Äntligen!! Efter snart 6 år i Stockholm har jag fått en lägenhet i Stockholms innerstad. Det är en försvarsbostad som jag får bo i sålänge jag jobbar i försvaret, så förmodligen blir det inte så länge. Men det spelar ingen roll, för jag ska bo på Gärdet i stadsdelsområdet Östermalm! Det är ju hur bra som helst! =) Jag kommer ha nära till allt inne i stan, samtidigt som jag har riktigt nära både till Lill-Jansskogen, Gärdet och Djurgården. Jag har precis fått tillbaka ett påskrivet kontrakt, så i sommar flyttar jag och Daniel K in i lägenheten! 

Lägenheten ligger på Sandelsgatan, vid Olaus Petri kyrka och precis vid Armfeltsgatan. Men jag väljer att säga att gatorna heter Sandellsgatan och Ahnfeltsgatan efter Lina Sandell (som skrivit mängder av sånger, bland annat Blott en dag och Tryggare kan ingen vara) och Oscar Ahnfelt (en sångare som skrev melodierna till många av Lina Sandells sånger) och när det ligger bredvid reformationshjälten Olaus Petris kyrka kan det ju inte bli mer fromt!

När vi ändå pratar om bra saker kan jag berätta att vi spelade en konsert med AMK igår i Berwaldhallen. I första halvan av konserten spelade inte jag, så då passade jag på att lyssna och ta några bilder. Jag gillade verkligen styckena de spelade, och dessutom lät det fantastiskt bra om orkestern. Men det var några pensionärer som satt bredvid mig som tyckte att det var aningen för modernt och frågade mig lite oroligt om det skulle vara likadant efter paus. Jag lugnade dem med att det efter paus skulle vara mer romantisk musik. För efter paus spelade vi nämligen det här:

Det var fantastiskt kul att spela! Jag spelade förstatrombon vilket var både läskigt och roligt. Det innebar att jag hade några små solon, som väl egentligen var både små och obetydliga, men som trombonist är man ju inte van vid stora solon, så för mig var det tillräckligt =) På konserter vill man ha en precis lagom nivå av nervositet. Är man inte nervös är det svårt att tagga till tillräckligt för att leverera och är man för nervös kan man börja göra massa konstiga saker som man aldrig gör i vanliga fall. Och gränsen är hårfin! På den här konserten pendlade jag konstant mellan att vara lagom nervös och för nervös. På några ställen var jag för nervös och gjorde väldigt märkliga och ologiska saker medan jag på andra ställen kände mig helt "hemma". Jaja, det är väl det som är charmen med att spela konserter? =)

Här ser ni förresten en lite närmare bild på trombonisterna som jag har den stora äran att få jobba med. Ordinarie bastrombonisten Jesper var sjuk, så dagen till ära spelade Sigge bastrombon tillsammans med Sebbe, Jimmy och mig. 

Men om inte allt gick helt som jag hoppats på konserten blev jag i alla fall glad när jag kom hem och märkte att Tompa och Siggan hade städag hela lägenheten, även mitt rum, från allt stök som var kvar från festen i onsdags. Det är precis så perfekta rumskompisar gör!

Och nyss fick de några poäng till, när vi spelade Monopol och de spelade tillräckligt dåligt för att jag skulle kunna vinna. Så ska en måndag avslutas! ;)