I går hade jag en ledig dag för första gången på två veckor. Det var otroligt skönt att kunna ta en riktig sovmorgon. Jag är ju en sån där person som desperat behöver sovmorgon med jämna mellanrum. När jag vaknat och kommit igång, åkte jag in till stan för att ta en lunch med Steffi, som jag inte träffat på hela sommaren. 

Eftersom det, turligt nog, var fint väder just på min lediga dag, gick vi och satte oss bakom stadshuset och njöt av solen. 

Jag hann också med att gå och klippa mig. Men jag är själv inte så nöjd med resultatet. Jag tycker hon klippte för kort ovanpå huvudet. Det är nästan alltid så när jag går till frisör. Jag säger att jag vill ha kort på sidorna och hyffsat långt på huvudet. Ok, säger de alltid och nickar glatt, och sen klipper de kort i alla fall. Jaja, det får väl duga!

Som en fin avslutning på dagen åkte jag till jobbet och övade trombon. Någon ska ju spela på den också... 

I måndags fick jag äntligen arslet ur soffan och gick till Ulriksdals slott och fotade. Ulriksdals slott ligger med sin park och sin skog, precis intill det bostadsområde som jag bor i. Det är fantastiskt härligt att bo så nära och kunna springa eller gå i slottsparken, även om jag är för dålig på att utnyttja det. 

(NB: ni vet väl att man kan klicka på bilderna så får ni upp dem i större format och kan klicka er fram som ett bildspel?)

Jag hade turen att möta ett rådjur i skogen. 

Ulriksdals slottsteater där det nu under sommaren spelas opera nästan varje dag. Det skulle vara trevligt att gå dit någon dag, men det kostar en slant. 

Jag tycker det är så otroligt härligt att det finns landsidyll så nära staden. 

En bro in till själva slottsträdgården.

Det ni ser rakt fram här, är Ulriksdals orangeri. Man byggde ett orangeri för att kunna förvara klimatkänsliga citrusväxter i ett uppvärmt växthus under vintern. Jag tvivlar på att det används som det idag, men har åtminstone tidigare gjort det. 

Här är själva slottsbyggnaden. Ulriksdals slott är ett av de kungliga slotten. Så vem vet, ibland kanske kungen bor här =)

Slottscaféet där jag mer eller mindre varje dag tar en kopp kaffe vid min dagliga gåtur i parken... eller inte. Men jag borde kanske göra det?

Nu står jag precis vid slottet och kollar ut över Edsviken. På andra sidan vattnet ser ni Danderyd. 

Ulriksdals slottskapell. Jag tycker vår kyrka borde köpa det här kapellet. Det skulle vara trevligt, och dessutom nära till gudstjänsten för mig. =)

Det finns gott om platser längs vattnet att sätta sig ner och fundera över livet. Eller fiska för den delen. Ni ser slottet längst till vänster i bild. 

Vem vill inte ha en bild av en häst?

Det finns också flera gulliga och fina hus i närheten. 

Men det här huset kan jag inte bestämma mig för om det är fint och häftigt eller om det är läskigt. Visst skulle det kunna vara ett hus i en dålig skräckfilm?

Jag förstår att ni alla har bitit naglarna i en hel vecka nu för att höra hur det faktiskt gått för mig med figet. Så av ren barmhärtighet ska jag stilla er nyfikenhet och berätta.

I söndags hade vi första repet med helkår. Jag hade ju varit på bröllop i Vestjylland i Danmark dagen innan, vilket betydde att jag tillsammans med Marcus och Cicilia körde bil hela natten och kom upp till Stockholm lagom till repetitionen. Jag har nämligen hört att det är bra att repetera fig med så lite sömn som möjligt... eller inte! Men det gick ändå över förväntan måste jag säga. Jag kom ihåg alla mönster och hamnade på rätt plats, även om exercisen inte såg så bra ut. 

