Efter midsommar fick jag 1½ vecka semester. Eller, semester och semester. Det var ju inte betalt, så egentligen var jag väl bara arbetslös. Hur som helst hade jag tid att åka och besöka Christina och Daniel i Olsfors, utanför Borås, för första gången sedan de köpte huset för ett år sedan. 

De planterar och donar i trädgården, dagarna i ända och har verkligen fått ordning på trädgården. Mycket jobb, men om man tycker det är kul så går det väl bra =) 

De bor ovanför en rejäl backe. Backen ska hindra oönskade människor att ta sig upp och störa dem. För tro mig, har man inget speciellt ärende ovanför backen orkar man inte gå upp för den!

Det är alltid härligt att sitta ute i en trädgård och grilla på sommaren! 

Eliah är en glad liten kille som blivit ganska stor nu! När jag var där och besökte dem verkade han precis vara på gränsen att börja gå. Men han föredrar utan tvekan att någon bär runt på honom, och allra helst ska det vara Christina.

Förutom sin mamma och pappa, tycker Eliah också mycket om mina tromboner! Så fort han såg trombonerna kröp han i turbofart fram till dem och skulle ta dem. Det kan hända att det hänger ihop något med att de är guldiga och glänser. Men jag ser det som ett mycket gott tecken! Det är ju allmänt känt att en person som har en fäbless för tromboner är en högst sympatisk person. (OK, ska jag vara helt ärlig har jag träffat trombonister som motbevisat det)

Efter Olsfors, blev nästa stopp Lönneberga för att hälsa på mamma och pappa. En dag gjorde vi en liten Smålandsutflykt och då passade jag på att knäppa några bilder. 

Småland är väldigt dubbelt. Å ena sidan finns det de stora tråkiga tallskogarna med planterade träd, och halvtråkiga samhällen som Högsby och Nässjö. Å andra sidan finns det, det otroligt idylliska lanskapet med grusvägar, röda trästugor, gärdsgårdar, stenrösen, ekar och små berg, och de supermysiga städerna som Eksjö och Vimmerby. Beroende på var i Småland jag är kan jag tycka att det är ett av Sveriges tråkigaste ställen eller ett av Sveriges absolut vackraste ställen. 

På den här lilla turen vi tog, såg jag mycket av det otroligt mysiga Småland. Det är viktigt att fylla på sin lanskapspatriotism ibland ;) 

Vi var vid en gård där det fanns lite djur, någon gårdsbutik och ett café, men mamma hade hört att det skulle finnas ett ännu trevligare café en bit bort så vi struntade i att fika här och åkte istället vidare. Men det visade sig att det andra cafét var stängt den dagen. Den besvikelsen! Mamma, pappa och jag satt alla tre och grät högljudt på vägen tillbaka till Lönneberga. Men så körde vi igenom en annan mysig smålandsby som hade ett öppet café. Så fort jag fick syn på cafét tvärnitade jag (bokstavligt talat, för jag glömde att bilen är automatväxlad och att pedalen som jag trodde var koppling, istället var broms) så att mamma och pappa höll på att strypas av sina bälten. Men vi fick vårt fika, och alla var glada och nöjda och ansåg att det var värt den lilla bältesstrypningen. 

Här ser ni mamma, närmast dörren. 

Inget blogginlägg är bra om man inte har med en bild på ett gulligt djur. Så här får ni se en gullig get.