Igår var jag på första konserten i konserthuset för den här terminen. Och det betyder att vardagen är igång! Låter det lyxigt med att konserter är vardag? Ja, men så är det att studera musik ;) Som student på musikhögskolan får jag gratis biljetter till alla professionella symfoniorkestrar i sta'n. Igår blev det Sibelius, symfoni 1. Riktigt bra!

I övrigt har franskakursen dragit igång på riktigt också. Vi har oftast två lektioner i veckan. En är en lektion där vi ska bara ska redovisa eller diskutera i grupp, för att lära oss prata franska. Den andra är en föreläsning. Kommer ni ihåg mitt blogginlägg och franska kontra engelska? 

http://teha.bloggplatsen.se/2013/07/02/9989295-franskans-uttal-ologiskt/
I tisdags sa föreläsaren att "franskans uttal skiljer sig ganska mycket från det svenska, men att när man lärt sig reglerna är det väldigt lätt att veta hur ett ord uttalas. Tillskillnad från engelskan. Där är uttalet helt ologiskt. Bland språkvetare brukar man säga att engelskan är det språket där uttalet är längst ifrån det skrivna språket, för det finns inte riktigt något tydligt samband mellan skriven och talad engelska"
Jag kände att han underströk min poäng där. Så nu gillar jag honom! ;)

I övrigt hinner jag också se en del vänner. Igår lunchade jag med Daniel, idag ska jag se Steffi och imorgon ska jag, tompa och Daniel dra till grönan. Men bara lugna, jag övar som jag ska! Det är städningen som blir lidande istället... 

Jag har nu inte ätit kött på drygt en vecka. Det kanske inte låter så länge, men jag är ganska stolt, för jag brukar ofta vilja ha något kött med i maten. Jag har inte tänkt bli vegetarian, men ska försöka äta kött kanske max en eller två gånger i veckan. Jag tycker inte heller det är fel av andra att äta kött, men här finns några anledningar för att bli vegetarian som är värda att överväga:

1. Ca 800 000 000 människor i världen får inte tillräckligt med mat varje dag och många miljoner dör av svält varje år. Om hela jordens befolkning hade varit vegetarianer hade maten räckt till ca 12 miljarder människor, d.v.s nästan dubbelt så många som det faktiskt finns. I USA används över 70% av all spannmålsproduktion till djurfoder, och över 80% av alla baljväxter. En portion kött motsvarar 10 portioner av grönsaker/spannmål
2. Köttproduktion är extremt skadligt för miljön. Att framställa ett kilo kött motsvarar att köra 25 mil i bil och ha på en 100W-lampa konstant i 20 dygn. 
3. I Sverige äter vi i genomsnitt fem gånger så mycket kött som vi behöver och borde. Vi mår bättre av att dra ned på köttet, och har man en balanserad kost är det sunt att helt avstå från kött.
4. Om det är oetiskt att döda djur för att äta eller inte kan diskuteras. Men att köttindustrin är oetisk är svårt att bortse ifrån. Djuren behandlar katastrofalt dåligt både under uppfödning men kanske framför allt i samband med slakt. Speciellt illa är det för kycklingar. Kolla t.ex den här videon: http://www.realfarmacy.com/eye-opening-six-minutes/
   Det här kan man till viss del komma ifrån genom att köpa ekologiskt. Men inte heller det er perfekt
   
5. Kött är dyrt! Det har blivit betydligt billigare de senaste decennierna (om man räknar med inflationen) och det är på bekostnad av djurens välmående, men fortfarande är kött otroligt dyrt. 
6. Egentligen är det ganska äckligt att äta djurs muskler. Jag har alltid varit äcklad av inälvsmat som lever och hjärta. Blod har jag också haft svårt för och när det kommer broskbitar i skinka eller köttfärs har jag väldigt svårt att äta. Tillslut var jag tvungen att fråga mig själv om det var så mycket bättre att äta muskler? Och svaret var nej...

Anledningar till att äta kött

1. Det är gott och vi har alltid gjort det!

Som sagt, jag blandar mig inte i hur ni lever, men jag själv blir mer och mer säker på att jag inte kan fortsätta äta kött som jag gjort tidigare. 

Nu dags för lite foton jag tog idag i lunchpausen. Tyvärr hann jag inte fota så mycket som jag hoppats, men här kommer ändå en del bilder från strandvägen och Djurgården.

Det jag nu ska berätta är fortfarande väldigt jobbigt för mig att prata om. Jag försöker inte vinna er sympati och räknar inte heller med att ni ska förstå hur jag haft det, utan jag vill bara att ni ska veta vad jag gått igenom och förstå varför jag betett mig som jag gjort. 

