronomi etc, men jag tror de flesta inser att förutom att samhället skulle bli förtvivlat grått och tråkigt skulle det straffa sig både i folks hälsa och ekonomiskt. Jag är värdelös om någon behöver en hjärtoperation, men det är en ingenjör också. Trots det är både ingenjören, kocken och författaren viktig för att få ett funktionellt och trivsamt samhälle.

7. Har du med din trumpet idag?

Jag vet inte hur många gånger folk att frågat om hur det går med trumpeten eller om jag har med trumpeten idag. Visst, trumpeten och trombonen är i samma instrumentfamilj, och jag förstår hur trumpeten fungerar. Trombon betyder till och med stor trumpet. Men ge mig en trumpet så kan jag visa varför jag inte anser mig vara trumpetare. Jag tror det kan sammanliknas med att kalla Messi för hockeyspelare. Även om grundprincipen är samma som för fotboll tror jag inte att han skulle vara en ny Foppa i hockeyrinken. Jag spelar TROMBON, inte trumpet! ;)

8. Finns det någon kurs eller något man kan gå då för att bli musiker?

Folk håller nästan på att ramla av stolen när jag säger att jag studerat musik på högskola i nästan 7 år. Och ett år folkis innan det. Och kommunal musikskola i 9 år innan det.

9. Är det ett instrument du är extra bra på då eller spelar du de flesta?
När man studerat på högskola i 7 år måste man ju ha hunnit lära sig alla instrument. Eller? En del blir oimponerade och nästan besvikna när jag berättar att jag lagt alla de här åren på att bara spela trombon, och att jag fortfarande inte spelar trombon perfekt. Men det är svårt att bli bra!! Ha lite tålamod med mig!

10. Ah du spelar trombon. Då spelar du jazz eller?

Trombonen var ett klassiskt instrument i 400 - 500 år innan jazzen ens utvecklades! Visst trombonen är viktig inom jazzen, men den är också viktig inom klassiska musiken.

11. Finns det hack i draget eller hur vet du var tonen är?

Nej, det finns inga hack eller markeringar på draget som visar var tonerna finns. 99% av alla människor tror att det svåraste med trombonen är att komma ihåg var alla tonerna finns på draget. Det är det minsta problemet! Spela rent är i och för sig lite svårt ibland, men de riktiga svårigheterna ligger i att blåsa bra, få en fin centrerad klang i alla register, göra ett snyggt legato, använda tungan på rätt sätt o.s.v Att veta var position 3 ligger på draget är inte så svårt

12. Oj, det låter som att det är väldigt högt/svårt!!
När jag för ett antal år sedan började öva in solot på Ravels bolero sa min lillebror ”wow, vad högt det låter när du spelar det. Det lät inte alls lika högt på inspelningen!” Jojo, tack för den!! Jag ska bara låsa in mig på övningsrummet i 2 år! Som musiker vill man få något svårt att låta lätt för publiken. Tycker publiken att det låter väldigt svårt är det förmodligen för att man inte spelat det bra (eller för att det går snabbt. Alla vet ju att snabbt=svårt ;) ) och en kommentar om att det lät som att det var svårt är INTE en komplimang 

13 Har du sett det här klippet med en trombon som låter som en motorcykel/trombon och ugnslucka/trombon med GoPro etc.
Det dyker med jämna mellanrum upp klipp med tromboner som blir virala. Och jag har många vänner som skickar klippen till mig. Jag tycker det är kul, men jag har alltid redan sett dem. I nästan alla fall hinner klippen nå oss trombonister innan de når resten av internet. Men jag gillar ändå klippen, och gillar att ni tänker på mig, så fortsätt skicka, även om mitt ”HAHA LOL MDR” kan vara lite fejk till 5e personen som skickar samma klipp.

14 Åh jag gillar klassisk musik. Jag brukar lyssna till Il Divo/Celtic Woman/Kristina från Duvemåla!
Jag är ledsen, men bara för att det är med en fiol, eller ens en hel orkester betyder det inte att det är klassisk musik. Ofta är musiken inspirerad av klassisk musik och sångarna är lite mer "klassiskt" klädda, men tror du att det är det du kommer få höra om du går till konserthuset kommer du bli besviken. Men jag vill gärna ge dig tips på klassisk musik som är lättlyssnad och som du förmodligen skulle gilla. 

15. Åh, tänk om man ändå hade en sån talang!

Många verkar tro att jag kan spela trombon för att jag har en talang. Men jag kan avslöja att jag inte föddes med att kunna spela trombon, eller kunna något om musik. Det är något jag lärt mig genom tusentals timmar av övning och lyssnande av musik. Ofta använder man brist på talang som ursäkt för att inte ens försöka lära sig något, men jag tror att det mer handlar om att man inte är beredd att lägga ner det som krävs.

16. Då har du absolut gehör?
Man måste inte ha absolut gehör för att vara musiker. Jag skulle vilja säga att det är en relativt liten del som faktiskt har det. Jag har det inte. Det kan absolut vara en hjälp att ha det, men det viktiga är att ha ett relativt gehör, så att du kan höra om du spelar rent, vilken funktion du har i ett ackord osv. Gehör är för övrigt också något man kan öva upp!

17. Du kan väl dirigera/spela pianostämman/improvisera/sjunga solo? Du är ju musiker!
Som sagt, jag har en extremt specialicerad utbildning. Jag kan spela klassisk trombon. Det betyder inte att jag kan allt annat inom musik. Sång och dirigering ingår över huvud taget inte i min utbildning. Jag har sett många dirigenter och kan efterapa slagen något så när, men jag är utbildad för att sitta i orkestern och följa order inte att stå framför orkestern och ge order, och det är inte något jag är bekväm med.

18. Åh, kan ni inte ta och spela ett stycke för oss nu?
En del musiker är väldigt bra på att bara langa fram något att spela eller sjunga. Framför allt de som inte behöver något ackompanjemang, eller som improviserar. Men jag spelar klassiska stycken som ofta också har ett väldigt svårt pianoackompanjemang. Så för det första behöver jag hitta en ackompanjatör som kan spela piano, sen behöver vi hitta några noter som passar bra, öva in de noterna var för sig och öva ihop det. Dessutom är det jätteviktigt som brassmusiker att få värma upp innan man spelar. Tänk er att någon väcker er på natten och säger att ni ska hoppa höjdhopp på en gång. Ungefär så känns det att spela utan att ha fått värma upp. Jag tror många skulle bli förvånade över hur otroligt dåligt det kan låta när man inte haft chans att värma upp eller förbereda sig. Så när jag säger nej till att uppträda så där rakt upp och ner är det inte för att jag är perfektionist, det är för att det inte är möjligt.

19. Vi kan inte betala, men ni får ju publicitet!

Publicitet är inte betalning. Jag kan varken betala hyra eller mat med publicitet. En gång när jag sa att jag inte kunde fortsätta spela gratis i en amatörorkester fick jag höra att ”Man får inte låta snålheten göra att man säger nej till spelningar som kan generera betalspeningar”. För det första ser jag inte det som snålhet att ta betalt för yrket jag är utbildad till, precis som det inte är snålhet när en byggarbetare vill ha betalt för att jobba. För det andra genererade ALDRIG någonsin den där orkestern det minsta gig. Vill man anställa en musiker betalar man en musiker. Vill man inte betala så hittar man en hobbymusiker. Svårare än så är det inte.

