Vad har det hänt för viktigt den här veckan? Eller kanske bättre fråga; har det hänt något viktigt den här veckan?

Naturligtvis har det det! Veckans absoluta höjdpunkt var i måndags när Katarina (som fortfarande spelar horn, även om jag har sett vilka blickar hon kastar på trombonerna när hon tror att ingen ser), bjöd på choklad! Choklad borde vara obligatoriskt att äta på måndagar!

I övrigt har det förutom den vanliga övningen varit ganska mycket fokus på stora brassets spelning på promoveringen i Blå hallen i stadshuset som var på fredagkvällen. Jag var egentligen inte med på brassprojektet, förutom att jag skulle spela solo på "anthem" ur chess, PÅ ALTTROMBON! Kan ni tänka er något så makalöst? En alttrombon är alltså en lite mindre trombon, som är stämd i Eb, d.v.s en kvart upp. Det innebär att det blir mindre klang, lite svårare att komma ihåg positionerna och lite falskare. Som ni förstår, en riktig hit! Jag har kommit på att jag borde spela mycket alttrombon eftersom den är så liten att jag ser större ut bakom den. Men det bygger på att det inte finns någon normalstor människa i närheten...

Idag/igår (har man inte somnat än borde det väl vara idag?) spelade vi alltså på promoveringen i stadshuset. Jag var såklart nervös för mitt solo. Men det kändes faktiskt ganska ok. Den här gången är jag nästan hundra på att jag bara fick 5 ruttna tomater kastade på mig (ok, det hade blivit 7 om jag inte duckat), vilket ju får ses som en succé jämfört med de uppåt 50 som jag fick kastade på mig sista gången. Och, visst, professorerna buade och ropade "Kan inte nån få tyst på aset?"och sjöng "Alla vi som hatar allttrombon klappar nu, klapp, klapp", men å andra sidan stod doktoranderna på sina stolar och hurrade och jublade! Så jag är nöjd!

(För er som inte har lärt er att läsa ut sanningen ur mina historier än, kan jag säga att det gick ganska bra. Lokalen var jobbig eftersom den var så otroligt stor och jag gjorde några missar och var lite nervös, men på det hela stora gick det bra)

Efter spelningen firade vi med att låta Andreas och Emil bryta arm. En fruktansvärt spännande match som vanns av segraren. Men hur trevligt det än var att se på armbrytning var jag tvungen att åka hem. Och nu är jag tvungen att sluta skriva här. För imorgon ska jag nämligen på bröllop i Skåne, vilket innebär att jag ska åka hemifrån om 4h 40min, och borde sova nu. Så nu checkar jag ut för dagen! 

NU ÄR DEN ÄNTLIGEN HÄR! LISTAN! Listan över Sveriges tio största städer rangordnade efter var jag helst skulle bo! Jag bortser just nu från om jag känner folk i staden eller inte. Så i praktiken skulle kanske listan vara lite annorlunda. Men om man bara ser till städerna skulle det nog bli så här:

10. Västerås
Västerås är säkert en trevlig stad på många sätt. Men de gånger jag varit där tycker jag det har varit en ganska intetsägande stad. Det finns ett fint slott, någon trevlig park. Men i övrigt är det inte så mycket speciellt med staden. på den positiva sidan kan man ju säga att det endast tar 56 minuter med tåg till Stockholm. 

9. Helsingborg

Helsingborg är en stad som jag inte känner till särskilt bra. Det lilla jag sett av Helsingborg har varit trevligt. Men det är ett minus för att den ligger i Skåne och på västkusten. Jag tänker Helsingborg som en lite stökig stad. Jag vet inte om det stämmer eller bara är något jag fått för mig?

8. Linköping
Jag får ganska lätt bilden av att Linköping är en ganska tråkig stad. Kanske är det för att jag alltid jämför den med Norrköping. Linköping har inte någon symfoniorkester eller ens en sinfonietta. Det är ett stort minus. Men naturen kring Linköping är otroligt fin. Staden känns också som en levande och framåtdrivande stad, vilket jag gillar. 