I går hade vi första vaktparaden. Men eftersom det regnade blev det utan träblåset och utan fig. Jag tog mig från plats A till B, vilket ju är helt otroligt bra! Men tydligen ska man också vara rytmisk i sina upp- och nedtag, göra snygga ställningssteg, gå snyggt och så vidare. 

Idag fick jag ny chans och dessutom skulle vi göra figet. Jag tog mig igenom allt, och hamnade på rätt ställe och så vidare, men det irriterar mig något fruktansvärt att jag glömmer enkla saker som snygga nertag med instrument, eller snygg vändning med trombonen o.s.v Men jag får fler chanser. Nästa imorgon faktiskt =)

Men jag hoppas att ni nu ska få nattro igen när ni vet att jag faktiskt tar mig igenom figet. 

Jag har egentligen aldrig haft stora problem med att lära mig saker. Jag påstår verligen inte att jag är ett geni eller något, men jag har relativt lätt att komma ihåg fakta och liknande, så i skolan räckte det ofta med att höra eller läsa något en-två gånger så satt det. Men idag har jag upptäckt ett område där jag har en kossas inlärningsförmåga. Jag sommarjobbar nämligen i Arméns Musikkår, vilket jag är väldigt glad för att få göra, men det innebär också att jag ska lära mig att gå figurativa program. Jag har varit lite nervös för det men det är först idag, när jag har börjat öva in det, som jag förstått att alla mina figinlärningsförmågor har skänkts åt någon annan och istället har den delen av hjärnan fyllts med ett svart hål.

Det jag ska lära mig är alltså att spela en marsch och gå i ett mönster till den. Det jag lärde mig idag är det här:

Men förutom att min kropp liknade en bläckfisk i rörelserna hade den klart bestämt sig för att göra fel rörelser på fel ställen. Eller helt enkelt inte göra någon rörelse! Och när jag väl lärt mig rörelserna på ett ungefär, skulle jag bara lägga på den enkla biten: spelandet. Det visade sig att allt jag lärt mig flög iväg så fort jag försökte spela samtidigt. Inlärningen blev inte lättare av att jag övade det innomhus i lokaler som egentligen är för små, så plötsligt var det en vägg i vägen och jag fick bryta o.s.v När jag, efter många timmars övande, uppgiven komm hem till mig på tog jag trombonen, övningssordinen och mobilen med musiken och gick ned till en park här i Bergshamra och började marschera. Folk som gick förbi försökte inte ens dölja att de stirrade på mig, men som en sann militär rörde jag inte minsta min utan fortsatte göra helt om och halt med min trombon och sordin. 

Jag ska inte påstå att det är perfekt nu, och jag kan fortfarande bara spela på vissa partier av stycket, men det blev åtminstone lättare att gå rätt när jag faktiskt fick plats. Nu är självförtroendet på topp (nåja... ) och jag är klar att ta mig an morgondagens utmaning som är det här:

Men att lära mig saker uttantill är verkligen inte min sak. Särskilt inte rörelser (Dans sänkte faktiskt mitt idrottsbetyg både i högstadiet och gymnasiet). Jag har plötsligt en mycket större sympati med de som anser sig ha mattesvårigheter. Kanske känner de sig lika förvirrade och hjälplösa?

Men som sagt! Nu är jag expert och imorgon kommer det gå som smort! ;)

Jag har alltid velat vara bra på att måla. Tyvärr är jag inte det. Visst, man kan öva upp det, men det tar tid och eftersom jag har så många olika saker jag vill vara bra på kan jag inte satsa på allt. Men en bra lösning är måla-efter-nummer-tavlor. En sådan fick jag i julklapp av mina syskon, och jag satte igång direkt. Det är otroligt roligt visade det sig, men också otroligt tidskrävande. Jag har lagt ned måånga timmar på att måla och idag blev den äntligen klar. Såhär blev slutresultatet:

Det är så smidigt med måla-efter-nummer för man behöver egentligen inte kunna något med än att följa anvisningar, vara hyffsat stadig på handen och blanda färg. Jag har använt 17 olika färger, och så ytterligare 18 färger som jag blandat med hjälp av de 17 första. Men det här var så kul att jag tror att jag inom en snar framtid ska skaffa en ny tavla att måla! =)

