Det är inte svårt att göra en lista med negativa effekter av COVID-19. Den listan skulle kunna bli hur lång som helst, och jag skulle villigt fylla på den rejält. Men istället ska jag försöka ta upp några positiva saker som den här pandemin har medfört

1. Vila upp sig

De som just nu är i situationen att de varken får jobba eller lämna bostaden, har inte så mycket annat val än att vila upp sig. För många har det nog varit välbehövligt. Sen kan 2 månader kanske kännas lite överdrivet för att vila upp sig. Och desto mer synd om de som ska jobba heltid hemifrån, hjälpa barnen att följa sin skolundervisning och ta hand om hemmet samtidigt. Ingen vila för dem precis. 

2. Kreativitet

När man måste vara hemma och man dessutom helt plötligt har massa tid att spendera utvecklar många sin kreativa sida. Man skriver musik, man spelar, man målar, läser böcker o.s.v Äntligen får man tid att göra det man länge haft lust att göra. Jag älskar att se alla bilder och youtubevideor på folks kreativitet under karantänen. 

3. Föroreningar minskar

Ni har säkert alla sett bilder på hur föroreningarna har minskat på grund av mindre trafik. Det sprids bilder från Venedig där man plötligt kan se klart vatten, och föroreningsmätningar från USA, Europa och Kina visar stor skillnad jämfört med den här tiden förra året. Tyvärr är det här väl bara en mycket kort och påtvingad parentes i människans förkärlek för att förorena jorden, men det ger ändå naturen ett pyttelitet andrum. 

4. Nya bättre vanor

Men kanske att det här ändå kan få någon effekt och några positiva förändringar i våra vanor vad det gäller utsläpp, resor och konsumtion. Vi får helt plötligt möjligheten att tänka till och omvärdera våra vanor.

5. Reflektera över livet

Om det är någon gång man har tid att reflektera över livet och vad man vill så är det nu. Å andra sidan är det en så osäker tid för många att man till varje pris vill undvika ångesten att tänka på framtiden. Jag tillhör den kategorin!

6. Hittar nya tekniska möjligheter

Eftersom man inte har något val, så hittar både företag och privatpersoner tekniska möjligheter för att lösa uppgifter och nöjen. Lektioner, gudstjänster m.m görs online. Jag har haft olika tävlingar över internet, haft en födelsedag online o.s.v. 
Sen kan det tilläggas att det är trots allt betydligt sämre än i verkliga livet, och jag kommer inte för mitt liv välja onlinevarianterna istället för de vanlinga när karantänen är över. Men det är bra att möjligheten åtminstone finns!

7. Ringa

Jag tycker verkligen inte om att prata i telefon, och det är ytterst sällan jag har haft ett videosamtal med någon. Men nu under karantänen har jag pratat mer i telefon än jag hade gjort under hela resten av mitt liv, och jag har vant mig lite vid det. Att bli av med telefonskräck är ju alltid bra. Speciellt i Frankrike där så många ringer istället för att skicka meddelande. 

8. Kontakt med grannar

Jag har aldrig haft kontakt med mina grannar här, mer än att vi sagt goddag när vi mötts i trappan. Men nu i karantänen har jag helt plötsligt fått en bra kontakt med min granne. Vi båda kan sitta på taket utanför vårt hus, och ibland tar vi en kaffepaus där tillsammans. Dessutom brukar hon baka olika kakor som hon sen kommer och bjuder mig på. Och grannen ovanför mig har jag också skrivit lite med. Han är saxofonist och går på konservatoriet som jag gick på tidigare. 
Jag har i och för sig också fått en ny ärkefiende i huset, men två vänner och en fiende är ändå en plus. 

9. Uppskattning av vårdpersonal

Aldrig har väl vårdpersonalen uppskattats så mycket som nu. Helt plötsligt har de blivit de viktigaste personerna i samhället. Samtidigt vet jag att en sån här våg av uppskattning inte håller sig så länge efter att krisen passerat. Efter terrorattacken i Frankrike 2015 var poliserna hjältar som alla älskade. 2019 marscherade tiotusentals människor på gatorna och skrek att poliserna skulle begå självmord... 

10. En känsla av sammanhållning

I krissituationer skapas det ofta en känsla av samhörighet. Det är vi alla mot viruset. Samtidigt blir det mycket pajkastning till höger och vänster om vem som handlat fel, vilken strategi som är bäst, vem som är oansvarlig o.s.v Men jag tror ändå att de flesta människor känner en större samhörighet med de andra. 

Ps. Jag ber om ursäkt för alla dåliga/fula bilder jag snott. Kanske borde ha skippat bilder helt, haha

Så här i karantäntider har jag fördrivit min tid med att göra en liten film för att lära svenskspråkiga utan franskakunskaper att kunna uttala franska namn och ord. Så om du är en av dem som börjar svettas när du måste uttala Dijon, Bordeaux, François-Marie Arouet (känd som Voltaire) eller "le Sacre du Printemps" så kanske den här filmen kan hjälpa dig något. 
(Döm mig inte för hårt! Jag är bara en uttråkad svensk i karantän i Paris)

Det är väl ingen som har missat att det är något av en kris i världen just nu. Olika länder har lite olika regler kring det här. I Frankrike sitter vi i karantän sedan 1 ½ vecka. Det innebär att vi får inte gå ut förrutom för att köpa mat, gå till sjukhus/apotek, eller för kort fysisk aktivitet (inom 1km från bostaden och alltid ensam). Även i de godkända fallen måste vi ha med ett intyg som vi skrivit under, med namn, adress, datum och klockslag. Intyget finns att skriva ut från regeringens hemsida, men för mig som inte har skrivare, så får jag helt enkelt skriva av allt för hand... grrr... Som tur är har jag gott om tid just nu, så jag hinner göra det. 

De här bilderna jag lägger upp här, tog jag dagen innan utegångsförbudet trädde i kraft. Så jag bröt ingen lag. Men redan då kunde man se att det var betydligt mindre folk i stan. 

Eftersom jag insåg att det skulle vara sista gången jag fick gå ut på väldigt länge gick jag en rejäl tur genom staden. 

Nu får jag som sagt inte ta mig till Eiffeltornet mer, eftersom det är längre än 1 km dit. Om jag bryter någon av reglerna får jag böter på 135€. Bryter jag reglerna en gång till får jag böter på 1500€. 

Så här tomt har ni nog aldrig sett Trocadéro va?

Folk var livrädda att mat och medicin skulle ta slut så det var långa köer till apotek och mataffärer. Jag blir väldigt provocerad på att det var så många som trodde att det skulle bli matbrist och köpte på sig enorma mängder mat, så att det faktiskt blev matbrist, när det egentligen hade varit helt lugnt om folk bara hade köpt normala mängder mat. Nu har det lugnat ner sig lite, och det går att få tag på pasta och toapapper igen, men det är fortfarande betydligt mer urplockat än vad det brukar vara.

Så nu får jag helt enkelt tillbringa all min tid i min lilla lägenhet. Alla konserter och frilansjobb har ju blivit inställda (utan lön :( ) men jag forstätter att undervisa mina elever genom video. Det funkar sådär halvbra om jag ska vara ärlig, men har man inget val så har man inte. Jag har i alla fall förhandlat med grannar så att jag kan öva någon timma om dagen utan sordin. När jag inte spelar, så tillbringar jag min tid med annat.  

Jag har prövat måla en superklyschig parisbild

Jag läser en spansk och en fransk bok och stryker under alla ord jag inte förstår. Jag har också lagt ganska mkt tid på att städa, baka, arra musik, prata i telefon, kolla nyheter och sånt. Jag får tiden att gå i alla fall. Jag tror jag har talang för det här med att inte jobba. Men det är väldigt tråkigt att inte få träffa folk :(

Det värsta är att det är vår på riktigt i Paris nu, och träden håller på att bli gröna, men jag får inte vara ute och njuta av det. 

Jag har ingen balkong, och ingen trädgård att sitta i, men jag sätter mig på taket utanför mitt fönster så jag åtminstone får lite frisk luft och sol. Om ni har fler förslag på saker man kan göra för att underhålla sig under en karantän så är ni mkt välkomna att höra av er! =) 

För två veckor sedan åkte jag på en liten semester till Marseille i Södra Frankrike. Jag ber på förhand om ursäkt för att det är så många bilder i det här inlägget. Men å andra sidan så är det ingen som tvingar er att kolla på dem ;)

Den kanske mest kända byggnaden i staden är kyrkan Basilique Notre-Dame de la Garde som ligger på en höjd mitt inne i Marseille. 

Det är en katolsk kyrka så det är kanske inte så förvånande att de på toppen av kyrktornet har en förgylld Maria.

Jag gillar det här monumentet som är en kombination av tre av kristendomens viktigaste symboler. Korset som står för tro, ankaret som står för hopp och hjärtat som står för kärlek. Tro, hopp, kärlek som är lite av kristendomens "slogan".

