(Det här inlägget skrevs 1 april. Tolka det som du vill 😉)

Jag är så vansinnigt glad och uppe i varv just nu! Jag fick det sjukaste samtalet för några timmar sedan. Jag såg att det var ett 001-nummer. Alltså från USA. Jag tänkte att det förmodligen var någon telefonförsäljare, men svarade ändå. Det visade sig att det var Jay Friedman, solotrombonist i Chicago Symphony Orchestra. Det är en av världens bästa orkestrar och speciellt brasset är legendariskt, så jag blev minst sagt lite paff. Men det sjukaste var inte att han ringde, utan att han frågade mig om jag ville komma dit och vicka ett år för att Michael Mulcahy skulle vara tjänstledig. Det är ju helt galet!
Jag fattade ingenting för ärligt talat är jag inte i närheten så bra som man borde va för att jobba där. Och jag har för övrigt aldrig spelat i USA så vet inte hur de kände till mig. Men det visade sig att de sett min video på Youtube som jag gjorde för några år sedan. Ni vet den här:


De tyckte inte att jag spelade särskilt bra men däremot var de väldigt fascinerande över att jag kunde spela sex stämmor samtidigt (De är ju inte kända för att vara smarta) vilket passade dem väldigt bra eftersom deras budget för vikarier hade stramats åt, så om jag kunde täcka upp flera stämmor samtidigt tyckte de att det var väldigt smidigt.

De frågade också om jag kunde spela horn och trumpet, och jag sa att det var en baggis för mig. Så nu måste jag lära mig horn och trumpet innan juni, när jag börjar. Det ska bli otroligt spännande att flytta till Chicago och få jobba i orkestern!