7. Göteborg

Det känns nästan lite fel att placera Göteborg så långt ner på listan. Men faktum är att jämfört med de andra städerna är jag inte lika lockad av Göteborg. Det finns jättefina och trevliga områden i Göteborg. Göteborg har också ett stort utbud av kultur, med duktiga orkestrar och en opera. Men många delar av staden känns lite tråkiga och småfula. Dessutom är staden alldeles för gles och utspridd. Vädret talar också emot precis som mångas benägenhet att höja staden i skyarna. Det är nog helt enkelt inte en stad för mig, även om det är en storstad. 

6. Malmö

Malmö har i lång tid varit mitt hatobjekt. "Aldrig Malmö", har jag sagt. Men jag har vänt ganska mycket. Staden har en tät och kompakt stadskärna, det är en stad som känns i framkant, den ligger nära Köpenham, den har fina stränder o.s.v Negativt är naturligtvis gängbråken och våldproblemen i staden. De som känner till staden bättre än mig säger också att bara vissa områden i staden är fina, medan de flesta delarna är byggda i tråkig funkisstil. 

5. Örebro

När jag kom till Örebro för första gången för några år sedan blev jag helt tagen av hur mysig staden var. Kanske berodde det på att det var sommar och fint väder, men den var så fin. Både vid slottet, längs ån och i stadsparken. Sedan dess har det varit något trevligt och lockande med staden. Minus är att den ligger lite dumt till. 

4. Uppsala

Uppsala har ju helt klart sin charm. Lite gamla hus längs ån, studenter som sitter och pluggar överallt, domkyrkan, slottet o.s.v Dessutom ligger staden så nära Stockholm att man utan problem kan pendla till Stockholm. Det är en fin, gammal och traditionsbunden stad. 

3. Norrköping

Norrköping är en riktigt trevlig stad. En gammal arbetarstad som i en period var Sveriges tredje största stad. Det är en behaglig och fin stad. Tillräckligt stor för att man ska kunna hitta det mesta man behöver, men tillräckligt liten för att den ska kännas mysig och hemtrevlig. Jag älskar spårvagnarna! Och dessutom har staden en full symfoniorkester! 

2. Jönköping

Jag vet egentligen inte helt varför, men Jönköping lockar mycket! Det är en vacker stad som ligger vackert till vid Vättens södra ände. Den ligger nära Gränna och Visingsö, med sin fascinerande historia. Staden är ju ett fäste för frikyrkorna vilket jag naturligtvis tycker är trevligt. Alla jag känner som kommer från Jönköping är trevliga, snälla och härliga människor. Det är en stad jag väldigt gärna skulle vilja pröva att bo i.

1. Stockholm

Det kommer nog inte som en chock för någon att Stockholm ligger på min förstaplats. Stockholm är en av de absolut vackraste städerna jag sett. Det är nog bara Paris som kan konkurrera. Den är tillräckligt stor för att man ska kunna känna storstadspuls, men inte så stor att man inte kan känna sig trygg och hemma i den. Stockholm är tillräckligt stort för att ha tydliga stadsdelar med olika karaktär; hippa Söder, fashionabla Östermalm, råa Farsta, konstnärliga Midsommarkransen o.s.v  Även om det är en storstad är det nära till skog, vatten, ängar, skärgård m.m Jag kan fortsätta räkna upp fördelar hur länge som helst. Om jag får välja helt själv kommer jag aldrig flytta från Stockholm! =)

Jag känner att ni alla bara måste få veta exakt vad jag gjort den här veckan. För jag kan inte ens föreställa mig hur ni skulle kunna klara er utan den informationen. Så därför tänkte jag göre en kort (typ) och koncist genomgång av min vecka.

Måndag

Jag övade hela dagen och kvällen, förutom typ 1h på kvällen när jag lite snabbt hängde med på födelsedagsfirande för hornisten Katarina. 

Tisdag

På tisdagen fick jag börja dagen med något så spännande som instudering med pianist. Efter en genomkörning av Tomasis trombonkonsert övade jag själv fram tills det blev dags att spela med AMK vid en mottagning vid Karlbergs slott. På med uniform, lite marschspel, sen paus där vi hann käka på en mysig pizzeria där jag upptäckt att jag beställt en halvinbakad pizza med köttfärs. Glad överraskning! Sedan tillbax i uniform och spela ett kort men mycket stämningsfullt tapto. 