Statyn står i något som väl ska likna fören av en båt. Marseille är en hamn- och fiskestad och avbildade båtar syns överallt i staden. Dessutom är det här monumentet tillägnat människor som dött till sjöss. Längst ner på skylten ser ni att den tillägnas de som drunknat som offer för den illegala människosmugglingen över medelhavet. 

Kyrkan ligger perfekt på en bergstopp, med utsikt över staden i alla riktningar, och dessutom med en perfekt utsikt över Medelhavet i solläge. 

Marseille är Frankrikes andra eller tredje största stad beroende på om man räknar förorter eller inte. Den är ungefär lika stor som Stockholm. Det är en stad som har ganska dåligt rykte bland fransmännen eftersom den anses vara kriminell, smutsig och inte så fin. Och visst kan man se att den är smutsigare än Nice och inte lika fin arkitektur som Paris, men jag tycker ändå det är en kraftigt underskattad stad. Jag tyckte mycket mer om staden än vad jag väntat mig. Jag hoppas kunna visa varför i det här inlägget. 

Precis som många städer längs medelhavskusten är Marseille en väldigt kuperad stad. 

Kyrkan ligger perfekt i solläge så att man kan sitta på bänkarna i solen och se ut över havet och beundra solnedgången. 

På den här bilden kan man se att Marseille har betydligt fler fula funkishus än vad Paris har. Framförallt har Marseille miljonprojektsområden mit inne i staden, medan de i Paris nästan alltid ligger i förorten. 

En picknick med den här utsikten är inte helt fel. 

En av dagarna åkte jag till ett berg Mont Sainte-Victoire utanför Aix-en-provence, där det finns ett känt kors la Croix de Provence, uppe på toppen. 

Det var en väldigt vacker tur att ta, men ärligt talat var det väldigt jobbigt att ta sig till toppen. 

Berget var knappt 1 000 m högt, och även om man inte behövde använda klättringsredskap så var det ju inte precis en fin gångväg helt till toppen, utan man fick klättra över stock och sten och eftersom solen låg på hela vägen blev jag brutalt varm. Då var det ändå februari nu. Jag vill inte ens tänka mig hur det är i juli. 

När man kommit nästan ända upp till toppen kommer man till ett kapell. Hur de någonsin kunnat orka forsla material upp dit för att bygga kapellet förstår jag inte.  

Det är ganska rejäla stup på en del ställen, så man får passa sig var man sätter sin fot. För det finns inga staket eller skydd, utan man räknar med att folk håller sig på benen. Lite kul att man i Paris stänger parkerna av säkerhetsskäl om det blåser eller om det kommit 1 cm snö, medan man i södra Frankrike låter barn springa vid såna här stup.

När jag kommit upp på toppen la jag mig på en klippa (efter att noga kontrollerat att stenarna inte började rulla under mig), åt min lilla picknick och somnade i solen. Det var inte helt brutalt varmt. Kanske 18-19 grader, men solen var stark och när jag vaknade hade jag redan bränt mig lite. Men det finns ju inget härligare än att vakna upp i solen och se den här utsikten det första man ser!

Den här fågeln trodde att han var kung över hela regionen. Tror ni förresten att en fågel kan vara höjdrädd? Det skulle vara högst opraktiskt!

Vägen upp och ner från berget var otroligt vacker!

Kapellet från ovan

Det var många som hoppade skärmflygning (som tydligen paragliding heter på svenska) från berget. Såg väldigt härligt ut. Men det måste vara läskigt att ta hoppet ut från berget. 

Tillbaka i Marseille så kommer fiskarna varje morgon in till gamla hamnen i Marseille och säljer nattens fångst.

Det här huset är inte typiskt Marseille, men är lite typiskt Frankrike. I Sverige ser man i princip aldrig ett litet 2-våningshus inklämt mellan två 6-7-våningshus, men i Frankrike är det en ganska vanlig syn. 

Båtarna i gamla hamnen.

Om någon sett netflix-serien Marseille, så känner ni kanske igen Marseilles stadshus, intill hamnen. 

Den gamla stadsdelen le Panier är en stadsdel som tydigen tidigare varit känd för att styras av maffian, men som nu är en väldigt populär och mysig stadsdel. 

Här finns många trappor, mysiga gator och små butiker. 

Växterna är ett viktigt inslag i stadsbilden. 

Hela stadsdelen kändes som att den var på gränsen mellan en gammal folklig, lite skabbig men väldigt äkta stadsdel och en hipp turistig stadsdel. Montmartre i Paris har ju blivit en väldigt turistig och dyr stadsdel där den ursprungliga bohemska befolkning inte längre har råd att bo där. I le Panier har jag bilden av att den fattigare befolkningen fortfarande bor kvar. 

Jag får en lite italiensk känsla i Marseille. Jämfört med Paris så går husen här mer i gult/rosa/blått medan de i Paris går mer i beige/vit.

"Du får mig att smälta som ett isberg"

På ett hus hade någon skrivit åt mig att åka hem, och eftersom jag lärt mig att man ska lyda andra så blev inte mitt besök i stadsdelen längre än så här. 

Längs med hamnen har de långa gångar med såna här valv, där alla möjliga restauranger håller till. 

En tjej satt vid kajen och ritade av båtar

Vid ena änden av hamnen ligger Fort Saint Jean där det finns som en liten by uppe i själva fästningen. Den har fungerat som kasern åt franska afrikaarmén och för främlingslegionen, och nu är den en del av Musée des Civilisations de l'Europe et de la Méditerranée. 

Det finns hus och några trädgårdar, omgärdat av en fästningsmur. 

Det här är utsikt över gamla hamnen, taget från fästningen. 

Från fästningen leder en bro över till den nybyggda delen av museet. 

Museet med Cathédral de la Major i bakgrunden. 

Bild på fortet, taget från moderna delen av museet. 

Marseille har enormt många ställen med mycket plats. Jämfört med Paris upplever jag att det alltid finns gott om plats, och mängder av fina sittplatser i solläge. Det är en mindre stad och en mindre tätbefolkad stad, vilket jag verkligen tycker märks. 

Som sagt, Cathédrale de la Major

Inne i kyrkan såg jag en av de största julkrubborna jag sett. De hade byggt upp en hel stad. 

Gamla hamnen

Ytterligare en fin solnedgång

I Marseille ligger en nationalpark som heter les Calanques, ett havsområde med fjordar, berg och en helt fantastisk natur.  

Jämfört med le Mont Sainte-Victoire, så var les Calanques betydligt lägre, och inte i närheten så jobbiga att gå upp på. Men upplevelsen var inte sämre för det. Helt fantastisk natur, blått hav, skinande sol och en mängd söndagsnjutande Marseillare. 

Det är häftigt att det bara några kilometer från centrala Marseille finns den här naturen som ser ut att vara tagen från vildmarken. 

Vid alla havsvikarna fanns en mängd små stränder, där det stora problemet var att klättra ner till dem. Till den här stranden var det ändå ett gäng som lyckats ta sig och kunde sola i lä från vinden. 

Ni ser hur otroligt klart vattnet är. Jag hade hört om det här naturområdet men inte mer än att det var trevligt. Jag hade inte väntat mig att uppleva de här fantastiska vyerna. 

Det var faktiskt en del som badade. Galna människor finns överallt! Men de flesta nöjde sig med att sola på klipporna. Får nog erkänna att jag somnade i solen även på de här klipporna, och brände mig ytterligare lite. 

Tillbaka inne i Marseille tog jag en tur längs strandpromenaden. 

Marseille ligger inte längs en lång sandstrand, utan den största delen av kusten består av klippor, men det finns flera sandstränder på olika ställen i Marseille. 

Många fina villor låg på bergskanten längs stranden. Perfekt solläge från morgon till kväll, och en fantastisk utsikt från balkongen. Jag skulle inte säga nej. Men de såg inte så billiga ut. 

Jag har aldrig tidigare föreställt mig Marseille med en fin strandpromenad, men jag upptäckte att det finns en många kilometer lång promenad med fina cykel- och gångvägar, och dessutom har de byggt en flera kilometer lång stenbänk längs hela kusten. 

Det finns oräkneliga klippor i solläge där man kan sola eller njuta av solnedgången. Att få en bra plats i solen verkar inte kunna vara något problem i Marseille. 

Dessutom finns det många undangömda vikar där man kan få vara helt ostört. Hur vackert!?

Marseilles färger är blått och vitt vilket återkommer både på fotbollslaget och många byggnader. 

En liten båthamn i solnedgången

Det blev en helt sagolik solnedgång den här kvällen. Himlen blev bara rödare och rödare. Här ser ni några galningar som badar!

Vid gamla hamnen finns det här "taket" som kallas för le miroir, spegeln. Hur namnet uppkommit kanske ni förstår själva... 

Några restauranger i närheten av mitt vandrarhem. 

Cours Honoré-d'Estienne-d'Ovres, ett torg med en mängd olika restauranger av alla slag. Det finns lite av varje i Marseille. Både lyxiga, hippa, vardagliga, mysiga. En stor bredd! 

Samma torg från andra sidan. Redan nu i Februari fanns det många trevliga restauranger och uteserveringar här. Jag kan bara tänka mig vilken trevlig stämning det måste vara en sommarkväll. 