Allt började i tisdags kväll. Jag satt på min första franskalektion på universitetet (ja, det var den lektionen där jag var i fel sal och upptäckte det efter 50 minuter) och tänkte att det kunde vara en bra idé att stänga av mobilen under lektionen. Om jag bara hade anat vilka följder det skulle få! Efter att lektionen var över försökte jag starta mobilen. Men skärmen var och förblev lika svart som Kristians ögon när han förlorat ett dataspel. Mina kunskaper i första hjälpen för mobiler hjälpte inte. Jag gick som i en dimma till tunnelbanestationen där jag fick vänta på tunnelbanan utan att kunna kolla facebook. Jag minns inte så mycket av den resan hem. Väl hemma fick jag gräva fram en gammal mobil. Ni vet en såndär mobil som man använde i början på 2000-talet, där man är tvungen att trycka på knappar! 

De närmaste dagarna var fruktansvärda. När jag åkte pendeltåg tog alla medresenärerna upp sina smartphones, kollade facebook, läste nyheterna på internet, såg youtubeklipp och lyssnade på precis den musiken de ville lyssna på. Jag kände allas föraktfulla blickar när jag tog upp min gamla mobil. När jag insåg att jag bara hade en ytterst begränsad mängd musik att lyssna på var jag tvungen att svälja gråten. Det var så orättvist!  Varför skulle jag vara tvungen att spela quadra pop? Varför skulle jag vara tvungen att vänta tills jag hade tillgång till en dator för att kolla mejl? Jag var till och med tvungen att faktiskt känna efter om det var varmt och soligt ute, för jag hade ju ingen väderapp. Jag kommer aldrig kunna glömma de hånfulla skratten jag hörde efter att jag svarat på kompisarnas fråga om jag hade skaffat hem senaste appen för nigerianska restauranger i Stockholm. 

Men som alltid finns det en utväg när man är som längst ner i mörkret. David Burman, även kallad räddaren i nöden, kontaktade mig och erbjöd mig att låna hans gamla smartphone som han inte längre använde och som dessutom var exakt samma modell som jag tidigare haft. Den känslan jag kände kan bara förstås av Tromsöbor som sett solen gå upp för första gången efter en lång vinter. Helt plötsligt kunde jag se folk i ögonen utan att vika undan av skamm. Jag kunde planera mina SL-resor, läsa mejl direkt när de skickats och lyssna på Kurt Bertssons 89 symfoni i Hiss-moll. Jag kände mig som en människa igen, och inte bara det, jag kände att jag kom starkare ut på andra sidan den mörka tunneln. Men jag skulle inte önska min värsta fiende att vara med om samma sak. 

Ps. bildgoogla inte "trauma", det är äckligt!

Jag kan redan nu varna er för att det kommer många bilder nu. Nu kommer nämligen alla bilder från min tur i Danmark förra veckan. Jag kom ned till Köpenhamn på torsdagen, och hälsade på Anton som jag delade rum med på LMH. Han var bjuden till några efterskolekompisar så jag hängde med där. De var faktiskt riktigt duktiga på att förstå svenska, så jag klarade hela kvällen på svenska! Jippii! 

På fredagen åkte jag till Silkeborg i Jylland, där jag hälsade på Malene. Silkeborg är en fin stad och ligger i ett område med vacker natur. Till exempel ligger det kända himmelsbjerget i närheten. Det är om det berget som det sägs: "Man har en underbar utsikt från toppen. Speciellt om man ställer sig på en stol." 

Kullen är 147 meter högt. Alltså 43 meter lägre än Turning Torso i Malmö. Man trodde ända till 1840-talet att det var Danmarks högsta berg, men det var innan man upptäckte att det fanns berg med hissnande höjder på 170 meter. Nåja, hur som helst så är det faktiskt en väldigt fin utsikt därifrån!

Vädret var otroligt bra. Det var det förövrigt nästan varje dag när jag var i Danmark. Och nu när jag åkt till Stockholm är det underbart väder här. Ni kan själva dra slutsatsen om vad jag har för effekt på vädret. 

På lördagen åkte jag vidare till Århus, där jag träffade Louise R. Hon har, precis som alla jag hälsade på, gått tillsammans med mig på LMH. Vi gick en fin tur i en av Århus parker och lyckades till och med få lite färg i solen =)

Vi fick en liten glimt av den gamla staden i Århus, där man annars ska betala för att komma in. 

På kvällen var vi tvungen att få slappna av efter vårt otroligt hårda slit med att gå promenad, sola och snacka, så vi gjorde oss en ordenlig middag!

