Varje år ordnas det en lönnebergavecka i Lönneberga socken. Den avslutas med Emilmarken som brukar vara i Lönneberga. Men i år valde de att flytta den till Silverdalen! Som Lönnebergabo känner jag mig djupt kränkt. Det ger ingen mening att emilmarken som avslutar lönnebergaveckan hålls i Silverdalen. De har redan tagit Lönneberga sparbank och skolan, och nu tar de marknaden! Vad ska de sno näst? Boa?`

Men som fiende var jag ju tvungen att spionera. Den var riktigt, riktigt dålig. De sålde i och för sig både godis från Mariannelund och munkar, vilket är mycket viktigt, men så mycket mer än det var det inte heller. Tidigare hade den i alla fall charmen att ligga i Lönneberga, men nu försvann ju det också... 

Ja, jag säger då det. Vi har det svårt vi (Jag är det för tillfället får man väl säga) Lönnebergabor! Och så pratar folk om att man har det svårt i Syrien och Kongo! Phytt!!

Jag har ett projekt som jag håller på med den här sommaren, och det är att spela in en trombonsextett. Men eftersom jag är den enda trombonisten jag känner i Lönneberga, får jag spela med mig själv. Innan jag började tänkte jag att det skulle bli lätt. Jag skulle bara spela in en stämma i taget samtidigt som jag lyssnar på de som jag redan spelat in. Det visade sig vara betydligt svårare! Det är svårt att lyssna på något med en volym så att man hör tydligt och kan spela tajt, samtidigt som det inte får vara så högt att man inte hör sig själv och spelar falskt. Det krävs sjukt mycket tålamod, och ändå blir det inte så som jag hade hoppats. Det blir lite falskt och otajt, men det får jag nog leva med. Kul är det hur som helst!

Idolen och förebilden är ju den här killen på filmen nedanför. Inte bara att det är snyggt filmat och klippt utan han spelar riktigt bra också. Jag har fått en helt ny respekt för honom nu! Förvänta er ingenting som låter så där från mig...