Ända till sista kvällen hade jag egentligen inte sett så mycket av det smutsiga, skabbiga och otrygga som alla fransmän pratar om när de pratar om Marseille. Men så skulle jag ses med några i området kring Nouailles/Cours Julien, och då förstod jag plötligt vad de menade. Många berusade människor, mycket skit på marken, råttor i hörnen. Men jag bestämde mig för att komma tillbaka dagen efter och ta bilder. Och då kom jag till den här vyn. Mer städat och med en marknad. 

I Frankrike köper man ofta sina frukter och grönsaker på fruktmarknader.

Här är Cours Julien, som jag upplevde som så skabbigt kvällen innan. Det är ett område som är väldigt präglat av graffiti, bobo (bourgeois-bohèmes, typ Frankrikes södermalmare) och vänstersympatisörer. 

I princip all yta som kan målas är målad. Många butiker har fyllt sin fasad med fin gatukonst. 

Många serveringar hade namn kopplade till socialism, t.ex La Brasserie Communale eller Le Café du Peuple. Den här fasaden var täckt med affischer om strejker, protester, feministiska rörelser o.s.v. 

Flera gator ser ut så här. Jag måste erkänna att jag gillar det. Ska det göras ska det göras ordentligt. Här har de ju en tanke med det, inte som när folk sprejar sin tag på ett slumpmässigt hus. 

Castellane

Jag tog en promenad över några kullar där många av de lyxigare villorna ligger. men eftersom de alltid har höga murar eller buskar såg jag inte så mycket av villorna. Men de finns där bakom de här murarna! 

En av Marseilles stränder. Den färgen på vattnet!   

Jag avslutar med den här bilden. Jag kan verkligen rekommendera Marseille! Vill ni njuta av medelhavsklimat och vill ha något som är lite mindre snobbigt än Cannes, Sant-Tropez eller Antibes, så kan Marseille vara ett hett alternativ. För mig var det helt underbart att för 16€ och 3h tågresa kunna ta mig från det gråa vädret i Paris till en helg av konstant sol i Marseille. Det laddar batterierna! =)

Om du förstår franska och inte fått helt nog av Marseille än så rekommenderar jag det här klippet. Helt underbart. Jag gillar speciellt från 10:50 när hon spelar "bobo ou clodo"  

När du bor utomlands kommer du oundvikligen lägga märke till skillnader jämfört med ditt hemland. Många saker kommer du gilla, men många saker kommer du ogilla. Jag har redan gjort ett inlägg där jag skrivit om 20 saker jag gillar i Frankrike (http://teha.bloggplatsen.se/2019/11/23/11640377-20-saker-som-jag-gillar-med-frankrike/), och idag ska jag då skriva om 20 saker som jag inte gillar med Frankrike. Det finns en risk att det här inlägget kommer låta lite negativt, men jag vill betona att om jag fortfarande bor kvar här i Frankrike så är det för att de positiva sidorna med Frankrike är viktigare för mig än vad de negativa är.

1. Smutsen och stanken

Jag har väldigt svårt att acceptera att det kan vara ganska så skitigt i Frankrike. På gatorna kan du se lite här och var att det ligger pappersbitar, plastpåsar, förpackningar m.m Jag har sett folk slänga bröd, bananskal, plastmuggar och läskburkar på trottoaren utan att skämmas det minsta, även om det finns soptunnor nästan överallt. Och ALLA slänger fimpar på marken! Hundägare plockar väldigt sällan upp skiten efter sina hundar, vilket innebär att man ser massa hundskit på gatorna! Asså helt ärligt!! Dessutom är det alltid någon som har pissat på gatan eller i tunnelbanegångarna, vilket gör att man med jämna mellanrum känner hur det stinker piss. Jag tycker ändå att det verkar som att man lägger mer pengar på renlighet här än i Sverige, men det spelar ingen roll när alla skiter i att hålla det rent.
Jag måste ändå lägga till att det är väldigt stor skillnad mellan olika städer och stadsdelar. Det finns många stadsdelar och städer som är otroligt rena. Jag bor tyvärr inte i en sån stadsdel.

2. Strejker och demonstrationer

Jag gillar när man säger vad man tycker, sålänge man gör det på ett bra sätt. Men i Frankrike är det konstant någon stor demonstration eller en strejk. Fredliga demonstrationer är bra, och ibland är man tvungen att strejka, men det ska vara den absolut sista utvägen. En strejk är ett stort misslyckande som man får ta till när man inte lyckats förhandla. För det första måste ens krav vara rimliga, och sen måste båda sidor verkligen ha försökt att förhandla och gjort kompromisser. I Frankrike känns det som att dom inte kan förhandla alls. Båda sidor vägrar ge efter och det blir en kraftmätning för att se vem som går vinnande ur striden. Det här innebär enorma förluster. Ekonomiska och mänskliga förluster. Det finns demonstranter som blir allvarligt skadade eller till och med dör, och en polisstyrka som är helt utmattad och självmordsbenägen. Oavsett resultatet kommer det finnas kvar ett hat och en brist på förtroende. Dessutom så hindrar det vardagen otroligt mycket för oss andra som blir tagna som gisslan i striden. Jag blir ärligt talat ganska uppgiven av att se det, och av att veta att det förmodligen alltid kommer fortsätta vara så här.

3. Fransmännen älskar att klaga

Det är en stereotypisk bild av fransmännen som faktiskt är sann. Fransmännen är väldigt benägna att kritisera allt En konsert, en middag, en person, en film, regeringen... de kan alltid hitta något att kritisera. Ibland verkar det nästan som att de är rädda för att om man inte kritiserar så kan det verka som att man är lite dum och inte är kapabel att se vad som inte är perfekt.
Jag tycker att man kan fokusera på det som är bra och acceptera att ingen/inget är perfekt. Jag tror att man är lyckligare om man försöker se det på det sättet. Från början när jag flyttade hit blev jag ganska deppig av att höra allt klagande, men nu bryr jag mig inte mer. Det är mer bara en livsstil och ett sätt att knyta kontakter här.
(Ja, jag ser ironin i att jag just håller på att skriva ett inlägg där jag bara klagar. Det kallas integration;))

4. Misstro

I Frankrike så har man en stor misstro till alla. Man förutsätter att alla är oärliga och tyvär tror jag att det blir självuppfyllande. Man ser det överallt. Det finns väldigt mycket regler som man måste följa (även om alla skiter i det) och man måste alltid bevisa att man säger sanningen. Som student har jag tydligt sett att man här behandlas som barn av lärare och ledning. Man låter oss inte ha något eget ansvar för att man litar inte på oss. Man ser samma misstro mot presidenten och regeringen. Jag tycker inte att Löfven gör ett bra jobb, och jag skulle aldrig rösta på honom, men jag tror absolut inte att han vill oss illa! I Frankrike är det en stor del av populationen som på riktigt tror att Macron och regeringen medvetet försöker göra livet så surt som möjligt för fransmännen. Och det var samma sak med Hollande, och Sarkozy m.fl

5. Byråkrati

Om du vill göra minsta lilla sak i Frankrike kommer du behöva 10 olika intyg och fylla i 10 formulär. Det är helt galet hur komplicerat allt är här! Man får gå till ena kontoret till andra, sen skicka dokumenten och vänta på att de ska behandla din ansökan, för att till sist få veta att de tappat bort den. Man behöver väldigt ofta lämna intyg på bostadsadress, skattebesked och läkarintyg på att du är frisk. Att söka till en utbildning här en lång och jobbig process, inte som i Sverige där det tar 2 minuter. När jag sökte studentbostad här fick jag skicka in ca 40 sidor med intyg!!! Och här måste du ha läkarintyg redan första dagen du är sjuk. Det är enklare att bara gå till jobbet!
Det positiva med byråkratin är att det känns som att jag har vunnit en tävling när jag äntligen har tagit mig igenom det.

6. Problem med fattigdom och hemlöshet

Fransmännen är rika och lever gott, men det finns också en hel del fattigdom här och många hemlösa som tigger. Det vittnar om ett stort problem! I Sverige är många tiggare inte svenska medborgare utan de kommer bara till Sverige i några månader för att tigga, vilket gör att det inte riktigt är Sverige som kan lösa grundproblemet. I Frankrike är det betydligt fler som är bosatta i Frankrike, och alltså under franskt ansvar. Jag har ingen lösning, men något behöver göras för att förhindra folk att hamna i den situationen.

7. Mataffärerna

Mataffärerna här borde ta efter mataffärerna i Sverige, speciellt kassan. I Frankrike finns inte den lilla bänken där man kan ställe korgen för att packa upp matvarorna, och inte heller den när man ska packa ner varorna. Rullbandet (om det ens finns något) är väldigt kort vilket gör att alla lägger matvarorna i en enorm hög. Du kan inte stoppa in kortet och knappa in koden innan alla matvarorna är skannade och du sagt till kassörskan att du vill betala med kort. Efter kassörskan är det en minimal plats för att packa ner varorna så du får stressa häcken av dig för att inte hindra nästa kund, och kommer ändå inte hinna utan era matvaror blandas. Franska mataffärer är långsammare och mer stressande. Dessutom har de ofta olika köer för om du vill betala med kort eller kontanter, vilket gör att alla är förvirrade om de står i rätt kö.