På söndagen träffade jag Pia, också i Århus. För er som inte vet är Pia min danska tvilling. Ni kan säkert se den slående likheten mellan oss. Tyvärr hade vi så trevligt att jag glömde fota, så det här är en bild som jag fått skickad på efterhand. Killen som håller om henne är hennes pojkvän, Christian, så ni behöver inte få panik. Honom hann jag också träffa en stund på kvällen. Han var också riktigt trevlig och de passade så bra tillsammans att jag i egenskap av tvilling godkände honom. 

På måndagen träffade jag Anton och Anne-Marie i Köpenhamn. Vi åkte kanalrundfart, gick på staden och satt med i publiken till "Vem vill bli miljonär". "Vem vill bli miljonär" skulle börja 15:30 och vara klart 18:00, men vi började först 17:00 och kom därifrån 20:15. Underkändt! Alla bilder från den här dagen ligger på mobilen och den har valt att dö, så jag har tyvärr inte kvar dem.

Paret ni ser på bilden ovanför och under, är Dan och Karoline. Dan spelar trumpet, så vi spelade en del tillsammans på LMH, och hängde mycket på fritiden. Karoline hängde också mycket med oss, och efter ett tag visade det ju sig varför. Nu är Dan och Karoline gifta och har lägenhet i Köpenhamn. 

Det var verkligen kul att se dem igen! Dan och jag är inte så otroligt bra på att hålla kontakt på internet, så därför är det desto viktigare att ses i verkligheten när vi har möjlighet. De verkade ha ett gemensamt projekt som gick ut på att göra mig riktigt fet. Jag fick så mycket god mat, gott fika och annat gott, så jag faktiskt rullade där ifrån. Men alltså när någon nu bjuder och det är så gott kan man ju inte tacka nej? 

Jag sov hos Dan och Karoline mellan tisdagen och onsdagen, och på onsdag kväll träffade jag Rebekka. Vi åt en glass vid Nyhavn (har en fin bild på mobilen) och efter det gjorde vi i ordning picknick och gick ner till havet. 

Det var riktigt fint kvällsljus. Tyvärr lyckades jag inte helt fånga det på kort, vilket irriterar mig. Men ni kan säkert ana att det var fint =)

Vi åt bröd med tonfiskröra och grönsaker, och till efterätt fick vi koldskål. Om ni inte ätit koldskål ska ni pröva det. Det smakar lite som någon sorts halvsur youghurt och man äter det med små kakbitar. Det är riktigt gott och passar särskillt bra på sommaren =)

På torsdagen ordnade vi ett 24h brädspelsmarathon. Jag ber om ursäkt för att jag spammade fejjan med statusuppdateringar, men det här var väldigt viktigt för oss ;) Egentligen började det med att jag hade skrivit upp det på min 67-saker-att-göra-innan-jag-dör-lista, och vi insåg att det var på tiden att ta tag i den listan om jag ska hinna den. Särskilt med tanke på att jag hoppas att jag inte blir mer än 50 år. Jag lyckades! Ja, alltså spela spel i 24h. Faktiskt var jag inte ens så extremt trött på att spela spel. Jag kan verkligen spela hur mycket spel som helst!

På lördagen hade Therese och Michael gemensam 30-årsfest. Det kommer ett separat inlägg om det senare. 

På söndagen var jag med på ett möte på LMH i samband med deras elevstævne. När man ändå är där kan man ju lika gärna spela också, men eftersom jag hade glömt trombonen i Therese och Michaels lägenhet fick jag låna Ulriks trombon. Ulrik är musiklärare på LMH, är professionell trombonist, utbildad i Göteborg, och var min trombonlärare på LMH. Han spelar på en Bach 42 och jag på en Conn 88, så det blev lite märkligt, men det fungerade fint ändå.

Totalt träffade jag 17 LMH-vänner på 10 dygn. Inte så dåligt va? =) Det var en otroligt lyckad resa, och jag hoppas jag kan åka dit igen om inte allt för länge!

 Man ska tänka på vad man skriver på bloggen, har jag fått erfara. Som tur var fick jag erfarenheten i en dröm, vilket gjorde allt mycket lättare att reda ut.  Jag drömde här om natten, att jag hade träffat en tjejkompis, och jag hade tyckt att det var så kul att hänga med henne, så jag skrev ett blogginlägg om vilken underbar person hon var på alla sätt och vis. Problemet var att hon var upptagen. Egentligen var det inget problem för mig, för jag såg henne bara som kompis och när jag skrev inlägget menade jag bara som kompis. 

