Vibo är en liten by med några hus inte så långt ifrån Odensvalehult. Där har ÖSM ett missonshus som, precis som många andra missionshus, nästan inte har någon verksamhet. Men en gång om året är det möte där. Det har alltid varit viktigt för farmor att det är ett möte där varje år, men nu är hon så gammal att hon inte längre orkar ordna med det praktiska. Istället är det min faster och farbror (eller kanske båda fastrarna?) som ordnat med det. 

Det var faktiskt riktigt många som kom dit. Fulsatt i hela salen. Det är ju kul! =) Vi fick ihop en ganska stor kör också som sjöng några sånger. 

Personligen tycker jag bara det är lite synd att lokalen är så hopplöst omodern. Det finns inte rinnande vatten, och alltså inte heller en toalett. Istället är det utedass som gäller. Det finns inte heller någon flygel eller ens ett piano, utan bara en tramporgel, vilket för mig konkurrerar tillsammans med ess-klarinett och elgitarr om förstaplatsen för värsta instrumentet som används i Sverige. 

Men trots allt är det ju kul att det över huvud taget är någon verksamhet där!