8. Det är ineffektivt och opraktiskt

Det är otroligt ineffektivt i Frankrike. Man arbetar lååångsamt, och tar gott om tid för att prata med sina kollegor även när kunder väntar. Så är det nästan i alla butiker, kontor och restauranger (förutom bagerierna där de är sjukt effektiva). Dessutom finns det inget samspel mellan de som jobbar utan det verkar som att de får lösa problemen för första gången när det kommer en fråga, trots att samma sak händer flera gånger om dagen. Man lägger väldigt lite energi på hur man kan förbättre och underlätta för kunder/användare. Det är väldigt stressande men jag försöker att acceptera det nu.

9. Folk är alltid sena

Jag lärde mig snabbt att i Frankrike så börjar man alltid sent. Lektioner, konserter, möten. Det var ganska irriterande i början när jag kom i tid och läraren kom 15 minuter sent. Och när du bestämt träff med någon får du räkna med att personen kommer 20 minuter sent. Sen är jag i och för sig ingen stor förebild när det gäller att komma i tid, så egentligen passar det mig ganska bra, haha...

10. Rasistiska/sexistiska skämt

Jag gillar när skämt chockar lite. Men det finns gränser och vissa saker är bara inte roliga. I Frankrike tycker jag att man ibland går över den gränsen. Ganska ofta pratar man om tjejer på ett objektifierande och lite nedvärderande sätt, vilket i längden måste vara väldigt nedtryckande och tröttsamt för tjejer. Och lite samma sak när det gäller rasism. Jag har själv aldrig känt av någon form av rasism eller nedvärdering för att jag inte är fransk eller för att jag bryter, men jag tror inte heller att svenskar är dom som drabbas mest av det.

11. Kontanter och checkar

Jag kan verkligen inte förstå varför fransmännen envisas med att använda kontanter! Ofta måste man betala mindre summor kontant här. Är det under 5 € är det mer regel än undantag att man måste betala kontant, och ofta ända upp till 10 €. I Sverige använder jag aldrig kontanter. Jag vet inte ens hur kontanterna hemma ser ut nu!
Ännu värre är det att man använder checkar här! Varför vill man skriva ut checkar när man bara kan göra en enkel överföring, och bespara mig att behöva gå till banken för att lösa in den som en gammal grottmänniska? Nästan alla ersättningar betalar de ut med check och ganska ofta även lönen.

12. Alkohol, droger och cigaretter

Fransmännen är väldigt stolta över sina viner. Det är ganska naturligt. Men man har också ett stort alkoholmissbruk här. Man glorifierar alkohol otroligt mycket. Man ska alltid ta ett glas (eller snarare många glas), antingen för att man vill fira, eller för att man är ledsen, för att man spelat en konsert, för att det är fint väder, för att det inte är fint väder, för att det är tisdag... Ärligt talat är det inte konstigt att det finns så många alkoholister här.
Droger är naturligtvis inte lika accepterat, men det finns stora drogproblem här. Sök på ”colline du crack” så kommer ni se ett tältläger med några hundra drogberoende som säljer och tar droger helt öppet i utkanten av Paris. Helt sjukt!
Rökning är naturligtvis inte alls lika allvarligt, men man röker mycket här och jag gillar inte när det stinker av cigaretter. Och dessutom slänger de fimparna på marken.

13. Det är lite omodernt här

Frankrike har en väldigt modern sida med automatiska tunnelbanor och fina snabba tåg, men också en väldigt omodern sida. Till exempel måste man skicka ett rekommenderat brev (alltså snigelpost) för att säga upp sitt telefonabonnemang. Lever vi på 50-talet eller?! Det finns många exempel där man får intrycket av att Frankrike är minst 20 år efter Norden. Datasalen på konservatoriet här är ett väldigt bra exempel. Det finns väldigt få datorer, och de som finns är värdelösa. Antingen funkar de inte alls eller så är de helt extremt långsamma. Det finns inga musikrelaterade program installerade på datorn. Det finns bara en skrivare kopplad till datorerna och 70% av tiden funkar den inte, eller så har den inte papper. Och det finns bara Wifi på några få ställen i konservatoriet. På Kungliga Musikhögskolan i Stockholm finns det två datasalar med moderna mac-datorer, med alla program vi behöver för att komponera och redigera film och musik. Det är en synt kopplad till varje dator, och alla har såklart ett konto på en server där man kan spara sina filer. Det finns många skrivare kopplade till nätverket. Och dessutom finns det studios för kompositörer/producenter/ljudtekniker där de har ännu bättre grejer. Det är bara ett exempel på där Frankrike är omodernt.

14. Dörrarna

I Frakrike öppnas dörrarna innåt vilket innebär att om du ska in i ett litet toabås får du först öppna dörren, gå in och sen försöka göra plats för att kunna stänga dörren. Väldigt opraktiskt! Framför allt när du bär en trombon på ryggen. Ibland är man nästan tvungen att ställa sig på toastolen för att kunna stänga dörren! Det är samma sak i min lilla hall, där jag måste flytta undan mig själv och mina grejer innan jag kan stänga dörren. Det är så mycket mer logiskt att öppna utåt som man gör i Sverige!

15. Säkerhetsvakter och onödiga arbeten

I Frankrike har de säkerhetsvakter i alla mataffärer, många andra butiker, skolor och liknande. Jag gillar inte att alltid ha känslan av att man misstänker dig för att antingen vara farlig, eller för att vara tjuv. Och vad det gäller säkerhetskontrollerna så kan jag förstå att man har dem med tanke på attentaten som de haft i Frankrike. Men oftast kollar de inte ändå. De vill bara se att man öppnar väskan men bryr sig inte om att faktiskt verifiera vad du har i väskan. Då undrar man ju vad de är till för.
Det är finns också väldigt många onödiga arbeten här, som man kunde lösa på något annat sätt. Man ser ofta 5-10 informanter i tunnelbanan som bara ska bilda en mur för att stänga av en stängd gång och peka i vilken riktning man ska gå istället. Ärligt talat, sätt upp en liten skylt istället!

16. Standard och underhåll av byggnader

Jag har i tidagare inlägg berättat om Frankrikes fantastiska arkitektur, som enligt min åsikt enkelt slår Sveriges. Däremot är standarden och underhållet av byggnader inte alltid superbra. För det första är många byggnader smutsiga, med ful graffiti (då pratar jag inte om den häftiga gatukonsten som finns på vissa hus), men dessutom kan fasaden ibland va lite söndertrasad, och ibland finns det till och med små läckor i taken, vilket man märker när det regnar. Likadant med insidan. Ofta är det inte renoverat på ett bra tag, och eftersom det är dåligt isolerat kan det vara ganska kallt på vintern. Det finns såklart jättemånga byggnader som är i superfint skick, men över lag är det inte samma nivå som i Sverige, speciellt offentliga byggnader som skolor, universitet och kyrkor.

17. Det är stängt eller ur funktion

I Frankrike får man vänja sig vid att det ofta är stängt. Kontor är stängda några timmar vid lunch, restauranger på eftermiddagen, mataffärer på söndag efter kl 13-14 och bagerierna på måndagar. Dessutom är det väldigt ofta ”tillfälligt” stängt, till exempel om det är demonstrationer eller evenemang. I Paris är det väldigt ofta några tunnelbanestationer som är avstängda och som tunnelbanan helt enkelt hoppar över. Parker och trädgårdar stänger om det blåser eller finns snö. På konservatoriet var det hela tiden övningsrum som ”tillfälligt” var avstängda. Bara det att det kunde vara 2-3 dagar i veckan!
I Sverige är man bättre på att se till att det hålls öppet om det ska vara öppet, och dessutom är generellt affärer i Sverige större, vilket har det positiva med sig att det är lättare att hålla öppet längre, t.ex på söndagar.

18. Inkapabla att lämna plats åt folk

När en tunnelbana kommer in på stationen i Stockholm så ställer man sig på sidan, ger mycket plats åt avstigande innan man går på. När man kommit på tunnelbanan ser man till att fortsätta in i vagnen så att de som är bakom en kan stiga på. I Paris försöker de börja gå på tunnelbanan innan folk hunnit av, vilket gör att det tar tre gånger så lång tid, och dessutom blir alla irriterade på varandra. När de äntligen kommit på tunnelbanan är de helt nöjda att de kom med och stannar precis framför dörrarna, trots att det finns plats längre in, så att de som inte kommit på än blir tvungna att knuffas för att komma på, och då blir de ännu mer sura för att de bakom knuffas. Samma sak på trottoarerna. Folk går långsamt i bredd mitt på trottoaren och bryr sig inte om att folk försöker gå om.

