Man skulle ju kunna tro att jag efter fredagen skulle vara dödstrött och sova länge på lördagen. Men efter ca 5 timmars sömn bestämde sig min kropp för att vakna. Så redan på lördag förmiddag åkte jag till skolan och övade på inte Tomasi!

Eftersom Kristian var kvar i stan på lördagen passade vi på att gå till café 60. Han hade nämligen aldrig varit där, vilket ju naturligtvis var tvunget att åtgärdas. 

Senare på kvällen hade vi brassmusiker en sällskapsspelskväll kombinerad med maskerad med temat "så här kommer du aldrig se mig igen" eller "min motsats". Och vad är min motsats mer än hårdrocksstilen? Fy vad jag hatar den stilen! Mår riktigt dåligt bara jag tänker på det! Så därför klädde jag ut mig såhär:

Man ser inte här att jag hade flera fakepiercingar i örat också. Riktigt skabbig såg jag ut! 

Spelkvällen var trevlig, men blev lite senare än vad den borde blivit. Jag gick nog och la mig ca 03:45 och var tvungen att gå upp 07:20 för att göra mig klar för en konsert i Oscarskyrkan. Jag skulle nämligen hoppa in i Solna brass och spela en konsert. Jag hade sagt att jag inte skulle hinna kolla på noterna innna eftersom jag hade mycket annat, så det var en riktig kamikazekonsert. Prima vista och dödstrött. Bra kombo! Men det gick bra! Vi spelade bland annat det här stycket:

Det är rolig och mäktig musik! Precis bakom mig stod två manliga körsångare som måste hållit en mycket hög nivå. De improviserade nämligen sina stämmor. Det var naturligtvis mycket svårt och häftigt, men personligen tyckte jag inte helt att det passade in i sången. För det första sjöng de inte i samma tonart, utan höll sig till något fritonalt även om man ibland kunde höra att de var inspirerade av både melodin och tenorstämman. För det andra hade inte deras improviserade stämmor riktigt samma tempo som resten av kören, och de var mycket flitiga med att använda rubato. De använde också många moderna sångtekniker med ordentliga gliss, gott om kvartstoner, samt lite spännande och mycket oförutsägbara attacker. Dessutom hade de en mycket modern idé med texten, som de reducerade till ett mummel. Sammantaget var det makalösa stämmor de sjöng, men för min smak stack stämmorna ut lite för mycket jämfört med resten av kören. 

Efter konserten hade jag tänkt stupa direkt i säng. Men istället mötte jag upp gänget som varit på gudstjänsten i Lutherska Församlingen och hängde med dem på en promenad på Djurgården. Det slutade med att jag kom hem vid cirka 21 i alla fall. Jag misslyckas oftast med att sova mina välbehövda timmar.

Men nu har jag äntligen sovit ikapp mitt underskott. Och det är nog bra det, för den här veckan har jag praktik hos Kungliga Filharmonin. Det kommer förmodligen ett inlägg om det imorgon. Ni borde hur som helst komma på konsert antingen på torsdag eller på lördag.