Onsdag

Efter en trombonlektion med Sven-Erik hade jag det stora nöjet att åka tåg till turistparadiset Ronneby. I vanlig ordning hade jag somnat innan vi hade åkt ut ur Stockholms förorter.

Torsdag

Efter att ha gått upp tidigare än vad någon människa borde behöva (06:45) åkte jag till Karlskrona och laddade för en provspelning för jobb i Marinens Musikkår. Första rundan var kul att spela och det gick ganska bra, så jag gick vidare till andra rundan. Där upptäckte jag att jag var nervös, och kom dessutom på att det ju är svårt att spela trombon. Tappade koncentration, spelade onödigt slarvigt och dåligt och åkte ut. Var ändå på relativt bra humör, men köpte för säkerhets skull tröstchoklad till resan hem. 

Känslan att komma till Stockholm efter att ha varit bortrest är typ den känslan man får när man på morgonen kan gå upp och äta en liten frukost för att sen gå och lägga sig och sova vidare medan alla andra åker och jobbar. Det är ett sant nöje att få cykla igenom Stockholms innerstad efter att ha varit ute på landet. Men trots det lyckades jag bli mäkta irriterad när någon klantskalle för femtioelfte gången lyckats parkera en bil precis framför cykelgaraget i Bergshamra. Det är inte ens tillåtet att parkera där, och om man ändå bestämt sig för att parkera där kan man ju ställa sig så att cyklarna kommer in och ut ur sitt garage. Jag kände att det krävdes en arg lapp, och skrev den här till bilägaren:

Fredag

Övning, okresterutdrag av Rimsky-Korsakovs Scheherazade (ni måste lyssna på den!!), undervisning av lilla trombontjejen och  till sist GRÖNAN! Igen! Det var någon konsert där, som Emil och Andreas ville gå på. Och jag är ju alltid pigg på grönan så jag hakade på. För att säga det på ett snällt och positivt sätt kan jag ju säga att konserten föll mig i smaken precis lika mycket som glass med smak av blodpudding, kokt broccoli, bruna bönor och surströmming skulle göra. Så jag passade istället på att åka lite attraktioner. 

Även den här gången prövade vi vår lycka vid chokladhjulet. Men nu hade vi en ofelbar taktik. Vi köpte numren i nummerserien som finns i lost, d.v.s 4, 8, 15, 16, 23, 42. Men uppenbarligen hade inte hon som skötte chokladhjulet sett lost, för vi vann inget idag heller. GRRR!!!

Lördag

Efter dagens övningspass, tänkte jag mot allt bättre vetande, att jag skulle följa med Emil och Andreas på deras löptur. Problemet var bara att jag inte sprungit en enda gång sedan 22 november förra året. Och de skulle springa en mil. Jag behöver kanske inte säga att jag idag skulle behöva en rullator. Men jag tog mig åtminstone igenom!

För att fylla på kaloriförrådet efter löpturen åt vi sockerkaka, chokladbollar, rabarberspaj och glass. Och som tidfördriv medan vi proppade i oss kalorier, såg vi filmen Hotel Rwanda. Jag känner ju naturligtvis till folkmordet i Rwanda, men det är så otroligt hemskt och brutalt att varje gång jag hör eller ser något om det blir jag lika chockerad. Ett okontrollerbart folk som mördar helt utan samvetskval är min största mardröm! Men även om filmen var otäck var den bra!

Söndag

Efter gudstjänsten och kyrkkaffet har jag... ÖVAT! Wow, vilken överraskning va? Jag har också flitigt wikipediat och googlat olika ämnen med koppling till folkmordet i Rwanda, som jag inte lyckas släppa.

På kvällen har jag hunnit med den traditionsenliga söndagsmatlagningen, där jag ser till att jag har lunch och kvällsmat för kommande vecka. 

Puha, nu vet ni mer än ni egentligen vill veta! Och det är dags för mig att sova!

