I helgen har jag varit på två mycket trevliga konserter. Först var jag på KMHs symfoniorkesters sista konsert i den gamla skolan. Det var en jättebra och trevlig konsert. Det brukar ju alltid vara en solist, men på den här konserten var det TVÅ solister! Dels var det en pianist som spelade Ravels pianokonsert. Riktigt fin och cool musik. Ni kan ju lyssna på den vackra och långsamma andra satsen. 

Sen spelade Bodil, Berwalds konsertstycke för fagott och orkester. 

Båda spelade helt fantastiskt fint! Jag är väldigt svag för fagott så jag tycker det var extra kul att det för en gång skull var en fagott som solist =)

Ni kan ju också lyssna på ett av styckena som orkestern spelade själva. Hela stycket är väldigt fint, men om ni bara vill höra det coolaste (där trombonerna är med) kan ni lyssna från 2:30 och ett par minuter frammåt. 

På lördagen var det dags för nästa konsert. Det var filharmonin som spelade Strauss, Alpsymfonin i konserthuset. Det är ett helt underbart vackert verk. Och i slutet av verket började jag helt plötsligt sätta mig in i något typ filmscenario där jag tänkte att, tänk om Sverige var i någon form av krig mot en totalitär regim (kommunister, nazister, islamister eller vad som) som hade för mål att ta över Sverige, ta bort demokratin, svenska civilisationen, vår kultur och vår historia. Och Stockholm var sista utposten som de inte tagit över, och just nu haglade bomber runt om i Stockholm. Vi inne i konserthuset var de sista "kämparna" som hörde vår sista symfoniorkesterkonsert medan vi väntade på att konserthuset skulle vara nästa mål för bombattacker. Och orkestern spelade så fint och innerligt så jag kunde verkligen sätta mig in i att alla satt där och rebelliskt lyssnade på en sista symfoniorkesterkonsert ända in i döden. Jag kanske har för mycket fantasi, men jag blev så ledsen när jag satt där och lyssnade på den underbara musiken och väntade på bomberna, att jag bara ville böla. :D Men lyssna här själva och hör. Låter det inte som musiken som skulle ackompanjera avslutet på en tusenårig civilisation?

För mig innebär klassisk musik så mycket mer än bara fin musik. Det är synonymt med historia, med kultur, med livsöden, med frihet, uppror och hela den västerländska civilisationen. Och bara tanken på att den klassiska musiken skulle försvinna är för mig som tanken på att spränga hela Stockholm innerstad och sätta upp baracker istället. Men som tur är kommer inte klassiska musiken försvinna, det ska jag se till! ;)