19. Personhygienen

Stereotypen att fransmännen är smutsiga är egentligen inte sann. De flesta här duschar och tvättar sig lika mycket som de flesta i Sverige. Men det finns ändå två saker med personhygienen som stör mig mycket:
1. Det finns fler här som inte alls följer normen, så här känner man oftare att någon stinker på tunnelbanan, även om 90 % av passagerarna är lika rena som du.
2. Det är allt för många fransmän (och fransyskor) som inte tvättar händerna när de varit på toan. Jag ser med jämna mellanrum folk komma ut från toalettbåsen och gå utan att tvätta händerna. Det äcklar mig något enormt! Som tur är så ger man ofta kindpussar här istället för att skaka hand!

20. Man tar inte sitt ansvar

Fransmännen gillar som sagt att kritisera, men de tycker alltid att det är någon annan som faktiskt ska lösa det. Man ser det när det gäller renligheten. De verkar inte förstå att det är vår gemensamma stad som vi tillsammans ska hålla ren. Man slänger skräp på marken och låter rengöringspersonalen städa upp det. På samma sätt klagar man ofta på att det är dålig stämning, men man gör egentligen ingenting själv för att ändra det. Solidaritet här innebär inte att man jobbar tillsammans för att förändra något, utan det innebär att man stödjer en person när den kräver att någon annan ska hjälpa honom/henne.

Ok, här är de 20 sakerna som jag inte gillar så mycket med Frankrike. Som ni ser handlar det mest om renlighet och effektivitet. Men jag vill en gång till understryka att för mig är verkligen de här negativa sidorna helt överskuggade av de positiva bitarna. Över lag gillar jag Frankrike otroligt mycket. Men om du fått en för negativ bild av Frankrike så kan du läsa det här inlägget igen:
(http://teha.bloggplatsen.se/2019/11/23/11640377-20-saker-som-jag-gillar-med-frankrike/)

Quand tu vis à l'étranger tu vas remarquer beaucoup de différences par rapport à ta patrie. Il y a sûrement plein de choses que tu vas apprécier dans ton nouveau pays, mais il y a inévitablement aussi des choses que tu vas détester. J'ai déjà posté un blog sur 20 choses que j'aime en France (http://teha.bloggplatsen.se/2019/11/22/11640222-20-choses-que-jaime-de-la-france/ ), et aujourd'hui je vais donc faire une liste des choses que j'aime pas ici. Comme ce blog sûrement va paraître un peu négatif, je souligne que si je reste toujours ici en France, c'est parce que, pour moi, les points positifs sont beaucoup plus importants que les points négatifs.

1. La saleté et la puanteur

J'ai vraiment du mal à accepter qu'en France ce soit tellement sale. Dans les rues ici tu trouves presque partout des bouts de papier, des sacs plastics, de l'emballage etc. J'ai vu des gens jeter du pain, des peaux de banane, des gobelets et des cannettes sur le trottoir, sans la moindre gêne. Pourtant il y a des poubelles partout! Et TOUT LE MONDE jette les mégots par terre! Les propriétaires des chiens ramassent quasiment jamais les crottes de chien, du coup il y en a partout. Mais c'est pas possible quoi!?! En plus, il y a toujours quelqu'un qui a pissé dans la rue, ou dans le métro. Ici il faut s'habituer à ce que ça pue très souvent. Pourtant j'ai l'impression qu'on met plus d'argent pour la propreté ici qu'en Suède. Je vois beaucoup plus d'agents de propreté à Paris qu'à Stockholm, mais ça ne change rien quand tout le monde s'en fout de la propreté.
Il faut quand même ajouter qu'il y a des grandes différences entre les quartiers et les villes ici. Il y a des quartiers et des villes qui sont très propres. Moi j'habite malheureusement pas dans un de ces quartiers-là...

2. Les grèves et les manifestations

Moi j'aime beaucoup quand les gens expriment d'une bonne manière leurs avis. Mais en France il y a à tout moment des grandes manifs ou des grèves. C'est très bien avec des manifs pacifiques, et parfois on est obligé de faire la grève, mais ça doit rester le dernier recours. Une grève est un grand échec quand on n'a pas réussi à négocier. D'abord il faut que les demandes soient raisonnables, et puis qu'on ait vraiment essayé de négocier et que les deux côtés aient fait des compromis. En France j'ai l'impression qu'on est incapable de négocier. Les deux côtés refusent de reculer, et du coup ce sera une épreuve de force pour voir qui sort vainceur. Dans tout ça il y a des pertes énormes. Économiquement et humainement. Il y a des manifestants qui sont gravement blessés, même morts, et il y a une force d'ordre épuisée et suicidaire. Et n'importe le résultat il restera de la haine et de la méfiance après le combat. En plus ça gêne énormément la vie pour tous les citoyens qui sont pris en otage dans tout ça. Ça me désespère beaucoup de voir ça, et de savoir que ça va probablement toujours continuer comme ça.

3. Les Français aiment râler

C'est un cliché des Français, mais en fait c'est vrai. Les Français sont très enclins de tout critiquer. Un concert, un dîner, un prof, une personne, un film, le gouvernement... ils sont toujours capables de trouver les points négatifs. Il semble que les Français ont peur que si on ne critique pas on puisse passer pour un ignorant qui n'est pas capable de remarquer ce qui n'est pas parfait. Bon, moi, je pense qu'on peut se concentrer sur les points positifs et accepter que personne ne soit parfait. Avec cette manière de voir les choses, je pense qu'on vit plus heureux. Au début quand je suis venu en France, ça m'a vraiment déprimé beaucoup de vivre dans cette ambiance négative, mais maintenant je n'y prête plus attention.

(Oui, je vois l'ironie que je suis justement en train de râler)

4. La méfiance

Ici, il y a une grande méfiance envers tout le monde. On présume que tout le monde est malhonnête, et malheureusement je pense que ça devient une autoréalisation. Ça se voit partout. Il y a énormément de règles et de lois qu'il faut suivre (sauf que finalement tout le monde s'en fout) et il faut toujours prouver qu'on dit la vérité. En tant qu'étudiant j'ai très clairement vu qu'ici on est traité comme des enfants par la direction et les profs. On ne nous laisse aucune responsabilité, puisqu'on ne nous fait pas confiance. On voit aussi cette méfiance envers le président et le gouvernement. Moi je ne pense pas que notre Premier ministre en Suède fait du bon travail, et je ne voterais jamais pour lui, mais je ne pense absolument pas qu'il nous veut du mal! Mais en France une très grande partie de la population croit vraiment que le président et le gouvernement font exprès d'essayer de pourrir la vie des Français. Et c'était pareil avec Hollande, et Sarkozy...

5. La bureaucratie

Si tu as envie de faire la moindre chose en France, il te faut 10 justificatifs et 10 formulaires à remplir. C'est fou ce que c'est compliqué ici. Il faut aller à un bureau par là, et un bureau par là, puis envoyer des documents et attendre qu'ils prennent le temps de traiter ton dossier, pour finalement apprendre qu'ils l'ont perdu. En Suède j'ai JAMAIS utilisé un justificatif de domicile. Jamais un garant. J'ai jamais dû donner mon avis d'impôts. Quand je m'inscris à l'université en Suède ça me prends 1 minute en ligne, et puis quand tu as ta réponse il faut juste accepter ou décliner en ligne. Quand tu es malade en Suède il faut un justificatif du médecin seulement le 6e jour (puisqu'on te fait confiance). En plus d'être très fatigant, cette bureaucratie coûte énormément d'argent. Le point positif c'est que j'ai l'impression d'avoir gagné un concours quand j'ai enfin réussi cette épreuve.

6. Problèmes de pauvreté et de SDFs

Les Français sont riches et vivent bien, mais il y a aussi beaucoup de pauvreté ici et beaucoup de sans-abris qui mendient ici. Ça témoigne quand même d'un problème. Nous avons beaucoup de SDFs en Suède aussi, mais c'est en grande majorité des Roumains qui viennent en Suède pour quelques mois pour mendier, et ce n'est donc pas vraiment la Suède qui peut les sortir de cette situation. Mais ici il y a beaucoup de Français, ou d'immigrants résidants en France, qui sont SDF. Je n'ai vraiment pas la solution, mais il faut faire quelque chose pour empêcher les gens de tomber dans cette situation.

7. Les supermarchés

Les supermarchés ici pourraient imiter un peu plus les supermarchés en Suède, surtout en ce qui concerne les caisses. En Suède il y a un petit banc pour mettre le panier avant le tapis roulant, pour que tu ne sois pas obligé de te plier complètement pour vider ton panier. Le tapis roulant est toujours un tapis long pour que tu puisses calmement y mettre tes articles. Quand la caissière est en train de scanner tes produits tu peux directement insérer ta carte et composer ton code, puis mettre les articles scannés dans ton sac et juste confirmer l'achat quand tous les articles sont scannés. Tu gagnes beaucoup de temps! Il y a beaucoup de place pour les articles après la caissière. En plus la place peut être divisée en deux pour que tes articles ne se mélangent pas avec ceux du client suivant. Comme ça tu n'es pas obligé de stresser autant qu'ici. En gros c'est plus rapide et moins stressant dans les supermarchés en Suède.