Solna, (där jag bor) är den mest företagsvänliga kommunen i Sverige i år igen!
http://www.svd.se/har-ar-kommunerna-med-bast-och-samst-foretagsklimat-3uid/#sida-7

Rankingen baseras på dels företagarnas egna svar, dels statistik. Något jag tycker är intressant (men inte så överraskande) är att alla de bästa kommunerna styrs av borgarna och de sämsta av de rödgröna. Ibland är det med stor marginal de styr och ibland med liten men det avgörande är vilka som faktiskt styr.

De bästa är
1. Solna
46,8% alliansen
42,9% rödgröna

2. Sollentuna
56,4% alliansen
32,1% rödgröna

3. Vellinge
66,4% alliansen
15,6% rödgröna

4. Danderyd
82,6% alliansen
14,0% rödgröna

5. Trosa
54,0% alliansen
37,8% rödgröna

De sämsta är
1. Vilhelmina
37,2% alliansen
47,1% rödgröna

2. Hagfors
24,9% alliansen
61,3% rödgröna

3. Pajala
23,9% alliansen
65,9% rödgröna (varav 19,4 väster)

4. Skinnskatteberg
42,3% alliansen
49,5% rödgröna

5. Hällefors
28,9% alliansen
49,9% rödgröna (varav 22,0 vänster)

Sen kan man ju se att de flesta bra kommuner är storstadskommuner och de sämsta ligger på landet. Men t.ex Trosa ligger på landet och är 5e bäst, och Göteborg (rödgrönt styre) är tydligen långt ner på listan.

Lite intressant bara! :)

Vad gör man en lördag? Jo, för att fira att det är helg åker man till musikhögskolan och övar trombon! Man spelar lite starkt, lite svagt, lite långsamt, lite snabbt (nåja, snabbt för att vara trombon) och lite fult. Då får man en riktigt trevlig lördag. 

Men ibland kan ju även en musikstuderande känna för att inte stå instängd i ett övninsrum hela dagen. Så var det för mig idag, så jag, Daniel, Tompa, Siggan och Anna gick till en mongolisk restaurang och åt en middag innan vi gick vidare till en bio och såg en tysk film som heter "En labyrint av lögner" eller på tyska "Im Labyrinth des Schweigens". Det är en film som handlar om tabun kring andra världskriget och koncentrationslägren som fanns i Tyskland under 50-talet. Det var en riktigt bra film med bra historia, bra filmat, bra klippt o.s.v Jag gillade den verkligen, även om det också är jobbigt att se en film om andra världskriget eftersom den berör vare sig man vill eller inte. Men jag rekommenderar den verkligen!

Men för att gå till något betydligt trevligare. Jag börjar seriöst fundera på att vara med i Stockholms triathlon nästa år. Man simmar 1,5km, cyklar 40km och springer 10km. Just nu skulle jag aldrig orka det, men med lite övning kanske det går? Det är ju säkert kul i alla fall! Men jag har inte simmat på otroligt länge, så det skulle jag verkligen vara tvungen att öva på! En kompis, Emil, har tänkt vara med, och jag funderar på om jag kanske borde haka på. Jaja, vi får se om det blir av!

Igår hade jag min premiär som trombonlärare. Det satt en lapp på en anslagstavla på musikhögskolan att en liten tjej på 8 år (hon liknade lite tjejen på bilden, även om det så klart inte är hon på bilden) ville få trombonlektioner, så jag ringde upp farsan och sa att jag gärna undervisade. Pappan poängterade att hon var väldigt nybörjare, och om man säger att en 8-åring är väldigt nybörjare borde det ju innebära att man knappt får ton. Det trodde jag i alla fall. Men hon hade ju ett tonomfång på 1,5 oktav, kunde rytmer, kunde läsa en hel del noter, visste vad b-förtecken och korsförtecken betydde o.s.v Så helt nybörjare var hon ju absolut inte. 

Det var hur som helst kul att undervisa henne. Även om hon såklart var som barn oftast är i den åldern, tankar och idéer flyger helt fritt, så märkte man att hon var intresserad av att spela och tyckte att det var roligt. Vi hade lektion i en timme, bara det säger ju något! Både pappan och flickan verkade väldigt nöjda, så om de inte ändrar sig kommer vi fortsätta ha en lektion i veckan. 

