Ibland får jag frågan om man inte förlorar musikglädjen när musiken blir ens jobb och man håller på med det på heltid. Nu är ju jag i och för sig inte en jätteetablerad musiker, och jag kan ju aldrig garantera att det inte ändrar sig, men jag måste ändå säga NEJ, NEJ, NEJ!! Musikglädjen förloras verkligen inte! Tvärt om tycker jag bara det blir roligare och roligare ju längre jag håller på. För varje månad som går får jag bättre och bättre kontroll på mitt instrument, och resultatet kommer närmare och närmare det som jag vill uppnå.

Jag kan ärligt säga att jag ser fram emot vartenda rep eller konsert jag har, såvida jag inte är sjuk. Sen kan ibland entusiasmen försvinna under repets gång om jag är väldigt sliten, om musiken är brutalt dålig eller de andra musikerna är otrevliga (vilket händer otroligt sällan). Ni har kanske någon gång prövat att spela guitar hero? Den där känslan som man får när man bara vill göra det liiite bättre nästa gång och sätta det helt perfekt, det är den man får när man spelar orkester också. Fast gånger 100. I guitar hero handlar det bara om att vara ungefär synkad och trycka på rätt knapp. I orkestern är det för det första mycket bättre musik och dessutom kan du alltid slipa lite mer på att vara helt synkad med dina kollegor, att intonationen ska bli lite bättre, att klangen ska vara topp, att du artikulerar som stämledaren, att du fraserar snyggt o.s.v  Och när du lyckas bra blir resultatet fantastiskt. Det finns inget bättre än när man spelar en perfekt intonerad och balanserad trombonkoral! :D

På sistone har jag fått spela en del roliga projekt. Förra veckan hade jag praktik hos radiosymfonikerna där vi spelade Dvorak 8. Ett väldigt fint stycke! Lyssna på första satsen (och fortsätt sen med de andra satserna också), och lägg märke till trombonkoralen som ligger under cellomelodin:

Jag fick sitta och spela tillsammans med Håkan Björkman, som är solotrombonist i radion, och dessutom är min lärare nu. Han är en riktig världsstjärna på trombon. Tyvärr ligger hans skivor inte ute på spotify än, men det finns lite liveklipp på youtube, ifall det skulle vara någon av er som mot förmodan inte känner till honom:

Ni hör ju hur fantastiskt bra det låter! Dessutom är han ett tekniskt djur. Kolla det här klippet:

Ni förstår ju själva hur kul och inspirerande det är att få spela med honom, och undervisas av honom. Och nu har vi faktiskt suttit i sektion två veckor i rad. För det var en av trombonisterna i radion som blivit sjuk, vilket naturligtvis är mycket tråkigt, men fick det goda med sig att jag lite snabbt fick hoppa in på ett kortvick. Vi spelar ett nyskrivet stycke som jag inte helt har bestämt mig för vad jag tycker om det, men som är roligt att spela. Mycket rytmer och synkoperade rörelser som ska passa ihop. En utmaning, och helt annorlunda än Dvorak 8! 

Jag har också lite praktik på operan samtidigt, där jag spelar den berömda svansjön av Tjajkovskij. Ballet och opera är alltid väldigt spännande att spela, för det kan vara tvära kast i tempo, och hända lite allt möjligt, så man får hålla full koll på dirigenten. Dessutom är det ca 50 sidor trombonnoter, så det är mycket att spela också!

Så idag har jag haft rep på radion, nördat trombon och spelat duetter med Håkan och avslutat med ett kvällsrep på Operan. Kan ni tänka er något bättre? :D

Emellan olika rep och övningspass hinner jag dessutom gå promenader och njuta av det fantastiska vårvädret, och gå på konserter. Jag har gått på en hel del konserter på sistone, och i lördags lyssnade jag på Håkan Hardenberger när han spelade Deans trumpetkonsert. Det var helt otroligt bra! Jag älskar verkligen sån musik, det är fantastiskt! Det finns en liveinspelning på youtube från en tidigare konsert. Om ni inte orkar lyssna på allt kan ni åtminstone lyssna från 27:45 till slut. 

Ok, nu har jag svamlat om allt möjligt, men för att komma tillbaka till det jag började med: att få satsa musik på heltid är helt fantastiskt. Jag kan inte tänka mig något jag hellre skulle vilja göra. Det finns bara två negativa saker med det. För det första är man upptagen jämnt, och måste åka till jobb/skola och öva varje dag oavsett om det är söndag eller tisdag. Men det har jag egentligen inget problem med. Det andra är att det är väldigt hård konkurrens, extremt svårt att få ett jobb, och svårt att överhuvudtaget veta om man kommer kunna livnära sig på det. Men just nu skiter jag i det. Om jag så blir fattig och får sova under Skanstullbron är det värt det! :D