I helgen har jag varit på två mycket trevliga konserter. Först var jag på KMHs symfoniorkesters sista konsert i den gamla skolan. Det var en jättebra och trevlig konsert. Det brukar ju alltid vara en solist, men på den här konserten var det TVÅ solister! Dels var det en pianist som spelade Ravels pianokonsert. Riktigt fin och cool musik. Ni kan ju lyssna på den vackra och långsamma andra satsen. 

Sen spelade Bodil, Berwalds konsertstycke för fagott och orkester. 

Båda spelade helt fantastiskt fint! Jag är väldigt svag för fagott så jag tycker det var extra kul att det för en gång skull var en fagott som solist =)

Ni kan ju också lyssna på ett av styckena som orkestern spelade själva. Hela stycket är väldigt fint, men om ni bara vill höra det coolaste (där trombonerna är med) kan ni lyssna från 2:30 och ett par minuter frammåt. 

På lördagen var det dags för nästa konsert. Det var filharmonin som spelade Strauss, Alpsymfonin i konserthuset. Det är ett helt underbart vackert verk. Och i slutet av verket började jag helt plötsligt sätta mig in i något typ filmscenario där jag tänkte att, tänk om Sverige var i någon form av krig mot en totalitär regim (kommunister, nazister, islamister eller vad som) som hade för mål att ta över Sverige, ta bort demokratin, svenska civilisationen, vår kultur och vår historia. Och Stockholm var sista utposten som de inte tagit över, och just nu haglade bomber runt om i Stockholm. Vi inne i konserthuset var de sista "kämparna" som hörde vår sista symfoniorkesterkonsert medan vi väntade på att konserthuset skulle vara nästa mål för bombattacker. Och orkestern spelade så fint och innerligt så jag kunde verkligen sätta mig in i att alla satt där och rebelliskt lyssnade på en sista symfoniorkesterkonsert ända in i döden. Jag kanske har för mycket fantasi, men jag blev så ledsen när jag satt där och lyssnade på den underbara musiken och väntade på bomberna, att jag bara ville böla. :D Men lyssna här själva och hör. Låter det inte som musiken som skulle ackompanjera avslutet på en tusenårig civilisation?

För mig innebär klassisk musik så mycket mer än bara fin musik. Det är synonymt med historia, med kultur, med livsöden, med frihet, uppror och hela den västerländska civilisationen. Och bara tanken på att den klassiska musiken skulle försvinna är för mig som tanken på att spränga hela Stockholm innerstad och sätta upp baracker istället. Men som tur är kommer inte klassiska musiken försvinna, det ska jag se till! ;) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom jag anser att målgruppen för min blogg, svensktalande bloggläsare som är intresserade av klassisk trombon och Frankrike,  har varit alldeles för bred tänkte jag idag smalna av den genom att rikta mig till er som dessutom lär er franska el...

Jag har nu bott utomlands i nästan fyra år. I nästan 5,5 år om man räknar med tidigare perioder. En av de stora omställningarna när man flyttar utomlands är språket, och jag får ofta frågor relaterade till mina språkkunskaper. Jag är ju egentligen fe...

Våren har nu kommit på fullt allvar till Paris, och jag firade det med att gå en rejäl fototur idag.    Vi är egentligen i karantän (eller confinement, som det heter) men jämfört med förra våren är det väldigt lösa regler. Vi får röra oss f...

En del av er kanske någon gång har funderat på att flytta till Frankrike och pröva att frilansa här. Eller så kanske ni bara tycker det kunde vara lite intressant att veta hur det går till här. Jag har nu bott i Frankrike i drygt 3½ år, och försörjer...

Jag är en stor förespråkare av att alla borde lära sig åtminstone två främmande språk. Alla språk har många bra anledningar till varför man borde lära sig just det språket. Idag har jag valt att ta upp några anledningar till att lära sig franska, ...