För en vecka sedan var jag på Teneriffa tillsammans med Krille, Christina och Ulrika. I flyget var jag tyvärr tvungen att komma till insikten att jag nog är flygrädd. Det går fint så länge inget händer, men när det blir turbulens är jag inte så kaxig. På nedvägen var det rejält med turbulens och på ett ställe var det lufthål så att flyget bara föll. Förmodligen var det inget farligt men det kändes riktigt läskigt, och nästan alla skrek eller drog efter andan i fallet, och efter blev det helt tyst förutom tjejen bakom mig som hade panik och grät så fort det skakade till i flyget. Själv var jag mycket nöjd när vi väl landade på Teneriffa och hade god lust att kyssa marken!

Men skakiga resan kompenserades väl när vi kom till hotellet. Vi hade bokat det billigaste vi kunde få, så vi hade försökt ställa in oss på att det kunde va ganska skabbigt. Men receptionisten sa att de hade uppgraderat oss till det bästa de hade för fyra personer, så för samma billiga pris fick vi en ganska fin svit!

Det var rent och fräscht med ett kök där det fanns redskap, servis och maskiner, ett vardagsrum med bäddsoffa, plastma-TV, DVD-spelar och stereo (dock inga filmer eller cd-skivor), ett sovrum med dubbelsäng och såklart ett badrum med en ganska spexig dusch som vi hade lite svårt att hatera. Vi var såklart nöjda med hotellet och drog genast på oss badkläder och kastade oss i poolen. Jag är ju inte känd för att vara tyst när jag hoppar i vatten, och det kan hända att ett litet svagt skrik kom ur min mun. Ganska snabbt visade det sig att man inte fick bada i poolen efter 19:00. Klockan var 22:00 eller 23:00... 

Kristian och jag sov i bäddsoffan. Det är ganska skönt att vakna av att solen lyser på mig efter att jag vant mig vid att gå upp i min kalla lägenhet i Flemingberg (det är verkligen dålig värme här!!) medan det fortfarande är mörkt ute. 

Terassen till vår lägenhet låg i rätt läge, så vi hade sol från morgon till sen eftermiddag. Det var faktiskt storm i området kring hotellet när vi var där, men när vi satte oss i lä på terassen blev det varmt och skönt, så vi kunde steka =)

Poolen och trädgården i hotellet var rena och välskötta. Jag var faktiskt förvånad över att de höll sådan standard till det priset vi gav. Jag har varit på andra ställen tidigare i andra länder där det varit betydligt sämre standard till det priset. 

Men man kan ju inte bara ligga i solen och steka utan man måste ju se ön lite. Jag drog med mig de andra på en gåtur till bergen. Bergen såg ut att vara väldigt nära, men ganska snabbt förstod vi att nästan helt oberoende av avståndet såg de ut att vara lika nära. 

Nu kanske någon tänker att jag bara har hittat på att de andra var med, och egentligen var ensam och mobbad på Teneriffa. Riktigt så är det inte, men det var inte alla av mina resekamrater som ville hamna på det där Internet som det talas så mycket om. Här kan ni dock se en skugga som bevisar att jag inte var ensam!

Det är en lite annan natur än i Sverige. Det var häftigt men jag undrar om man i längden inte skulle bli trött av en så torr natur?

Vi kom tillslut upp på, kanske inte ett berg, men åtminstone en ganska hög kulle. Jag tog en del bilder som jag trodde skulle bli bra, men efteråt såg jag att jag hade glömt ställa om inställning så de var helt svarta :(

Jag ville ta en bild på en fin kvällshimmel och stod en bra stund och zoomade och prövade lite olika inställningar och upptäckte sedan att en man stod en liten bit framför mig, rakt i kamerans skottlinje och blängde lite förargat på mig medan han stretchade. Men hallå, vem vill inte ha en bild av en stretchande 50-årig gubbe?

