Förra veckan gjorde jag ett väldigt roligt orkesterprojekt tillammans med l'Orchestre de Paris. Jag var alltså inte vikarie i orkestern utan det var ett sammarbetsprojekt mellan konservatoriet och orkestern. Men helt fantastiskt att få spela med en topporkester i Paris, i deras underbara konsertsal i nybyggda filharmonin! Då mådde jag bra. Vi spelade bland annat Mendelssohns Die Erste Walpurgisnacht, ett verk som jag inte kände till tidigare men som var väldigt fint, med orkester, stor kör och sångsolister. Lyssna på overturen:

Men jag kom också på att jag lite kom av mig i min "nybörjargenomgång" av symfoniorkesterns instrument, och tänkte därför fortsätta med cellon idag. Om jag skrev om violan att det var orkesterns mest underskattade instrument så gäller nästan motsatt om cellon. Det menar jag inte riktigt, för cellon är inte överskattad, men otroligt uppskattad. Det finns många som tycker att fiolen är för gnisslig, oboen för gnällig, trombonen för brölig eller trumpeten för stark, men man möter väldigt sällan någon som inte gillar cellon. 

Jacqueline du Pré, en riktig cellostjärna under 60-70-talen. 

Cellons strängar är stämda som violans strängar fast en oktav ner. Alltså C G d a. Egentligen spelas den precis som en fiol eller viola, men eftersom alla cellister är för korta för att klara det, brukan man istället ha cellon stående på golvet som på bilden. 

Cellon brukar kompletera fiolen som melodiinstrument och får ofta väldigt smöriga fina melodier. Lyssna här i Elgars enigmavariationer: 

Det är inte svårt att förstå varför cellon är så omtyckt! Ett av de finaste stycken som skrivits (jag vet att jag säger det om alla stycken, men det har skrivits så mycket snorbra musik!) är Wagners preludium till Tristan och Isolde. Lyssna gärna helt från början, men om ni inte orkar det kan ni lyssna från 1:35 där cellons melodi börjar på riktigt.

Förutom att cellon ofta har fina melodier har den också ofta fina motmelodier. Här i tredje satsen av Brahms tredje symfoni börjar cellon med sin fina melodi, och när violinerna tar över melodin får cellon istället spela motmelodin. Väldigt smakfullt skrivet också. Brahms visste vad han sysslade med!

Ofta får violin och cello helt enkelt spela unisont, vilket ger en helt annan klangfärg än när violinerna spelar ensamma. Det hade till exempel inte allt blivit en sån ödesmättad stämning i Puccinis Tosca om inte cellon hade varit med och spelat. Och om ni fortsätter lyssna en bit in i stycket så är det värsta cellokvartetten. Ursnyggt!

Men det är väldigt tråkigt att låsa ett instrument vid en sorts funktion. Cello kan inte bara spela vackra lidelsefulla melodier, utan kan rejält krut i sig. Särskillt i sammarbete med kontrabasarna. Så är det t.ex i början av Mahlers andra symfoni:

Jag skulle gissa att cello är det instrumentet efter piano och violin, som har störst solorepertoar. Ändå envisas alla cellister med att spela exakt samma stycken. Nu är det i och för sig bra stycken, så jag kan inte klandra dem. Det handlar bland annat om Bachs superkända cellosviter. Han har skrivit 6 sviter totalt (som förövrigt gör sig jättebra på trombon, om man inte hade behövt andas hela tiden) och den kanske kändaste satsen är första satsen i första sviten:

Ett annat stycke som alla spelar är Dvoraks cellokonsert. Och den är verkligen jättesmörig och fin också. Den har världens längsta intro och cellon börjar inte spela förrän vid 3:30. Och orkar ni inte lyssna på hela så är mitt favoritställe från 9:30 - 11:30.

Den andra cellokonserten som man ska spela är Elgars cellokonsert. Här är en inspelning med just Jacqueline du Pré som var på bilden en bit upp. Hon var en fantastisk cellist, men fick MS och fick sluta spela alldeles för tidigt och dog redan när hon var drygt 40 år. Men även om hennes verksamma period som solist bara varade cirka 10 år och hon dog för 30 år sedan är hon ett namn som även jag som ickecellist känner till. Hur som helst, Elgar:

Men hur fina de där kända konserterna än är så är nog min egen favorit Schnittkes cellokonsert. En konsert som spelas på tok för lite enligt mig. Hur cool är inte tredje satsen? Det låter som någon thriller eller skräck där huvudpersonen håller på att bli helt galen. Je kiffe!

Cellon är som sagt väldigt populär, och inte bara inom klassiska genren. Ofta kan det vara lite mix mellan klassisk musik och annan musik, som i klippet från Piano Guys som slog igenom för några år sedan:

Eller i vanliga poplåtar:

Det finns förvånansvärt många covers på cello. Den här har uppenbarligen blivit ganska populär:

Men låt oss att gå tillbaka till den klassiska musiken där jag ändå vill hävda att cellon har sin urspringliga och riktiga plats. Jag är ärligt talat inte särskilt insatt i cellons repertoar men om ni vill fortsätta att lyssna på cello kan ni börja med att lyssna på alla satserna i Dvoraks och Elgars cellokonserter. Ni kan också lyssna på Tjajkovskijs rokokovariationer där själva temat låter såhär:

Fauré har skrivit ett fint stycke för cello och piano. Här i version för cello och orkester:

Saint-Saëns första cellokonsert är också ganska fet: 

Påtal om Saint-Saëns och cello så måste ju naturligtvis "Svanen" omnämnas:

Bloch har skrivit många stycken för cello som är skithäftiga. Han var jude och skrev stycken som var inspirerade av judisk musik. Väldigt läckert!

I princip alla stora kompositörer har skrivit fina stycken för cello. Brahms, Beethoven, Haydn och Mozart. Till och med Chopin, som annars nästan endast skrev stycken med pianot i centrum, har skrivit en sonata för cello. Jag avslutar med den kända långsamma satsen ur hans sonata:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom jag anser att målgruppen för min blogg, svensktalande bloggläsare som är intresserade av klassisk trombon och Frankrike,  har varit alldeles för bred tänkte jag idag smalna av den genom att rikta mig till er som dessutom lär er franska el...

Jag har nu bott utomlands i nästan fyra år. I nästan 5,5 år om man räknar med tidigare perioder. En av de stora omställningarna när man flyttar utomlands är språket, och jag får ofta frågor relaterade till mina språkkunskaper. Jag är ju egentligen fe...

Våren har nu kommit på fullt allvar till Paris, och jag firade det med att gå en rejäl fototur idag.    Vi är egentligen i karantän (eller confinement, som det heter) men jämfört med förra våren är det väldigt lösa regler. Vi får röra oss f...

En del av er kanske någon gång har funderat på att flytta till Frankrike och pröva att frilansa här. Eller så kanske ni bara tycker det kunde vara lite intressant att veta hur det går till här. Jag har nu bott i Frankrike i drygt 3½ år, och försörjer...

Jag är en stor förespråkare av att alla borde lära sig åtminstone två främmande språk. Alla språk har många bra anledningar till varför man borde lära sig just det språket. Idag har jag valt att ta upp några anledningar till att lära sig franska, ...