Den här veckan har jag haft praktik hos Kungliga Filharmonikerna i Stockholm. När man går en masterutbildning på KMH, med orkesterinriktning så ingår det att man har praktik i orkestrarna, där man helt enkelt spelar med dem en vecka. Jag är naturligtvis överlycklig när jag får spela med dem. Det finns, enligt mig, ingen ensemble- eller orkesterform som slår symfoniorkester. Det kan vara otroligt kul att spela brassband, brasskvintett, trombonkvartett eller blåsorkester. Men när jag sen sätter mig i en symfoniorkester blir jag alltid lika säker på att musik gör sig bäst i symfoniorkester! Det finns en bredd av instrument och klanger som inte någon annan ensembleform har. 

Den här veckan spelade vi främst musik av Nadia och Lili Boulanger. Alltså fransk musik från tidigt 1900-tal. Det rådde väl lite delade meningar om hur bra musiken var, men jag personligen är ju ganska svag för fransk musik från tidigt 1900-tal. Man använde ackord och klanger som är så otroligt fina! Ni vet Debussy och Ravel. Och man hörde en hel del av det i systrarna Boulangers verk, även om de kanske inte var helt lika genomarbetade som Debussys och Ravels verk brukar vara. Jag gillade framförallt Psaume 130, som är för symfoniorkester, kör, solister och orgel. 

Vi spelade konsert i torsdags och idag (lördag). Konserten i torsdag sändes live i P2, och ni kan fortfarande höra den här:

Ni kan t.ex lyssna på Debussys Nocturnes, sats 2. Lyssna från 23:35 och typ 2 minuter framåt så får ni med höjdpunkten. 

Om ni vill höra Psaume 130 börjar den 1:45:08. Trombonerna har lite viktiga insatser i 1:54:25 och frammåt, och det är en höjdpunkt i 1:55:30. 

Konserterna gick ganska bra. Jag vill ju såklart alltid att det ska gå ännu bättre. Att alla ackord ska sitta helt rena och samtidigt, att alla attacker ska vara snygga, och jag hör på inspelningen att jag inte spelar tillräckligt starkt på flera ställen o.s.v Men det kanske är bra att veta vad man behöver jobba på? Det skulle ju vara tråkigt om man ansåg sig vara fullärd även om ingen annan tyckte det! =)

Det var hur som helst riktigt kul att få spela med filharmonin den här veckan. De är otroligt duktiga och dessutom rysligt trevliga. Skulle jag någon gång bli tillräckligt duktig för att få jobb där skulle jag vara lycklig resten av mitt liv. Tyvärr känns det inte så troligt, men man får aldrig ge upp. Ingen musiker föds fullärd! =)

Men nu måste jag gå och ordna med tvätten och packa. Om fyra timmar ska jag åka till Aten med Marcus. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom jag anser att målgruppen för min blogg, svensktalande bloggläsare som är intresserade av klassisk trombon och Frankrike,  har varit alldeles för bred tänkte jag idag smalna av den genom att rikta mig till er som dessutom lär er franska el...

Jag har nu bott utomlands i nästan fyra år. I nästan 5,5 år om man räknar med tidigare perioder. En av de stora omställningarna när man flyttar utomlands är språket, och jag får ofta frågor relaterade till mina språkkunskaper. Jag är ju egentligen fe...

Våren har nu kommit på fullt allvar till Paris, och jag firade det med att gå en rejäl fototur idag.    Vi är egentligen i karantän (eller confinement, som det heter) men jämfört med förra våren är det väldigt lösa regler. Vi får röra oss f...

En del av er kanske någon gång har funderat på att flytta till Frankrike och pröva att frilansa här. Eller så kanske ni bara tycker det kunde vara lite intressant att veta hur det går till här. Jag har nu bott i Frankrike i drygt 3½ år, och försörjer...

Jag är en stor förespråkare av att alla borde lära sig åtminstone två främmande språk. Alla språk har många bra anledningar till varför man borde lära sig just det språket. Idag har jag valt att ta upp några anledningar till att lära sig franska, ...