Som vanligt hade jag gjort blogginlägget precis innan jag skulle sova, och morgonen efter såg jag att det hade blivit en hetsig diskussion på facebook som handlade om hur osmakligt det var av mig att ragga så öppet på henne! Som tur var, var hon bortrest och hade inte hunnit läsa det. Och ännu mer tur var att hennes pojkvän också var bortrest och inte läst det. Jag försökte fort som den ta bort inlägget, men just det inlägget gick inte att ta bort, utan det skulle finnas kvar för alltid. Så jag hade bara att förbereda mig på ett möte med hennes pojkvän. Precis där vaknade jag! Smidigt va?

Drömmen i natt var mycket mer behaglig. Jag har svårt att minnas början, men jag minns att det fanns många varma mackor och annan mat till mig. Men precis innan jag skulle äta dem skulle vi av någon anledning tävla kapplöpning. Det var en stor publik och hög stämning. Men jag tyckte personligen att det var lite orättvisa villkor. En kompis, Natanael, fick springa vanligt, en kusin, Martin,  fick rida på häst, min syster Cecilia fick köra bil och min bror Marcus fick rida på ett får. Hur fick jag  tävla då? Jo jag fick tävla som korvkiosk! Det lät mycket mer naturligt i drömmen än det gör nu. Men jag skulle hur som helst springa runt utklädd till en korvkiosk. Men jag var nöjd, för jag fick äta hur många korvar jag ville under loppet. Jag måste varit hungrig i natt... 

Ja, jag börjar faktiskt undra! Det finns 6 industriländer  (om jag inte glömt något) där man har engelska som modersmål: USA, Kanada, Irland, Storbrittanien, Australien och Nya Zeeland. Att USA har problem med övervikt är ju inget nytt, och det är kanske inte förvånande att Kanada lite hänger på den trenden. Men så ser man statestik över EU och ser att Storbrittanien är det landet i EU där flest har fetma. Och det gäller för alla engelsktalande länder!

Land                                  Andel vuxna överviktiga (varav fetma)

USA                                   74,1% (34%)

Kanada                              61,1% (23%)

Storbrittanien                   63,8% (23%)

Irland                                 66,4% (22%)

Australien                          67,4% (24%)

Nya Zeeland                       68,4% (28,4)

(Siffrorna varierar från olika undersökningar speciellt för Kanada och Irland där man tidigare använt de värden som befolkningen själva rapporterat och där man fått betydligt lägre siffror)

Nu kan vi jämföra det här med andra industriländer som borde vara jämförbara. 

Italien                                38% (8,5%)

Frankrike                            42% (9,4%)

Sverige                               49% (9,7%)

Japan                                 ingen siffra för övervikt (3,2%)

Siffrorna för resten av europa ligger ungefär som för Italien, Frankrike och Sverige. Är det inte lite märkligt? Vad beror det på? Är den engelska kulturen mer osund eller vad? Men Sverige brukar ju sluka all amerikansk och engelsk kultur så i så fall borde det väl vara samm trend här? Ja jag försår inte helt men det finns ett bra youtubeklipp som visar hur det är samma effekt med hjärtattacker:

Igår åkte vi ut ca 15 undomar och några barn till vårt sommarhus i Odensvalehult. VI han både spela spel, snacka, äta lite onyttigt och till och med lite nyttigt. Flera åkte hem på natten där, men en del av oss stannade kvar och sov över. 

För min del blev det inte extremt mycket sömn. Jag lyckades lägga mig precis när pigghetskurvan gick uppåt så jag låg ett bra tag och funderade över livet, trombon och lite annat. När jag äntligen somnat och sovit ett par timmar tyckte Nicki, som legat på rygg (!) bredvid mig i sängen och snarkat så gott (Ja, han gör faktiskt det, min hund!), att det var dags att gå upp och leka sin favoritlek. Den leken går ut på att när man är i sängen gnäller man för att man inte vågar hoppa ned, och när man är på golvet gnäller man för att man inte vågar hoppa upp. Mellan det att man hoppar upp och ned går man runt och runt på husets trägolv med sina oklippta klor. Det bästa med leken är att den aldrig blir tråkig... Åtminstone inte för Nicki! 

Nåja, hur som helst hade jag det väldigt trevligt där igår och idag. Tack till er som kom dit =)

Ja, då var nästa projekt klart! Jag blev egentligen klar med inspelningen i fredags, men så har det varit en del bök med filmningen så först nu är allt klart. Jag ber om ursäkt att det är svart i 45 sekunder efter att jag slutat spela. Vet inte vad det beror på, och ska nog fixa det sen. Jag upptäckte det nu när jag redan laddat upp filmen och det tar ca 3h att ladda upp den så jag orkar inte göra det just nu. ;)

Menmen, här kommer "A song for Japan" för trombonkvartett.