8. Inefficacité et très peu pratique

Il y a une inefficacité d'ouf ici! On travaille leeentement et prend son temps à discuter avec les collègues même s'il y a des clients qui attendent. C'est le cas dans quasiment tous les boutiques, agences et restaurants (Sauf les boulangeries où ils sont très efficaces). En plus il y a zéro coordination entre les gens qui travaillent. Ici on se souci très peu de comment on pourrait améliorer et faciliter l'expérience pour les usagers/clients. C'est très stressant, mais j'essaie maintenant de l'accepter.

9. Les gens arrivent en retard

J'ai très rapidement compris qu'ici on démarre toujours en retard. Les cours, les concerts, les rendez-vous. C'était assez embêtant au début d'arriver à l'heure quand les profs arrivaient avec 15 minutes de retard. Et quand on a un rendez-vous avec quelqu'un, il faut savoir qu'ils vont probablement arriver au moins 20 en retard. Après, moi je ne suis pas un exemple de ponctualité, donc finalement ça m'arrange pas mal, haha...

10. Blagues sexistes/racistes

J'aime bien les blagues qui sont un peu limite parfois. Mais il y a quand même des limites et je pense que parfois on dépasse cette limite ici. On parle trop souvent des filles d'une manière un peu dévalorisante, et à force d'entendre ça tout le temps, ça doit être fatiguant pour les filles. Pareille au niveau du racisme. Moi personnellement, je n'ai jamais subi du racisme à cause de mon origine ou de mon accent. Mais je crois pas non plus que les Suédois soient les plus ciblés.

11. Chèques et espèces

Pourquoi les Français s'obstinent à utiliser les liquides? Souvent ici on est obligé de payer en liquide. En Suède je n'ai pas utilisé des liquides depuis très très longtemps. Honnêtement, je ne sais même pas de quoi les espèces ressemblent en Suède. On paye toujours par carte ou avec le portable. Encore pire, c'est que l'on utilise les chèques en France! Mais pourquoi?! Pourquoi on insiste de payer en chèque, quand on peut très facilement faire un virement et éviter d'aller à la banque pour encaisser le chèque comme un homme des caves!? En Suède les chèques n'existent plus depuis les années 90, et moi je n'ai pas visité une banque depuis 2013.

12. Alcool, drogues et clopes

On a évidemment une fierté du vin Français ici. C'est normal. Mais on a aussi un grand abus d'alcool. On glorifie l'alcool énormément. À tout moment il faut boire un verre (voir beaucoup de verres) soit parce qu'on veut célébrer, soit parce qu'on est triste, ou parce qu'on a joué un concert, parce qu'il fait beau, parce qu'il ne fait pas beau, parce que c'est mardi etc. Et honnêtement il n'est pas étonnant qu'il y ait tellement d'alcooliques ici. Les drogues ne sont évidemment pas acceptées de la même manière, mais il y a un grand problème des drogues aussi. C'est juste hallucinant qu'il y ait la colline du crack dans Paris même!
Pour les clopes c'est bien sûr beaucoup moins grave. Mais on fume beaucoup ici, et moi j'aime pas trop quand ça pue des cigarettes. Et en plus les fumeurs jettent les mégots par terre.

13. C'est un peu daté ici

En France il y a un côté très moderne, mais il y a aussi un côté très daté. Par exemple qu'il faut envoyer une lettre recommandée pour résilier un forfait mobile. Non mais on vit en 1950 quoi? Il y a plein d'autres exemples où on a l'impression qu'on est au moins 20 ans derrière les pays scandinaves. La salle informatique au CNSM est un très bon exemple. Il y a très peu d'ordinateurs. Et ceux qu'il en y a sont archinuls! Soit ils ne marchent pas, soit ils sont très, très lents. Il n'y a pas de logiciel pour les études de musique. Il n'y a qu'un imprimeur connecté et 70% du temps il ne marche pas ou sinon il n'y a plus de papier. Et il n'y a pas de wifi partout au CNSM. Au Collège Royal de Musique de Stockholm il y a deux salles informatiques avec plein de Macs très moderns, avec tous les logiciels pour composition, film, musique etc. Il y a un synthé connecté à chaque ordinateur, et tous les élèves ont un compte sur le serveur où ils peuvent sauvegarder ses fichiers. Il y a une dizaine d'imprimeurs connectés au réseau. En plus il y a des studios plus avancés pour les compositeurs, ingénieurs de son etc. C'est juste un exemple.

14. Les portes

Ok, je ne sais pas comment dire ça en Français. Mais en France les portes sont placées dans le sens que la porte ouvre dans la petite pièce. Si par exemple tu ouvres la porte d'une cabine de toilette, tu pousses la porte dans la cabine, puis tu entres et après il faut essayer de se mettre sur le côté pour pouvoir fermer la porte. C'est TRÈS peu pratique. Surtout si tu portes un trombone. Parfois tu es presque obligé de te mettre sur la toilette pour pouvoir fermer la porte. Pareille dans l'entrée de mon studio où il faut dégager le vestibule avant de pouvoir fermer la porte. En Suède, c'est toujours dans l'autre sens, la porte s'ouvre dans la grande pièce. C'est beaucoup mieux!

15. Des vigiles et des travailleurs ”superflus”

Je ne suis pas un grand fan de tous les vigiles qui sont dans tous les boutiques et tous les espaces publiques. D'abord j'aime pas ce sentiment qu'à tout moment on te soupçonne d'être soit dangereux soit un voleur. Et je comprends qu'il faut des contrôles, vu les attentats qu'on a eus en France, mais normalement ils regardent même pas vraiment le sac. Ils veulent voir qu'on ouvre le sac, mais puis ils s'en foutent de ce que tu as dans le sac, du coup je me demande à quoi ça sert.
Il y a aussi plein de gens qui travaillent avec des tâches qu'on pouvait facilement résourde avec un peu de technologie ou avec juste un panneau. On voit souvent 5-10 personnes dans le métro qui sont justes là pour former un mur et indiquer qu'un couloir est fermé...

16. La maintenance

J'ai déjà dit que je trouve que l'architecture ici est incroyable. Beaucoup mieux qu'en Suède. Par contre la maintenance de vos bâtiments n'est pas terrible. Déjà ils sont souvent très sales, avec du graffiti moche (je ne parle pas des oeuvres d'art qu'on trouve sur certaines immeubles) mais en plus la façade est souvent un peu détruite, et parfois il y a même des petits trous dans le toit, ce qu'on remarque quand il pleut. À l'intérieur c'est pareil. Souvent ce n'est pas rénové depuis longtemps, et puisque c'est mal isolé il fait très froid pendant l'hiver. J'ai plus froid en France qu'en Suède. Il y a bien sûr énormément d'immeubles qui sont bien maintenues, mais en général ce n'est pas le même niveau qu'en Suède. Surtout en ce qui concerne les édifices publics, par exemple les écoles, les universités et les églises.

17. Fermeture/hors service

En France il faut s'habituer à ce que c'est souvent fermé. Les agences sont souvent fermé quelques heures à midi, les restaurants pendant l'après-midi, les supermarchés le dimanche, les boulangeries les lundis etc. En plus il y a souvent des fermetures ”exceptionnelles” par exemple s'il y a des manifs, ou des événements. À Paris il y a très, très souvent des stations de métro qui sont fermées. Ça n'arrive presque jamais à Stockholm. Les parcs et jardins ici sont fermés dès qu'il y a du vent ou de la neige. Au CNSM les studios étaient très souvent ”exceptionellement” pas dispos. Sauf que c'était 2-3 fois par semaine! En Suède on essaie au maximum de tenir les horaires d'ouverture, et comme il n'y a pas autant de petit commerce, c'est plus facile d'avoir des horaires d'ouverture plus longues surtout les dimanches. Il faut juste savoir qu'ici il faut toujours vérifier si c'est bien ouvert et en service.

18. Incapacité de laisser la place aux gens

Quand le métro arrive à la station à Stockholm, tout le monde se met sur le côté et laisse un grand passage aux descendants avant d'essayer de monter. Quand on est monté on ne s'arrête pas devant les portes, mais on continue au maximum pour laisser la possibilité à ceux qui sont derrière de monter aussi. À Paris, on essaie de monter avant que les gens sont descendus, ce qui prend trois fois plus de temps, et en plus tout le monde s'énerve. Quand on a finalement réussi à monter, on est tout content et on s'arrête juste devant les portes et empêche les autres de monter, même s'il y a encore de la place plus loin. Donc ceux qui ne sont pas encore montés doivent pousser énermément, et du coup on s'énerve encore plus parce qu'ils poussent. C'est pareil sur les trottoirs. On marche lentement au milieu du trottoir, et ne se soucie pas que l'on empêche tout le monde de passer.