Senare på kvällen igår gick vi ett gäng till konserthuset och lyssnade på Mahlers tredje symfoni. En underbar symfoni, även om den är otroligt lång. Men en underbar symfoni blir inte underbar om inte orkestern klarar att spela den. Så det var tur att det var Kungliga filharmonikerna som spelade den för de spelade helt otroligt bra! Här hör ni första satsen. Det är ett stort trombonsolo från 6:10. En riktigt domedagsbasun. Men jag måste säga att Kalle Frisendahl, som spelade den i filharmonin, spelade långt mycket bättre än alla inspelningar jag hittar på spotify. Det var magiskt:

 Och i sats 3 kommer ett posthornssolo off stage, som Joakim Agnas (som är trumpetlärare på KMH) spelade. Han spelade det så brutalt fruktansvärt bra! Det är det bästa jag hört på länge! Så musikaliskt, så vackert, så avslappnat och så naturligt! Fantastiskt. Här på spotify får ni nöjas med någon annan trumpetare, som i och för sig också spelar fint. Lyssna från 5:45

Och utöver domedagsbasun och posthorn bjöd symfonin på off stage-trumma, solosångerska, damkör, gosskör och en riktigt fräck symfoniorkester. Det var så mycket bra och vackert att man blev aldeles matt. Och eftersom det var säsongsöppning hade man rullat ut gyllene mattan i konserthuset, och efter konserten bjöd man på ett glas mousserande. 

Tänk vilken enorm lyx att få bo i Stockholm, där man kan lyssna på sån fantastisk musik. Och vilken förmån att jag får gratisbiljetter genom KMH. Man kan ju bli lycklig för mindre!

Nu är det exakt en månad tills jag ska spela Tomasis (se bildern) tombonkonsert med Kungliga Musikhögskolans symfoniorkester (låter bättre när man skriver så än när man skriver KMHs symfoniorkester :P ) För er som inte har så bra koll på vad en trombonkonsert är, så är det helt enkelt ett stycke där trombonen är solist och symfoniorkestern kompar trombonisten. Det samma gäller naturligtvis för piano och orkester i en pianokonsert o.s.v. 

När man går andra året på kandidat eller första året på master, på musikerlinjen, får man provspela på KMH för att spela solo med orkester. Jag provspelade när jag gick på kandidat, men fick det inte den gången. Däremot lyckades jag i våras när jag fick söka igen. Oftast brukar de bara välja stråk och piano (av de totalt 14 personer som spelat solo sedan jag började på KMH har 12 varit stråk eller piano, en oboe och en sång), och om jag förstått det rätt är det ca 10-15 år sedan en brassmusiker fick spela solo, så jag var helt säker på att jag inte skulle få det, utan sökte mer av principskäl, för att visa att det faktiskt finns brass på skolan också. Men av någon anledning var 2015 året när de ville höra trombon. Det innebär absolut inte att jag skulle vara den bästa brassmusikern på 10-15 år. Jag är tyvärr väldigt långt ifrån att vara det. Men delst tror jag det var lägre konkurrens i år, och sen tror jag helt enkelt de gillade stycket och kanske kom fram till att en halvbra trombonist skulle kunna göra succé just 2015. Vem vet? 

Det är i alla fall en stor ära för mig, men jag kommer bli så otroligt nervös. Jag hatar att stå och bli uttittad, men det känns ändå som att jag måste ta tillfället att få spela solo med orkester. Det värsta som kan hända är att det blir fjasko, jag blir youtube-kändis, får inget jobb som musiker och får börja jobba som gatusopare. Men det skulle utan tvekan också ha sin charm!

Men ni är alla välkomna till konserten som alltså är 
Fredag 9/10 19:00 i stora salen på KMH

Jag kan inte lova att det blir ett bra framträdande för jag har ingen aning om hur jag fungerar i den situationen. Men blir det inte bra så blir det kanske åtminstone roligt!

Här är konserten jag ska spela:
Sats 1

Sats 2:


Sats 3: