I fredags blev jag klar med ridkursen! Jag kan nu allt om hästar! Faktiskt var det någon som filmade mig och de andra ridkursdeltagarna på en lektion:

Jag vill ju inte skryta, men jag är ganska grymm! 

Nej, men ärligt talat är det ändå fantastiskt vad man kan lära sig på sju veckor. Samtidigt har jag också insett att det är väldigt svårt att rida! Ena dagen tycker man att man har full kontroll på hästen, men så får man en häst som t.ex inte vill galoppera eller som vill gena vid alla hörn, och då känner man sig inte så duktig längre. 

Under alla dessa sju veckorna blev jag inte biten eller sparkad, så att det gjorde ont, en enda gång. Det var många hästar som försökte smaka lite på mig, och någon som tuggade på jackan, men inte någon som lyckades få mig att få ont. Nu försökte jag i och för sig undvika de värsta hästarna så gott jag kunde. Men ni kanske kommer ihåg mitt första inlägg från ridkursen, när jag knappt ville gå in i boxen till en häst. Det försvann ganska snabbt, och sista veckorna var jag inte så överdrivet rädd för att bli biten eller sparkad, utan tyckte det oftast var ganska mysigt att hålla på med hästarna. 

Något mycket smart med hästar som jag inte visste om innan är att de anpassar sin storlek efter hur van ryttaren är vid hästar. När jag började kursen var de flesta hästarna ungefär lika stora som en asiatisk elefant, men allt eftersom veckorna gick blev de mindre och mindre och sista veckan var de stora som en riktigt stor hund. När de blev arga blev de i och för sig större igen, men oftast höll de sig ganska små. 

Hästar älskar att känna sig fina, och några av hästarna var riktiga bimbos med blont löshår och fixade läppar. 

Kan ju för övrigt nämna att även om jag inte blev biten eller sparkad så blev jag avkastad en gång. Jag hade Markör, den segaste hästen i stallet. Han tycker mest om att stå i mitten och kolla på de andra hästarna, och så kom jag som en nybörjaridiot och tvingade honom att skritta. Som om det inte var nog försökte jag få honom att trava! Han var ganska duktig på att vägra och försökte gång på gång ställa sig i mitten istället, men jag fortsatte att skänkla på. Jag fick honom att trava vid flera tillfällen, men så fort han såg en chans slutade han. När jag hade hållt på att försöka sparka igång honom i 40 minuter fick han nog (det gör inte ont att jag sparkar till, men det är klart efter 40 minuter börjar väl det också kännas), skenade iväg, kastade till med rumpan så att jag föll av och sprang in i några andra hästar som i sin tur började skena. Totalt var vi 3 personer som blev avkastade och tre lösa hästar i ridhuset som skenade omkring. Ingen av oss som åkte av slog sig särskilt mycket, men jag fick ett nytt hatobjekt bland hästarna! Han är en otroligt snäll häst i boxen och i övrigt, men jag lyckades ju inte hantera honom. Kombinationen av hans generella lathet, min ovana och en dålig dag för honom gjorde väl att det inte fungerade. 

Men i övrigt har det gått ganska smärtfritt! Här ser ni en bild på mig och en av favorithästarna, Nero, innan mitt sista ridpass. Rida är kul, och jag gillar (de flesta) hästarna. De är roliga och har lite personligheter allihop! Men jag är ändå glad att ridkursen är över. För det första mår jag piss av att gå upp så tidigt på morgonen, och dessutom måste jag ju ändå öva varje dag så dagarna blir ganska långa. Innan provspelningen i Paris såg jag till att va på jobbet 06:30-40 på morgonen och stannade till ca 20-21 på kvällen. Efter provspelningen drog jag ner på övningen ganska rejält, men hade fortfarande inget liv. Så nu när jag får öva på heltid igen är jag nöjd, även om jag kommer sakna hästarna lite ibland =)