Låter det inte nästan lite poetiskt att skriva barndomsbygd? Nu ska ni få en liten kort vandring i norra delen av Lönneberga och de närmaste förorterna i norr. I Lönneberga är en förort i bästa fall ett eller två hus. Det kan även vara ett gammalt skjul eller bara två plankor som ligger på varandra.  

När vi virrat runt lite på gatorna i Lönneberga, går vi över ån och kommer till Lönnebergas stolthet: Lönneberga slöjd och snickeri. Snickaren är väldigt duktig på att snickra, vilket man ju får säga är tur eftersom han arbetar som just snickare. Han har väl fokuserat på att göra prydnadssaker och konst, och har lyckats väldigt bra måste jag säga. Man är inte en riktig lönneberga-/silverdalsbo om man inte har något hemma som är gjort av honom. Kolla in hemsidan vettja -  http://www.lonneberga.com/ (jag borde få lite betalt av honom för att jag gör reklam)

Bakom snickeriet har han en strandtomt, vilket inte är på långa vägar så exklusivt i Lönneberga, som det är i Stockholm. Men lika härligt ändå!

Silverån rinner igenom både Lönneberga och Silverdalen och har spelat en viktig roll i min barndom eftersom det är här vi har kastat saker i vattnet, testat isen, fiskat, badat, baddlat kanot m.m Det är också den som vi ser till svämmar över med jämna mellanrum när vi känner att Lönneberga behöver vara på TV igen. 

Väldigt snabbt när man vandrar i Lönneberga hamnar man utanför själva staden, eller orten eller byn eller vad ni väljer att kalla den, och kommer till de norra förorterna. Här ser ni närmsta förorten som heter Dal. 

Lönneberga är ett väldigt logiskt namn, för Lönneberga ligger i en dal mellan BERG, och jag vet åtminstone ett LÖNNträd som växer i Lönneberga, så namnvalet är ju självklart. 

Jag tänker inte säga att Lönneberga med omnejd är vackert, utan det får ni komma fram till själva. 

Vägarna till Lönneberga kan på sina ställen bli ganska branta. Här står jag en bit upp i norra berget och kollar ut mot södra berget, och mellan dem ligger alltså Lönneberga samhälle. Den där bondgården som ni skymtar hade en speciell förmåga att alltid bli träffad av blixten när det var åska. För oss barn var det väldigt spännande för det betydde att brandkåren åkte genom Lönneberga med blåljus och sirener. Det ni!  

Ja, jag har alltså bytt bloggsida eftersom den jag använde innan hade ganska begränsade möjligheter om man inte ville betala. Men den gamla finns kvar för att läsa alla inlägg jag gjort hittills 

teha.blogg.se

titta gärna in där och läs gamla inlägg och kolla på gamla bilder =)