Jag antar att jag sagt att jag flyttade från Bergshamra i Solna, till Gärdet i Stockholm, för ett år sedan. Men jag tror inte jag visat några bilder på lägenheten eller området. Så här kommer en hel drös bilder från både lägenheten och hela stadsdelen Gärdet. 

Lägenheten är en trea, med balkong, diskmaskin och tvättmaskin. En ren lyx! Jag delar den med Daniel K. Men det är naturligtvis inte ett förstahandskontrakt, utan det är en lägenhet som jag fått genom försvarsmakten, och jag hade varit tvungen att flytta ut ur lägenheten i slutet av sommaren även om jag inte skulle flytta till Paris. 

Så här ser framsidan och baksidan av huset ut. Lägenheten är jättebra, men det bästa är ändå läget. Jag ÄLSKAR att bo centralt! Jag har 3 min cykel till musikhögskolan, 2 min gå till LDK, 7 min cykel till AMK, 10 - 15 min cykel till Berwaldhallen, Konserthuset och Operan. 7 min till Humlegården/Stureplan och 15 minuter till centralen/drottninggatan.  Men ändå känns området otroligt lugnt. Jag behöver aldrig vara rädd för att gå själv mitt i natten, och det är inga störande ljud, och nästan ingen trafik i närområdet. 

På ena sidan av huset ligger kavallerikasern, där LDK håller till, och där jag tidigare gjorde ridkursen. En fin, pampig huvudbyggnad. Det är mot den här sidan mitt sovrumsfönster vetter. Så nu när jag skriver det här inlägget ser jag den här byggnaden genom fönstret =)

Ja, det finns naturligtvis hästar på K1...

Ridhuset på K1 är inte så jättemånga år gammalt. Ett fint och bra ridhus, där jag haft ett trettiotal ridlektioner och blivit avkastad en gång! :D

Gatan som leder in till mitt hus. Jag gillar att man använder mycket kullersten i området. Det känns som en gammal mysig småstad, även om de flesta husen är i funkisstil. 

Erik Dalbergsgatan, som är den stora vägen som min lilla väg leder ut till, och som i sin tur leder till Lidingövägen i ena änden och Valhallavägen i andra änden. 

Tessinparken på Gärdet

Lilla parken jag får gå igenom när jag ska till KMH. 

Husen på Gärdet är inte alls lika pampiga och fina som på Östermalm (Gärdet tillhör Östermalms stadsdelsområde, men i vanliga fall när man säger Östermalm, menar man området söder om Valhallavägen, medan området norr om Valhallavägen är Gärdet), utan går nästan uteslutande i funkisstil, vilket jag inte brukar gilla. Men jag tycker ändå att funkishusen på Gärdet ofta kan vara ganska trevliga!

På Gärdet ligger också den nybyggda Kungliga Musikhögskolan. Den invigdes hösten 2016, efter att man kämpat i ca 50 år för att få en ny musikhögskola. Jag tycker den har blivit jättebra, med fler och bättre konsertsalar, många lektions- och övninvsrum och bara allmänt mycket schysstare standard. 

Det är otroligt härligt att stå i körsalen (glassalen på vita byggnaden) på kvällen och se ut över Valhallavägen samtidigt som jag övar David eller Tuba Mirum. Ni kanske ser att det hänger något under körsalen? Det är ljudvågorna på en inspelning av orden "Sschh! Tysst! Lyssna!". Frågan är om det är tänkt att vara en uppmaning till stockholmarna, konsertpubliken eller musikerna...  

Byggnaden har också gett stockholmarna ytterligare en trappa i solläge. Stockholmarna älskar att sitta på trappor i solen. Kolla t.ex konserthustrappan, dramatentrappan eller sergelstrappan en solig dag så ser ni vad jag menar!

Tegelbyggnaden är ett gammalt stall, som nu byggts om till KMHs bibliotek, och som sitter ihop med resten av huvudbyggnaden. 

Mellan tegelbyggnaden och glasbyggnaden kan ni kanske se ett upplyst fönster? Det är på bruna villan, som tidigare var gula villan, och som under många år var huvudanledningen till att inte nya musikhögskolan fick byggas. Det var ett ganska fult, nedgånget trähus som i Småland skulle ha rivits med glädje, men som i Stockholm blev k-märkt och till varje pris skulle bevaras (samtidigt som man vill riva riktigt fina byggnader i andra delar av staden). Tillslut blev en kompromiss att man flyttade villan och målade om den till sin originalfärg. 

