Jag har egentligen aldrig haft stora problem med att lära mig saker. Jag påstår verligen inte att jag är ett geni eller något, men jag har relativt lätt att komma ihåg fakta och liknande, så i skolan räckte det ofta med att höra eller läsa något en-två gånger så satt det. Men idag har jag upptäckt ett område där jag har en kossas inlärningsförmåga. Jag sommarjobbar nämligen i Arméns Musikkår, vilket jag är väldigt glad för att få göra, men det innebär också att jag ska lära mig att gå figurativa program. Jag har varit lite nervös för det men det är först idag, när jag har börjat öva in det, som jag förstått att alla mina figinlärningsförmågor har skänkts åt någon annan och istället har den delen av hjärnan fyllts med ett svart hål.

Det jag ska lära mig är alltså att spela en marsch och gå i ett mönster till den. Det jag lärde mig idag är det här:

Men förutom att min kropp liknade en bläckfisk i rörelserna hade den klart bestämt sig för att göra fel rörelser på fel ställen. Eller helt enkelt inte göra någon rörelse! Och när jag väl lärt mig rörelserna på ett ungefär, skulle jag bara lägga på den enkla biten: spelandet. Det visade sig att allt jag lärt mig flög iväg så fort jag försökte spela samtidigt. Inlärningen blev inte lättare av att jag övade det innomhus i lokaler som egentligen är för små, så plötsligt var det en vägg i vägen och jag fick bryta o.s.v När jag, efter många timmars övande, uppgiven komm hem till mig på tog jag trombonen, övningssordinen och mobilen med musiken och gick ned till en park här i Bergshamra och började marschera. Folk som gick förbi försökte inte ens dölja att de stirrade på mig, men som en sann militär rörde jag inte minsta min utan fortsatte göra helt om och halt med min trombon och sordin. 

Jag ska inte påstå att det är perfekt nu, och jag kan fortfarande bara spela på vissa partier av stycket, men det blev åtminstone lättare att gå rätt när jag faktiskt fick plats. Nu är självförtroendet på topp (nåja... ) och jag är klar att ta mig an morgondagens utmaning som är det här:

Men att lära mig saker uttantill är verkligen inte min sak. Särskilt inte rörelser (Dans sänkte faktiskt mitt idrottsbetyg både i högstadiet och gymnasiet). Jag har plötsligt en mycket större sympati med de som anser sig ha mattesvårigheter. Kanske känner de sig lika förvirrade och hjälplösa?

Men som sagt! Nu är jag expert och imorgon kommer det gå som smort! ;)