20. Åh, kan du inte öva här? Jag tycker bara det är roligt att höra
En del vänliga själar säger att jag gärna får öva precis där de är, för de tycker det är så fint att höra på... Tror de! Men när jag övar så spelar jag inte lugn fin bakgrundsmusik som de kan njuta av, utan för det första spelar jag ofta väldigt starkt, och för det andra övar jag det jag är sämst på, om och om igen. När de för 40e gången får höra en småfalsk trombon 2-stämma i fortissimo tror jag inte de tycker det är lika roligt längre ;)

Sedan lite drygt en vecka är jag tillbaka i Sverige för några veckors semester. Eftersom man ska försöka att undvika att resa runt för mycket, kommer den mestadels tillbringas hemma i Småland. Både hos mina föräldrar i Lönneberga, och i vårat sommarhus i Odensvalehult, som jag kommer visa i det här inlägget. 

Det här huset i Odensvalehult (en mycket liten by i Tuna socken) är ursprungligen min gammelfarfar och gammelfarmors hus, som vi nu använder som sommarhus. 

För inte så extremt många år sedan var trädgården ganska igenvuxen och förfallen, men pappa har sett till att förvandla den till en riktigt härlig, grön trädgård med många fruktträd. 

Huset byggdes för ganska exakt 100 år sedan, och det mesta har bevarats sedan dess. När jag var liten hade vi inte rinnande vatten eller elektrisk spis, och även om det fanns en charm med att laga våfflor på en vedspis, blev det i längden lite opraktiskt så vi har lite försiktigt moderniserat huset. Många möbler är fortfarande original från 1920-talet, men en hel del har vi också bytt ut för att få lite mer komfort. 

Men viss lyx har vi fortfarande inte. Duschen är till exempel i det här hörnet, bakom draperiet. Det funkar utmärkt en varm, vindstilla dag. Men när det är kallt och blåsigt är det ingen hit. Tanken är väl att pappa så småning om ska bygga en modernare dusch till oss. 

Som ni redan har förstått så är inte pappa bara ägare till huset, utan han är även arbetare på gården! Just nu är projektet att renovera det gamla hönshuset. Eftersom största delen av de bärande bjälkarna ruttnat upp får han helt enkelt byta ut nästan alla bjälkar, och stöttepelare och sedan lägga ny panel. Ett gediget och komplicerat arbete, som han ändå verkar klara riktigt fint. 

Medan pappa jobbar för att rusta upp gården är jag fullt upptagen med att läsa bok, dricka kaffe på altanen, lägga pussel eller ta en liten tupplur i solen. Men när jag behöver paus från mina betungande arbetsuppgifter tar jag gärna med mig kameran och fotograferar området. Här ser ni Odensvalehults stora huvudgata, med vårt hus till vänster, en granne till höger, några andra grannar skymda bakom träden, och ytterligare en granne snett bakom mig. I hela byn är det kanske 7 hus, där bara 3 är permanenta bostäder. Räknar man ödehus och ruckel finns det ett par till. 

Farfar var bonde på de här markerna, och bodde i ett hus precis bredvid gammelfarfar och gammelfarmor. Det huset har vi nu sålt och det håller på att totalrenoveras. Byggnadsställningar är inte jättespännande så jag tog ingen bild på det huset. Hur som helst finns det många ängar och åkrar på området, som tidigare använts som betesmarker för kor och hästar. 

När jag var liten gick det fortfarande kor på ängarna, men nu lever inte längre ladugården upp till modern djurhållningsstandard så den står än så länge tom, i väntan på en modernisering. Däremot går det  grisar på en åker. Förmodligen trodde grisarna att jag och Cecilia kom med mat, för de kom springande och hoppande mot oss. 

Och när jag säger springande och hoppande så menar jag precis det!

Förutom grisar, utgörs gårdens fyrfotade invånare av hundarna Alice och Milly. 

De är stockholmshundar, och man kan se på dem (särskillt Alice, till höger) att de är liite finare och lite snobbigare än deras lokala artfränder. Men även storstadshundar behöver andas lantluft ibland!

Vad det gäller fruktträd så finns alla möjliga sorter i Odensvalehult. Vill ni veta mer detaljerat vilka sorter vi har så får ni fråga pappa så ger han mer än gärna en utläggning. En grundregel kan vara att om sorten finns i Sverige så finns den också i Odensvalehult. 

Som exempel på hur seriös pappa är med sina fruktträd, så har han satt upp den här skylten vid en ny fruktplantering han gjort i en skogsglänta: 

Körsbär finns det många olika sorter av

Och detsamma gäller äpplen. 

Vad det gäller bär, så finns det ganska mycket smultron, och såklart mängder av blåbär och lingon i skogen. 

När vi är badsugna åker vi till den lilla sjön Gränsjön. En klassisk svensk skogssjö, som har fördelen att den är så grund att vattnet snabbt värms upp vid varmare väder. 

Det är en av få badplatser där jag klarar av att regelbundet doppa mig. Jag vill inte gärna bada i sjöar som är under 23 grader varma, vilket eliminerar alla sjöar norr om Uppsala och de flesta söder om Uppsala. 

Cykelvägen till sjön går genom skogen. Jag är generellt inte en person som älskar barrskogar, men jag får erkänna att det kan se ganska magiskt ut ibland. 

I hela området kring Odensvalehult/Tuna ligger det många urmysiga byar. Om man hatar ängar, gröna trädgårdar och röda hus med vita knutar ska man hålla sig borta från Tuna-trakten. Om man däremot gillar det är det precis dit man ska åka!

För att ha vuxit upp på landet är det pinsamt vad lite jag kan om blommor och natur. Så jag har ingen aning om vad det här är för blomma, men den såg häftig ut. Någon som kan hjälpa mig?

Det finns som sagt mängder av riktigt fina hus och trädgårdar. När jag gick in i min "rant" om "lyxvillorna" i Danderyd som inte är så fina (http://teha.bloggplatsen.se/2020/06/06/11673221-villafororter-i-paris-versailles-le-chesnay-vaucresson/) menade jag just det här. De riktigt fina, charmiga husen i Sverige finns ofta på landet. Dessutom till en liten bråkdel av vad husen i storstäderna kostar.  

De här sista bilderna kommer från byn Östrahult. Därifrån tog jag av mot Vibo. 

Jag kan cykla kilometer efter kilometer på de här vägarna utan att tröttna. Åtminstone när det är sol. 

Här är vi framme i Vibo, som är något av en centralort i trakten. Man kan säga att Odensvalehult är en förort till Vibo, som i sin tur är en förort till Tuna. Jag vet inte exakt hur många som bor i Vibo, men det är utan tvekan över 10 personer. 

Såhär ska det se ut på landet. Ett trädgårdsbord under ett fruktträd, en gunga, en cykel nonchalant lutad mot en stolpe och en hängmatta i bakgrunden. Det krävs inte så mycket mer än så. 

Fortsätter man längs vägen mot Tuna kommer man förbi Knastorp, där först och främst mina kusiner har sitt lantställe, men där också Knastorp kaffe och kultur ligger. 

Cafét kör på en avslappnad karaktär, där man får känna sig som i sin egen trädgård, inklusive hängmatta. 

Efter Knastorp är det egentligen mer eller mindre bara en kurva innan man är inne i Tuna. 

Men man hinner ändå passera några kor... 

... och en och annan gullig avtagsväg. 

Tuna är en väldigt liten ort som nästan håller på att falla utanför definitionen för tätort, men det finns ändå en del verskamhet i orten. 

Det ni ser här är Tuna centralstation, där man kan åka buss, och på sommaren även tåg med smalspåret till Hultsfred eller Västervik. Om stationshuset är obefintligt är stationsträdet desto större!

Det här är centrum. Det är både centrala torget och kurvan med alla affärerna (en). Man kan säga att det samtidigt motsvarar Plattan och Kungens kurva. Men låt inte skenet bedra, för även om butiken (till höger) är liten så har den ett förvånansvärt stort sortiment.  

Man kan även tanka sin bil i Tuna. Ryktet säger att det tidigare låg en järnaffär i det här huset, men nu får man nöja sig med bensin. 

