Vad har det hänt för viktigt den här veckan? Eller kanske bättre fråga; har det hänt något viktigt den här veckan?

Naturligtvis har det det! Veckans absoluta höjdpunkt var i måndags när Katarina (som fortfarande spelar horn, även om jag har sett vilka blickar hon kastar på trombonerna när hon tror att ingen ser), bjöd på choklad! Choklad borde vara obligatoriskt att äta på måndagar!

I övrigt har det förutom den vanliga övningen varit ganska mycket fokus på stora brassets spelning på promoveringen i Blå hallen i stadshuset som var på fredagkvällen. Jag var egentligen inte med på brassprojektet, förutom att jag skulle spela solo på "anthem" ur chess, PÅ ALTTROMBON! Kan ni tänka er något så makalöst? En alttrombon är alltså en lite mindre trombon, som är stämd i Eb, d.v.s en kvart upp. Det innebär att det blir mindre klang, lite svårare att komma ihåg positionerna och lite falskare. Som ni förstår, en riktig hit! Jag har kommit på att jag borde spela mycket alttrombon eftersom den är så liten att jag ser större ut bakom den. Men det bygger på att det inte finns någon normalstor människa i närheten...

Idag/igår (har man inte somnat än borde det väl vara idag?) spelade vi alltså på promoveringen i stadshuset. Jag var såklart nervös för mitt solo. Men det kändes faktiskt ganska ok. Den här gången är jag nästan hundra på att jag bara fick 5 ruttna tomater kastade på mig (ok, det hade blivit 7 om jag inte duckat), vilket ju får ses som en succé jämfört med de uppåt 50 som jag fick kastade på mig sista gången. Och, visst, professorerna buade och ropade "Kan inte nån få tyst på aset?"och sjöng "Alla vi som hatar allttrombon klappar nu, klapp, klapp", men å andra sidan stod doktoranderna på sina stolar och hurrade och jublade! Så jag är nöjd!

(För er som inte har lärt er att läsa ut sanningen ur mina historier än, kan jag säga att det gick ganska bra. Lokalen var jobbig eftersom den var så otroligt stor och jag gjorde några missar och var lite nervös, men på det hela stora gick det bra)

Efter spelningen firade vi med att låta Andreas och Emil bryta arm. En fruktansvärt spännande match som vanns av segraren. Men hur trevligt det än var att se på armbrytning var jag tvungen att åka hem. Och nu är jag tvungen att sluta skriva här. För imorgon ska jag nämligen på bröllop i Skåne, vilket innebär att jag ska åka hemifrån om 4h 40min, och borde sova nu. Så nu checkar jag ut för dagen!