På lördagen ville Kristian och jag åka iväg till en strand på västra sidan av Teneriffa. Ulrika var sjuk och ville stanna på hotellet och Christina tyckte också hon hade det skönt på terassen på hotellet. Men krille och jag tog en lokalbuss som åkte i en oändlighet i massa kringelikrokar tills den kom fram till Los Cristianos.

Vi hade förväntat oss att det skulle blåsa en del där, eftersom det blåste så mycket utanför hotellet och det ofta blåser mest vid havet. Men det var helt vindstilla. En stor sandstrand, klar sol och värme i Januari. J'adore!

Och vattnet var inte ens så kallt. Enligt mig är ju allt vatten kallt om det är under 30 grader, men det var faktiskt ändå skönt att bada. Temperaturen i havet runt Teneriffa varierar bara med ca 2-3 grader mellan vinter och sommar så det var 20 grader i vattnet. 

När vi hade fått en dos sol och märkte att det var skönast om man försökte undvika att nudda huden i ansiktet eller på magen, gick vi och köpte lunch. Oxfilé för Krille och Entrecôte för mig. Det var inte Särskilt dyrt även om det var ett turistområde. 

Enligt mig kan man aldrig få för hög dos av utsikt, så jag drog med Krille på en till bergstur. Den här gången behövde vi inte gå riktigt lika långt, men ändå en ganska bra bit. 

Jag känner mig så fri och så mäktig när jag har fin utsikt! Jag står över alla andra människor som är där långt nere. Ja alltså bokstavligt talat, inte bildligt. 

Innan vi tog bussen tillbaka till hotellet, njöt vi av kvällssolen på en annan strand. Jag älskar Sverige, och jag älskar vinter, men jag kan sakna att vi inte har stränder som i många andra länder. Och där vi har fina stränder går de bara använda under några månader, och hälften av den tiden regnar bort och resten blåser bort... 

Efter att jag såg det här bestämde jag mig för att aldrig mer bygga sandslott :/

Resan var verkligen värd pengarna. Vi fick riktigt billigt flyg (791kr ToR), billigt boende (ca 400 för tre nätter), massor sol (molnen skymde solen totalt 20 sekunder under hela helgen) och värme. Vi hade det askul tillsammans och kunde slappa för några dagar innan vardagen i Sverige började igen. Jag tror på det där med korta resor i januari! =)

För en och en halv vecka sedan blev en vän, Maria Andertun (det ryktas att namnet ska ändras, men facebook, den officiella namnbytarmyndigheten, säger fortfarande att hon heter Andertun) gift. Det var inte med mig hon gifte sig (chock!) utan med en viss Rickard Andersson. Både brudparte och vigseln var så fina att folk var tvugna att köra sina näsdukar i torktumlaren efteråt, för att få ut alla tårar av rörelse. 

Bröllopet var i Umeå, och som sig bör på vintern, var det kallt och snöigt. En väldig tur, för bara några dagar tidigare hade det tydligen varit regnigt och grått. Medan vi väntade på att brudparet skulle anlända till festen fick vi varm nyponsoppa, vilket var väldigt skönt, för den norrländska snålblåsten har minsan gjort sin hemläxa!

Tårt-godig-chips-fruktbordet var en riktigt mäktig upplevelse. Jag var som ett barn (tillskillnad från annars!... ?) när jag fick hugga in på läckerheterna. 

Även brudparet hade nog sett fram mot detta

och som traditionen är, gav Rickard Maria att äta av tårtan. Dock först efter att själv ha smakat en tugga. För att se så att den inte var dålig eller giftig, eller för att han ville vara för med att smaka? Vi kan ju hoppas på det första och tro det sista ;)

Tillsist skulle de sjunga en duett, och Rickard sjöng så vackert att Maria glömde borta att sjunga och bara njöt av hans underbara sång. Njaa, det hade förmodligen varit mycket vackert om de sjungit, men bilden kommer från deras tacktal. Men visst skulle man kunna tro att det var sång?

Resan tillbaka var ju lite rolig, eller kanske snarare tråkig. Jag skulle åka buss från Vännäs till Umeå för att där byta till flygbuss till flygplatsen. Men busschauffören körde så långsamt att när jag kom till Umeå hade redan flygbussen åkt! Och skulle jag vänta på nästa flygbuss skulle jag kanske komma för sent till gaten och med säkerhet komma för sent till bagageinlämningen, så jag fick ta en taxi, vilket jag ALDRIG gör. Det var dyrt! Men det suraste var att flyget sedan visade sig vara 40 min sent! Så jag hade mycket väl kunnat ta nästa flygbuss. Dagens tistel till långsamma chaufförer!

Under min vistelse i Umeå hade det även hunnit bli vinter i Stockholm. Det har visserligen varit ganska mulet, men otroligt vackert med all snö. Jag <3 snö!

Jag har även hunnit åka en sväng till Köpenhamn och gjort en provspelning till masterprogrammet på konservatoriet. Det gick sådär halvbra. En del saker som inte alltid fungerar, fungerade bra, medan andra saker som brukar fungera inte fungerade. En vanlig uppspelning altså =) I köpenhamn fanns även Anne-Marie och Karen som är trogna på att ställa upp med socialt umgänge när jag besöker grannlandet i söder. Även Anton ställde upp, men han hamnade utanför bild. 

Nu är jag tillbaka i Stockholm, men imorgon åker jag till Teneriffa för en långhälg i sol och värme =)

Igår kväll kom jag tillbaka till Stockholm. Varje gång jag har varit borta några veckor eller längre från Stockholm och kommer tillbaka känns det som att jag gjort något fel och får be om förlåtelse. Ni vet, som om jag prövat något annat för att se om det var bättre, och sedan komma tillbaka med svansen mellan benen och säga "förlåt Stockholm, du var bättre. Det ska aldrig hända igen". Som den välkomnande stad Stockholm är förlåter den mig alltid! Generöst!

Idag hade jag min muntliga franskaexamen. Jag fick dra ämne och drog ämnet "Frankrike och dess clichéer" som helt enkelt handlade om vilka clichéer det finns om Frankrike, om de stämmer eller inte, samt skillnader mellan Sverige och Frankrike. Det är naturligtvis ett ämne som intresserar mig så jag pladdrade på. Tillslut fick såg hon klockan och sa att vi tyvärr var tvugna att gå vidare även om hon gärna hade fortsatt diskutera "för det är ett nöje att prata med dig", hehe. Sen kom däremot något som inte gick så bra. Vi hade fått en lista (4 A4-sidor!) med franska slang som jag kollat lite snabbt på i morse, men som jag trodde vi bara fick för intressets skulle, men hon fick för sig att se om jag kunde dem. "Du har ju bott i Frankrike några månader så du kanske har hört de här orden" och så drog hon till med massa ord. Några kunde jag men det var många jag inte kunde. Surt! Ajja, hon sa efteråt att jag ju inte hade något problem med det muntliga så hon verkade nöjd, men jag tror inte det blir högsta betyg :S

Men vad spelar det för roll när äntligen snön kommer till Stockholm/Flemingsberg? Intill nu har det sett ut som bilden ovanför. Nej JUSSTE! Det är det det inte har, för antingen kan vi välja på en kall, vit, mjuk, inbäddad vinter, eller en fortfarande kall, regnig, mörk, blöt och äcklig vinter. Den här vintern har varit den värsta jag någonsin varit med om. Jag har avsiktligt undvikit att gå utanför huset i onödan eller kolla genom fönstret. Det är enda sättet att inte bli helt deprimerad. Så här har det sett ut i Lönneberga det här lovet:

Så här såg det istället ut förra jullovet på samma ställen:

Men nu ska jag inte klaga om det för nu kommer ju äntligen vintern, och dessutom ska jag åka till Norrland imorgon och där lär jag väl få lite kyla och snö hoppas jag! =)