Gärdet består av två delar. Den ena delen är bostadsdelen som ni precis fått se. Den andra delen är ett stort friluftsområde, med mängder av möjligheter för sport, picknick, skogsturer m.m Förr i tiden stod det flera ladugårdar på Gärdet, och hela området heter egentligen fortfarande Ladugårdsgärdet, men oftast säger man bara Gärdet. Ladugårdarna finns inte kvar, men friluftskaraktären har bevarats på den här delen av Gärdet. 

Kaknästornet ligger här!

Att få den här miljön bara ett par minuters gångväg från min lägenhet, är helt fantastiskt. När jag springer brukar jag springa ut på gärdet och vidare ut på Djurgården. En bättre löprunda kan man inte tänka sig. 

Det finns ganska gott om hästar på Gärdet 

Ett charmigt gammalt trähus

Som sagt, det är inte svårt att hitta hästar. 

Djurgårdskanalen. På vänster sida är Gärdet, på höger Djurgården. 

Nu kommer några gamla bilder, som jag tog när det var höst. Här är Djurgårdsbrunnsbron (säg det snabbt 10 gånger om du kan!) som leder från Gärdet till Djurgården. 

Bänkarna står på Gärdet. Det stora huset är Nordiska Muséet som ligger på Djurgården, och till höger om det kan ni skymta Diplomatstaden som ligger på Östermalm. Som ni ser är Gärdet rysligt trevligt! Kom gärna och hälsa på mig, men skynda er på, för om drygt två månader flyttar jag! 

Just nu är jag på väg att gå in i någon sorts sommardvala med lite mindre hektiska dagar och en något mer avslappnad inställning till övning. Men innan man tar sommar måste man avsluta med en fest. Och förra veckan var en riktig fest. På 7 dagar spelade jag 6 konserter/föreställningar. 3 med kungliga filharmonikerna i konserthuset, och 3 med kungliga hovkapellet i operan.

I filharmonin spelade vi ett verk av Varèse som heter Amériques. Det är ett verk för en riktig monsterorkester, med 2 tubor, 5 tromboner (varav en kontrabastrombon), 6 trumpeter, 8 horn, 15 slagverkare, 5 fagotter (varav 2 kontrafagotter) o.s.v Om jag räknade rätt var vi totalt 118 personer i orkestern. Jag kan nog inte säga att det var ett vackert avslappningsstycke, men otroligt häftigt stycke som jag gillar starkt. Jag tycker i och för sig att han har stulit lite väl mycket från bland annat Stravinskijs våroffer och Bartoks konsert för orkester, men det spelar ingen roll när det blir så häftigt. När fagott, cello och kontrabas spelade ett utdrag tillsammans var det tyngre än den tyngsta metalmusiken, men bara sjukt mycket bättre!

Lyssna från typ 21:10 och till slut och skruva upp volymen rejält:

Man får såklart inte samma upplevelse av en inspelning som när man lyssnar på plats, eller spelar i orkestern. Men ni kan nog ändå ana hur det känns. När vi spelade sista tonen hade brasset ”bells up” och Sakari (dirigenten) drog ut sluttonen så att den blev brutalt lång och stark. Efteråt kändes det som att jag blåst ut hela hjärnan. Det är ju precis den känslan man vill ha! ;)

Tuba-trombonsektionen skulle också spela en liten konsert för filharmonins vänförening, och eftersom två trombonister inte kunde den kvällen, fick jag den stora äran att hoppa in. Vi spelade flera olika småstycken. Bland annat det här som är originalskrivet för trombonkvartett av självaste Beethoven:

För er som inte fått tillfälle att prova att spela trombonkvartett med riktigt duktiga trombonister kan jag bara säga att det är något av det trevligaste man kan göra! Prova det! Och behöver ni först lära er trombon så kan jag lära er. 

Men även om jag älskade att spela Varèse, kan man ibland behöva rensa skallen med den främsta av de alla kompositörerna vilket naturligtvis är Tjajkovskij. Så det kändes som balsam för själen när jag fick spela en föreställning av Svansjön på Operan. Det finns många kända avsnitt ur den, men bland annat det här:

Jag spelade också ett par föreställningar av Glada Änkan, med Henrik Dorsin (Ove Sundberg-komikern) i huvudrollen. Han är ju otroligt rolig, och eftersom jag sitter så till att jag kan se scenen väldigt bra när jag inte spelar, kan jag ju sitta och skratta lika mycket som publiken.

Som ni förstår var min förra vecka helt fantastisk. Det kan ju vara nervöst att spela med duktigt folk, men samtidigt är det så roligt och tillfredsställande. Jag tror på riktigt att det fungerar som en drog som man blir beroende av. Jag vill bara spela mer och mer! Men det är en drog som jag är ok med att vara beroende av och då kanske jag har valt rätt yrke! =)