Igår hade jag min premiär som trombonlärare. Det satt en lapp på en anslagstavla på musikhögskolan att en liten tjej på 8 år (hon liknade lite tjejen på bilden, även om det så klart inte är hon på bilden) ville få trombonlektioner, så jag ringde upp farsan och sa att jag gärna undervisade. Pappan poängterade att hon var väldigt nybörjare, och om man säger att en 8-åring är väldigt nybörjare borde det ju innebära att man knappt får ton. Det trodde jag i alla fall. Men hon hade ju ett tonomfång på 1,5 oktav, kunde rytmer, kunde läsa en hel del noter, visste vad b-förtecken och korsförtecken betydde o.s.v Så helt nybörjare var hon ju absolut inte. 

Det var hur som helst kul att undervisa henne. Även om hon såklart var som barn oftast är i den åldern, tankar och idéer flyger helt fritt, så märkte man att hon var intresserad av att spela och tyckte att det var roligt. Vi hade lektion i en timme, bara det säger ju något! Både pappan och flickan verkade väldigt nöjda, så om de inte ändrar sig kommer vi fortsätta ha en lektion i veckan. 

Senare på kvällen igår gick vi ett gäng till konserthuset och lyssnade på Mahlers tredje symfoni. En underbar symfoni, även om den är otroligt lång. Men en underbar symfoni blir inte underbar om inte orkestern klarar att spela den. Så det var tur att det var Kungliga filharmonikerna som spelade den för de spelade helt otroligt bra! Här hör ni första satsen. Det är ett stort trombonsolo från 6:10. En riktigt domedagsbasun. Men jag måste säga att Kalle Frisendahl, som spelade den i filharmonin, spelade långt mycket bättre än alla inspelningar jag hittar på spotify. Det var magiskt:

 Och i sats 3 kommer ett posthornssolo off stage, som Joakim Agnas (som är trumpetlärare på KMH) spelade. Han spelade det så brutalt fruktansvärt bra! Det är det bästa jag hört på länge! Så musikaliskt, så vackert, så avslappnat och så naturligt! Fantastiskt. Här på spotify får ni nöjas med någon annan trumpetare, som i och för sig också spelar fint. Lyssna från 5:45

Och utöver domedagsbasun och posthorn bjöd symfonin på off stage-trumma, solosångerska, damkör, gosskör och en riktigt fräck symfoniorkester. Det var så mycket bra och vackert att man blev aldeles matt. Och eftersom det var säsongsöppning hade man rullat ut gyllene mattan i konserthuset, och efter konserten bjöd man på ett glas mousserande. 

Tänk vilken enorm lyx att få bo i Stockholm, där man kan lyssna på sån fantastisk musik. Och vilken förmån att jag får gratisbiljetter genom KMH. Man kan ju bli lycklig för mindre!