19. Hygiène corporelle

La réputation des Français qui ne se lavent pas et qui puent est plutôt faux. La norme ici est comme la norme en Suède. Pourtant il y a deux choses qui me gênent.
1. Il y a plus de gens ici qui sortent de la norme. Donc tu vas souvent sentir que quelqu'un pue dans le métro, même si 90% des gens sont aussi ”hygiéniques” que toi.
2. Il y a beaucoup de Français qui ne lavent pas les mains après avoir été aux toilettes. Je vois souvent quelqu'un sortir de sa cabine de toilette et partir sans se laver les mains. Ça me dégoute énormément. Heureusement qu'on ne serre pas la main aussi souvent ici qu'en Suède!

20. On ne prend pas ses responsabilités

Les Français aiment bien critiquer, mais ils pensent que c'est à quelqu'un d'autre de vraiment changer les choses. Ça se voit au niveau de la saleté, où on ne semble pas comprendre que c'est notre ville que nous devons tenir propre ensemble. On jette les déchets par terre, et puis on laisse aux agents de propreté de nettoyer ça. Pareil pour l'ambiance. On critique souvent l'ambiance, mais on ne fait pas grande chose pour l'améliorer. La solidarité ici, ce n'est pas de faire un effort ensemble, mais c'est de soutenir quelqu'un quand il exige que quelqu'un d'autre l'aide. C'est toujours la faute de quelqu'un d'autre.

Ok voilà les 20 choses que je n'aime pas trop en France. Il s'agit surtout de la propreté et l'efficacité. Mais j'insiste encore une fois sur le fait que pour moi les points négatifs sont largement moins importants que les points positifs. Globalement je suis en grand fan de la France! Si tu penses que j'ai trop critiqué, je t'invite à lire encore une fois ce blog: (http://teha.bloggplatsen.se/2019/11/22/11640222-20-choses-que-jaime-de-la-france/ )

Sedan ett antal år tillbaka har jag varje år satt upp några nyårslöften att uppfylla under året. Sen tar jag inte de här löftena särskillt hårt. Vissa år klarar jag alla, andra år klarar jag inget. Men jag tycker ändå att det är lite kul att sätta upp mål och projekt för året som kommer. Förra året hade jag tre nyårslöften

1. Anmäla mig och springa minst ett lopp

2. Lära mig spanska flytande

3. Läsa minst 12 romaner under året

Hur gick det då?

1. Jag hade ambitionen att springa ett lopp, och kollade också upp lopp som jag tänkte anmäla mig till. Men i Frankrike måste man ha ett läkarintyg på att man är tillräckligt frisk för att kunna springa, och eftersom jag inte hade ordnat med min sjukförsäkring och inte orkade ta tag i allt det där så struntade jag i det. Så jag klarade inte löftet även om viljan fanns där. Å andra sidan var det inte som att jag tränade särskilt mycket heller...
INTE UPPFYLLT

2. El segundo punto. Es claro que hablo español sin problemas! Nej, ärligt talat, min spanska blev inte så mycket bättre under året. Jag kan säga lite enkla meningar och jag kan förstå en del, men jag är inte i närheten av flytande. Och det är nog tredje året i rad som jag misslyckats med det här nyårslöftet.

INTE UPPFYLLT

3. Jag lyckades faktiskt läsa mina 12 böcker! Inte för att det är så förtvivlat mycket, men det gjorde att jag fick en vana att läsa igen. Och jag gillar att läsa, så det är jag glad för. Här kommer en lista på böckerna och lite omdöme, om någon skulle råka vara intresserad av det. (Är nog mest för min egen skull jag gjort det, så ni är inte tvungna att läsa det)
UPPFYLLT

Böcker som jag läst 2019

Romain SARDOU: Une seconde avant Noël

Mysig julbok som är en blandning mellan Oliver twist och en julsaga. Fint och smart skriven och trevlig att läsa och få släppa lös fantasin. En liten fattig pojke får komma in i julfigurernas värld med flygande renar, tomtenissar o.s.v

Skrivtekniskt 4   Innehåll 4

Totalt: 8

Jean ANGLADE: Le grillon vert

En bok som kretsar kring ett café i en stadsdel av Clermont-Ferrand. En mängd karaktärer och historier som beskrivs. Väldigt trevliga och humoristiska historier, men kunde behövt mer röd tråd mellan historierna.

Skrivtekniskt 4   Innehåll 3

Totalt: 7

Haruki MURAKAMI: Norwegian wood

Kretsar kring en student i Tokyo och hans relation till sin döde kompis ex. Väldigt bra och rörande skriven, men jag gillar inte själva idéerna och moralen. Det finns inget som är moraliskt fel utan allt är rätt så länge man själv känner att det är rätt. Det klingar dåligt med min syn på moralen eftersom jag menar att vi måste ta hänsyn till hur det påverkar andra oavsett om vi själva tycker det känns bra. Men oavsett så satte den här boken mig i en helt speciell sinnestämning, vilket inte alla böcker klarar.

Skrivtekniskt 5   Innehåll 2

Totalt: 7

John WILLIAMS: Stoner

En berättelse som följer mannen Stoners liv, med alla framgångar och motgångar. Personer och händelser kommer och går, och det finns inte något direkt tema eller en direkt konflikt som löses i boken. Vid varje ny händelse ville jag att författaren skulle spinna vidare på den, men istället rann det ut i sanden och något nytt hände. Det irriterade mig när jag var mitt i boken, men i slutet så förstod jag plötsligt tanken med det, och såg det fina i att berättelsen bara fortsätter och ganska kallt berättar om alla händelser i Stoners liv, både det positiva och det negativa.
Skrivtekniskt 4   Innehåll 4

Totalt: 8

Serge JONCOUR: Repose-toi sur moi

En berättelse om en ganska fattig man från landsbygden som sedan några år flyttat in till Paris, där han aldrig trivs, och hur han och en kvinna som bor i samma hus, en designer, plötsligt kommer i kontakt med varandra när de irriteras av samma problem. Boken fångar vardagen i Paris på ett träffande sätt vilket gör den väldigt rolig att läsa. Den klassiska historien om den lite fattigare bondpojken och den lite rikare stadstjejen funkar ju alltid. Den kändes inte så klyschig trots allt.
Skrivtekniskt 4 Innehåll 4

Totalt: 8

Anna GAVALDA: Ensemble c'est tout

En stammande, historieälskande kille från en fin familj, upptäcker att en granne, en tjej som gett upp alla ambitioner och som bor i en oisolerad vindsvåning, blivit riktigt sjuk av kylan. Han bjuder in henne att dela lägenhet med honom själv och hans sura kock-rumskompis. De tre driver varandra till vansinne, samtidigt som de också på något sätt gillar varandra, och de skapar en konstig vardag. En jättefransk bok, där alla har lite märkliga intressen, alla fungerar på olika sätt och där just folks konstiga sida gör dem normala. Väldigt fin och rolig berättelse. En bladvändare.

Skrivtekniskt 4 Innehåll 5

Totalt: 9

Julien SUAUDEAU: Ni le feu ni la foudre

Vi får följa 5 personer från morgonen den 13 november 2015 fram till kvällens terrorattack i Paris. 5 olika personer som på ett eller annat sätt har med varandra att göra, och där alla på något sätt får en koppling till terrorattacken. En väldigt bra och annorlunda ingångsvinkel till terrordådet, där själva attacken inte finns med utan den vardagen alla miljontals människor i Paris levde i när attacken plötsligt hände.

Skrivtekniskt 4 Innehåll 5

Totalt: 9

Jonas JONASSON: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Ni känner väl mer eller mindre alla till den här boken. Jag gillade den skarpt. Roliga och smarta formuleringar och en historia som i och för sig inte är särskilt trolig, men som är väldigt rolig att tänka sig in i. Klockren!
Skrivtekniskt 5 Innehåll 5

Totalt: 10

Émile ZOLA : Gérminal

Ett gruvsamhälle i slutet av 1800-talet. När ekonomin plötsligt går lite sämre, fabriker tvingar stänga ner, och efterfrågan på kol från gruvorna minskar, är det arbetarna som får ta smällen. När de till slut blir tvungna att välja bort att jobba säkert för att hinna arbeta ihop tillräckligt med pengar för att ens överleva, får de nog, och socialismen och kommunismens tankar börjar spridas. Arbetarna går i strejk och det är krig mellan ledningen och arbetarna. En berättelse från den tiden när socialismen verkligen behövdes.
Berättelsen är väldigt hård och sorglig, men skrivs på ett ganska känslokallt sätt vilket jag tycker förstärker det hemska i berättelsen. Kan rekomenderas!

Skrivtekniskt 4 Innehåll 5

Totalt: 9

Lynn AUSTIN: Hennes enda önskan

Vi får följa 4 generationer av kvinnor i deras kamp för att inte gå i sina mödrars fotspår, vare sig det innebär att jobba upp sig i samhället eller att undvika rika. Alla delberättelser från de olika generationerna handlar om deras förhållanden till familjen och till Gud. Boken är väldigt dramatiskt skriven (knän som inte bär, folk som gråter så de tror att de ska kvävas o.s.v ) på ett sätt som jag tycker blir överdrivet, och en del dialoger känns ganska krystade (vilket i och för sig kan vara översättningen som inte alltid är 100%) men trots allt så fastnade jag i berättelsen och kunde inte helt släppa den så fort jag läst klart boken.

Skrivtekniskt 2   Innehåll 4

Totalt: 6

Marie NIMIER: Domino

En normal, vanlig tjej blir mer eller mindre besatt av en författarinna hon hört på en poesiläsning. När författaren några dagar senare upptäcks död dras hon, hennes kille (som är skyldig en man en massa pengar, och som hon inte vet om han är mördaren eller inte) och hennes moster in i en spiral av flykt, nystande i gamla historier och passion. En häftig och spännande historia där man har svårt att veta vad man ska tro, och där huvudkaraktären på väldigt kort tid går från att vara en vanlig tjej, till att leva i ett sin helt egna värld. Ibland hade kanske inte författaren behövt beskriva allt lika detaljerat...
Skrivtekniskt: 4 Innehåll: 3

Totalt: 7

Frédérique DEGHELT: Libertango

En journalist filmar en dokumentär om en gammal handikappad dirigent. Filmade intervjuer varvas med dagboksinlägg av dirigenten. Författaren har gjort ett fantastiskt arbete med eftersökning och har med mängder av verkliga personer som Piazzolla, Boulanger, Karajan, Celibidache och Abbie Conant (som jag har haft som lärare!). De beskrivningar han ger av klassiska musiklivet är oftast väldigt träffande. Historien är väldigt rörande, men tyvärr tycker jag det förstör att det bara är intervjuer och dagboksinlägg. 500 sidor utan dialoger och med bara återberättning av hur något upplevts blir lite mastigt. Dessutom kunde vissa delar kännas lite pretto. Men mkt läsvärd!

Skrivtekniskt: 2 Innehåll: 5

Totalt: 7

Jag vet inte om jag har bra smak när jag väljer böckerna, om jag bara hade tur, eller om jag ställer låga krav på dem, men det var ingen bok som jag tyckte var dålig, och de flesta tyckte jag var riktigt bra. Skulle ni vilja läsa någon av böckerna så har jag allihop, antingen här eller i Sverige.

Nu till årets nyårslöften!

1. Läsa 18 böcker! Eftersom det gick fint med 12 böcker och jag dessutom fått upp smaken för att läsa, ska jag försöka läsa 18 böcker i år.

2. Lära mig spanska tillräckligt bra för att kunna hålla ett samtal. Jag sänkte kravet från tidigare år eftersom jag ändå inte kan uppnå det. Men i år har jag redan lärt mig mer än jag gjorde på hela förra året. Jag är på g nu!

3. Antingen flytta tillbaka till Sverige, eller få ett fast jobb någon annanstans. Jag trivs fruktansvärt bra i Paris, men det känns som att jag snart måste tänka lite mer långsiktigt, och om jag då inte vill fortsätta leva i den situationen jag är i nu så är det kanske bra att i år se till att ändra det innan jag fastnar här för gott.

Vi får se hur det går! =) 

Precis som för de flesta andra av er inföll min jul för ett par veckor sedan. Och som alla andra år såg jag till att vara hemma i Lönneberga för tillfället. Det är där man bäst firar jul! 

Hela stora familjen var hemma i år! 2 föräldrar, 6 syskon (om man inkluderar mig), 2 svågrar, 6 barn, 1 mormor, 1 morbror och 3 hundar. Så vi var fullt hus så att säga. Här ser ni pappa som läser julevangeliet med Eliah i knät.

Mina syskonbarn nr 1, 2, 3 och 5. Alltså Therese alla barn. Fint uppklädda på julafton. 

Och här står de tillsammans med sina föräldrar. 

Som ni ser i bakgrunden var det inte snö den här julen. Faktiskt fick jag bara uppleva ett tunt puder av snö medan jag var hemma. Är alltså 3 år sedan jag fick pulsa i snö. Börjar tappa tron på att det faktiskt finns snö. Är det inte bara en sagoförställning som disney har skapat? :/ 

I år försökte jag mig på att göra en fransk julstubbe, med marängsvampar på. Det blev väl sådär. Första gången man gör något är alltid lite spännande. Men med lite god vilja kan man se att det ser ut som en stubbe. 

Såna här julkyrkor som spelar stilla natt var förut väldigt vanliga, men nu är de tydligen inte alls så lätta att få tag på. Och de man kan få tag på är i en helt annan stil. Man kanske borde ha passat på att köpa flera medan de fanns?

Julklappsutdelningen är alltid en höjdpunkt på julafton. Framför allt för barnen. Christinas två barn hade en tävling i vem som kunde slita sönder omslagspapperet i flest bitar. Båda vann! 
Alla verkade glada och nöjda med sina julkappar. Själv fick jag finfina grejer som jag gärna ville ha!

Jag har många gånger gjort ett pepparkakshus. Nu är det några år sedan jag hann göra det, men i år hade jag tillräckligt med tid. Jag har nog aldrig gjort så noggranna ritningar innan, men tyvärr lyckades jag använda fel recept för degen och fick en deg som blev som gummi. Alla bitar drog ihop sig åt lite olika håll och kanter, så även om jag noga mätt ut att allt skulle passa, blev det snett och vint och resultatet blev väl inte precis som jag hoppats. Men jag kallar det för charmigt istället för fult... 

Tanken var i alla fall att det skulle likna Notre-Dame efter branden. Om man kisar lite och kollar från långt håll kan man nog se det!

Men i min Notre-Dame har de inte helt lyckats släcka branden än.

Man kan faktiskt se toppen på spiran som ligger i katedralen bland andra brända bitar som rasat in. 

För er som tidigare följt min blogg har ni redan sett pepparkakshusen från tidigare år. Flera av dem gjorde jag tillsammans med Christina, några har jag gjort ensam. Det här är ett slott som jag tror ligger i Portugal om jag inte minns fel.  

Någon borg... 

Ett hus med lite roliga vinklar

Här försökte jag göra en avbild av vårt hus i Lönneberga

Och det här är kapellet i Silverdalen, 2km från Lönneberga. 

Och en liten by, som inte finns i verkligheten. 

Mamma har fyllt 60 år innan jul! Och det ville vi såklart fira nu när vi äntligen är alla syskonen hemma. Vi firade henne med en lyxigare frukost, en god lunch och lite tävlingar på dagen.

På kvällen åt vi på en restaurang som jag tycker gjorde riktigt god mat, i en väldigt trevlig miljö. Eftersom det var på annandagen var de flesta trevliga restauranger stängda, så vi fick helt enkelt åka hela vägen till Västervik för att hitta en vettig. Men i slutändan blev det hur som helst en lyckad dag, med mamma i fokus. 

I födelsedagspresent fick mamma en fiol av pappa, och hon klarar sig riktigt bra med den. Eftersom många av mina syskon hade instrumenten hemma prövade vi att spela ihop under mellandagarna. Eliah älskar mina tromboner och brukar få leka lite med dem tillsammans med mig. Han verkar faktiskt tro att soprantrombonen är hans, och när han såg att vi alla skulle spela skulle han bestämt ha den. Han har inte helt förstått hur den spelas, utan han sjunger i den, och använder draget som stråke, så är det många noter på samma ton går draget fort, haha. Men det var så gulligt så jag bad morbror Kalle filma. 
(Ni får inte döma oss för hårt, för det här är inte inövat och vi var alla i semesterform ;) )

Här ser ni Christinas barn som tar en liten vällingpaus tillsammans. Båda två helt nöjda med sina flaskor =)

I vår familj gillar vi spel! Men ibland är det svårt att ha en överblick över vilka vi har. Så jag sorterade upp spelen i lite olika kategorier. Vi har samlat på oss en del genom åren. Om det är någon som gillar spel, kom gärna hem till oss så kan vi spela! :D

Även nyår firade jag i Lönneberga med goda vänner. 

Till förrätt hade vi gjort smördegsstrutar fyllda med en avocadoröra, sallad, räkor, citron, persilja och körsbärstomater. Mycket gott!

Huvudrätt blev lax med ungskokad bakpotatis. Hela nyårshelgen blev väldigt trevlig med många spel, mycket skratt och god mat ;)

Innan jag åkte tillbaka till Paris tog jag en kort sväng om Stockholm. Jag hade tänkt flänga runt med vänner i stan, men sen visade det sig att Tomas hade köpt ett för svårt pussel till sin fru, så det blev istället en hel del pusselbygge ;) Det är alltså en bild på deras barn, där båda sitter i blåa blommiga klänningar och där 2/3 av bilden är fylld med löv. Väldigt fin bild men med 2000 bitar blir man lätt lite uppgiven. Men jag gillar att bygga pussel så det var bara trevligt!

Efter ett par dagar i Stockholm tog jag tåget till Paris. Det var första gången jag åkte tåg Stockholm - Paris i ett sträck. Det gick bra, men var tvungen att ta lite extra marginaler i Köpenhamn och Hamburg eftersom jag inte kunde boka hela sträckan på en biljett. Tog ett dygn, men det gör mig inte så mycket. Kommer nog göra om det.