I måndags var begravningen för farmor. Begravningar är riktigt jobbiga! Jag brukar i vanliga fall undvika att tänka på jobbiga saker, tills jag får lite distans till det och det blir mindre jobbigt. Det är en strategi som jag tycker fungerar riktigt bra, även om psykologer skulle gå i taket om de fick veta det. Men vid en begravning kan man inte undvika att tänka på det jobbiga. Det är allt för uppenbart. Egentligen ville jag absolut inte vara på begravningen. Men det enda jag ville mindre än att vara på begravningen var att inte vara på begravningen. 

Begravningen hölls hemma i farmors (och min) hemförsamling i Silverdalen. 

Efter begravningsakten (eller säger man begravningceremonin?) åkte vi till Tuna kyrkogård där hon skulle begravas bredvid farfar, som dog redan för 22 år sedan. 

Ute i Tuna är det väldigt vackert, och dessutom var det otroligt fint väder den dagen. November är ju annars en grå månad, och både dagarna innan och efter måndagen var gråa och tråkiga. Men just den dagen var solig och fin. Och det passade bra. För hur sorgligt det än var för oss så var det också en festdag, eftersom farmor levde efter Fil 1:21

"För mig är livet Kristus och döden en vinst"

Som sagt, Tuna är idylliskt. 

Samkvämet hölls på Tuna Bygdegård. Vi fick mat, min faster Ing-Marie delade med sig av minnen och händelser från farmors liv, några till höll tal, barnen sjöng och vi begravningsgäster umgicks. Det var en fin begravning!

Här är mitt yngsta syskonbarn, Simona, som bara är lite drygt 3 månader gammal. Hon är även mitt fadderbarn, men det var först nu vid begravningen som jag fick möjlighet att fotas med henne. Jag tycker också bilden visar den nya generationen som tar vid när den äldsta försvunnit. Farmors släkt har ju inte på något sätt dött ut. Hon har 3 barn, 21 barnbarn (japp d.v.s hennes barn fick i snitt 7 barn var!) och, om jag räknat rätt, 26 barnbarnsbarn och åtminstone ett till är på väg. Det kan man kalla en livskraftig släkt =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom jag anser att målgruppen för min blogg, svensktalande bloggläsare som är intresserade av klassisk trombon och Frankrike,  har varit alldeles för bred tänkte jag idag smalna av den genom att rikta mig till er som dessutom lär er franska el...

Jag har nu bott utomlands i nästan fyra år. I nästan 5,5 år om man räknar med tidigare perioder. En av de stora omställningarna när man flyttar utomlands är språket, och jag får ofta frågor relaterade till mina språkkunskaper. Jag är ju egentligen fe...

Våren har nu kommit på fullt allvar till Paris, och jag firade det med att gå en rejäl fototur idag.    Vi är egentligen i karantän (eller confinement, som det heter) men jämfört med förra våren är det väldigt lösa regler. Vi får röra oss f...

En del av er kanske någon gång har funderat på att flytta till Frankrike och pröva att frilansa här. Eller så kanske ni bara tycker det kunde vara lite intressant att veta hur det går till här. Jag har nu bott i Frankrike i drygt 3½ år, och försörjer...

Jag är en stor förespråkare av att alla borde lära sig åtminstone två främmande språk. Alla språk har många bra anledningar till varför man borde lära sig just det språket. Idag har jag valt att ta upp några anledningar till att lära sig franska, ...