Idag åkte jag, Cecilia och syskonbarnen och badade. Det var andra gången för mig i år. Men när jag ska i vattnet funderar jag alltid på varför man egentligen badar?! Det är fruktansvärt kallt! Även när man säger att vattnet är varmt är det betydligt kallare (i Sverige alltså) än man någonsin skulle välja att duscha i. Så man fryser hela tiden man ska i. Sedan simmar man några minuter och går sedan upp och försöker torka sig så snabbt så möjligt så man inte ska frysa. Borde det inte vara bättre att bara åka till stranden för att sola, för det är ju det som är skönast?! Men ändå hör det till att bada, och det blir inte lika skönt att sola efteråt om man inte badat innan. Jag vet inte varför, men av någon anledning är det ju ändå härligt att bada på sommaren även om det tar 20 minuter för mig att komma i och jag fryser nästan konstant. Får väl fortsätta med det trots allt...

Nu har jag äntligen fått klart min inspelning av trombonsextetten, Bach, Jesus bleibet meine freude, eller Jesus är min fröjd och gläje som den heter på svenska. Det var kul att spela in och göra en film av det, men som jag sagt tidigare var det mycket svårare än jag trodde. Ni kommer höra att det både är falskt och rycker omotiverat i tempo på sina ställen. Problemet var att det var framför allt basstämman som var orsaken till det, och det märkte jag först när jag spelade in melodin, vilket jag gjorde sist. Allt byggde på basstämman så för att få det att bli bättre skulle jag behöva göra om allt. Men jag ser det som mitt första projekt och jag har lite idéer om hur nästa ska bli bättre =)

Men här är i alla fall resultatet. Lyssna och var inte allt för hårda i kritiken! ;)

Vi är 31 ungdomar/vuxna som vuxit upp i Silverdalens Evangelisk Lutherska Församling (SELF). Av oss är det ganska få som bor kvar i Silverdalen/Lönneberga, men den här veckan var ca 20 hemma med sina respektive och sina barn. Det behövde naturligtvis firas. Och hur gör man det på sommaren? Gennom att grilla, så klart! 

Några av de glada grillarna var Ulrika (som inte vill bli kändis genom min blogg, men som ändå tyckte det var ok att jag lade upp bild), Mikael och Paulia. Mikael och Paulia är några av dem som fortfarande bor på hemmaplan, medan Ulrika har svikit för den "stora småstaden" i väst ;) 

Alla hade med lite var, och tillsammans fick vi ihop ett riktigt kalas.

Det är kul att träffa alla när de kommer hem, men samtidigt lite sorgligt att folk flyttat ifrån. Jag vill alltid uppmana folk att flytta tillbaka till Lönneberga eller Silverdalen (om det inte finns en chans att få dem till Stockholm), men samtidigt kan jag inte klandra dem som flyttar därifrån eftersom jag själv inte har någon lust att bo här :P