Ett av Tunas små, gulliga hus. 

Hembygdsparken med en vissen midsommarstång.

Tuna kyrkogård. En välskött kyrkogård som ligger otroligt fint till.

Farmor och farfars grav

Gammelfarmor och gammelfarfars grav. De som alltså byggde vårt sommarhus för 100 år sedan. Som ni kanske förstår på datumen träffade jag dem aldrig, men eftersom jag vuxit upp med att tillbringa sommrarna i deras hus, med deras saker, har jag en känsla av att känna dem, men samtidigt inte. 

Utsikt från kyrkogården mot kyrkan och Tuna gård. 

Om man inte har ljugit för mig, är det här ett gammalt kyrkostall där folk kunde ställa sin häst medan de gick på gudstjänst. Min gissning är att det är betydligt färre som åker häst till gudstjänsten idag, så möjligtvis skulle byggnaden kunnat ha bytt användningsområde.  

Möjligtvis skulle det kunna vara gamla prästgården till vänster? Någon som kan bekräfta eller dementera?

Tuna kyrka. Klocktornet är från 1700-talet och resten av kyrkan från 1800-talet. 

Intill kyrkan ligger Tuna gård, som är en herrgård som ägs av adelsätten Hammarskjöld. Gården har de ägt sedan tidigt 1600-tal, men byggnaderna är från 1700-tal (flyglarna) och 1800-tal (huvudbyggnaden). Den mest kända medlemmen i släkten är förmodligen Dag Hammarskjöld som var generalsekreterare i FN, ledamot i Svenska Akademien och nobelpristagare. Men han växte inte själv upp på den här gården, även om den är släktens huvudsäte. 

Till gården hör också en hästgård och en hel del andra byggnader. 

Det här är dock inte deras hästgård, utan några helt andra hästar jag cyklade förbi. 

Ja som ni förstår har jag det ganska bra här, med en fantastisk miljö och natur. Kontrasten till Paris är väldigt stor, på gott och ont, men jag tror att man behöver varva ner ibland och komma hem till sina ursprungstrakter =) 

Det är nu mer än tre månader sedan jag spelade en konsert, och konsertabstinensen är stor! Det är riktigt svårt att hålla övningsmotivationen uppe när det inte finns några konserter, provspelningar eller ens repetitioner i sikte. För att få någon mening med min övning tog jag tag i en gammal idé jag hade, att försöka ackompanjera mig själv på piano. Det lilla projektet har gett mig många nya insikter:

• För det första ska man uppskatta alla riktiga pianister som faktiskt kan spela piano!! De är guld värda och inte utbytbara mot trombonister. 
• För det andra ska man även uppskatta pianostämmarna! Ett välstämt piano är ovärderligt både för pianisten och oss som spelar tillsammans med pianisten
• I kammarmusik bör alla spela sina stämmor samtidigt, kunna lyssna på varandra och få impulser av varandra. Det hjälper både samspelet, intonationen och för att få ett gemensamt, enhetligt resultat. Ni kommer höra i klippet här under vad jag menar. 
• Om man inte lyckas spela tillräckligt bra borde man lära sig redigera och mixa så att det blir rent och bra. Jag har tyvärr varken program eller kunskap för det, och då blir det som det blir... 
  
  

Ja, som ni förstår så lämnar den här inspelningen mycket i övrigt att önska, men jag hade kul när jag gjorde den och fick lite motivation att öva. Men jag längtar innerligt efter att få spela tillsammans med andra och att få skapa något riktigt bra. Tills dess får ni och jag hålla till godo med det här:

Nästan alla inlägg jag gör handlar om Paris innerstad, eftersom det är där jag bor. Men det finns så mycket mer i parisregionen än bara Paris innerstad. Sedan ett år tillbaka undervisar jag en kväll i veckan i förorten le Chesnay, som ligger precis bredvid Versailles, så här kommer lite bilder som jag tog på en promenad vid en övningspaus på jobbet. Det är många bilder, och jag ber om ursäkt för det, men ni får väl kolla igenom lite snabbt. =)

De flesta av er känner säkert redan till slottet vid Versailles, där bland annat solkungen och Marie-Antoinette levde det goda livet. Även om det var lite häftigt att se platsen framför slottet helt öde (på grund av corona) så tänker jag inte stanna mer vid slottet idag. Vill ni se bilder från slottet, parken, och de mindre slotten på området så kan ni göra det här: http://teha.bloggplatsen.se/2018/08/

Men Versailles är alltså egentligen inte ett slott, utan är den kommun/stad som slottet ligger i. Versailles är en stad full med historia och har en hel del annat att bjuda på än "bara" det berömda slottet. 

Versailles stadshus. I Frankrike är stadshuset/kommunhuset en central, viktig och vacker byggnad i kommunen. Versailles stadshus tilhör ett av de mer pampiga, men om ni bildgooglar först på "la mairie" (franska för kommunhus) och sedan på "kommunhus" så kommer ni se lite hur olikt Sverige och Frankrike anser att man visar att en byggnad är viktig.

Versailles var under en ganska lång tid huvudsätet för fransk monarki, och det ser man många spår av fortfarande idag. Inte minst på namn. Här ser ni till exempel puben "Le pas du roy" (kungens fotsteg), med en liten solsymbol, som jag antar syftar på solkungen. 

Den här bilden tog jag bara för att det står "la vannerie". En "vanne" är ett skämt/en pik, så jag trodde att det här var ett ställe där man producerade skämt. Men det visade sig att "vannerie" betyder korgmakare, vilket kanske ger mer mening, speciellt med tanke på att de sålde korgar. 

Versailles har sitt eget centrum med butiker och gågator. Jämfört med Paris är husen betydligt lägre, och generellt är bebyggelsen också äldre, eftersom inte Versailles gick igenom samma regularisering som Paris gjorde under andra halvan av 1800-talet. 

Marknadsplatsen i Versailles. De här bilderna tog jag precis efter karantänen, så det var fortfarande en väldigt begränsad marknad, men marknaden brukar sträcka sig över hela platsen som är omgiven av fyra rätvinkliga hallar. Den nuvarande marknadsplatsen med hallarna skapades av Ludvig XIII på 1600-talet och har hållt igång sedan dess. Tre dagar i veckan är det matmarknad, och två dagar är det icke-mat-marknad. 

I de fyra byggnaderna finns saluhallar, småbutiker och smårestauranger. 

Något jag kopplar ihop med Versailles är de ljusgula/beiga husen med blåa fönsterluckor. Det ser du inte så mycket av inne i Paris, men i Versailles och många andra städer ser du det. 

Men om det är något jag uppskattar i Versailles, le Chesnay och många av Frankrikes villaområden är det de fantasifulla villorna.

Villorna kan ibland se ut som små slott

De använder ofta många olika material till ett hus: olika sorters sten, tegel och trä.  

Det finns väldigt få helt fyrkantiga hus. Istället ser man alltid lite små utbyggnader, rundade tak och höga skorstenar. 

De kan vara byggda i olika stilar, men passar ändå harmoniskt in i stadsbilden. 

Jag måste tillägga att Paris västra förorter tillhör de rikaste förorterna. Men jag gick inte i de absolut rikaste kommunerna, och när jag tog de här bilderna gick jag bara på måfå i ett bostadsområde. Det finns kilometer efter kilometer med fina hus. Åker man till Sveriges dyra områden och kollar villorna ser det helt annorlunda ut. 

Det här var ett av de finare husen jag kunde hitta på gatan i Bromma som ska vara den dyraste gatan i Sverige att köpa hus på. Och när man pratar om alla rika i Danderyd med sina lyxvillor så kan det vara bra att vet att så här ser det ut i ett helt vanligt bostadsområde i Danderyd (Jag gick in på gatuvy på en helt slumpmässig gata i Danderyd och tog en skärmdump):

När man pratar om alla de flådiga lyxvillorna i Danderyd har jag aldrig förstått vad de menar. Det finns riktigt flådiga villor i Danderyd, men de är ärligt talat inte så många, utan de flesta ser ut så här. Absolut väldigt dyra, på grund av läget, och säkert med helt nyrenoverade kök. Men flådiga... njaa... 

Nu vill jag inte snacka ner svenska villor. Det finns jättefina svenska villor, men jag tycker oftast inte man hittar dem i rika stockholmskommuner, utan de hittas ofta på mindre orter och på landet.   

Tillbaka till Frankrike. Egentligen handlar det inte om att alla husen här är stora och lyxiga, utan det handlar om själva arkitekturen. Det här huset är till exempel ganska litet, men ser ju ut att vara taget ur en disneysaga. 

Även riktigt små hus, utan några speciella krusiduller, känns inbjudande. Kanske på grund av byggnadsmaterialet?

Väldigt många av bilderna jag tagit är på stenhus. Dels för att jag tycker om stenhus, och dels för att väldigt många hus i de här delarna är gjorda av sten. Men de har naturligtvis hus med med putsad fasad också. 

Det här huset finns i Vaucresson, nära stationen. Jag åker ofta förbi det i bussen på väg till jobbet, men vet inte helt vad det är för byggnad. Jag antar att det trots allt inte kan vara en privatbostad. 

Jämfört med svenska hus är franska hus ofta ganska höga. Enplansvillorna som är så populära i Sverige är inte så vanliga här. Och platta tak ser man väldigt sällan på franska villor, vilket jag är tacksam för. 

En av anledningarna till att husen kan upplevas spännande är ju att det finns så många små detaljer och idéer. Det här huset kanske kan kännas lite väl överdrivet, med tre olika sorters tak vid takkuporna. 

Men om vi kollar på motsatsen, funkisklossarna, som var/är så populära, så har man tagit bort så många detaljer och utsmyckningar att till slut alla villorna liknar varandra. Det blir ganska tråkigt... och skitfult

De gamla byggnaderna i de här stadsdelarna blir istället väldigt unika. Inget hus är det andra likt. 

Torn är ju relativt ovanligt i svenska byggnader. Jag minns att det fanns ett hus i Hultsfred som hade ett torn och när jag var liten var det det absolut häftigaste huset i hela stora Hultsfred. Och ni som har läst Enid Blytons böcker vet att om huset har ett torn kommer det hända mystiska och spännande saker!

Utsmyckade fönstergaller och utsmyckade skortstenar är en grej i Frankrike. 

Den här bilden tog jag bara för att de hängt ut en banderoll där det stod "hosanna" på. Det är inget man ser så ofta, men ska man se det någonstans i Frankrike så är det i Versailles/le Chesnay.

Kakel med konst ovanför dörrar och fönster, är ett annat sätt att utsmycka husen. 

Växters påverkan på en stadsbild ska inte underskattas. Franska trädgårdar och städer har väldigt mycket växter. Mycket murgröna, klängrosor, träd och blommor. 

Vill man ha ännu mer växter, så är de här förorterna omgivna av stora skogar (inte Lappland-stora, men Paris-stora) som är fantastiskt härliga att vandra i. 

Église Saint-Antoine de Padoue du Chesnay. Varför ha ett kort, enkelt namn på en kyrka när man kan ha ett långt krångligt namn? "Storkyrkan", phytt!

Här kommer några gatubilder, som inte behöver någon förklaring eller mitt babbel, men som ändå visar hur franska (finare) villakvarter ser ut. 

Som ni kanske sett på bilderna så är de här områdena väldigt rena. När jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte gillade att Frankrike var så smutsigt och skräpigt (http://teha.bloggplatsen.se/2020/02/16/11654853-20-saker-som-jag-inte-gillar-med-frankrike/) så beror det extremt mycket på var du är. I de här områdena är det otroligt rent, fint och välskött. 

Tågstationen i Vaucresson. Jag hoppas att ni har fått en liten bild av hur storparis kan se ut utanför innerstaden. Om ni besöker Paris, efter att ni klarat av de obligatoriska sevärdheterna, var inte rädda för att åka utanför innerstaden. Det finns otroligt fina städer, bostadsområden, slott, skogar och parker att upptäcka i regionen. Ibland passerar jag områden som är så vackra att det gör ont. Vill ni ha tips på ställen att åka till så kan jag ge en del. 
Sen finns det naturligtvis den helt andra sidan också, med problemförorter, miljonprojektshus, gängbildning, kriminalitet och droghandel. Jag kanske gör ett inlägg om de områdena också, men det är lite mer känsligt och osäkert att göra det, så jag får fundera på hur jag kan göra det utan att det upplevs som att jag "göttar mig" i deras misär, och utan att sätta mig själv i någon onödig risk. 

För några veckor sedan gjorde jag ett inlägg om franska ord/uttryck som jag saknar på svenska. (http://teha.bloggplatsen.se/2020/05/02/11667184-15-franska-ord-och-uttryck-som-jag-saknar-pa-svenska/) Idag kommer ett inlägg med motsatsen; svenska ord/uttryck som jag saknar på franska. Eftersom svenska är mitt modersmål så orsakar det mig mycket mer problem i vardagen när det saknas franska motsvarigheter på svenska ord, än tvärt om, så därför blir den här listan lite längre än den förra. 

1 Billig
Ett av orden som kanske är märkligast att det inte finns på franska är billig. När något är billigt så säger man på franska att det "inte är dyrt", eller att det är "bon marché" (bra marknad), eller "bon prix" (bra pris). Men ingen av de översättningarna har ju egentligen exakt samma betydelse som billigt. Men man vänjer sig efter ett tag. När jag på svenska skulle säga "Wow, det var billigt" säger jag på franska något i stil med "Oh là, c'était vraiment pas cher", vilket betyder "det var verkligen inte dyrt"

2 Grund
Djup heter på franska "profond", men det finns inget ord för motsatsen. Ska man säga grund får man helt enkelt säga "peu profond" (lite djup). Och är en sjö mycket grund så säger man att den är "très peu profond" (mycket lite djup), vilket på svenska inte ger någon mening alls. 

3. Förmiddag
På franska kan man säga eftermiddag "après-midi", men det finns inget ord för förmiddag, utan här fortsätter morgonen fram till kl 12. "Klockan 11 på förmiddagen" blir "à 11 heures du matin" (klockan 11 på morgonen). Kanske har det något att göra med Frankrikes lite senare dygnsrytm? Det passar hur som helst väldigt bra med min dygnsuppfattning!

4 Godmorgon
Man kan säga goddag (bonjour), god eftermiddag (bon après-midi) och godkväll (bonsoir), men till skillnad från många andra språk kan man inte säga godmorgon (vilket i så fall skulle ha blivit "bon matin"), utan man säger helt enkelt "bonjour" (goddag) redan på morgonen. Det tog mig ett tag innan det kändes naturligt att säga goddag när jag precis vaknat, men så gör man här. 

5. Framgångsrik
Det finns inget enkelt, smidigt sätt att säga framgångsrik på franska. Man kan säga att det är en person "qui a réussi" (som har lyckats), eller "qui a du succès" (som har succé/framgång), men det känns lite klumpigt och får inte fram helt samma betydelse som framgångsrik. Jag la först märke till det här när jag skrev mitt examensarbete och skulle översätta en svensk intervju där han sa något om "en framgångsrik metod". Jag tror jag i slutändan skrev ungefär "en metod som gett bra resultat"  

6. Öva
Som musiker tillbringar jag mycket tid med att öva, och säger det hela tiden till höger och vänster. Men på franska är det inte helt lätt. Man kan säga "s'entraîner", men det betyder mer träna fysiskt, eller på ett speciellt moment, inte bara vanlig övning på ett intrument. Man kan också säga "répéter", men det är ju att repa, alltså att öva inför något speciellt. Det som de flesta musiker här säger är "travailler" eller "bosser", vilket betyder jobba, och som ofta kan behöva en följdförklaring att man bara ska "jobba" med sin trombon ensam, för att hålla formen. På svenska kan jag enkelt skilja på om jag ska repa, med andra musiker, jobba, vilket alltså är schemalagt och jag får betalt, träna, vilket jag gör (borde göra) på gymmet, eller bara öva vilket jag gör för min egen skull och som jag styr över själv. 

7. Cykla/rida m.m
Att cykla heter på franska "faire du vélo", alltså "göra cykling" eller "syssla med cykling". Om jag har tagit en cykeltur kan jag säga att "j'ai fait du vélo". Men ska jag säga att jag cyklade till jobbet får jag omformulera mig och skulle kanske säga "je suis allé au travail à vélo" (jag åkte till jobbet "till cykels"), och ibland är det istället smidigare att säga "pédaler", (trampa, pedalera), eller "rouler" (rulla). Oavsett så finns det inget ord som betyder just cykla, utan man får säga det på andra sätt, och precisera "med cykel". När jag ska säga lite mer avancerade meningar där cykla ingår, har jag ofta svårt att formulera mig på ett vettigt sätt. Samma sak gäller t.ex med rida, "faire du cheval".

8. Farmor/mormor, farfar/morfar
Jag kanske är lite skadad av att vi på svenska alltid preciserar om det är mammans eller pappans mamma, men när en fransman pratar om "grand-mère", så sitter jag alltid och funderar på om det är på mammans eller pappans sida, för att kunna orientera mig. De kan prciesera "grand-mère paternelle" eller "grand-mère maternelle", men det gör de sällan. Jag tycker det är genialiskt att vi på svenskan säger farmor eller mormor! Enkel och smart lösning!

9. Blunda
Att annat bra och praktiskt ord som vi har på svenska är blunda. Om de ska säga till någon att blunda på franska så säger de "fermez les yeux" (stäng ögonen), och när vi säger "han blundar" säger de "il a les yeux fermés" (han har ögonen stängda" vilket är betydligt längre och krångligare. Kanske kan man införa "blunder" som ett franskt ord? 

10. Trygg

På franska kan man inte säga att man är trygg. Man säger att man "en sécurité" vilket egentligen betyder "i säkerhet". I vissa fall kan ju trygg betyda precis det. Men om jag på svenska skulle säga "Jag känner mig trygg med att låna ut bilen till henne" så får man säga det på ett helt annat sätt på franska, för jag kan inte översätta det med att "jag känner mig i säkerhet med att låna ut bilen". Istället kanske jag skulle säga "je lui fais confiance avec la voiture" (jag litar på henne med bilen", eller något i stil med "je me sens à l'aise en lui prêtant la voiture" (jag känner mig väl till mods med att låna ut bilen åt henne). Det är ett av de här orden jag verkligen saknar på franska och där jag alltid blir osäker på hur jag ska formulera mig istället. 

11. Mysig

Något vi verkligen gillar i Sverige, och som gör att vi klarar oss igenom de långa vintrarna är att ha det mysigt. På franska finns inte det ordet. Man säger ofta att det är "sympa", men det betyder trevligt, och har inte med något av den mysiga atmosfären. Jag kan inte komma på något annat ord som skulle kunna beskriva den mysiga biten. 

12 Sambo/särbo

När man talar om en sambo på franska så säger man "compagne" om det är en kvinna eller "compagnon" om det är en man. Men det behöver egentligen inte betyda att man bor tillsammans. Det betyder ju bara partner i största allmänhet. Särbo har de inget ord för heller, utan man får helt enkelt beskriva att man inte bor tillsammans. På samma mönster som sambo och särbo har bildats har det dykt upp många fler, minde använda ord i svenskan "delsbo, mambo, kombo, helgsbo, smygbo". Det är inte jätteofta jag behöver använda de orden, men de är så enkla och kreativa, och förklarar precis vad det är. Jag gillar sådana ord.

13 Lagom

Det här är ju ordet som man alltid säger bara finns på svenska. Det ska enligt lingvistiker inte stämma. Men det stämmer att det inte finns något bra ord på franska. Här säger man "juste assez" (precis tillräckligt) eller "suffisamment" (tillräckligt). Men jag skulle ju aldrig säga att jag vill ha "juste assez de" mjölk i mitt kaffe. Här i Frankrike blir jag helt enkelt tvingad att ta ställning till om jag vill ha lite, ganska mycket eller mycket. Men lagom är så smidigt! Man kan dumpa över allt ansvar på den andra!

14 Skadeglad
Ett annat av de här kända svenska orden är skadeglad. Jag har naturligtvis aldrig varit skadeglad själv, men jag tycker det är ett fint att ordet finns om jag någon gång skulle bli det. Jag är lite osäker på vad man skulle säga på franska, jag skulle nog säga något i stil med "se réjouir du malheur de qqn" (glädja sig över någon annans olycka). Frågan är om vi har ett specifikt ord för det här på svenska för att vi svenskar är mer skadeglada än fransmännen? 

15 Ut/in

Något som ofta orsakar mig problem är ord som har riktning på svenska. För de finns inte på franska. Ut och in är bra exempel. När jag ska säga till mina elever att positionen ligger längre in på draget vet jag aldrig exakt hur jag ska säga det. Oftast säger jag något i stil med att "det är lite närmare 2a positionen". När vi ska skjuta in och ut våra stämbyglar säger man "pousser" (skjuta, knuffa) och "tirer" (dra), men ärligt talat är jag aldrig 100% säker på vilket som är att dra in och vilket som är dra ut, för jag menar att man kan både dra och skjuta åt båda hållen. Hade orden ut och in funnits hade jag enkelt löst det. Samma sak gäller för upp och ned. De har alltså ord för ute, inne, uppe och nere, men just riktningsorden ut/in/upp/ned finns inte, och när jag pratar franska inser jag hur centrala de orden är i svenskan.

16 Lägga/ställa

På franska, precis som på engelska, har man ett gemansamt ord för lägga/ställa, vilket kanske låter smart, men i praktiken bara gör det oprecist. När en svensk säger till mig att lägga/ställa något på bordet, så vet jag automatiskt hur objektet ska placeras. På franska får man istället säga att man ska placera den stående, eller placera den på sidan.

17 Låta

På franska finns det ingen bra översättning för att låta. Om man ska säga att det låter mycket får man säga "ça fait beaucoup de bruit" (det gör mycket ljud) eller "ça sonne beaucoup" (det klingar mycket). 

På svenska och engelska säger vi ju ofta att något låter bra. Det kan man inte riktigt göra på franska på samma sätt, istället får man säga typ "ça marche" (det funkar) eller "super" eller "bonne idée". Och när det gäller musik och någon kompis spelat bra brukar jag ofta säga "det låter bra!!". På franska får jag istället säga mer direkt "c'était bien" (det var bra) eller "tu joues bien" (du spelar bra). När vi säger "det låter som att" får man på franska säga "il semble que" (det verkar som) eller någon liknande formulering. Det blir lite mer rak fakta på franska. 

18 Se ut

Exakt samma sak gäller för "se ut". När jag på svenska säger "det ser bra ut", får man vara mer direkt på franska och säga "c'est beau" (det är fint/vackert). När vi säger "du ser ut att vara trött" säger man på franska "tu as l'air d'être fatigué" (du har uttryck av att vara trött). Ganska snabbt lär man sig att omformulera sig på franska, men jag saknar det lite indirekta svenska, och framför allt saknar jag att kunna säga "det låter bra" eller "det ser bra ut" 

19 Vemod
Det här är ett ord som jag i princip aldrig använder, men som en fransk vän, som pratar svenska, nämnde som ett av de svenska orden hon tyckte om. På franska får man istället säga "mélancolie", men melankoli är ju inte exakt samma sak som vemod. Vemod har något mer fridfullt, stillsamt och tillbakablickande i sig. Ett vackert ord, som jag inte använder så ofta, men som jag ändå tycker mycket om. 

20 Duktig

Man kan naturligtvis berätta att någon är duktig även på franska, men jag tycker inte det finns något klockrent ord för det. Man säger oftast att någon är "bon" (bra) på något eller att den är "fort" (stark/bra), men det känns inte alltid som att man kan använda det på samma sätt som duktig. När vi på svenska säger "hon är duktig" så kan man inte översätta det med "elle est bonne", för det är väldigt vulgärt och syftar på utseendet. Säger man "elle est forte" så kan man tolka det som att hon är stark. Ofta säger man istället hela meningen "elle chante bien" (hon sjunger bra) eller "elle est forte en langues" (hon är bra på språk). Man säger ofta att någon är "doué". Men doué, betyder att man är begåvad, eller har lätt för sig inom ett område, inte bara att man är duktig. För mig kräver det lite mer eftertanke och variation när jag ska säga att någon är duktig på franska. 

Det här var alltså 20 ord som jag har lite svårt med att säga på franska. Jag kommer nästan dagligen på nya ord eller uttryck som jag tycker är svåra att säga på franska. Särskilt svårt är det när jag ska översätta en dialog eller en text från svenska till franska, eftersom språken är uppbyggda på olika sätt och man pratar på ganska olika sätt på franska och på svenska. Det kan vara ganska irriterande, men ärligt talat är det också det här som är roligt med att lära sig nya språk. Man blir tvingad att börja tänka i nya banor. Säg gärna till om det är något som jag fattat helt fel, eller om du har fler ord och uttryck att lägga till på listan. 

På tal om ord som är svåra att översätta på svenska så är déconfinement ett bra exempel. Det får väl översättas med avkarantäning eller avisolering, och är det som vi är inne i just nu i Frankrike, när vi går ur karantänen och börjar öppna upp igen. Sedan i måndags förra veckan är karantänen över här, och vi har fått en hel del friheter. Vi får röra oss fritt inom en 10 mils radie från vår bostad, vi får träffa upp till 10 personer och alla mindre butiker är öppna. Men restauranger/caféer är inte öppna, jag har inte fått börja undervisa på plats, vi ska fortfarande hålla avstånd till varandra o.s.v Här kommer lite bilder jag tagit i Paris under den här veckan

Mitt kvarter

Om vi börjar med lite bilder från mitt kvarter, så är det relativt mycket folk i rörelse. Ni kan nog skymta lite att det är ganska fullt med människor på andra sidan kanalen. 

Det är ganska mycket folk som är ute och prommenerar eller cyklar. Det finns inget krav på att man måste ha mask på sig utomhus, men jag skulle uppskatta att av folk som är ute för att njuta av vädret har kanske 1/4 mask, och under tiderna när folk åker till och från jobb är det nog ca hälften som har det på gatorna. 

Under karantänen så var det ju ingen som höll efter trädgårdar och parker, så på en del ställen ser det väldigt ovårdat ut, men den här lilla parken vid mig har de hunnit få ordning på nu. 

Vid Place de la Bataille de Stalingrad (stalingradsslagets torg) finns det några restauranger och uteserveringar som i vanliga fall brukar vara fulla med människor när det är sånt här väder. Nu får de bara sälja för avhämtning, men många köpte och satte sig bara någon bit bort. Vid den här serveringen som är under vita tältet hade de även på musik, vilket blev lite konstigt, för det kändes precis som en vanlig uteservering förutom att folk satte sig precis utanför restaurangens område istället för innanför. 

Är det supermycket folk eller supertomt?

Beroende på vilken artikel man läser i tidningar kan det framställas som att det är helt öde i Paris eller att alla kör på som vanligt och skiter i smittorisken. Sanningen ligger naturligtvis någonstans mitt emellan. I vissa områden, som prommenadstråk och längs vatten, är det väldigt mycket folk, och i rusningen blir det ändå en hel del trafik. Men i andra områden ser det helt öde ut. Har ni t.ex någonsin sett Place de la Concorde så här öde?

Även Champs-Elysées har otroligt mycket mindre trafik och människor än vanligt. 

Så här såg gatan förbi Eiffeltornet ut i söndags kl. 19. 

Och på Île de la cité, mitt inne i Paris var det inte fler människor än så här

Så visst kan Paris framställas som öde, åtminstone om man väljer att se på rätt område och det inte är rusningstrafik. 

Folk samlas längs Seine och kanalerna

Men kollar man sen på hur det ser ut längs Seine och längs kanalerna så är det ganska mycket folk som njuter av solen. Här ser ni några bilder från Île de la cité, den lilla ön där Notre-Dame ligger. 

Även borta vid Pont Alexendre III sitter det människor längs floden. Men här tycker jag ändå att de verkar respektera distansen ganska bra. 

I början av inlägget såg ni bilder från Canal de l'Ourcq, som börjar vid mig. Egentligen är den kanalen bara en fortsättning på Canal St Martin, som ni ser här på bilden, som i sin tur mynnar ut i Seine. 

Längs den här kanalen samlas många människor, och redan ett par dagar efter att karantänen hade avslutats fick polisen föbjuda alla alkoholhaltiga drycker längs kanalen. För får inte fransmännen dricka sitt vin så ser inte många poängen med att över huvud taget sitta vid kanalen. 
Ni ser familjen som sitter bakom cykeln? De hade tagit med sig ett helt bord med stolar och pick och pack, och pappan hade med sig ett elpiano som han spelade på. Satsig söndagspicknick! 

Men även här tyckte jag att de flesta verkade respektera avståndet till varandra, åtminstone gjorde de det mitt på dagen på söndagen. 

Kollektivtrafiken

Vi får använda kollektivtrafiken nu, men det finns några regler som vi måste följa. För det första får man inte åka i rusningstid (06:30-9:30, 16:00-19:00) om man inte har ett intyg från sin arbetsgivare att man behöver det för att ta sig till/från jobbet. Så jag får inte åka i rusningstrafiken. Sen måste man använda mask hela tiden. Inne i tunnelbanorna och bussarna har de satt lappar på sätena där man inte får sitta så att man ska bli utspridd i vagnen. 
Antalet passagerare har minskat otroligt mycket. Här ovanför ser ni en tunnelbana kl. 19 en fredagkväll. I vanliga fall hade den varit smockfull. 

8:ans linje på söndageftermiddagen mitt i centrala Paris.

2:an, måndag eftermiddag. I vanliga fall är tvåan en linje som är konstant överfull. Men nu ser det ut så här. Killen i keps som sitter närmast mig, får egentligen inte sitta där han sitter, eftersom man ska sitta zick zack, så att man aldrig sitter bredvid någon och aldrig mitt emot någon. Det finns en del som inte respekterar reglerna men nästan alla följer dem förvånansvärt bra. Jag skulle gissa att ca 98% använder mask i kollektivtrafiken, och kanske 80% av alla ser till att ha minst 1 m till de andra. 

En av de stora bytesstationerna på den mest frekventerade tunnelbanelinjen.

På många tunnelbanestationer har de målat ut var man kan stå och vänta för att inte hamna för nära de andra. Det ser inte riktigt ut att behövas på den här stationen.

Cykel

Eftersom man inte alltid får åka kollektivt och de dessutom uppmuntrar alla till att om möjligt undvika det, har det istället satsats mycket på cykel. Man har tillfälligt omvandlat filer och hela vägar till cykelvägar för att göra det enkelt och smidigt att cykla. Egentligen är det ett spår som redan borgmästaren driver sedan länge. Det har skapats många riktigt fina cykelvägar bara sedan jag flyttade hit. Det är separata cykelvägar med en kant som skyddar cyklisterna från bilar, och dessutom förhindrar bilarna att parkera i cykelvägen (som de alltid gör i Stockholm), och hon, borgmästaren, har skapat ett nät av snabba cykelstråk genom stan. Jag kan t.ex cykla hela vägen från mig ner till Île de la cité, på finfina cykelvägar på ca 15 minuter. 

Och antalet cyklister har mångdubblats. I dag när jag cyklade hem kändes det som en hel motorväg av cyklar längs Boulevard de Sebastopol/Strasbourg. Naturligtvis är det särskilt just nu under pandemin, men efter ett år som också dragits med stora strejker, tror jag att folk har upptäckt fördelarna med att cykla och många kommer nog fortsätta även efter pandemin. Det är faktiskt helt fantastiskt att cykla i Paris nu när det är så underbart väder. Och jag hejar på utvecklingen, eftersom cykling är mer platseffektivt, skapar mindre ljud, mindre luftföroreningar, är otroligt billigt, och dessutom ger träning. Bara fördelar. Förutom om man ska åka väldigt långt eller om man har mycket att släpa på, såklart. Dessutom har väldigt många bilägare kritiserat borgmästaren för att satsa för mycket på cyklar när cykelvägarna sen inte används i så hög grad. Nu kan de inte påstå det längre, för de används väldigt flitigt. 

Turistområden

Det är lite speciellt just nu att vara vid typiska turistområden, som Sacre Coeur, eller Eiffeltornet. I vanliga fall är det smockat av turister och parisarna själva är en mycket liten minoritet. Nu när jag var vid Sacre Coeur och Eiffeltornet hörde jag nästan bara franska, vilket är långt ifrån fallet i vanliga fall. Många parisare är trötta på alla turister, och passar nog på att besöka de platserna som i vanliga fall helt tagits över av turisterna. 

Parker

Alla vanliga parker i Paris är stängda fortfarande, eftersom Paris är ett av de mest drabbade områdena i Frankrike. Här ser ni en bild på en helt tom Tuilerieträdgård, som jag tog genom grindens galler.

Men i östra och västra änden av Paris finns det två stora park- och skogsområden som inte är inhägnade och som alltså inte heller är stängda. Eftersom de är de enda större grönområdena som kan besökas, blir det väldigt mycket folk i parken. Egentligen alldeles för mycket folk. Men ärligt talat, vad hade regeringen väntat sig? Många miljoner människor har suttit helt instängda i 2 månader, och när de äntligen får gå ut så har man stängt alla grönområden och uteserveringar i hela staden. Det är inte så konstigt att folk går till de två parkerna som är öppna då. Jag tänker att det hade varit smartare att sprida ut människorna på alla parker istället. 

Två svanföräldrar ser till att hålla sig rena och de tre ungarna härmar

Bara slänga cykeln och lägga sig i det höga gräset för att sola. Det blir inte mer somrigt än så!

De här bilderna är alltså tagna i Bois de Vincennes, i östra änden av Paris innerstad. Det är en stor park (nästan tre gånger så stor som Central Park i NY) som är helt omgiven av bebyggelse. 

Folk försökte ändå sprida ut grupperna, så att de inte skulle hamna för nära varandra. Men är det tillräckligt många människor så kommer man oundvikligen komma nära varandra ändå. 

Men mycket människor eller ej. Jag njöt i fulla drag av värmen och solen. 

Precis utanför parken finns den här samlingen palmer. Det finns palmer lite utspritt över Paris, men att ha en allé av palmer längs vägen känns mer sydfranskt, så jag var tvungen att ta en bild på det.

Den här bilden tog jag med bara för att jag tycker att det är lite gulligt med ett litet hus inklämt mellan de stora byggnaderna. 

Tiggare

Bilden har egentligen inte något med tiggare att göra, för jag tyckte att det skulle kännas lite respektlöst att fota tiggarna som är i en situation de nog inte är så stolta över. Men det är väldigt sorgligt att se hur många som tigger just nu i Paris. Jag vet inte om det har blivit mycket fler under karantänen eller om de bara har svårare att få ihop pengarna, eftersom det är färre människor ute, så att de måste tigga ännu större del av dagen. Men jag möter så otroligt många tiggare just nu. I vissa områden hinner knappt den ena gå förbi innan nästa kommer. Jag vet att staden satt in extra akuthjälp under karantänen, men det kanske inte räcker. Hur som helst är det väldigt jobbigt att se hur många som är helt uppgivna och nedbrutna. Det ska inte behöva vara såhär! 

Två månaders försening

Den här bilden tog jag med bara för att det är lite roligt att löpsedeln på tidningskiosken säger att den ger alla analyser av kommunalvalet, som var söndagen precis innan karantänen i mars. Dagen efteråt stängde kiosken så just nu sitter det uppe över två månader gamla löpsedlar mitt inne i Paris. 

Paris sera toujours Paris

Jag vet inte om det bara är för att jag varit instängd i min lägenhet så länge, men just nu tycker jag Paris är så otroligt fint. Till och med helt vanliga gatuvyer som den här bilden upplever jag som hur fina som helst.

Alla träd är så intensivt gröna så att det nästan gör ont att titta på dem!

Och sen gör det nog mycket till att det är konstant sol. Nu har värmen kommit tillbaka också. Förra veckan började soligt, men ganska svalt, med 15-16 grader på dagen. Sedan har det långsamt blivit varmare, så att det idag var 26 grader, och på torsdag ska det bli 30. Jag var orolig att vädret skulle vända och att det bara skulle regna när karantänen var över, men än så länge ser vi ut att få njuta av fint väder. 

Karantän eller inte. Sol eller inte. Paris sera toujours Paris! Paris kommer alltid vara Paris! 

(Om ni söker på youtube på "Paris sera toujours Paris" får ni upp en video med många fina, och totalt overkliga, parisscener) 

Alla språk har ord och uttryck som saknas på ett annat språk. Det betyder naturligtvis inte att det ena språket är bättre eller sämre än det andra, men bara att de har olika luckor i sitt vokabulär. Det finns många ord som vi har på svenska som inte finns på franska, och som har vållat mig problem när jag försöker uttrycka samma sak på franska. Men idag tänkte jag gå igenom en del ord och uttryck som finns på franska, som jag önskar att vi hade på svenska. 

1. Yaourter
Ordagrant betyder det "yoghurta". Att "yaourter" eller "chanter en yaourt" är när man sjunger/läser med utan att kunna orden och alltså ofta bara sjunger lite löst sammansatta stavelser eller vokaler. Vi har väl nästan alla gjort det när vi var små och försökte sjunga på engelska utan att egentligen kunna ett ord av texten. Fransmännen har ett ord för det fenomenet, och med tanke på deras generalla nivå av engelska kombinerat med förkärleken för musik på engelska är det ett väldigt användbart ord här! 

2. Assurer
Assurer kan betyda försäkra. Men det används också i vanligt tal om när man gjort något väldigt bra. På konservatoriet när någon spelade riktigt bra, över förväntan bra, så kunde de säga "il a assuré, lui!". Det kan också användas om någon som skött en situation väldigt snyggt. Vid alla tillfällen där någon gör något på ett bra, självsäkert och imponerande sätt, så att de andra känner att personen har full kontroll över situationen, då assurerar den. 

3. Dépaysement
Ordagrant betyder det väl något i stil med "avlandning" i betydelsen att man tar bort ens land (stat) ur en. Det är känslan när man är i en miljö, ett område eller ett land där ens vanliga orienteringspunkter inte längre finns så att man känner lite att man har kommit in i ett nytt universum. Det är inte samma sak som hemlängtan, utan dépaysement kan vara något positivt som man söker att uppleva när man reser till ett annat land eller en annan miljö. 

4. Frileu-x/-se
När man har lätt att bli kall och frysa är man frileux. Det betyder inte nödvändigtvis att man fryser i stunden, men att man är en som ofta och lätt fryser. Jag tror att vi alla känner någon som är frileu-x/-se

5. Galérer
När du försöker göra pannkakor och pannkaka efter pannkaka går sönder kan du säga "je galère!". Det kan också vara när du försöker plugga och ingenting fastnar, eller i vilken situation som helst när du kämpar och sliter och inte lyckas. Vi har faktiskt inget riktigt bra ord för det här på svenska, men vi borde för, åtminstone jag, galérerar ofta".

6. Assumer
Assumer, kan väl egentligen översättas med att stå för något eller accepterar det. Du kan använda det med att du "assumes" att något är ditt fel. Men det kan också användas lite bredare. Har du t.ex klippt dig och frisyren inte blev så bra kan du säga "Bon, mais je l'assume", i betydelsen att du inte tänker skämmas för det utan att du bär det med värdighet. 

7. Postillonner
Postillonner är när man spottar när man pratar. De skiljer alltså på när man spottar en loska medvetet och när man bara råkar spotta lite när man pratar. 

8. Ambiance
Ambiance är en stämning, atmosfär. Det kan hända att jag helt enkelt minns lite fel, men det känns inte som man använder ordet stämning på exakt samma sätt. Man kan säga att det är en bra "ambiance" när det är trevlig miljö/stämning i en klass. Man kan säga att det är bra "ambiance" när det är en trevlig restaurang med livemusik. Jag tänker mig att ambiance sammanfogar miljö och stämning. Ni som är mer välbevandrade i franskan än jag, stämmer det eller är stämning och ambiance exakt samma sak? 

9. Anticiper
Anticiper är att förutsäga vad som kommer hända och handla efter det. I ordboken översätts det med föregripa vilket väl är en ganska bra översättning, men det används inte riktigt på samma sätt. Man använder det ofta i sport, att man får "anticiper" för att kunna parera om motspelaren gör något. Min trombonlärare använde det ibland för att säga att jag t.ex skulle andas på rätt sätt och i tid så att jag sen kunde komma in exakt när jag skulle med rätt blåsteknik för att kunna spela ett tekniskt passage. Det är ett väldigt bra ord som de använder mycket, och som är svårt att uttrycka på svenska utan att det låter klumpigt eller högtravat. 

10. Perfectionner

Här är ett ord som jag bara för någon vecka sedan trodde fanns i svensk form (perfektionera) men som jag har fått påpekat att det inte finns. Men det borde verkligen finnas! Att perfectionner något är precis som det låter, att man försökter finslipa det sista så att det blir perfekt. Mycket praktiskt ord!

11.  Aîné, Cadet, Benjamin
I franskan har de flera ord för att markera om man är äldst, yngst eller mitt emellan i en grupp eller syskonskara. 
Aîné, betyder äldre eller äldst. Är någon min aîné, är den personen äldre än mig. Säger man att någon är l'aîné i en familj, är den personen det äldsta barnet. 
Cadet är lite luddigt. Cadet betyder yngre. Är någon min cadet/-te är han/hon yngre än mig. Men när man pratar om cadet i familjen syftar man på det näst äldsta barnet. Samtidigt verkar det som att man ibland använder det om den yngsta. Så egentligen kanske det inte är ett jättebra ord eftersom det kan betyda olika saker.
Benjamin är den yngsta i en skara. Det kommer från bibeln där Jakobs yngsta son hette Benjamin. 
I min syskonskara är alltså Kristian le benjamin. Han är också min cadet. Therese är l'aînée men Marcus, Christina och Cecilia är också mina aînés. Cecilia är la cadette.  

12. Se faire des films
Ni vet när ni ska möta upp någon en viss tid, och personen inte dykt upp efter 20 minuter och svarar inte heller på telefonen, och man börjar tänka sig in i alla möjliga skräckscenarier. Personen har säkert varit med i en olycka och är på sjukhus, personen har blivit kidnappad och torteras i en lägenhet o.s.v På franska säger man då att man "se fait des films" alltså att man gör sig filmer. Man säger det ofta till någon som alltid tolkar alla små grejer till det värsta och målar upp skräckscenarier: "tu te fais des films". Det är ett talande och bra uttryck som beskriver precis det som händer. 

13. Bon courage!
Courage betyder ju, precis som på engelska, mod och i Frankrike säger man ofta "Bon courage!" eller bara "Courage!" när för att säga "kämpa på", "håll ut", "håll modet uppe". Nu i karantäntider är det väldigt många som avslutar konversationer med att säga "courage!". Det har blivit ett av de här uttrycken som jag väldigt ofta har lust att säga när jag pratar svenska, för om jag skulle säga "håll modet uppe" så låter det väldigt seriöst och allvarligt, till skillnad från "courage" som bara är en liten positiv påhejning. 

14. Bon travail, bon répète etc. 
På samma sätt kan man på franska säga "bon" framför nästan vad som helst. "Bon travail" (gott arbete), "bon répète" (bra rep), "bon jogging" (bra joggingtur) o.s.v bara för att uppmuntra någon och önska att det ska gå bra. Vissa uttryck kan på svenska översättas med "trevlig ...", t.ex blir "bon voyage" trevlig resa. Men säger man på svenska "bra arbete" eller "arbeta bra", så låter det antingen som en utvärdering av ett arbete man gjort, eller som en uppmaning att nu ska du minsan arbeta på. På franska är det bara en välönskan och påhejning. 
Jag kan tillägga att man på danska kan göra precis som på franska. "God..." för att önska lycka till med något. Det är fint! =) 

15. N'importe quoi
N'importe quoi betyder egentligen "spelar ingen roll vad" eller "vad som helst", men det används när det inte finns någon vettig tanke eller logik bakom. Om någon säger något till dig som du tycker är rent skitsnack kan du säga "n'importe quoi". Du kan också säga det om dig själv om du inser att du säger något helt osammanhängande att du säger "n'importe quoi". Men det används inte bara om när någon säger något, utan jag har t.ex haft rep som varit helt oorganiserade och meningslösa där man efteråt sagt att det var "n'importe quoi". Det har en väldigt negativ klang, så man får passa sig för när man använder det, men man säger det ofta lite skämtsamt som svar på smicker eller på ett skämt. Det tillhör ett av uttrycken som jag verkligen saknar på svenska. 

Som en liten bonus lägger jag till några ord som finns på svenska, men som bara är lite roliga på franska

Judas
Judas är ett titthål, t.ex i en dörr. Jag antar att man anser att titthålet förråder personen som står på andra sidan. 

Trombone
På franska så heter ett gem faktiskt trombone. Och gem ser ju till viss del ut som en trombon så det är väl inte helt ologiskt. Jag tycker mig ha hört på norska att de gör tvärt om ibland och kallar trombonen för gem... 

Gorille

En gorille är en livvakt. Tydligen kan man även på svenska säga gorilla om en livvakt men jag vet inte om jag har hört det användas... 

Barbe-à-papa

Ordagrant betyder det pappaskägg, och det betyder sockervadd

Jumelles

Jumelles betyder tvillingar, men kan även betyda kikare, så när man tittar i kikaren säger man att man tittar i tvillingarna. 

Om det är någan annan fransktalande som har fler ord och uttryck ni saknar på svenska får ni gärna fylla på listan! Och kommentera gärna om jag förstått definitionen av något ord fel.